Min personliga hundträningsplats

Det är ju tänkt att Pingu och jag ska börja årets tävlingssäsong i april, både rally och agility. Det som vi har allra, allra svårast med (alltså Pingu har svårast med) är alla störningar runt om. Det är inte bara alla synliga intryck, alltså andra söta hundar, alla dumma hundar, alla märkliga och konstiga hundar (alla i Pingus ögon sett), alla löv, plastbitar (i varierande färg), pinnar (i varierande längd och storlek), fåglar samt diverse flygplan utan även allt som inte syns som finns där runtom. Sånt som inte en mänsklig nos eller ögon kan känna/se.
    Självklart så behöver vi även finslipa själva rallymomenten samt agilityfärdigheterna. Och då menar jag både Pingu och jag.

En dag på väg mot jobbbet, så upptäcker jag till min STORA förvåning att jag är hela tio minuter för tidig!! Vi har - hela - tio minuter på oss att ägna tid åt störningsträning. Men var?
    "Hm?", tänker jag när vi går över järnvägsövergången. När vi sen gör U-svängen runt staketet, så upptäcker jag att man kan ju hur lätt som helst sätta fast Spirou i staketet. Och så är trottoaren något bredare vid ett ställe...

Sagt och gjort. Vid denna lilla plats har vi nu lyckats köra lite torr-rallylydnadsträning (alltså utan skyltar. :) ) tre gånger. Med andra ord, så har jag varit cirka tio minuter för tidig hela tre gånger!! Det är helt otroligt!!!

Just då jag tog bilderna så var det ganska lugnt på gatan. Annars så dundrar tåget förbi åt alla håll och kanter (det är dubbelspår), mogontrafiken puttrar och brusar, folk går hit och dit som stressade myror (fast de är något större, dock), barnvagnar, hjulförsedda resväskor som morrar (dvs låter märkligt enligt hundarna). Förutom allt detta så ligger det MASSOR med skräp längs staketet som är synnerligen väldoftande och intressanta. Enligt hundarna, alltså.

Haha! Ser ni på Pingu hur han spanar bortåt. Plötsligt var det helt omöjligt att få hans kontakt. En liten stund senare förstod jag varför; vår jobbarkompis kom cyklande förbi. Tala om att jycken har dunderkoll!

Det är lite lustigt, men också lite oroligt att träna så här mitt i centrum; en del människor stannar upp och kollar samt går fram och frågar, vilket jag tycker är helt okej.

    Jag blir bara glad, för jag får då även tillfälllet att träna Pingu att hälsa fint. Alltså att inte hoppa upp och kladda ner alla människors kläder eller att skutta upp så att de ramlar baklänges. *harkl* Precis som det var igår när en gammal farbror med rullator kom fram för att prata lite. Just det, ja! Farbrorn var bara glad, men han blev inte förvånad när jag svarade på hans fråga hur gamla hundarna var. "Det märks på den där (pekar mot Pingu) att han inte är så gammal.", sa han och fortsatte att klappa på Spirou.

Det som oroar mig något, är alla dessa som väljer att gå över till trottoaren på den andra sidan av vägen när de upptäcker oss. Undra om orsaken är att de inte vill störa eller om de tycker att "de där egoistiska hundägarna tar upp plats överallt. Nu kan man inte ens få gå på trottoaren utan att bli antastad (?) av äckliga, ouppfostrade (observera att jag inte la till ett (?) här. ;) ) hundkräk.

Snart så kommer jag nog få läsa om "den galna hundägaren som ockuperar hela Stationsvägen för att träna sina ohängda byrackor" på de lokala Facebook-sidorna. "Det finns ju BRUKSHUNDKLUBBAR!!!! för att träna sånt på!!!!!!!!!!!!!!!!!" (jag minimerade dock antalet ! än hur det annars brukar se ut)

Oj!! Haha! Nu fick jag världens snilleblixt! Jag kan ju sätta upp typ milijoner gula band runt min "personliga hundträningsplats". Jag menar, ifall jag skulle vilja kunna vara där helt ostörd - mitt i centrum. Nej, jag driver inte alls med "Gula Band-rörelsen"... *harkl* och då menar jag den hundiga, inte den militära. Hihi!

Nä, nu ska jag sluta att retas.

><

Istället några söta Pingu-bilder inifrån jobbets tegelväggar.

 

 Ofta när man rusar ned till lagret, så möts man av denna syn.

 Hur lätt på en skala tror ni det är att motstå denna inbjudan till klapp och gos?

 Som synes helt omöjligt. Men det blir bara för några korta sekunder.

För däruppe i butiken väntar kunder, upp-plockning samt annat skoj (läs Fb ;) )

 Sen när man rusar upp igen....

 ... så möts man av den här blicken!!! *suck*

Okej, några klappar till, då. <3

PS. Bytte headerbild, men blogger vägrar att krympa bilden så att även Linus syns. Va taskigt!!!