Jag inbillade mig faktiskt en längre tid, kanske till och med i flera decennier, att agilityfolk är trevliga, och att det är en trevlig och gemytlig stämning på agilitytävlingarna; alla samsas, hejar på varandra, hjälper till där man kan och är allmänt trevliga.
Undrar hur många gånger jag har skrivit ordet trevlig än så länge? Och fler kommer det bli.
"Bevis! Vi vill ha bevis till ditt... otrevliga påstående!", muttrar ni surt.
Okej, here we go...
*funderar ett slag*
Hm? Vad ska jag börja med..?
1. När jag satt som hinderfixare (alltså funktionär på tävling som kvickt som attan lägger tillbaka eventuella rivna hoppbommar, rättar till tunnlar etc) så hörde jag från tältet bakom mig en man hånskratta varje gång ett tävlingsekipage råkade diska sig. Tja.. det lät faktiskt ganska otrevligt.
De andra i mannens (ja, jag skiter i att "hena") sällskap var dock helt neutrala, eller kommenterade mer trevligt om ekipagets misstag ute på banan; typ "Man måste.... för att fixa den hinderkombinationen, annars kommer hunden att...". En mer rimlig kommentar, antagligen sagd mest till sig själv och för sitt egna framtida tävlande; så att man förhoppningsvis inte råkar göra samma misstag.
Det kan ju mycket väl hända att mannen inte alls hånade inombords; att han kände precis som alla andra, ett "Attans! Vad synd!", men det här sättet, hans hånskratt, är hans sätt att uttrycka detta "Attans! Vad synd!". Vi är faktiskt inte alla stöpta i samma... vad heter det? .. form.
2. När vi i alla fall är inne på funktionärer...
Att vara inropare på klass 3-tävlingar är nåt jag aldrig mer - någonsin - tänker utsätta mig för. Visst jag var säkert en ganska urusel sådan, men man kan uttrycka sig trevligare än vissa gjorde. Nej jag känner inte igen alla, kan inte allas namn - och så har typ alla svart/vita border collies som ser precis likadana ut allihopa! Jag är ju en notorisk klass1:are, ju! Har varit det sen anno 1994. Jag stöter knappt på er andra, ni som bara svischar förbi de första två klasserna i ett huj.
3. Okej, nu kommer det... löptikar. :)
"Jag har precis lika stor rätt att gå vart jag vill med min hund!!!! Jag vill inte sitta själv i tältet och ha tråkigt!!!! Jag vill stå där vid (läs: i) startfållan/målfållan och se på tävlingen med min hund. Det är ju där som man ser bäst, ju. Vadå att min hund löper???? Det är ju bara naturligt!! Det ska hanhundarna klara! Träna lite (!) bara!!!!!! Ni är ju hispiga och inbillar er saker!! Du får trääääna din hund som alla andra!!!! Men nåde dig om du råkar tappa nån liten godissmula på banan!!! För då sabbar ju du för mig!!!!!"
Ovan "citat" (inkluderat alla ! och ? i flertal) är apropå det där att visa ömsesidig.. hänsyn... *mycket menande*
Att träna sin egen hund (läs: tik- som hanhund) att inte bry sig om tappade godisar.... *blir burdust avbruten* "Vadå? Det är ju en heeeeelt annan sak. Det kan man inte/ska man inte behöva träna bort. Att tappa godis är ju enbart slarv!!!! Löptikar är bara naturligt, ju!!!"
Och att det finns ätbart (enligt hunden, alltså) där ute där du dagligen rastar, rör dig eller till och med tränar är alltså inte "naturligt".
Duh? Har du sett bajs i alla de sorter och slag (ex. häst-, hare-) som ligger och väntar vid gångstråken, ängarna eller i skogen? Finns det nåt mer "naturligt" än bajs?!! *Mmmm. Mums-mums, tycker jycken*
Och så har vi alla "människo-spår", det vill säga slängda pappersrester av alla de slag och alla slängda plastförpackningar med matrester kvar. Har du inte sett dom?
Eh? Det finns massor och mängder med träningstillfällen att träna bort din hunds "godissug". Det är bara att ta tillfället i akt, och "aktet" är typ hela tiden... Till skillnad mot "löptikstillgången" när man behöver träna det... *mycket menande - igen*
4. "Alltså, ni hanhundsägare!! Hur kan ni tillåta era hundar att kissa.... mot bildäck, mot tält, mot grindstolpar, på jackor och väskor som ligger intill start/målfållan????? Det är ju äckligt!!! Det stinker!!!"
Som hanhundsägare kan jag erkänna... Jag har missat. Jag har haft alldeles för dålig reaktion. Jag har sett åt andra hållet (kollat in banan, läst på start/resultatlista etc) och tappat koncentrationen för en sekund på min odåga till hanhund. Jag har varit jäktad, och därför tillåtit jycken kvickt sätta upp benet mot entrégrindstolpe trots jag förstår att det inte är så himla lämpligt. Jag, en simpel människa.
