Anledningen till min outburst igår var att bägaren skvättade liksom över, och vips så poppade gårdagens inlägg, som hade legat och pyrt och luktat illa en längre tid i lönndom, äntligen (?) upp ur sitt dunkla sidohörn. Så nu är det över.
De allra flesta agilitymänniskor är väldigt trevliga. Det tråkiga är... att man tar liksom dom för självklart; de liksom inte märks lika mycket som "de andra", de som har ett o framför sitt adjektiv. (Öh? Nu kom plötsligt gamla skolgrammatikminnen upp till ytan!!)
1. Först ut i katogorin trevligt agilityfolk är klubbkompisar. De som spontant bildar värsta hejaklacken och ger stående ovationer när jycken klarar av det där som den har haft svårt för en längre tid. Ex. När Spirou ibland faktiskt rusade igenom den platta tunneln - utan att först stanna kvar en stund för lite mysigt och frivillig "tunnelsläprullning", och det ropas i kör ett herrans öronbedövande "JAAAAAAA!!!" från läktarplats.
De som spontant undrar om ens träning, hjälper till och ger tips och råd, och ibland lånar ut sin hund till kurs och/eller Sommarcup när ens egen har gått och dött eller när "den istället för" ännu är för ung.
De som hejar på en när man råkar mötas, de som alltid bjuder in en, fast man ibland har olika åsikter om stort och smått.
De som retas så där varmhjärtat och skapar familjär teamkänsla.
2. Nu kommer vi till den uttre kretsen av det trevliga agilityfolket..
Alla ni domare och instruktörer som gör allt i er makt för att agilityn ska bli en trevlig upplevelse för alla inblandade, hund som förare samt även för framtida eventuella segrar, vilka de nu än månde vara; vinstlopp, SM-seger eller att jycken äntligen vågade skutta igenom däcket.
I tidernas begynnelse, då jag som riktig rookie tävlade med min mellanpudel Baloo, som tyckte att alla okända däck (dvs alla förutom de på hemma- eller grannklubben) var hiskeliga hemska tingestar som nafsar honom i rumpan.
Ja, jag råkade en (1) gång på träning hemma skicka honom alldeles för snett mot däcket, men som sagt, däcket hemma (och på grannklubben) fick sedan hans "förlåtelse", men de okända däcken på bortaplan.... Nä! De skulle alltid först noggrant inspekteras!!
Med andra ord så diskade vi oss alltid på grund av för många vägran vid däcket (som vid den tävlingssäsongen alltid var typ andra eller högst tredje hindret. *suck*
På den tiden var man tvungen att gå av banan direkt efter disk. Tala om ingen träning på banan!! Jag var - och är fortfarande - evigt tacksam över alla de domare som insåg problemet, som hjälpte mig, som ropade tillbaka mig när jag moloken var på väg att lämna eländet, som avbröt tävlingen för att hjälpa ett för dom helt okänt ekipage att övervinna det som för tillfället verkade helt hopplöst - både bokstavligt och bildligt talat.
3. "Agilitypudelkvinnan" som gick fram till mig, för henne helt okänd, och peppade mig att våga stanna kvar på banan - trots disk - för att övervinna Baloos däckfobi. Alltså fast domaren inte varit behjälplig. Evigt tacksam, minnet glädjer mig fortfarande fast det nu är 20 år sedan.
4. Tjejen/kvinnan som spontant kom fram efter ett "Spirou-rullar-sig-frivilligt-och-har-det-roligt-för-sig-själv-nånstans-därinne-i-platta tunnelsläpet-lopp", och ger mig peppande förslag hur jag (kanske) kan få bukt på mitt agilityproblem. Tack!!
 |
| Lycklig Spirou tittar ut efter lyckat (i hans ögon sett) platta tunnelsläprullning. :) |
5. Alla glada och trevliga samt hjärtligt välkomnande P-vakter som står där ute - alena - på parkeringsplatsen för att smart hänvisa alla ankommande ekipage. Ett välbehövligt funktionärsuppdrag som tyvärr blir lite bortglömt. En stor eloge till er!!! Tack!!
6. Det trevligt glada köksfolket, som också står där - lite övergivna - i klubbstugorna landet runt, och förser oss svultna (läs: godissugna) tävlingsekipage. Tack för allt gott hembakat!! Men jag tackar bara för det som blev gott. (skojar bara). Om jag minns rätt, så är Vallentuna BK hejdare på hembakt tävlingsgotta. Tja.. nåt trevligt ska väl dom bli ihågkomna för. ;)
 |
| Tja.. Det finns mer trevligt från Vallentuna: Två stolta hundar, Greta och Spirou. Foto: Louise Medman. |
7. De båda tävlingsledarna på Nynäshams BK, som hade ett helt opartiskt, informativt och trevligt möte med mig, förtvivlad matte, efter den där hemska agilitytävlingen cirka tre helger tidigare. (Keaton blev anmäld för "osportsligt beteende", milt uttryckt.). Förresten så var tävlingsledaren och domaren på tävlingen helgen efter den där hemska tävlingen trevliga, och helt förstående med. Jag blev mycket väl bemött, trots de tråkigt obehagliga omständigheterna.
8. Matten till hunden som Keaton "visade sitt missnöje över" (som även var matte till tikarna som Keaton "visade stort intresse över" *vissel, vissel*), som utan den minsta tvekan godtog min ursäkt å min hunds vägnar, med orden: "Äh, de är i högre stress vid agility. Det är lätt att sånt händer. Ingen fara.". Tack för ditt förstående.
9. Tack, du inropare, som med bestämd röst har pondus nog att schasa bort alla obehöriga från start- och målfållor. Det är speciellt vid ett tillfälle jag har i tankarna, Nynäshamns BK.
Okej, hur många punkter har jag kommit upp till..? Nio stycken. Det var väl även nio i gårdagens otrevliga blogginlägg... Måste kunna klämma till med ett par stycken till. Det trevliga ska alltid vinna över det otrevliga!!
10. Jo!! Alla trevliga speakers!! Jag äääälskar er!!! :) Ni informativa, ni humoristiska, ni alla goa speakermänniskor!! Tack, för att ni bjuder mig till skratt - även om det är precis när man peppat tar av hunduslingen halsbandet!! I love it!! Ni hjälper en att hitta spänningen, förståelsen och att agility faktiskt är en skojig lek.
11. Sekretariatstältet!! Jag säger bara sekretariattältet!! Speciellt när vissa är närvarande, vissa med stort sinne för humor. Att sitta där i tältet är ett av det roligaste som finns; när det skojas glatt - och noteras rätt i protokollen, förstås! En fin teamkänsla, ej att förglömma för att inte tala om den obligatoriska godisburken!!!. ;)
12. Jag säger bara... HUNDARNA!!! Vad vore agilityfolket utan sina hundar?! Va?
 |
| Hundarna, våra bästisar!! |
Hihi! Ska bli intressant att se hur många "bloggtittare" det blir nu, då? (Det förra börjar närma sig rekordsiffror) Vilket inlägg kommer att vinna? Det otrevliga v.s. det trevliga? Spänningen stiiiiger!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar