Semesterns sista dag

Ett litet bildsvep över semesterns sista dag då vi passade på - när det för en gång skull varken var typ 40 grader för varmt eller spöregn - att ta en lite längre skogstur.
    Visserligen börjar jag inte jobba "förrän" på måndag (jag viiiilll inte!!!), men helgen skulle jag ju varit ledig i alla fall ju, oavsett semester - och då är det ju inte semester, eller hur? Rätt ska va petigt rätt. ;) 

 Det var riktigt, riktigt skönt i skogen; tyst och lugnt samt precis lagom varmt - och så en massa blåbär som man kunde småäta på när andan föll på.

När vi gick där på stigen, så kom jag på att det var nog så pass länge sen vi tog den här turen att det var före Pingus tid. Tänk att det med andra ord är över tre år sedan - minst!
    Jag tror nog att Pingu tyckte det var spännande att få traska på (för honom) okänd mark.

"Öh? Vad är det här för nåt?!", undersöker Pingu nyfiket.

"Matte!! Titta va jag hitta!!"

Hade jag orkat hade jag letat reda på bilderna när vi var där sist. Då var det Grompan som undrade vad det där tornet var för en mystisk tingest. Och så var ju då även Wilbur med... Linus bodde däremot inte hos mig då.

Den här bilden tog jag bara för att visa att Linus faktiskt också var med idag. Jag fick raska på några steg så jag hann kvickt vända mig om och fort ta kort på lillpysen - som annars är som klistrad vid mina fötter - KONSTANT.

Pingu har sprungit före - fast på behörigt avstånd. Här sitter han och inväntar oss andra och kollar vilken stig vi ska ta; rakt fram eller tillbaka till vänster där vi kom ifrån från första början?

Jag hade egentligen inte denna gång tänkt köra godissök på den här sedvanliga godissökbergsknalleplatsen, men Spirou protesterade, det vill säga han knallade upp från den lätta sidan och sitt-strejkade... och självklart föll matte pladask. Bilden är faktiskt arrangerad i efterhand... eller heter det eftertass när det gäller hundar?

Medan de andra två hundarna framfusigt sökte godis, så stod dum-Linus som vanligt handfallen (eller heter det tassfallen eftersom det är en hund?) intill mina fötter. Efter ett bra tag så trevade han faktiskt några tass-steg bort från mig, och då passade jag på att kasta några godbitar bortåt framför nosen på honom, för att få honom att haka på godissöket. Det funkade faktiskt. Otroligt!!

Titta! Linus besvärar sig med att godissöka på egen tass!

Sen när vi skulle gå därifrån så försöker Pingu sig på Spirous drag och sittstrejka...

... men nä! Matte går inte på den hur många gånger som helst.

Sen när vi kom till en annan ordinarie godissökplats, så blev det liksom ombytta roller. Vid den här platsen där Pingu och jag står (samt lillpysen Linus, tätt intill mina fötter *suck*) brukar hundarna bli "platsade" och jag brukar går runt och placera ut godisar lite runtom och över allt; i bergskrevor, uppe på bergknallen, i barken på träden osv medan hundarna sitter still och tålmodigt väntar.

Men kom igen nu, Spirre! Göm lite godis åt matte då!!