En krångeldag som ändå blev okej till slut

Först en kort resumé:
    I måndags var rörmockaren här och fixade bästa köksblandaren, eller kran som vi dödliga kallar sådana tingestar. Det var också meningen att han skulle fixa vattenfiltret, men den måste beställas. "Jag ringer sen när den har kommit. Men jag har spolat lite provisoriskt det gamla filtret...", sa han strax innan han for iväg.

Jag är jätteglad över kranen, nej jag menar blandaren. Jag är också jätteglad att trycket i vattenledningarna nu efter den provisoriska åtgärden ändå är så pass att det funkar att duscha - och tvätta håret. Lyxigt värre, alltså!! ;)
  

Spirou undrar varför matte måste ränna i den berömda trappan fram - och tillbaka hela dagen lång när man istället kunde vara ute och ha roligt. Kompostgallret är grind för trappan när vissa blindstyren till pudlar jobbar.

När vi äntligen kom hem från jobbet igår kväll, så hör jag nåt mystiskt droppande inifrån "rörmanicks-vrån". Mycket riktigt så läckte det vatten just från vattenfiltret. *suck*
    Nu har jag varit med om det förut, för typ hundra år sedan, så mycket behändigt så står en hink precis under filtermojängen samt "nödkranen" på "storbumlingen-jobba-upp-vattentrycket-mackapären" mynnar ut i hinken.

Om man säger så här: Jag har inte sovit så mycket i natt. "Dripp, dripp, dropp! Dripp, dripp, dropp." har det ljudit hela natten lång. Jag vågade knapp somna, orolig att hinken skulle svämma över. Jag lystrade noga på de olika resonanserna på droppandet; var det dags att tömma hinken nu... eller? Det tog fyra timmar tills hinken var full. Klockan fyra var jag uppe för hinktömning. 
    Förutom det så hade jag svårt att sova på grund av Linus. "Vad var det? Vad var det för ljud? Så brukar det inte låta ifrån köket. Men varför bryr ni er inte för?!!! Ligg inte och sov! Det lååååter från köket, ju!!!", vankade han oroligt fram- och tillbaka samt upp- och ned från soffryggstödet där han brukar sova. För varje gång han skulle upp eller ned så störde han Wilbur: "Öh? Vad hände? Är det dags att gå ut nu?", kollade Wilbur nyvaket och smått förvirrat runt om sig. "Vadå? Är det dags att gå ut?!", utbrast då Pingu överlyckligt. "Ja, jag kan gå ut nu... Det är helt bra.", visade Spirou. Jag, deras matte, suckade bittert samt himlade med ögonen.

Under de stunder jag nu sov, så drömde jag om vattenläckor.
    I drömmen bodde jag i min gamla lägenhet, men badrummet, där det läckte, såg precis ut som tvättrummet hemma hos mina brorsor.

Som sagt, mycket till sömn blev det inte under natten.

Sedan på morgonen, det sista jag gjorde innan jag låste dörren före avfärd till jobbet, var att tömma hinken. Men vem skulle göra "hinktjänst" senare under dagen när jag jobbade? Om cirka fyra timmar, alltså den tiden det tog under natten att fylla hinken, med andra ord så antog jag... just precis antog jag att läckan även fortsättningsvis skulle droppa i samma takt samt samma mängd, så var det ju hinktömmardags igen.

In med hundarna i bilen. Låset i bakluckan brukar krångla när det är fryskallt ute, jag tvekade något innna jag försökte öppna bakluckan, men jag ansåg att det hade ju knappt varit några minusgrader under natten. När jag pressade bakluckehandtaget så kände jag att det var ett misstag. *suck* Det gick att få upp luckan, men  inte att stänga den.
     Fast jag har ju varit med om detta förut, luttrad som man är så struntade jag i det (efter ett par misslyckade försök att stänga). Hundarna sitter ju bakom de låsta hundgrindarna och bakluckans tyngd håller den så gott som stängd.

En liten historia i historien: I lördags så hade bakluckelåset hängt sig helt; det gick inte att öppna. Spirous och Pingus koppel låg i det lilla utrymmet mellan bakluckan och hundgrindarna. Smart va!! Det var "bara" att vika ned baksätet och att slingra sig in under lastgallret och att försöka sticka in handen mellan hundgrindsgallren för att precis få fatt i kopplen som som tur var inte låg några centimeter till åt mitten. Numera lägger jag inte kopplen där längre.

