Lillpysen Linus jobbarvecka.

 Long time no see, men nu skakar jag liv i bloggen igen. Här kommer tre inlägg på samma gång, en per hund... Hm? Ska vi ha en tävling? Vilket inlägg får flest besökare? Vilken jycke tycker ni om bäst: Spirou, Pingu eller Linus? Den jycke som får minst besökare får ingen middag imorrn. Hehe! Hundarnas välmående och välfärd är i er tass. :)

Förra veckan så fick även Linus lov att jobba. Det var för att brorsan envisas att ta en (1) hel veckas semester varje år. Linus är annars ju hos honom när jag jobbar.

En liten lillpys...

... ute på en stor lastkaj.

Vad är det för en ljus skugga som smyger omkring bland alla nyinkomna lådor och kartonger?

"Det är ju bara jag! Lillpysen." Ni ser väl också Pingu som lurar i bakgrunden?

En liten lillpys mellan alla hyllorna nere på lagret.

"Hallå därnere!! Kom upp, vetja!!", visar Linus som har raskt trippat uppför trappan.

Nej, Linus! Tassa du ner igen istället. Det är ju dags att gå hem, ju!

En liten lillpys...

... ute på promenaden längs kanalen.

"Hallå!! Vänta på mig!!!"

Sen blev det dags för gruppfoto. Observera att man kan skymta bajspåsen i nederkanten av bilden. Visst är det såååå smart (inte) att det inte finns en endaste soptunna den sista längre biten av kanalpromenaden. Förr om åren fanns det en borta vid vändplanen, men nu... nä.

Här är vi ute på lunchrastning. Nära centrum, men lite sådär lagom avsides - och med behändig papperskorg. Just det, precis; ingen välfylld bajspåse syns i nederkanten av bilden - för den är slängd...

... i papperskorgen som syns snett uppe till höger. :)

Vadå? Vill ni hellre titta på ståtliga hundar som sitter som värsta statyn uppe på muren än behändiga soptunnor? Märkligt!

Okej, här är en...

... och här är samma igen med en märkvärdig min. Pingu är nog lite stöddig för att han kan så vigt skutta upp på muren som (där han skuttade upp) var minst dubbelt så hög som han själv.

Eftersom jag är en förståndig och ibland kanske lite överbeskyddande matte, så lyfte jag sen ned honom. Ville inte riskera några skador om jycken hoppar ned från denna relativt höga höjd, ned på den hårda asfalten.

Pyttsan! Jag hann knappt sätta ned honom på marken förrän han hade skuttat upp igen. *suck*

Spirou håller sig dock nere på marken...

... och Linus likaså.

Här är vi hemmavid. Linus och jag tog en lillpromenad bara vi två till stället han tycker är roligast; intill 276:an!! Han tyckte det var så kul att han självmant skuttade upp på godisstenen.

Varför han tycker det är roligast att gå just där längs den stora vägen? Jo, för att han får beröm och godis för att han inte försöker rycka iväg och jaga bilarna. :)