Jag har också desperat draaaagit min hund kvickt och burdust bort från alla (i människors ögon) olämpliga markeringställen. Ja, jag har även mitt spontana "Inte där"-kommando, och hundkräket blir sen - plötsligt - jättelydig - och vääägrar sätta upp benet där det är mer lämpligt. *sliter mitt gråa hår i bitter desperation*
Ja, jag har gått tillbaka till mitt eget tält för att hämta vattendunken för att i ett förtvivlat försök spola bort missödet vid det tomma, okända tältet.
Jag har även bara gett upp, åkt därifrån, och struntat i att jyck-uslingen ändå hann med att sätta upp benet mot den okända bilen vi passerade när vi med fullastad pirra och med svetten lackande zick-zackade oss fram över parkeringen, efter en lång, lång tävlingsdag. Visst jag kunde ha skrivit en "ursäkta-lapp" och gått tillbaka till bilen, men trött och dan samt utan papper och penna... Och handen på hjärtat: Vad gör det egentligen med en kiss-skvätt mot bildäcket? Det kommer antagligen snart regna eller ni kommer att åka igenom en vattenpöl - och då är skvätten ett minne blott. Visserligen, måhända ett äckligt minne. Men trots allt bara ett minne.
Även om det inte är önskvärt att få något nedkissat, så är det faktiskt en risk man tar om man rör sig (eller rättare sagt står stilla) eller lägger/ställer prylar i hundtäta områden. Det finns faktiskt värre saker som kan hända en, exempelvis skära sig på glasskärvor eller annat otyg och elände.
5. Rena elakheter...
Hm? Hur tänkte (om de nu gjorde det?) de två väl erfarna tävlingsförarna när de ställer sig knappt en halvmeter snett bakom domaren medan denne har domargenomgång? Med ryggen mot alla oss andra, pratar och gestikulerar de med varandra om starten. Varför kunde de två inte invänta sitt banspanande tills den korta domargenomgången var avslutad? Är inte detta uppförande rätt så nonchalant och nästan mobbande mot domaren som försöker ha en informativ och trevlig domargenomgång? Ren mobbning eller bara ren otänksamhet?
6. Tävlande som uttalar sig mycket negativt - och nedsättande - om bankonstruktionerna och/eller domarinsatserna. "Hur kan man göra såna här banor? Det är fel! Det är tråkigt! Det är en skaderisk... för min hund för den...!! Nä!! Det var ingen vägran!! Nä!! Det var en solklar vägran!! Domaren suger!!" Jag menar alltså uttalanden sagda i ej konstruktivt syfte utan bara för att bryskt trampa ned och/eller att förlöjliga.
Hoppas att "skinn-på-näsan" och "hårdhudhet" ingår i domarutbildningen.
7. "Men för i helvete!!! Neeeej!!!!!" *med en förgrymmad min greppar ett stadigt tag i nackskinnet och går raskt därifrån för att... ja, för att göra vad med/mot sin hund?*
Dessa dåliga förlorare - läs: dessa dåliga hundtränare - som blir ilskna på sina hundtelningar när de egentligen borde bli förgrymmade på sig själva (vilket de förhoppningsvis blir, men agerar utåt).
Stor eloge till den domaren som, efter (minst) två förare hade uppfört sig (riktigt) illa mot sina hundar, avbröt tävlingen, gick bort till speakern, bad om att få låna mikrofonen och uppmanade med skärpa alla förare att uppföra sig trevligt mot sina hundar. "Det som era hundar gör på tävling är resultatet av er träning! Skäll inte på hunden!!"
8. Apropå arrangörer och tävlings-PM...
"Men...!! Hur ska det gå till?!! Jag kan inte springa/gå längre sträckor, har barn/flera hundar med mig, vaknar inte på morgonen, är kvällstrött, har nån sjukdom/handikapp, tävlar i flera klasser!!! Jag kommer inte kunna/kommer inte hinna... Det är orättvist!!!! Vadå? Läsa PM:et??? Innan tävlingen?!! Stod det där? (ex. finns inget vatten på klubben) Nähe!! Det har jag inte "hunnit", ju!! Hur ska jag nu göra???? Fixa!!".
Tänk den dagen då tävlingsarrangörer kan individanpassa allt så att det passar/behagar alla!! That will be the day!!
9. Och så slutligen... från "den trevliga" agilitytävlingens parkering...
"Hur parkerar du din bil egentligen????!!!" *slänger kvickt som attan ut ett fotobevis på fejjan*
Hm? Man skulle ju kunna be speakern ropa ut en vädjan om hjälp... och så smidigt som möjligt lösa problemet? Nä! Det lät ju alldeles för vettigt och trevligt!! Nej, häng ut dom bara!! De andra!! Idioterna!! (bäst att förtydliga; ironi)
Visst var det här ett otrevligt blogginlägg? Ja, jag är ju en agilitymänniska! Vad trodde ni om mig egentligen? Va?
PS. Man skulle istället kunna fördjupa sig i det verkligt trevliga agilityfolket. En liten tanke, bara.. Aha! Där fick man sig ett uppslag. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar