Min vana trogen så kom vi dit nååågot sent. Min plan var annars att vara där när small-klassen började klockan nio. Haha! Tjugo minuter i nio (!) lämnar jag av Wilbur och Linus hemma hos brorsan. Enligt Eniro skulle det ta en timme och tjugo minuter att åka till tävlingsplatsen. Eh? "Har jag tur så hinner vi dit till Pingus klass... om vi har tur.", sa jag till brorsan innan jag - lugnt - stack iväg.
Det som hade strulat till det för mig var att jag hade ju somnat ifrån typ allt kvällen innan, så på morgonen (när jag sent omsider vaknade till) så hade jag hängt upp tvätten, varav ett par underbrallor som jag skulle använda först hängdes på tork på fönsterbrädan ovanför elementet med hjälp av två blomkrukor (!), sedan torkades det sista med hjälp av hårtorken), åkte till jobbet för att fixa och även tankat bilen. Därefter pudelavlämning hos brorsan.
Väl framme på Olandstraktens BK hittar jag parkering en liten bit ifrån. Jag sitter kvar i bilen en liten stund. "Ska jag ta Pingu och rusa dit och kolla läget?, funderar jag. "Nä, jag orkar inte! Äh, jag packar istället först pirran och traskar dit och ser hur långt de har kommit.", bestämmer jag mig lugnt och lämnar bägge hundarna kvar i bilen.
När jag och pirra rullar nedför backen mot tävlingsplanen ser jag att det är ju banvandring på gång... och hopphindren är i large-höjd. Hm.
Jag parkerar pirran och går relativt lugnt fram till inroparen, och frågar. "Är det large som banvandrar? (jakande svar) Jo, nr 14 är här. Kom precis! Vet du hur mycket det är kvar av banvandringen? (nekande svar) Äh, det märks!", säger jag och hinner precis gå banvandring i ett varv innan speakern ropar att det är dags att gå av banan. Jag ställer mig vid sidan om och memorerar banan ett par gånger till från ringside. "Jag har nu cirka fjorton minuter på mig att hämta Pingu, rasta och värma upp... det borde vara lugnt.", tänker jag medan jag promenerar bort till bilen.
Obajsade (Pingu, alltså) och knappt uppvärmda - och bara har gått banan ett varv - kör vi sen loppet. Jag minns att när jag lämnar Pingu i starten, så tänker jag peppande: "Jag är kung av banan! Jag kan det här!!"
Agilityklass A
Jag är ändå nöjd över loppet; hade bra känsla. Och det allra bästa var: Knät höll!! Jag kände inte av dum-knät överhuvudtaget under loppet. :)
Agilityklass B.
Denna gång hade jag gått banan ordentligt. Hade lite beslutsångest hur jag skulle göra vid den korta tunneln i starten, kände för att testa "visa knytnäven i tunnelutgången" för att förhindra att Pingu (sin vana trogen) att flyyyyga in mitt i banan i en vid sväng, men skulle jag hinna med det?
Nu behövde jag inte oroa mig för det - för Pinguslyngeln tjuvstartade. Jag velade i en sekund, men beslöt att köra på, vilket kanske var dumt. Speciellt med tanke på att gungbrädan var det tredje hindret; vi skulle ju med största sannolikhet i alla fall bli diskade där. Jag hade bestämt att om Pingu skulle vägra gungbrädan, så skulle jag frivilligt diska oss genom att vippa över gungan så att han bara behövde ta nedfarten. Jag misstänker att hans spring tillbaka mot starten egentligen bara var för att slippa i hans ögon läskiga vippbrädan plus att även få nosa lite intressanta luktfläckar, men han kom ändå tillbaka direkt.
