Va?!! Valpen är redan fyra månader!! (del 2) samt Pingu jätteduktig samt också totalt värdelös.

Ja, ni ser ju! Kolla in bilden här nedanför, vetja!!

Se, vad stor han har blivit! Bäst av allt är att man behöver inte längre böja sig ned dubbelvikt för att sätta på kopplet och att man faktiskt kan säga åt honom att vänta där - och han gör så!

Vi tog en annan vägvalsvariant av "efter-jobbet-promenaden" och passerade en flerfamiljshuslänga, vilket är något som valpspoling aldrig tidigare har beskådat. Nyfiket stannade han till vid varje port och kikade försiktigt på spegelbilden av sig själv, Pingu och hans egen matte. "Vad är det här för märkliga figurer?", funderade lilla Zafir.

Nu har det blivit lördag...

Ser ni!! Solsken och vit varm (?) snö på marken - nästan som om man vore uppe i fjällen, typ.

Måste säga att Pingu var väldigt följsam och lydig i skogen i lördags (ni minns väl hans löptiksjakt för några helger sen?). Duktig vovve!! (och duktig matte ;) ) Det enda "bakslaget" var att han minst sagt ogillade att jägarn stod uppe i jakttornet - och pratade i telefon!! "Den där måste skällas ut!!", ansåg Pingu medan hans matte försökte få honom att strunta i en telefonpratande jägare uppe i sitt jakttorn. "Meeeen!! Han får väl stå där!", försökte jag övertyga en smått upprörd Pingu som sen kom till mig efter lite tjat samt meningsskiljaktigheter oss emellan, och följde sedan relativt skeptisk och småmuttrande med sin matte bortåt.

Bilden ovan är tagen (och de nedanför) när vi stannade till för att "bara vara" en liten stund i skogen.

Det där att "bara vara" och stå stilla var lite konstigt tyckte Zafir, så han gick bort för att kolla in "en växande pinne".

Zafir undersöker noggrant den märkliga rakt upp ur snön "växande pinnen".

Till slut så satte man sig ned.

Och Pingu la sig ned. "Aha! Vi tränar den där "filtträningen" igen.", trodde nog Pingu, och i och för sig hade han ju rätt, fast utan själva filten, då. :)

Nu har vi kommit hem till grindhålet, och lite sitt-kvar-träning medan jag öppnar grinden. Ja, man kan se hur Zafir kollar in storbrorsan istället för sin matte i väntan på ett "Varsågod!"...

... men till slut så fick man en Zafir-blick.

Och sen inne på tomten...

STOPPA ALLA PRESSAR!!! Zafir har debut-tassat igenom en tunnel!!

Ni ser va hur Zafir nu tassar vidare in i agilityframtiden? Ja, det här var hans första trevande tass-steg in i hans framtida agilitykarriär... Eh? Glömmer jag inte nåt nu? Jo, hans förare.. Jag menar ordet karriär och undertecknad rimmar "något" illa. Fast å andra sidan... Det beror på hur man definierar ordet karriär. ;)

Detta är typ andra gången tunneltassande.

Sen helt så där bara blev det filmtajm.

Se Pingu och Zafir i deras första "långfilm"!
"Den ofrivillige tunnelforceraren" kommer säkerligen bli Oscar-nominerad nästa år, eller hur?!! (Tala om jag blev förvånad när Zafir helt plötsligt dyker upp och travar igenom tunneln som om han inte har gjort nåt annat i hela sitt liv.)

Här ett idol-foto på lille söte Zafir.

Får väl erkänna...

 ... att jag var väldans dum och dum i huvudet på söndagens skogspromenad...

Jag har bråttom, har en tid att passa, inget får gå snett, det vill säga ingen hund får smita i väg eller så... När jag ska ta av Pingu halsbandet så nosar han envist på en luktfläck - och mitt dumhuvud bara kränger av honom halsbandet medan han nosar - och sen... den värsta dumheten av allt: JAG SÄGER INTE ETT SKVATT TILL HONOM - utan bara går därifrån, bara för att han hade varit så följsam och duktig dagen innan... Det var igår det!! Nä, nu rusar han iväg - förstås - i full kareta med nosen i backen bort, bort, bort. *dubbel-suck*
   Han kom sen (lite skamset) en knapp minut senare (inte mer, faktiskt) till mig. Jag muttrade högljutt. Ja, inte var det min förtjänst att han kom tillbaka, inte. Fy, matte!!! 

Nu har vi hamnat på Österåkers BK:s årsmöte...

Måste faktiskt säga att Zafir uppförde sig rätt så exemplariskt för att bara vara fyra månader ung, och för allra första gången delta i ett sådan här tillställning, fullt av folk och fä. Speciellt trots att dum-matten klantar sig och tar med mig ett par tuggben (typ) som inte alls var "tuggben" - utan mer "ett-tugg-svälja-och-så-var-det-benet-slut-ben", så istället fick "då-och-då-random-godissmulregn" bli nödlösningen.

