Vad har Pingu pysslat med på sistone då?

Ni kommer väl ihåg blogginläggstävlingen? Vilket av de här tre senaste blogginläggen, som handlar om varsin hund, får flest besökare? Den förlorande jycken får ingen middag imorgon. Hehe!

Vad har Pingu pysslat med? Jo, han har bland annat gått bollvallningskurs. Det var kul!

Här en bild under en liten välförtjänt paus. Det var visst jobbigt att tänka och koncentrera sig, tyckte Pingu - men sååå roligt!!

Här tränar vi att jycken ska springa runt och lägga sig bakom bollen för att invänta startsignal (att börja putta på bollen, alltså).

Titt ut där bakom bollen!!

Nu är kursen slut och vi är på väg hem. Då blev det träning att kunna ligga still - trots söta labradorbrudar i närheten. Pingu var jätteduktig!! Han är annars väldigt svag för just labradorbrudar... eller rättare sagt: alla svarta labradorer - oavsett kön.

Här är ytterligare en bild från bollvallningskursen. Vid detta tillfälle tränade vi på att lära in höger och vänster. Pingu fick sitta i "avbytarbänksfållan" medan jag assisterade kurskamraterna.

Men vad nu?!!! Vad gör en bunt med blommor i Pingus blogginlägg?

Jo, blommorna var ena riktiga linslusar som lite fånigt slängde sig framför kameran när Pingu skulle fotograferas.

Sickna fåniga blommor, va!! Pingu fnissar lite åt dom.

Den här bilden är från när vi lite spontant stannade till på promenaden för att träna på freestyleprogrammet Pingu och jag håller på med.

Jag menar, ser man en öppen - och ej välkänd - träningsplats så måste man ta tillfället i akt att öva med störning. Något som Pingu verkligen behöver.

Men hallå!!

Vad mörkt det blev! Vad hände?

De här tre bilderna är från brukshundklubben då Pingu fick sig lite agilityträning till livs på kvälsskvisten - utan störning. Vi var helt ensamma uppe på klubben. Det var trevligt. Ni ser väl Linus och Spirou nosa runt? Bilderna är alltså efter agilityträningen, vid Pingus nedvarvning.

Så var det åter dags för Sommarcupen - i värsta regnet. Jag hade faktiskt absolut ingen lust att köra agility och bli blöt - igen. :( 

Det blev två disk - som vanligt. Vid det första loppet så började Pingu plötsligt att spåra mitt i banan. Han var förresten inte ensam om det, men det är sånt som hör spelet till.

Och strax innan andra loppet, så råkade Ester, världens sötaste flatcoated retriever - enligt Pingu, spatsera förbi. Han började till och med att gny efter henne. Om hon löper? Nä! Det spelar ingen roll. "Hon löpte en gång förut - för typ ett år sedan. Det glömmer jag aldrig!!!", bedyrar en betuttad Pingu.

Jag måse säga att jag blev så glad och nöjd över att vi faktiskt hade ett samspel inne på banan - trots att Ester var där intill. Vilken seger!!! Att vi diskade oss pga fel hinder, spelar ingen roll. Pingu var med mig!!! :) 

Den här bilden är från när Pingu och jag tränade freestyle uppe på brukshundklubben. Spirou och Linus lekte domare.

Sedan fick Pingu (och Linus) vara på "avbytarbänken" medan Spirou roade sig ute på agilitybanan.

Och sen igen medan Linus och jag fixade hindren före Pingu fick träna agility. Pingu var tyst och lugn medan han väntade, precis som han brukar göra nu för tiden. Duktig vovve!

Ser ni vilken hundsport Pingu roar sig med här? Jag har med flit tagit fotot så att hundsportstillbehören inte syns. Ni kan få en ledtråd: Pingu utövar inte någon vanlig pose i denna hundsport.

Rätt svar: Rallylydnadsträning pågår - som faktiskt sen gick alldeles lysande.

Jaha! Och vad händer här då? Pingu ser lite sur och trumpen ut.

Ett helt gäng med blivande rallylydnadsskrivare stod ute på planen och skrev så att det rykte om pennorna.

Jo, Pingu och jag var "försökskaniner" på rallylydnadsskrivarutbildning. Ett gäng nya rallylydnadsskrivare är på kurs och då behöver de lära sig att notera rätt i protokollen. De fick skriva ganska mycket i vårt protokoll.

Utav de 100 poäng man har innan man kliver in på banan blev det bara 50 kvar efter vi gick i mål.