Jag sätter mig i förarsätet, startar motorn... "Javisst ja! Bensinen var ju slut.", utbrister jag bittert när jag ser bensinvarningslampan ilsket lysa. Jag har ju egentligen inte riktigt tid att tanka, men... måste.
    Jag lägger in backen och displayen på instrumentbrädan tjatar med blinkande röd lampa: "Bakluckan är inte stängd! Varning! Varning! Bakluckan är inte stängd!!" Utöver detta irriterande blinkande, så piper en varningssignal: "Hörru! Bakluckan är inte stängd! Hörru! Hörru!! Bakluckan är inte stängd!". "Jag veeeeeet!!!", muttrar jag åt alla idiotiska varningssignaler, "Det är ju du, dumma bil, som vägrar stänga bakluckan. Skyll inte på mig!!".
    Och för att riktigt "rub it in" så vägrar kupélyset att slockna: "Så länge en dörr eller om bakluckan är öppen så lyser jag. Så det så!! Så gör en riktigt duktig kupébelysning." Det är inte alls irriterande att köra med tänd kupébelysning - JO!! (allra helst om det är kvällstid, men nu var det i och för sig inte just vid det här tillfället, men ändå!)
    När jag stannade för att stänga grindarna, så testade jag åter igen att desperat stänga bakluckan - och det lyckades! Men datorn i bilen registrerar nu inte det, utan alla varningssignaler, ljud och den där jävla kupébelysningen fortsätter att lysa/alarma.

Men sen när jag sedan ska åka ifrån bensinmacken, så slutade alla varningslampor att lysa och kupébelysningen slocknar. "Okej, nu har du fattat, dumma bil, att bakluckan faktiskt är stängd.", muttrar jag nu något nedlåtande åt min fina trotjänare till bil.

Min fina bil har en "finess" (typ), när man startar motorn vid viss utetemperatur så varnar displayen att det är halkrisk. Med van hand så trycker jag på knappen för att ta bort meddelandet, och få fram klockan istället. Men hallå!! Hur jag än trycker så går det inte få bort den löjliga halkvarningstexten.
    Väl framme hos brorsan (skulle ju lämna av Wilbur och Linus) så fortsätter halkvarningen att lysa trots jag stängt av motorn. *suck* Jag upptäcker att även instrumentbrädans belysning är tänd. Men sen strax efter jag startat motorn för att åka mot jobbet, så blinkar allt till för att sen gå tillbaka till hur allt ska vara. Ja, min bil lever sitt eget liv. :)

Jo! Innan detta så fick jag tag i rörmockaren; de hade inte hunnit fått tag i det nya vattenfiltret, och han som hade varit hemma hos mig i måndags var sjuk, men de skulle försöka fixa läckan under dagen: "Jag ringer sen."
    Brorsan erbjöd sig att åka hem till mig för "hinktömmartjänst" samt att släppa in rörmockaren när det var dags.

Väl på jobbet, så krånglar häftapparaten (!) när jag skulle häfta ihop en kunds kvitton. Med van hand så öppnar jag häftapparaten för att justera klamrar som har jammat ihop, men... det syns inget fel på den. Men ändå så vägrar den häfta ihop kvittona. "Öh?", säger jag samt fnissar lite för mig själv att typ alla prylar är emot mig. "Det här är ju komiskt!", tänker jag för mig själv medan jag går bort för att hämta en annan häftapparat.

Jag ville märka upp nyinkomna skor, men vagnen som används vid denna procedur var full. Kvickt mellan kunderna rusar jag ned till lagret för att tömma vagnen, men hyllan där just dessa skor skulle stå var proppfull. Jag bestämmer mig för att lite provisoriskt ställa de nya på annan hylla där framtida nyinkomna Puma-dojor ska stå. Det dröjde typ inte många minuter efter jag var klar förrän det plingade på bakdörren och en leverans med 15 halvstora kartonger med... Ja, gissa! Just det! Puma-skor. :)

Sedan på halvsena eftermiddagen så ringer rörmockaren. "Jag är nu på väg till dig.", säger han. "Öh, vänta. Måste få tag i brorsan som kan släppa in dig.", svarar jag. Strax innan detta så pratade jag med brorsan per telefon. Samtalet hade brytits på grund av batteritorsk (brorsan telefon, alltså), men med lite strul fram - och tillbaka så fick jag till slut tag i både brorsa och rörmockare för att synkronisera de båda. Läckan är nu åtgärdad - lite provisoriskt. (tills den nya vattenfiltret kommer)

Ja, så här var min strulfredag. Jag kan tala om att det var mycket skönt att efter jobbet gå en lugn och tyst samt rofylld promenad längs Österskärs strandpromenad.

Pingu spanar in en svan som guppar tyst och diskret i vattnet.

Spirou spanar inte in svanen, utan tigger godis.

Pingu på den isiga strandpromenaden, men hans matte var klok nog att ha icebug-kängorna på fötterna, så det var absolut inte halt alls.