Jag är relativt nöjd med mina handlingbeslut; att jag väntade in honom efter tunneln innan slalomet, men glömmer i min glädje över att han hittar rätt ingång att mana på honom. Kanske det är därför han plötsligt skuttar ur slalomet. Jag gillar Pingus fart i slutet av slalomet (andra försöket); han tar faktiskt i. :) Blindbytet vid hopphindren innan tunneln satt fint. Pingu var däremot väldigt flamsig. Jag gillar mitt "Det där var väl inte fram heller!!" när Pingu flamsigt springer förbi sista hindret.
Varför var han så flamsig då - med tjuvstart och allt - och utan det där fina hindersuget som han hade i loppet innan?
Kände han av att jag faktiskt kände mig lite nervös (!!) innan start? Och varför var jag nervös för? Var det för att jag hade hunnit gått banvandringen? Jag var inte alls lika taggad och fokuserad som loppet innan.
Hoppklass A
Pingu var extremt nosig vid starten samt något (?) ofokuserad, men han kör agility ändå. När vi kommer till slalomet så stannar han plötsligt upp och börjar nosa och vädra uppe mot slalompinnarna. Jag väljer då att skippa slalomet (det var ju relativt stor markeringsrisk) och bara köra istället för att envist traggla slalomet (han har ju absolut inga problem med själva hindret).
Det måste vara i det här loppet som en hund i publiken gruffar till när Pingu kommer ur den gulblåa tunneln första gången. Jag tvekar faktiskt något att bli tvungen att handla honom åt samma publikhåll när han ska in i samma tunnel igen fast åt andra hållet, men det hände absolut ingenting. Jag menar, om nån gruffar mot Pingu, så skulle han sannolikt gruffa tillbaka. Brrrrr.
Lilla söta Tosca, en av Pingus förälskelser.
Före sista tunneln så tänker han dra av planen (var det månntro lilla söta Tosca som hade förtrollat hans sinne? ;) Hennes "lägerplats" var typ dit han spejar.), men han väljer att fortsätta ändå, fast missar sista hindret - igen!! Flamshund!
Hoppklass B
Om Pingu var extremt nosig innan förra starten - så var han här superduper-mega-nosig inför denna; jag fick lov att ställa mig på luktfläcken för att få honom att sätta sig upp framför första hindret. Man kan se att han var inte så koncentrerad, han joggar mer runt banan än att springa den. Och efter målgång så var han helt borta, hade annat i tankarna än att ha en trevlig belöningsstund tillsammans med sin matte.
Att vi diskade oss berodde (förstås) på mig; jag visade väldigt dåligt mot bakombytet, och jag ville inte strula och ta tillbaka, var glad att han ändå höll sig kvar på banan (med tanke på det intensiva luktfläcknoset innan start).
Tack Tosca-matten Ann-Marie för filmandet!!
Gissa förresten hur glad jag var att knät - fortfarande - höll. Kände inte av det under något av de fyra loppen, men värken kom sen... Ja, ja.. Det var helt klart värt det!!
Väl hemma kunde jag knappt ta mig ur bilen. Och mitt i natten vaknade jag av hur knä med "omnejd" värkte. Äh, det blir nog bra snart. Lite överansträngning bara. Nog.
Haha! Imorse skulle ni ha sett mig. Några citat från undertecknad: "Äh, det där att behöva böja på knät är överreklamerat.", "Är det nån som har en krycka... eller en rullator (sic)... eller en rullstol att låna ut?" :)
Jo! Vet ni vad som hände mer? Jag träffade på en Fb-vän så här i irl! Arlo-brorsan Kinos matte var där och hinderfixade. Alltid lika kul när sånt händer. :)
Jo! Glömde!! Precis när vi håller på att packa ihop, så upptäcker Pingu en ny kompis...
Ser ni krabaten som Pingu upptäckte?
"Tjena, kompis!! Vill du leka med mig?", undrar Pingunosen.
Är det nån som hör vad filuren svarar?
"Hörru! Hallå? Vad säger du där nere?"
"Hallå! Viska i mitt öra! Vill du leka?"
Äsch! Vilken tråkmåns till filur!!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar