"Ska vi ta golfbanan istället?", återupptog jag mitt hundpromenadfunderade, men bilen råkade köra förbi avfarten medan jag förbryllad tänkte "Men... var är infarten dit egentligen nu för tiden? Äsch!" Det är nån som har ställt en COOP-butik och lite annat samt tillhörande stor parkering där vägen brukar gå. Visserligen var det för "nåt" år sen, men... Nä, jag blir helt förvirrad av alla dessa rondeller och cirkuleringsplatser som numera är utspridda över hela Åkersberga så jag blir helt snurrig i bollen och tappar orienteringssinnet på studs - trots jag är typ född på platsen. Får skylla på den "arla" morgonen.
Så medan bilen istället for obönhörligen mot hemåt, så får jag plötsligt snilleblixten: "Gångvägen längs kanalen!!" - och rattar tvärs över vägen, in till höger. Jo då! Med blinkersen på så fint så.
Alltså jag talar nu om den delen av kanalen där vi inte brukar gå.
Jag ställer bilen borta vid parkeringen där vi "brukar" stå de få gånger vi har varit med på "Kanalens dag"-hunduppvisningarna. Med andra ord så hade hundarna, speciellt Pingu, inställningen: "Vi ska på TIVOLI!! Här ska det nosas - ALLT!!!" när han skuttade ur bilen. Zafir (som förstås aldrig varit med på Kanalens dag) hängde glatt på storebrosan.
Pingu är minst sagt ivrig. Allt ska nosas på - medan Zafir storögt kollar in folk och fä som passarar oss.
 |
| Zafir kollade in kanalvattnet samt tillhörande gräsänder. På bilden så är det förstås Pingu som andspanar. Zafir kollar in nåt helt annat. Antagligen någon trevlig pinne (läs: så där lite lagom rutten och grå) eller nån kastad begagnad servett eller nån slängd ölburk eller nån oupplockad hundlortshög eller... osv, osv. Det kommer inom kort ett smått irriterat blogginlägg om dylika trevligheter och nyfikna valpmunnar. |
 |
| Zafir kollar in slussens öronbedövande vattenbrus och dess synnerligen märkliga slusstingestar samt kugghjulsmanicker. Undrar vad han tänkte på medan han ändå rätt kavat, men med lite försiktighet tassade över spången. Det jag tänkte var ett mantra som löd: "Inte falla i. Inte tappa mobilen. Inte falla i. Inte tappa mobilen osv." |
 |
| Väl med stadig mark igen under fötterna föreslår jag trevligt: "Ni kan väl sätta er här lite tjusigt för en bild med det brusande vattnet i bakgrunden?". Pyttsan! Den ena hunden spanar åt de märkliga slussprylarna medan den andra spanar in en hund borta på andra sidan. |
 |
| Nu har (den nu smått irriterade) fotografen/hundtränaren fått jyckarna att sätta sig ned i alla fall (efter lite envist tjat)... men Pingu spanar fortfarande bort mot den främmande hunden. |
 |
| Här har fotografen tillika erfarne hundtränaren (?) lyckats få valpen att glo åt kamerahållet, men Pingu... spanar hunden där borta i fjärran. |
Nu har den främmande hunden med husse passerat oss medan mina hundar fick vänta vid sidan av stigen. Pingu glodde intresserat medan Zafir tyckte det var lite oroligt. "Mgroff!", väste han lite mot den passerande äldre cocker spanieln som inte gjorde någon förnär medan jag försöker övertala valpeländet att inte bry sig och att den främmande hunden var hur trevlig och söt som helst ju!
 |
| "Hörrni! Vi kan ta en bild från det här hållet med!", uppmanar jag - och Pingu är på (!) men Zafir kollar nyfiket på slusskonstruktionerna. |
 |
| "Zaffi! Kolla hitåt!", envisas jag. Självklart så har nu Pingu tröttnat på att glo på tråkmatten när Zafir äntligen ser åt mitt håll. |
Observera att jag står på Zafirs koppel. En nyfiken samt tämligen oberäknelig valpunge ska inte vara så här nära ett sluss-stup utan en stadig mattehand (eller mattefot) i andra änden av kopplet/säkerhetslinan.
