Zafir fortsätter att vidga sina vyer...

Nu ska vi se vad vi har tagit för bilder...
    De här första är från förra helgen.

Jo, Åkers kanal är rätt så lång, och här går vi längs den relativt nyare anlagda gångvägen. Ja, ny för oss, eller mig, då. Sist jag gick här så fanns inte den här delen av gångvägen. På bilden ser man hur Pingu kollar in gräsänderna och Zafir kollar in... nåt annat.

Den smala bron över kanalen.

Nu går vi tillbaka fast på andra sidan av kanalen. Sist vi gick här så fanns väl inte ens Pingu.. väl? Pingu som fyllde fyra år i torsdags.

Förra söndagens eftermiddag...

Jyckarna och jag åkte för att tvätta bilen. Vilket i och för sig var totalt meningslöst - för bilen blev smutsig igen på vägen från biltvätten.

Måndag eftermiddag...

Nu har vi hamnat på bilbesiktningen. Du fattar nu va varför jag tvättade bilen dagen innan? Om du kollar riktigt noga så kan du skönja vår bil på bilden när den åker in i "ljus-, blinkers- och bromstestar-stället". 

Jo! Vet du vad som hände där på besiktningen? Så klart du inte vet, men snart så; om du orkar läsa.

Eftersom ens pigga arbetskamrat var sjuk, så skulle jag tillbaka till jobbet för den sista timmen. Jag hade tid hos besiktningen, i Vallentuna, kl. 17.10 och borde vara på jobbet (Åkersberga) igen klockan 18.00. Med andra ord liiiite tight med tiden, men det borde gå trots eventuella köer in till Åkersberga centrum.

När det till slut är min tur att ratta in till själva bilprovningshuset så blinkar inte reg.numret i displayen? Bilprovningskillen vinkar in oss. Något undrande kör jag in. Det första killen säger (efter hälsningsfraserna förstås) är att jag ska skjuta tillbaka förarsätet så långt det går. "Öh? Okej.", svarar jag och letar febrilt efter spaken. Ja, jag har ju inte haft den här bilen så hiiimla länge, och har enbart ställt in sätet en endaste gång. Killen berättar var spaken är, och jag skjuter bak förarsätet tills det tar emot. Blir dock lite förvånad att det tog stopp så pass fort.. Jag stiger ur för att först ta ur Zafir som sitter i baksätet...

"Du måste ta bort.... det där (pekar mot prylarna bakom förarsätet)... för att få bak förarsätet helt.", uppmanar killen. "Öh?", säger jag, och lossar först Zafir och får ut honom, för att sedan typ hastigt kasta upp alla diverse hundprylar upp på baksätet. Medan jag gör det frågar killen: "Kan jag öppna bakluckan?". "Javisst! Det är bara att öppna.", svarar jag, och är tacksam över att han är så pass respektfull mot Pingu som ju sitter därbak.

Innan jag går bort för att ta ut Pingu, skjuter jag bak förarsätet - och nu gick det helt klart att få bak sätet mer. Jag stiger ur och bort för att hämta Pingu...

    "Det är dragkrok på den här bilmodellen, en avtagbar dragkrok...", upplyser killen. "Öh?!!!", svarar jag mycket förvånat, "Det hade jag ingen aaaning om!!"

    "Den ligger, brukar i alla fall ligga vid reservdäcket...", fortsätter killen att upplysa mig samtidigt som han pekar mot under hundgrindarna, "... och jag måste testa den för att kunna godkänna besiktningen." Jag suckar djupt och uppgivet. "Du har nu två val: antingen tar du ur hundburen eller så bokar du en ny besiktningstid.", säger killen lite uppgivet/luttrat.

    "Men... jag kommer ju aldrig använda dragkroken. Jag hade ju inte ens en aning om att den fanns...", muttrar jag i min tur uppgivet, ".. men jag förstår; du kan ju inte godkänna eftersom den ju helt klart är där."

Tankarna för och emot virvlar i mitt huvud; krångel att lyfta ur de tunga och fastsatta hundgrindarna med dynor och allt, tidspressen att jag måste tillbaka till jobbet, samt krånglet med att boka ny tid och ta mig hit igen och åter tvätta bil osv, osv. "Äh, jag tar ur den! Vi kör!!", bestämmer jag inte så helt övertygande.