Men vad är det här? Inte behöver du vara anonym heller, Zafir. ;)

Det var många nya hundar där att kolla in. Ja, alltså nya för Zafir-valpen. På bilden ovan så var det Aslan (väl?) och här ser vi Bilbo och... ja, antingen Naya eller Zimra eller... den yngsta... som jag just nu har fått hjärnsläpp!! Vad heter hon?!! *skammen gör mina kinder alldeles rodnande* Äh! Skälltie som skälltie!! ;) :) Maze! Maize! Mazee!! Eller nåt sånt... men jag kom på det... väl? *rodnar igen*

Den här lilla sötnosen är i alla fall Noppe. Noppe med världens minsta näsa. Är fortfarande helt fascinerad över att en hundnos kan vara sååå liten. Fast.. jag är ju van med spanielnäsor, jag... Say no more!!

Jo, man sitter där i godan ro och lyssnar på mötet, så hör man en hund voffa... först reagerade jag inte alls, sen förstod jag att det var ju Zafir!! Jag känner ju inte ännu igen hans röst; han brukar ju inte skälla, ju!

Åh! Fina Arwen! Det är nåt speciellt med äldre hundar och deras begynnande gråa nosar. Arwen hade födelsedag igår, onsdag. Grattis Arwen på 13-årsdagen!!!

Pingu (och jag) fick pris efter årsmötet då ÖBK-agility presenterade "Årets Agilityhund 2015". Haha! Ja, inte blev Pingu årets hund, utan han kom på god andra plats i den hedervärda kategorin "Årets Diskmaskin 2015". Tänk, att man kan inte ens vinna det! :) Utav förra årets 42 lopp (individuella, lagloppen ej medräknade) så diskade vi oss 34 gånger, alltså vi kom i mål hela 12 gånger. Det tar sig! :) Fint jobbat!!

Senare på söndagskvällen...

  ... var det åter dags för lite agilityträning i Arningehallen. Rosie hade redan förvarnat om löptiksnärvaro (Tack för omtanken), vilket jag i och för sig redan hade "smygkoll" på genom Facebook nästan en hel vecka innan, då jag intalade mig att välkomna och ta antilöptiksträningstillfället i akt, kämpa samt inte förvänta mig några stordåd från Pingu - och att inte ta med Zafir in i hallen. Ja, det räcker liksom med jobbet med kärlekskrank yngling; att även samtidigt trilskas med skrikande/gnyende valpelände som inte vill vara själv inne i hundbur och vänta medan storebrorsan har roligt med matte är mer än mitt psyke klarar av. Lite självbevarelsedrift har man liksom. :) 

När löp-Zia kör sitt första lopp bestämmer jag mig för att fråga om Pingu får köra direkt efter, men Zia-matten Rosie hinner förekomma mig med att fråga: "Om nån vill träna antilöptik... så varsågoda!!" :) "Jag vill!!!", utbrister jag och kollar in Koy-matten som säger: "Ja, kör du!". När Pingu och jag passerar Koy så hör jag ett dovt morr från min Pingu... "Du ska inte tro nåt, ful-BC! Det är min tjej!", muttrade Pingu.

Men kors i taket!!! Inte ett nosande vid starten!! Han kör banan hur bra som helst - och försöker förtvivlat följa sin mattes tokiga handlingsförsök. Ja, vi körde alltså en ganska knepig bana med mååånga kluriga svängar och handlingsvarianter. Pingu var enastående duktig (i hans mått mätt alltså).
    Okej, han skuttade A-hinderkontaktfält, han missade oftast den svåra slalomingången, men vadå? Vem bryr sig?! (ja, det gör jag väl, men inte just då) Förutom att han kunde köra banan flertal gånger utan något nosande, så blev jag även jätteglad över att han - helt självmant - höjde farten i slalomet, man riktigt såg hur han tog i - och grejar det hur bra som helst!! Det märks att han tycker agility är skit-kul!! :) 

Ja, dessa stordåd som jag inte alls skulle förvänta mig... gjorde Pingu. Det var nästan att jag tvivlade på att Zia verkligen löpte..

Sedan efter träningen ute på nedvarvningpromenaden, så valde jag medvetet att gå före löp-Zia för att slippa trånande drag i kopplet. När vi sedan vände för att traska tillbaka så hamnade ju löp-Zia före och alldeles bredvid, och visst Pingu kände av löpet; visade helt klart intresse för henne. Så jag bad om att få gå lite före igen. Ja, när man vet hur läget är, så kan man vända det mesta till det bättre.

    När vi vände för att gå tillbaka så passade vi på att låta Zafir hälsa. Han har ju visat tendenser att vara rädd för främmande hundar, men agilitygänget var hur trevliga som helst enligt Zafir.
  Det var förresten lite lustigt att Zia vek undan svansen för lille Zafir!! :) Han fattade nada!

Just det! Koy är ju också en helt intakt hanhund (eller hur?); han tycktes inte heller ha några svårigheter över löp-Zia (förutom att Pingu morrade åt honom vid ett tillfälle). Hur kommer det sig? Men det är väl för att olika hundar är just det; olika.

Just nu ser jag fram emot agilitylagtävlingarna i dagarna två som är om en knapp månad i just Arningehallen. I alla fall själva loppen. Däremot riktigt hatar jag den ofrånkomliga trängseln och oljudet; får nästan nästintill panikkänslor; sur och grinig kommer jag va´, men det får det välan vara värt!