Svanar och agilityträning... Den nya hundsporten? :)

Som vanligt på lördagsförmiddagen eller morgon som jag själv skulle kalla det för, så tar Spirou, Pingu och jag en lite längre promenad efter Wilbur och Linus korta dito.
    Förra helgen kom vi ju lite spontant till "Vildsvinsskogen", denna helg hamnade vi - lika spontant - på promenad längs sjön här i Stava.

Och vet ni vad!! Spirou tyckte det var jättekul att gå där. Helt plötsligt började han att trava förbi mig och trippade på i vild (eh?) Spirou-fart. Se bara på den högra bilden; han syns knappt för att han är flera meter före sin matte.

På den vänstra bilden står han snällt och helt självmant och väntar in sin långsamma matte.

Rätt som det var när vi stod där och hade en liten fotosession vid strandkanten så hördes ett hiskeligt hoande och tutande samt ett vinande ljud uppe i luften. Ett par svanar flög rätt över våra söta huvuden.



Självklart försökte jag kvickt och lite lätt desperat och på ren chansning att fota dom när de svischade förbi ovanför oss, men det var som förgjort.

Ser ni några flygande svanar? Nä, just det!

Lite besvikna gick vi därifrån, men... vad var det? Vad är det som hoar och tutar nu igen uppe i luften? Vad är det för vita skuggor som svävar runt för landning?

Vi skyndade oss tillbaka till sjön, och visst sjutton hade sångsvanarparet landat på isen.

Det var ett hiskeligt hoande och tutande ute på sjön.

Pingu spanade nyfiket ut mot svanarna...

... och Spirou spanade nyfiket mot sin matte. "Hur blir det? Blir det nå´ godis, eller?" :)

Bägge två stannade fint kvar intill mig - precis som lydiga hundar bör. :)

Senare på eftermiddagen så var det dags för agilityträning i Arningehallen.

    Mats hade med sig en klurig bana, alltså en banskiss på ett papper, inte hela banan bärande på sina axlar.

Hinder nr 1 stod mer till vänster, och mer rak i linje mot hinder nr 2. Hinder nr 3 stod inte som ett "rent staket" (ihop med hinder nr 2) utan några decimeter längre bortåt, som en liten extra svårighet för hunden att runda det, vi hade alltså satt nummerskylten på andra sidan hindret (inte som på banskissen).

I och med att utrymmet i hallen är något begränsad med en massa väggar i vägen, så fick det bli en liten komprimerad variant av banan; hindren fick lov att stå något tätare än vad det var meningen från början samt det fick bli ett 8-pinnars slalom - annars så hade vi fått lov att borra upp hål i väggen och utöka hallen med en balkong eller nåt. Jag misstänker dock att vi inte skulle hinna bygga upp nåt sådant på våra två timmars hyrtid i hallen. I alla fall om vi även skulle hinna köra banan också.

Eftersom både Rosie och Annika blev sena, mycket sena (föreläsning med bl a Per Jensen, som också jag ju ville gå på, om jag bara hade vetat om det), så var vi först enbart fyra stycken, och då får man köra allt oftare på banan. Man blev ju helt andfådd, ju! Och kul var det!!
    Under banvandringen så gick vi runt och ojade oss hur det skulle gå att köra; det var den ena kluriga hinderkombinationen efter den andra. Det var så pass att jag bara gick runt och skrattade åt utmaningen. Ja, jag gillar utmaningar när dom är precis så där att det kan finnas en möjlighet att det kanske skulle funka att bemästra svårigheterna.

Banan bjöd på både spring som bara attan för att hinna till rätt plats för att få till bra handling och mer trånga handlingsmanövrar för att inte stå i vägen för sin hund. Man fick jobba, jobba, jobba. Inte för nära. Inte för långt ifrån.

I en paus medan mina träningskompisar körde, så vände jag mig om och upptäcker att Pingu har lagt sig raklång på golvet. (!) Det var visst lite jobbigt även för en liten Pingu att köra denna bana några gånger.

Hihi! (matte skrattar rått åt sin utmattade hund. Fast det var strax efter full fart igen på jycken.)

När vi hade tränat oss mätta på banan, så körde vi den från andra hållet, alltså bakifrån. Haha! Om vi gick runt och skrattade åt den ena "omöjliga" hinderkombinationen efter den andra när banan körde som det ursprungligen var tänkt, så vart det nu etter värre. Här skrattades och skakades på huvudet åt handlingssvårigheterna. Det var riktigt kul! För skam den som ger sig.
    Och dra på trissor om inte både Mats och Ulrika nollar på första försöket med två varsina klockrena lopp!!

Något jag blev påmind om under kvällens/sena eftermiddagens träningspass:

•  Jag får inte "ge upp" meddetsamma när Pingu missförstår och verkar springa förbi hindret han egentligen ska ta. "Nä, du Pingu! Nu tar du hindret!", måste jag envist visa och plocka fram mycket mer "jäklar anamma" (som jag själv tjatar om när jag har kurs, men gör som jag säger, inte som jag själv gör, typ *harkl*).

• Jag måste låta bli att glömma att ge Pingu mer utrymme intill hindren, så att jag inte ställer mig i vägen för min stackars jycke. Eller rättare sagt, jag måste vara kvickare med fötterna för att bereda plats. Ibland (?) verkar mina fötter vara som fastklistrade i marken.

• Min timing måste sitta! Alltför ofta är jag antingen för långsam eller för tidig att visa vart jycken ska ta vägen (antingen så far jycken iväg till fel hinder eller jycken "vänder" och springer förbi rätt hinder). Att det ska vara så svårt att få till det... Fast å andra sidan är det ju kul med utmaningen att få till det.

Efter att vi hade kört banan några gånger så kom vi på att filma. Tänk nu på att Pingu var ganska trött och extra långsam. Det var också lite fuskigt för han hade säkert lärt sig hinderföljden.

Vid det tredje hopphindret från slutet, vid U-svängen till målrakan, så böjer jag mig djupt ned för att visa att nåt är på gång, du ska inte bara rusa rakt fram. Undrar om han fattar det? Eller om han skulle följa mig ändå? Man vill alltså få så tight sväng som möjligt för att spara tid. Skulle ha testat båda handlingssätten.
    En annan sak; hur långsam är jag egentligen? In real life - som jag inbillar mig - kutar jag som värsta sprintern, fast när man får se filmsnutten, sanningen alltså, så ser man att jag knappt rör mig, joggar lite lamt hit och dit. *suck* 

PRESS-STOPP!!

 Jag blev precis varse varför (nja, det kan vara en anledning) jag de senaste dagarna tänkt och saknat min Gromit så mycket. Det är ju hans födelsedag idag, ju!! Läste precis hans brorsa Albins inlägg på Fb. Grattis Albin!! :)

Grattis Grompan på födelsedan - where ever you are!!

(Jo, jag vet var han är, han står här hemma i bokhyllan)

Puss på dig, Grompis!! :) <3

Saknar dig så in i... <3

 Men hallå! Vem är det här?

 Jo, det är Pingu, Gromits halvssysterson.