Ut med Pingu ur bilen. Jag slänger dynorna på golvet... och sen står jag där med en hund i varsin hand och ser mig om... Inte en hundkrok i hela bilbesiktningslokalen så långt ögat kan nå. "Finns det inte en hundkrok nånstans?!!", frågar jag killen lite smått desperat. Han skakar på huvudet nekande. Tror inte att han tyckte det var så märkligt, men en annan som är en luttrad hundägare, som ständigt ränner hos veterinärkliniker, hundträningshallar och dylikt, är liksom van med sådana - självklara - bekvämlighetskrokar. :) 

   Bestämt kommenderar jag först Zafir att sätta sig ned intill hunddynorna på golvet, och sen likaså med Pingu. Gissa vilken hund som satt tjusigt kvar där intill hunddynorna medan jag klättrade in i baksätet för att lossa spännremmar och dylikt för att få ut hundgrindarna? Ja, inte var det Pingu i alla fall. Okej, jag förstår honom; han är lite ängslig av sig när det gäller större saker och ting som hissas upp i luften och ned igen med pysande ljud och så; det vill säga typ allt det som finns i en bilprovningslokal med bilar som hissas upp och ned samt rör sig i sidled medan det pyser när de kollar vid däcken.

    Jag tror nog att besiktnngskillen reagerade lite när jag med bestämdhet (i stressen) tog tag i Pingu och i rätt så arg ton visade vad jag tyckte om stackars Pingu just då. Sen gav jag liksom upp att få Pingu att sitta lika fint som Zafir intill hunddynorna - som låg typ två meter ifrån matte.

När grindarna är lossade hjälper killen till att lyfta ur de relativt tunga hundgrindarna. Killen tar sen ur dragkroken (som turligt nog faktiskt låg där intill reservhjulet), och ställer sig sen ned på knä för att montera dit den. Innan jag hann reagera så fick han några nospussar av Pingu. ;) 

    Besiktningskillen monterar dit dragkroken med ett tjusigt *klick* Monteringen tog typ hela... två sekunder. Klart! "Jaha, det var det. Den funkar!", säger killen med en lite besvärad ton, antagligen med tanke på allt strul för att höra detta lilla *klick*

    Medan killen står där på knä och monterar tillbaka skyddskåpan så beklagar han sig över sin onda rygg.

Jaha, och så in med hundgrindar för att lite kvickt montera och sätta fast dom. "Jag tar den. Tänk på din rygg!", säger jag när jag själv lyfter in grindarna, men killen hjälper till lite med att "styra" in den rätt in mellan bakluckehålet. Under tiden som jag klättrar in för att spänna fast så ser jag hur killen går runt och sopar lite och städar runt om för att fördriva tiden, typ?

Sen tar han över bilen för att göra sitt jobb. Han hittar inga fel, och jag får ett OK i protokollet. "Tack och hej då!", säger killen trevligt när han traskar vidare till nästa bil. "Tack och hej - och krya ryggen!", svarar jag och han nickar lite överraskad tillbaka. :) 

Väl tillbaka i Åkersberga centrum, strax före klockan 18.00. Ser en aspirantparkering borta bakom före detta Preem-parkeringen, men jag gapar efter för mycket, kör in i P-huset, men nej - ingen bra ledig lucka. "Äh, jag tar rutan vid f.d. Preem istället.", bestämmer jag och svänger höger... och upptäcker en "rival" hinna precis före. *suck*. Kör runt. In i P-huset igen, men nu upp till de övre regionerna. Ut med hundarna ur bilen. Nedför trapporna. Kommer på att jag bör nog först se till att Zafir "går på toa" innan vi går in. Vänder om mot grusslänten mellan trottoar och P-hus - jycken kissar direkt. Ja!! In till jobbet med en fart.

En annan arbetsdag...

Zafir sitter fint kvar medan jag tar emot varor nere på lagret. Nja, det händer att han gör det; absolut inget som man räknar med, liksom. Jag lärde ju Pingu "Skingra er!!"-konsten just för dessa tillfällen, alltså när han ständigt var i vägen när det kom leveranser. Funderar starkt på att även lära Zafir denna "Skingra er!"-konst. :)

"Skingra er!!" v.s inkallning. :)

Jaha.. Var har vi hamnat nu..?

Jo, vi är i "Brorsans skog" åter igen efter jobbet. Pingu hittade "stor-stenen" och skuttade vigt upp på eget initiativ.

Zafir försökte att hitta en väg upp på "stor-stenen"... men nä! Till slut blev det en liten (!) kompromiss. :)

Pingu besatt spanande bortåt på en annan stor sten...

... medan Zafir blev något närgången sin matte och hennes kamera istället.

 '

Få se... Nu är vi på jobbet igen...

Zafir har fått ett tuggben.

Pingu har redan käkat upp sitt. Han vill ha Zafirs, men sorry, Pingu. Gillar verkligen när de kan samsas så där.

Zafir och jag är ute på kort lunchrastning...

"Hej! Jag heter Zafir, och är fem månader. Jag ska bli agilitystjärna när jag blir stor, och då ska jag bli världsbäst på balansbommen!", påstår Zafir medan han traskar uppe på ett lågt betongblock.

Det gäller att ha tungan rätt i mun för att hålla reda på alla tassar och ben.

En sen eftermiddag upptäcker jag en djupt snarkande Zafir-valp mitt på golvet.

Zzzzzzzzz

Ja, ibland är det lite jobbigt och utmattande att jobba... men när det sen är dags att gå hem, då piggnar man till...

Zafir hittade ett gammalt, äckligt samt knäckt märgben på promenaden efter jobbet. Stolt bar han det så gott som nästan hela promenaden. Ibland släppte han det för att nosa lite, men det skulle envist med sen när vi fortsatte att gå.

Om nu nån saknar sitt märgben så finns det här hemma i Stava. Återfås mot beskrivning. :)

Och så har det blivit en ny arbetsdag...

När jag vänder mig om efter att ha lastat in Pingu i bilen, så ser jag denna syn. Jag går först bort för att öppna grinden...

På vägen tillbaka ser jag att lille Zafir sitter kvar på samma fläck med leksaken i munnen.

Han följer mig med blicken varje steg jag tar...

Jag förstår att han tycker vi ska stanna hemma för att leka på tomten, men till min förvåning så hoppade han ändå in i bilen utan större protester - med leksaken fortfarande i munnen.

Men vad har det här med att vidga sina vyer..?
   Nja.. jag vet inte... men...

... att plötsligt upptäcka att såna där runda, gula (nja? numera smutsgråa), studsiga grejer är rätt så kuliga prylar är väl också att vidga vyerna - fast det är hemma på tomten?

"Hihi! Du kan inte ta mig!!", visar Zafir lite retsamt mot Pingu - som inte brydde sig ett skvatt till Zafirs förtret.

Pingu var mer intresserad av sitt förfinade godistiggeriande uppe på alla förhöjningar som finns runt omkring.

Så Zafir satt där mitt i blåbärsriset helt alena med sin nyfunna roliga tennisboll i munnen.

Fin-Zafir spanar in storebrosan, faktiskt fortfarande med tennisbollen i munnen.

Nu har vi kommit ifatt tiden...

Dagsfärska bilder från skogen. Zafir tittar på medan Pingu - åter igen - blir påmind om att inte trava iväg för snabbt. Det är faktiskt "nära, nära"-tider numera i skogen.

Men visst är det ändå lite märkligt, hur kommer det sig...

... att de två allra bästa hundarna finns just precis här hos mig?

Och titta här!!

"Jag ska inte bara bli världsbäst på agilitybalansbommar när jag blir stor, jag ska även bli bäst på viga och kvicka hinderskutt!", visade lilla Zafir helt spontant på skogspromenaden. Bilderna är dock arrangerade efter det verkliga spontanskuttet. Pingu, agilityproffset, coachar och hejar på. (inte, han spanar bortåt)

Ja, man börjar ju så smått börja tänka på framtida tävlingar, det är ju också att vidga valpens vyer... att befinna sig på en tävlingsbana.

Senare på eftermiddagen körde vi kort lite improviserad rallyträning hemma på tomten. De båda fick turas om att sitta på "avbytarbänken" på den inhängnade altanen medan den andre tränade rally.

Sen när man kommer in för att sjunka ned i soffan sätter man sig på nåt hårt...

Ja, är man hundägare så är man. För visst har väl alla ett par djurskelettdelar och en brutalt deformerad petflaska liggande i "finsoffan". :)