Jo, har jag nämnt att Wilbur har fyllt 15 år? ;) Wilbur-filmsnutt!

Det kanske jag har, va? Hihi! Mer än en gång.. eh? Mer än typ tusen gånger, kanske. Tjatigt, va? :) 
    Minns ni att jag för en tid sen la ut ett gäng filmsnuttar när alla fyra jyckarna (var och en för sig) visade upp sin klickerträning? I Wilburs filmsnutt så låg ju han i soffan och tränade, så där lite slött. Man skulle ju kunna tro att femtonåringen är så sliten av ålderdom att han inte tyar längre att stå upp, men ack så fel. Här kommer lite bildbevis plus en ny filmsnutt - där Wilbur står upp - i sin fulla glans. ;)

Här går femtonåringen kavat på koppelpromenad. Självklart i pensionärsflexikoppel - med lila band som matchar hans lila halsband. Snyggt ska det va´!

Linus är förstås också med. Men han är ju rena ungdomen, elva år, så han får gå i vanligt läderkoppel. Det var tydligen en mycket intressant luktfläck som de båda undersökte noga - sida vid sida.

 I sin ungdoms dagar så var Wilbur mycket bestämd med att om han ska arbeta (han gillar egentligen inte att vara jobbet) så ska han ha en låda att vila på. Bilden här ovanför är från oktober 2010. Gromit ligger bredvid och ser till att han kommer med på bilden, linslus som han alltid var. :)

 De här bilderna är från juli 2010. Wilbur leker Agent 007 - med rätt att sova på jobbet.

Nu är vi i nutid.

Gissa om jag blev förvånad när jag upptäcker att jycken, femton år, som är så gott som döv och blind, har på helt eget bevåg hittat en kartong att klättra upp på.

"Öh? Men... hur kommer man ner härifrån? Var är trappan?" :)

Här kommer Wilburs klickerträningsfilmsnutt:

Det enda jag egentligen vill med Wilburs träning är att han ska få tänka till lite grann.

Och just for the record; det är ny tvätt på tork, och nya tidningar som ska till återvinningen samt nya tomburkar. ;)

 Så här ser det ut bakom filmkameran.

 Nu hoppar vi till i torsdags eftermiddag...

 Då skjutsade jag mina andra två pensionärer till tant veterinären. Det var lite efterkoll från förra besöket.

 Vi väntar nu på provsvar. Anledningen att Spirre har ett bandage på varje ben är för att han först var lite "snål" med att dela med sig med sitt blod, så då gjorde vi ett nytt försök på det andra benet - som var mycket mer generös. Spirre fick lite blod kvar till sig själv.

Som vanligt så glömde slarv-matten bort bandagen till morgonen efter.

Mmmmm. *tyst och fundersamt* Även om alla jyckarna är pigga och så, så numera varje gång jag borstar framför allt pudlarna, så funderar jag om det här är sista gången... Är det här den kvällen jag borde spara pälsen som minne...