Talangjakten, deltävling 3

Trots den sena timman och att jag ska upp tidigt i morgon bitti, så måste jag berätta om Talangjakten.
    I torsdagskväll var det dags för deltävling nummer 3 med temat "Snöreslydnad".
"Men vad i all världen är det?!", undrar ni. Jo, det ska jag berätta...
    Först och främst vid denna trevliga hundaktivitet behövs följande attiraljer:

 Ett protokoll, en röd penna, orange tunt garn, ett måttband som går minst till 150 cm, en sax - och så ett gott humör samt en lydig - eller olydig - hund. Foto: Louise Medman.

• Det braiga med Talangjakten är att grundtanken är att alla kan vara med; lydig som olydig, stor som liten, SM-ekipage som den grönaste gröngöling-rookie.

• Det andra som är lika braigt som ovanstående grundtanke är att man under lättsamma och lekfulla former lär känna sin hund lite bättre - och den sin matte/husse - under de ibland lite underliga och okonventionella momenten.

 Jag och mina hundar rekommenderar med varm hand/tass att alla brukshundklubbar etc provar på Talangjakt-tänket. Det är så enkelt, men så bra. Det enda som behövs är lite fantasi och lekfullhet. Tack Katta och Annica (och fler?) för att ni slår ihop era kloka huvuden (Aj!!!) - och hittar på skoj.


Det första momentet i torsdagens "Snöreslydnad" var den lite uppvärmande "Beräkna tiden på inkallningen".
    Först skulle vi gissa hur lång tid det tog för oss, alltså föraren, att ta sig mellan de två utsatta konerna - och sedan beräkna hur lång tid det tar för hunden att springa/gå/lunka mellan samma koner under "inkallningskommando".
    Därefter kom värsta matematikklurigheten: Räkna ut snitt-tiden!! Duh! Undertecknad, mattegeniet - not - :) behövde hjälp med det momentet, vilket var helt okej.

Här hade jag nog beräknat tiden lite fel, men ändå rätt så rätt; att Pingu sprang sträckan mycket fortare än Spirous pensionärslunkande. :)

Speedy och Christina vid "När går tråden av?"-momentet.

 I nästa moment kom garnstumpen till användning. "När går tråden av?" var frågan. Med andra ord: vi skulle först gissa när jycken skulle vara olydig nog att dra iväg så att den tunna garnstumpen på 150 cm gick av. Man fick välja själv om man ville hålla i den ena änden av garnsnodden eller binda fast den i sina kläder. Den andra änden av garnet knöts fast i hundens halsband.
    Sedan var det upp till bevis att vi hade gissat rätt!

De fyra alternativen var:
A. Att bara gå bredvid de två helt stilla och tysta "störningsfigurerna" Katta och Annica.
B. "Störningsfiguren" Katta utbrister glada tillrop med yvig gest.
C. En tappad leksak faller intill "störningsfigurerna".
D. Den lömska störningsfiguren kastar en leksak.
E. "Den där jädra tråden kommer inte gå av, för min hund är väluppfostrad".

Här var Pingu först ut av mina två deltagande hundar, och jag hade helt gissat rätt. Jag behövde bara andas "Varsågod!" så var garnstumpen av; Pingu kastade sig helt förväntat framåt i full kraft.

Jag gissade att Spirou skulle dra av garnstumpen när Katta skulle köra sina glada tillrop. Allra helst eftersom min plan var att jag skulle samtidigt säga "Varsågod!".
    Äh! Pyttsan! Spirou gick så fint fot vid min vänstra sida trots de glada tillropen. Eh? Leksaken blev tappad.... men Spirou vek inte från min sida!!! Leksaken blev kastad.... men inte sjutton gick det där garnet av! Så jag hade gissat totalt fel. "Men hallå! Jag har en lydig hund!!!!", utbrast jag förvånat.

 Spirou, en lydig hund (!), väntar på sin tur i Talangjakten.

 Spirou i sitt förfinade godistiggar-essä! På bilden utför han sitt egenpåhittade trick: "Snäll hund"-konsten. Det är jag som har hittat på kommandot. Fast här på bilden så körde han på helt på eget initiativ utan min inblandning.

 Fina Hjördis.

 Haha! Spirou ger inte upp sina tiggeri-konster i första taget.

Vid den sista delen av "Snöreslydnad" skulle man gå en liten enkel bana mellan några koner, en slalomport och några utlagda, frestande leksaker samt tillsammans "hoppa" över ett mycket lågt lydnadshopphinder. Mellan hund och förare enbart det tunna garnet, och om garnet gick av så måste man kalla tillbaka hunden för att åter greppa det nu något kortare garnsnöret, och sen ännu kortare garnstumpen, och så vidare. Efter målgång så mättes det som var kvar av garnet. Det hela gick på tid ifall fler skulle ha samma längd av garnet efter målgång. Ja, det var flera som hade det tunna garnkopplet helt intakt vid målkonen. *harkl* Vissa hade det inte...

Ja, det var lite svårt att få nåt grepp på det lilla som till slut var kvar av garnstumpen. :)

På bilden är Pingu tjudrad - för säkerhets skull - så de andra skulle få gå banan intill de mycket frestande leksakerna. Just det, ja!

Spirou klarade av det hela galant - för han är ju (tydligen) numera en lydig hund. 

Jaha! Och varför ska jag gå upp tidigt i morgon bitti, då? Jo, det är agilitytävling i dagarna två här på hemmaklubben. Må det bästa ekipaget vinna! :)