Har på "nära håll" fått berättat om hund som utför mardrömsscenarios i denna sluss tillhörande hjältedådshundräddningar av hundens matte.. och så har vi det där hemska för ett flertal år sen när en liten människovalp satte livet till där. Den ungen skulle haft en matte/husse som höll "i andra änden av kopplet". Det behövs inga fler "incidenter" liksom.
 |
| "Men.. ni är för nära mig, jag måste ta nåt steg bort för att få med slussportar och vatten.", tänker fotografen/matten - och sätter valpungens koppel i den mycket behändigt nära järnstolpen. |
Vi fortsätter vår promenad längs kanalen...
 |
| "Men vad är det här för ett lattjo hus?!", visade en nyfiken valp och kavat klev in i kanalpaviljongen. |
När vi sen skulle fortsätta så fastnade Zafir i gångvägsasfalten. Ja, gissa vad som fick honom att stelna till? Jo, en liten grabb som sparkade boll mot en husvägg. "Vad är detta?", funderade en fryst i steget-Zafir med ena frambenet fortfarande lyft i luften medan han läääänge iakttog den fotbollmanövrerande lilla killen. "En halvkort människa med en stor rund studsande pryl..? Märkligt!!", visade Zafir.
Jag lät honom iaktta lill-killen en stund, sedan "väckte" jag Zafir till verkligeheten igen - och vi fortsatte promenaden som ingenting.
Varför jag vart så irriterad på Pingu?
Ja, alla hundmöten gick ju bra. Behövdes bara extra jobb med Zafir när den där cockern passerade oss. Men Pingus nosande - och hans absoluta brist på impulskontroll; han far ju hitan och ditan över gångvägen - i typ 190 - fram och tillbaka - och Zafir hänger på. Jovisst, spaniels ska söka av fält i sånt där zick-zackmönster, men... *grymtar irriterat*
Men samtidigt så riktigt avskyr jag när tråkhunden bara traskar där lugnt intill en. Skit-tråkigt ju! Linus gjorde så. Brydde sig inte mycket om runt omkring. Bara gick där intill. Nä! Så vill jag inte heller ha det. Jag vill att de ska få nosa, men de behöver ju inte överdriva!! ;)
"Hur ska det här gå? Sen på tävlingplatser? När han är så här här?!", funderade jag irriterat medan vi gick där längs kanalen, "Hur ska det gå?"
Och som grädde på "dragen hit och dit"-moset, så har vi ju Zafir som ju ska stoppa precis allt i munnen. När vi närmade oss hundrastgården så låg det gammal urborstade pälshögar utspridda överallt. Ja, jag förstår att det antagligen är fåglar som... men jag blev rätt så irriterad över dessa otrevliga gamla pälshögar. Jag muttrade surt över allt skräp och äckel som ligger längs vägarna samtidigt som jag envist försökte övertala Zafir-valpen att inte bry sig... Sen tänkte jag om. Jag välsignade pälshögarna - och fick till världens bästa "förbud/kom vi går här istället"-träning. Så tack, du som valde att borsta din hund här längs kanalen!!
Så när vi sen kommer tillbaka till parkeringen - och Pingu vill handgripligen draaaa mig till den där stenen - för att nosa in den, så är jag fortfarande i ett glatt "träningsmode"; jag håller emot och inväntar att jycken ska ta kontakt med mig och "be om lov". Jodå! Efter några sekunder får jag en "be om lov"-blick och jag säger "Varsågod!" - och jyckarna (bägge två) rusar glatt mot stenen... men fortsätter till grushögen ett par meter bakom stenen. Det var ju inte jag beredd på ju!! Med andra ord fick de bägge ändå belöning för drag i kopplet. Dumma! Det är inte första gången jag går på den; att Pingu byter "life reward"-pryl på en tusendels sekund, typ...
 |
| Arrangerad bild med hundar, sten samt med grushög ett par meter bakom stenen. |
... eller är det så att matten är slö, har typ världens sämsta reaktionsförmåga, inget sinne för timing, och minns inget (!) av hur det var förra gången vid samma nossituation. Bläh på dig, matte!!
Och så har jag kommit på/insett att denna tråkmatte är typ hela 86 procent utav hundpromenaderna antingen trött, orkeslös eller smått irriterad - och vem vill hänga med en sån tråkmåns? Bara enbart 12 procent hundpromenad är under typ helt normalt humör samt tre procent glatt "du och jag"-teamträningsmode... Så klart jyckarna försöker komma så långt bort de bara kan. :( Nja.. jag överdriver, men ändå en liten tankeställare.
Nä! Revansch!! Den här välbehövliga promenadturen ska vi ta flera gånger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar