"Öh? Vadå?", undrar ni medan ni tittar på Spirous slickande tunga.
"Ja, va´ glor ni på?!", undrar Spirre.
Nu har Spirou blivit badad, och har torkat en liten stund. Då åkte hans tröja på. Ja, egentligen så är det hans ärvda tröja, som från början var Spirous morbror Keatons tröja. Keaton syns förresten på den översta bilden bakom på väggen.
Men varför en massa bilder på Spirou?
Nu är det nästa dag (i morse). Vi är på väg mot jobbet. Ser ni på Spirous ben? Det fattas!!!
Nu är vi inne på jobbet. Ser ni? Hela hunden är ju nedrakad!!!! Så får man inte göra mot en tvättäkta springer spaniel, ju!!! Om man gör så skulle man ha valt en annan hundras - utan päls!
Haha! Jag retas bara. Luuuugn, mina vänner. :)
Nu är det alldeles nyss. Vi har kommit hem från jobbet. Spirre är lite sprallig i sin nya look. Ja! Det går att vara sprallig även nedrakad.
Två springer spaniels; en med massor med päls och en utan. Nja... Spirre har massor med underull. Det blev liksom så när han för ett antal år sedan blev knipsad där bak. Det fanns dumma tumörer där i påsarna. Hellre en ullig - och levande - Spirou utan tumörer än en normalpälsad (och antagligen inte så levande) med tumörer.
Spirou är tolv år fyllda. Det syns på bilden, va?! Spralligt tiggande a ´la Spirou, det vill säga han gör den ena konsten efter den andra. Mobilkameran hänger inte med i svängarna.
"Ja, nån gång borde det ju bli utdelning!", resonerar Spirre hoppfullt.
Hihi! Titta!! Byxorna är väck. Den som inga byxor har, han få gå med rumpan bar. *fniss*
Men varför har jag rakat ned honom, då? Något som jag nog aldrig trodde att jag skulle göra.
Jo, jag brukar ju, sen tidernas begynnelse, borsta/kamma jyckarna varje helg, men den senaste månaden så har det antingen varit tävlingar (och jag har inte tyat att sätta igång med pälsvård) eller så har det regnat (jag vägrar att borsta blöta hundar, likaså vägrar jag att först föna/torka innan jag borstar). Med andra ord, det har inte blivit nån pälsvård på evigheter, och då - som ett brev på posten - så har filttovorna växt fram. Ja, jag säger detsamma!! Mina hundar har (hade) filttovor!!!! Rejäla filt-tovor också! *kors i taket*
Pingus var det inga större problem att reda ut, men Spirous ulltröja insåg jag direkt att det var inte lönt. Allra helst med tanke på vädret att det snart skulle bli likadant igen. Så lockarna föll.
Det tog emot, men jag resonerade att det måste ändå vara bättre för Spirou att få slippa att ha denna - mer eller mindre - ständigt blöta päls omkring sig. Hans ulltröja hinner liksom aldrig torka mellan regnvarven och dagg-gräset (ja, om jag inte ständigt fönar honom efter varje gång han har varit ute, och det skulle jag ju tycka vara kul - not).
Öronpälsen är dock fortfarande intakt - för efter badet så fick han självtorka. Tänkte att jag fixar öronen sen, men när sen kom så vart de blöta igen efter morgonkissningen dagen därpå.... och på den vägen är det - som synes.
Praktiskt och tidsbesparande och smart, tycker jag
SvaraRadera