En något missnöjd Pingu.

Ja, jag veeeet att jag är dum! Faktum är att när vi tränade inomhus (bilderna ovan då Pingu rullar sig) så gick det väldigt bra; jag hade bra kontakt med Pingu-grabben samt jag fick fina tips "från coachen":
    "Tänk agilityträning!! Förekom - och var tydlig - samt inga "Va´ kjdjfkljds!" och himla med ögonen när det blir fel. Så gör du väl aldrig när du tränar agility?" "Nä... det har du rätt i", svarade jag lite skamset. :) 
    När jag sen åkte hemåt kände jag mig åter taggad och inspirerad att börja köra rally igen, men jag visste att det skulle bli sååååå mycket svårare utomhus med alla luktstörningar som finns där.

"Inte bli besviken. Inte bli besviken nu.", skanderade jag till mig själv inför "låtsas-rallytävlingen", som ju var utomhus. "Va´ dklaldfjkds!!", vad dum jag är. :) Visst blev jag besviken i alla fall. Dumkärring!!!

    För det första så var Pingu plötsligt oregerlig där han satt uppbunden; han voffade och skällde - och jag skämdes så in i norden inför alla andra tysta och lydiga rallyhundar. Pingu som annars brukar vara så duktig uppbunden. Men nu så var han åter som han var när han var runt året fyllda. Det kändes som man inte har kommit nåt vart framåt alls i hans träning.
    För det andra så startade vi direkt efter "Farbror" Felix, springer spaniel. Pingu är helt betagen i sin rasfrände. Pingu nosade frenetiskt i gräset inför vår start. Ingen kontakt what so ever! Jag tror inte jag såg hans ögon under hela banan, förutom vid näst sista skylten (den som vi har svårt för utan att få frustrationsvoff, som nu gick lysande). Efter målskylten så rusade han iväg i full kareta - för att spåra upp Farbror Felix (?) -  med mig hängandes efter likt en sladdrig, men klumpig vante.

Lite senare så började Pingu att gny och gnälla när han såg Felix och Robin och förstås deras matte passera en bit ifrån oss. Med andra ord så har hans "förälskelse" i andra hundar utökats; det är numera inte bara Hubbe (svart, kastrerad labradorfarbror) utan även Winnie (söt kastrerad blandrastjej), Ester (svart flat) och nu även Felix och Robin (bägge kastrerade?).  Eller så är hans vilja att byta till de sistnämndas matte istället, som ju för en tid sen fick låna Pingu under den där agilitykursen.
    Det här är alltså inga bortförklaringar eller så - utan ren fakta. Min enda lösning är att... träna så ofta som möjligt när de är närvarande.

Men tänk att man kan bli besviken - fast man redan vet hur det kommer att gå. Jag skulle ju inte känna så här. Det hade jag ju bestämt, ju! Faktum är att 50 poäng är det bästa vi har åstadkommit i rallyn. Fast... det är såååå ynkligt! Han är ju annars så duktig. Han kan ju - när ingen ser. När det inte är på riktigt.
    Jo, om "på riktigt" vore inomhus och vi startade först, så kanske... :)

Sharon, halvpensionerad agilityvovve på 11 år, som aldrig varit på en rallytävling innan, hoppade in även i avancerad klass - utan att gå banvandring (!) - och de gjorde det riktigt, riktigt bra. Jag tycker det är imponerande!! Tala om väl grundinlärd och följsam hund. Det du, Pingu! :) Only in my dreams.

Sharon-matten var förresten lite orolig att rallylydnadsnördarna skulle ta deras lite lättvindiga medverkan som ett hån, men det tycker jag att de absolut inte ska kunna göra, utan istället bara känna gratulerande beundran.
    Det jag, undertecknad, däremot kan känna som ett hån är när rallylydnadsnördarna beklagar sig att rallylydnadsreglerna är för lätta; att det därmed inte är värt nånting. Hmpf! Kul att höra när man sliter sitt hår och jobbar som en fläng idiot, men ändå inte får till det. *suck*

De här två bilderna är från i fredags morse strax före kl. 10 precis innan jobbet. Upptäckte att jag hade fem minuter över, och då blev det lite spontan freestyleträning mitt i centrum, bredvid P-huset, på en liten trottoarplätt. Nu syns det ju förstås inte på bilderna att vi tränade freestyle, men jag lovar att det gjorde vi. Allt för att passa på vid ovan/okänd träningsmark och där det finns massor med störningar. Den korta träningen gick alldeles utmärkt! :)