Stor- o lillnosarna: Zafir kan numera gå i trappan!! På-jobbet-blogg.

Vi går lite bakåt i tiden, och visar jobbbilder. Bilder som jag faktiskt inte riktigt har koll på om jag redan har visat...

De här bilderna är från en dag då jag och jyckarna fick lov att jobba sent; hundarna löpte lite amok och drog ut typ varenda leksak ur leksakslådan.

Den relativt nyinköpta hundsängen blev - ytterligare - riven i småbitar, eller rättare sagt; det "nyinsatta" hålet blev ännu större.

"Vadå ´ra? Det går alldeles utmärkt att bara ligga på kudden.", ansåg Zafir.

"Äh! Man kan ligga på den sönderrivna hundsängen nu med. Funkar hur bra som helst, ju!", visar Pingu.

Sen blev det lite småtrist. Zafir vilar huvudet på en av sina stövlar.

Nu en helt annan jobbar-dag...

"Hörrni! Häng med ned på lagret, vetja!!", inbjuder Zafir.

Zafir hjälper till lite precis innan vi ska bege oss hem. Vad och hur han exakt hjälper till vet jag dock inte. Troligtvis vet inte ens han själv det.

Praktikanten Zafir slöar nere på lagret. Han har nu lärt sig att man får akta sig för rullhyllorna - de rullar. Men bara när matten hojtar: "Nu får du passa dig! Annars blir du platt!!"

Ser ni?!! Trapp-grinden är numera borttagen!

Uppför trappan har Zafir gått länge, men det där med nedför... Nja, det verkar läskigt har Zafir visat, och jag har absolut inte haft nåt emot det, närmare tvärtom; liten valpspoling ska nog inte kuta i trappor fram- och tillbaka.

Visserligen började det till slut bli ganska bökigt att bära ned stor valp nedför trappan när vi skulle gå hem, allra helst när mitt dumknä började krångla. Så jag inledde den läskiga konsten att gå nedför en trappa att låta honom få gå nedför de sista trappstegen helt själv, och sen successivt från allt högre upp.

Det var en liten period då han kvickt kutade upp för trappan, för att sen inte våga - men helt klart vilja - gå nedför igen. Något irriterande, faktiskt, när valpspoling står uppe i trappan och gnäller att han vill ned. Man bär ned honom - för att han sen knappt hinner få mark under tassarna innan han kutar uppför trappan igen - för att däruppe gnälla: "Matte! Hjälp! Jag kommer inte ned!!".

En vacker dag gick jag före honom och lockade försiktigt ned honom med godbit i handen. När han sen väl var nere blev han stolt som en tupp!! :)
Någon dag senare fick han försöka helt på egen tass (under sträng uppsikt). Han fick helt klart underkänt i "nedför-trappa-travande" (inte mycket kontroll på tassarna där inte). Så de nästkommande dagarna när det var dags att gå hem, fick han sele och koppel på som jag höll emot med.

Sen rätt som det var så kunde han bemästra trappan helt själv, och trappgrinden togs bort för typ en vecka sedan. Först på försök, för att kolla om han skulle ränna i trappan fram- och tillbaka, men det blev inte något överdrivet rännande.

Trappa utan grind. Rätt så bekvämt tycker vi människor som ränner där flertal gånger per dag och oftast då även bärande på prylar.

Zafir utforskar varuhissen.

I och med att trappgrinden är borta så öppnades lite av en ny värld för lille Zafir.

Här "hjälper" han till när det kommer storleverans (läs: är ständigt i vägen).

Nedanför tre bilder när Zafir "hjälper till" - på riktigt!!

På helt eget intiativ så doppade Zafir sin svans i vattenskålen för att sedan börja svabba det smutsiga golvet. Smart va!! :)

Svabba, svabba golvet.

Något som absolut inte är så smart...
Hur fungerar dörrar egentligen?

Varje morgon (nästan i alla fall) samma visa. Medan jag låser upp står båda hundarna intill dörröppningen. Sedan kvickt som en vessla smiter dumsnuten Zafir runt mina fötter och sätter sig för att vänta på andra sidan av dörren.