Vattenapporteringsträning

Fick idén att försöka få badkrukan Feg-Pingu att simma. Har ju funderingar på att ställa upp i Springer Östras Cup; utställning och fält- samt vattenapporteringsarbete. Cupen är mest på skoj,  det är bland annat ett försök att locka springerägare som jag att börja pyssla med sånt som en springer spaniel egentligen är ämnad för.
    Så här skrev jag på fejjan igår:

"När jag upptäckte för en tid sen att Springer Östras Cup (en mkt gemytlig tävling i utställning, fält- samt vattenapporteringsarbete) för en gång skull inte krockar med agilitytävling, så funderade jag att man kanske skulle vara med och göra sånt som ens hund är skapt för - för en gång skull. Enbart för det stora nöjets skull, inte för några ev bra resultat.
Har varit med för många år sedan med Gromit o Spirou, och det var trevligt att få träffa springerfolk o prata ESS.
Så här gick mina tankar om ev deltagande:
"Ja, utställningköret kan ju inte vara så himla svårt att träna upp Pingu; han sitter ju iaf fast i snöret. ;) 

Och fältapporteringsarbetet... Ja, han kan ju apportera dummiesar... hjälpligt. Men vänta nu!! Det är ju riktig fågel (döda alltså), det kommer han ju knappast apportera! Och så skjuts det samtidigt vilket inte förbättrar chansen att han skulle ev våga sig på att ta en död fågel i munnen... Nä, vi skippar nog fältapporteringen..
Hm? Vattenapportering.. Kommer han verkligen apportera i vatten? Öh! Visst ja! Jycken har ännu inte ens lärt sig (vågat sig på) att simma. Nja... jag tror vi skippar hela grejen, va!" ;) :) 

Känner mig rätt så värdelös som en tvättäkta ESS-ägare. :) "

Sen kom jag på att man kan ju åka dit bara för att trevlig mingla med en massa ESS-folk - och att "publikmingla" är ju i alla fall Pingu rätt så bra på. *harkl*

Jag gillar förresten Springerklubbens inbjudan där det står följande:

"Ta chansen att ”prova på” jakt under lugna former.

Hunden behöver inte vara klar för start, utan du kan vara med även med en otränad hund. Då får du se vad din hund har för anlag för jakt. Om du har tränat lite apportering är det bra. Och att hunden kommer på inkallning är att föredra."

 Just det där sista uppskattar jag mest: "... att hunden kommer på inkallning är att föredra." ;) De har varit med förr, det luttra springerfolket. 

Hur som helst så blev det värsta pådraget; man blev inbjuden till att träna både vattenapportering (ja, man apporterar alltså inte själva vattnet) och fågellik (!) "Jag har hela frysen full!", skrev en av mina hundkompisar.



Så idag åkte Pingu, Spirou och jag för att testa lite apportering i vatten tillsammans med Bodil, jaktlabbe, som verkligen kan det där med att apportera prylar, fast hon är så ung (9 månader).

Pingu , Spirou och jag gick ned till vattenbrynet, och jag hade svårt att låta bli att högt hånskratta när jag ser hur Pingu skrämt hoppar högt när han upptäcker... att sjön rör på sig; det råkade komma en pyttepyttevåg precis när han skulle sätta tassen i vattnet. *suck* 

Så här såg det ut när jyckarna apporterade...

Spirou, 13 år, simmar raskt ut för att hämta apporten. Spirou älskar att simma.

Titta! Vilken lattjo grej!", visade Spirre glatt.

Lill-tjejen Bodil simmar ut och hämtar apporter från alla håll och kanter.

Ja, nu råkade jag bara ta kort när det var från det här hållet, men ni får använda er fantasi lite grann och tänka er bilden spegelvänd.

Titta! Här kommer värsta apporteringsproffset Bodil i full kareta för att lämna av dummien - lugnt o fint i hand - på sin matte.

 "Men Pingu då? Vad gjorde han. Han som ni egentligen var där för att träna?", undrar ni. Ja, se själva!

"Nä, jag trivs bättre här. Under min korkek.. och lukta på blommorna", typ.

Pingu vågar (!) inte gå i längre än att han bottnar.

 Har ingen bild på det, men vi försökte att lura ut honom med att kasta ut dummies precis framför nosen på honom när han stod i vattnet, och han ville bra gärna få fatt i den, men nä... "Jag törs inte!!".
    Han råkade en (!) gång antingen trampa lite snett eller så var det en grop på botten, så han fick vatten över ryggen åtminstone, men då vände han tillbaka till strandkanten illa kvickt. Ja, vad säger man..?

"Kom hit så fikar vi istället!!", uppmanar Pingu, ".. och ta med Hjördis, fröken löptik!!" (som hade väntat i bilen)

 Vi skulle måhända ha testat att låta Hjördis vattenapportera och så hade kanske Pingu följt efter, men jag är ytterst tveksam.

Pingu fick i alla fall lite "anti-löptiks-träning" både när vi fikade samt när vi efter fikat gick en liten promenad med alla fyra jyckarna (Linus var kvar hemma och vaktade huset).
    Promenaden var urjobbig, men nyttig. Jag blev glad över att han faktiskt kunde i omgångar motstå och gå - i alla fall i flera sekunder - utan att hänsynslöst kasta sig mot stackars Hjördis bakdel. Man får vara glad för det lilla. :)