För att fatta mig kort:
Pingu och jag går fram till starten. Vi kör! Nånstans mellan hinder 3-4 (om jag minns banan rätt) så råkar jag - tydligen - vrida till mitt redan sen tidigare lite onda knä. "Aj! Aj! Aj!!! Fram! Fram!! Aj!! Fraaaam!!!" haltar och gastar jag vidare med en något förbryllad Pingu. Se filmsnutt:
Trots allt så kommer vi i mål på en... tja.. hedrande vet jag inte, men ändå.. en 15:e plats av 28 startande.
Med ett ej så friskt knä, så startade vi ändå i nästa klass, Hoppklass B, men det blev en disk; jag kunde ju inte/vågade inte springa ordentligt. Eh? Precis som jag kan det annars. *harkl*
Just nu i skrivande stund kommer jag faktiskt inte ihåg hur och var på banan vi diskade oss. Kommer inte ens knappt ihåg hur banan gick.
Det jag däremot kommer ihåg (om jag gör det rätt är en annan sak) är att jag var nöjd över att Pingu och jag fixade slalomingången som var tredje hindret, lite dolt efter muren. Flera jyckar missade ingången. Min plan var att inte komma för nära slalomet, och därmed störa jycken; jag litade istället på att Pingu skulle fixa biffen - vilket han också gjorde (väl?). Hm? Nu är jag tveksam om jag minns rätt; det kanske bara är önsketänkande och drömmerier? Hallucinationer på grund av det onda knät?
Med tanke på söndagens tävlande, så smiter jag iväg från mina funktionärsgöromål (tack ni andra för funktionärsinhoppet) för att inhandla ett knästödsskydd. Självklart fanns inte rätt storlek hos de två apoteken (som hade den modell jag önskade), men Hi-Sport hade rea på en simplare variant - men i rätt storlek, så den inköptes snabbt.
Söndagmorgon...
"Nej, det går inte!!", stönar jag när jag försöker ta mig upp från soffan, för att sen stappla omkring hemma. Men efter att ha fått bort stelheten så kanske det skulle gå.... Hm? Tills jag linkade nedför den knappt sluttande trädgårdsgången ned till bilen på gårdsplanen. "Äh! Jag ska minsann springa fast det gör ont!", bestämde jag.
Väl framme på brukshundklubben (sen som vanligt, förstås, min vana trogen, kom dit precis till banvandringen, repris från dagen innan och alla andra tävlingar), så tar jag Pingu för att raskt rasta/värma upp - och det allra första jag gör är att trampa snett ned i en välkänd, men för tillfället bortglömd samt väl dold grop mellan främre och bakre appellplan. "Faaaaaan!!!! Inte det andra benet - också!!!!", svor jag högt mellan mitt "Aj!"-ande.
Men det onda i vristen försvann rätt så snabbt, och det knästödsförsedda knät kändes helt okej inför starten....
Äh! Inte sjutton sprang jag på fast det gjorde ont. På banvandringen hade jag en plan att jag skulle kuta på så jag hann med ett blindbyte innan långhoppet; det skulle gå om jag sprang det värsta jag kan. Men... knät högg till lite grann, och jag stannade instinktivt upp - jag kom fel och tokigt, stod mitt i vägen (typ) för Pingu. Och när jag utbrast ett "Aj!!", så tänkte Pingu: "A!!" (mitt kommando för A-hindret :)) och rusade glatt upp på A-hindret - disk!
Agilityklass B började bra. Jag var mycket nöjd över att han/vi fixade slalomet direkt efter första hindret (jag såg åter till att inte komma för nära slalomet och därmed störa, utan jag litade på att Pingu skulle välja att dra direkt in i det - istället för hans sedvanliga dra i full kareta rakt in mitt i banan.
Det var ett fint flyt mellan de första tre tunnlarna, men precis innan Pingu kommer ut från den tredje tunneln, så tvekade jag för en halv sekund om hur banan egentligen gick - och då var det kört. Man får inte tveka det allra minsta, ju!!
Och sen kände jag hur knät "tog emot"; jag kunde inte springa på som jag ville. Pingu blev åter förbryllad över sin plötsligt märkliga matte. "Öh? Vad håller du på med?", skuttade han runt i cirklar.
Tack Anneli för film!!
Äsch! Men vadå? Tävlingarna var ju på hemmaplan. Det går aldrig bra på hemmaplan. Eh? Eller?
Sommarcupen 2014
Det var ju sista deltävlingen nu i torsdags. Pingu och jag lyckades komma på en delad andraplats!! Haha! Mest beroende på en del W.O. Många utav klubbens proffsekipage var borta för tävlingar annorstädes. Pingu grejade den trippelt delade andraplatsen genom att diska sig alla gånger - förutom två!
Hoppklassen i onsdags var det lite typiskt...
Trots att jag gastar "Pingu!!" i god tid mellan första och andra hindret, så rusar han bort i det blå. Jag gastar "Här! Här! Hääääär!", men Pingu bara flyyyyger iväg - och sätter tassarna snyggt in i en tunnel (fel hinder) mitt inne i banan. Att det alltid ska bli så här! *suck*
Resten av banan har vi ett sådant fint flyt; allt går bara i ett svep, även den svåra slalomingången. Jag tror att vi (diskade) nollade banan. Ja, ja...
Stort GRATTIS till Ulrika och Lollo!! :)
Talangjakten 2014
På onsdagen, alltså dagen innan Sommarcups-avslutningen, så var det final på "Talangjakten". Om jag nu minns rätt, så kom Pingu (eller var det Spirou) på en... tredje plats? Och Spirou (eller Pingu?) kom strax därefter. Haha! Det gäller att bara närvara på aktiviteterna så man sen placerar sig bra på resultatlistorna.
Hur som helst så var prisutdelningen värsta julafton!! Såååå många fina priser!! :)
*fnissar lite* Ja, imorrn (egentligen idag, eftersom timman är mycket sen) så kommer det då inte bli något prisregn över Pingu och mig. Vi ska åter igen göra ett försök att visa framtassarna på rallylydnadsbanorna. Denna gång borta på Bro-Håbo BK. Okej... om man säger så här: Vi har inte tränat nån bana sen.... tja... urminnes tider. Vi har bara kört rallymoves som uppvärmning till agilityn....
Kom precis på att det brukar ju vara en massa koner och skyltar utslängda här och där på en rallybana. Hm? Undrar vilken hund som är typ ökänd på att nosa på allt nytt och intressant..? Ja, ja...
Vi ska gå ut på banan - bara för att ha skoj! Hoppas att vi åtminstone lyckas med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar