Stor- o lillnosarna: Nya vägar samt revansch på promenadrundan där jag blev så irriterad sist.

Vi behöver nya hundpromenadvägar! Vi har tröttnat på våra gamla promenadstråk.
Fast vi börjar med en bild från "hemmaskogen"...

Titta!! Nu kan Zafir skutta upp på stor-stenen!!

Men! Det här är ju också en bild hemmafrån. Zafir ville inte alls åka till jobbet; han ville stanna kvar hemma på tomten och... ja, vad tror ni han hellre ville? ;)

Nu är det "efter-jobbet-promenad". Som omväxling i "Brorsans skog" (den heter alltså egentligen nåt helt annat, men det är skogen där brorsan brukar gå). Vänta lite!! Nånstans har jag en bild från samma ställe då Pingu var en liten valpvasker...

Pingu var så pass liten att han inte kunde komma upp på stenen och ställa sig intill Wilbur och Spirou.

Och nu är han så här stor, lill-Pingu... och så är lille Zafir där intill honom... *funderar lite* Vad jag saknar Spirou och Wilbur!

Tillbaka till promenaden...

Vissa hundar är mer upptagna med att gnaga, och andra hundar är mer upptagna med att spana runt än att glo in i kameran.

Till slut fick man till en hyfsad bild med solnedgången i bakgrunden.

Ny dag, ny promenad. Var ska vi gå idag?

Det blev golfbanan! Alltså en av dom.

Tala om att det blev springa av!!

Matte ropar! Här kommer vi!!!

Solnedgång även denna dag.. plus lite lutande golfsjöar. ;)

Plötsligt kutade Pingu iväg för att helt spontant skutta upp på en sten.

Det här är en "fusktbild"; arrangerad i efterhand.

Pingu, the king of the golfbana!!

Och så åter igen en ny dag med en ny promenadtur...

Den här skogen har vi inte gått i på evigheter! Sist vi gick här så var det full skog på bägge sidorna om stigen. Nu var det knappt att man kände igen sig.

Hihi! Zafir blev rädd för vår-"floden"! Synd att jag inte hann få upp mobilen på en gång, eller Zafir tycker nog att det var lika bra det. *Zafir rodnar*

Men han tordes strax gå fram och kolla in vattenporlet.

Sen hände det där som inte får hända... *matte rodnar* När vi kom ner till sjön så lättade jag på "nära-kommandot" och lät jyckarna få springa lite mer fritt. "Det gör väl inget att de kutar ned till sjöbrynet (eh? heter det så?). Jag hade inte en tanke på att det ju fortfarande var is på sjön - och jyckarna sprang ut på denna vårsmältande is!!! Hjärtat i halsgropen! Genast såg jag dödsrunorna inför min inre syn, hönsmatte som man ju är, ibland med all rätt. Fast bägge byrackorna kom strax tillbaka.

"Vadå ´ra? Det var inget fel på den där isen! What´s the fuzz?!!", påstod Pingu.

Pingu, the king of "Fängelseskogen-fast-på-andra-sidan".

"Hm? Varför blev matte så hysterisk för egentligen? Vad är det för konstigt med sjön egentligen?", undersöker Pingu.

Nu har vi kommit tillbaka till "Busters plan". "Öh? Vad heter det sa du?", undrar du, speciellt om du vet var bilden är tagen.

Det är bara ett minne av min allra första springer spaniel, Buster, han som bara blev lite drygt ett år. Han och Baloo brukade rejsa runt där på planen (som då var mer av en sandplan) så att sanden yrde. Alltför ofta mådde inte Buster riktigt bra, men här på "hans" plan lekte livet! <3

Och nu sitter Pingu och Zafir här.

Ytterligare en ny dag - som är idag, lördag - och en ny promenad, denna gång en "favorit i repris"...

Ni minns kanske blogginlägget om den där hundpromenaden då jag blev mäkta irriterad, och bestämde mig för att denna tur ska jag ta flera gånger - som revansch, typ. Idag åkte vi därifrån med en nöjd känsla i kroppen. :)

Zafir kollar storögt in ett par monster (hästar) på behörigt avstånd.

Vi är alltså på kanalpromenaden.

Pingu kollar in gräsänderna som kom farande. Zafir märkte först inte av dom alls.

Jag tror nog att Zafir kollar mer in den fyllda bajspåsen och mina vantar än änderna.

"Vadå? Vad yrar du om, matte?", undrar Zafir.

Tja.. sen blev han minsann varse! Värsta andfighten! Zafir blev skraj, ställde sig bakom mig, typ. Synd att jag hade mobilen åt "fel håll".

Gissa vad som hände sen!!
    Jo, vi fick värsta hundmötet av tredje graden typ.

På ganska långt avstånd ser vi en matte med en större, svart hund. Jag "halar in" Pingu och Zafir lite grann. Nu ser jag att den mötande hunden är ju lös, och dess matte ropar åt den att stanna... vilket den ju då inte gör.
    Jag stannar upp, och inväntar att matten ska koppla sin hund som ju är typ precis intill henne, men hon misslyckas - och jycken kommer sakta allt närmare oss - samtidigt som matten desperat (?) ropar åt den att stanna.
    Nu börjar jag dovt vråla åt hundskrället, men den bryr sig inte. Den kommer allt närmre, men stannar en knapp halvmeter ifrån oss. Pingu har stramat upp sig (han är inte överförtjust i andra hanhundar) och Zafir småvoffar lite skrämt. Slagsmålet hänger i luften. Jag vill absolut inte ha nåt slagsmål, speciellt inte med tanke på Zafir, som redan är lite avvaktande mot främmande hundar. Den främmande jycken väljer dock att vända och att demonstrativt markera mot ett träd.
Genast efter att den främmande hunden vänder så berömmer jag mina jyckar glatt översvallande och bjuder på den ena godbiten efter den andra. Zafir blir strålande glad, men Pingu är något mer svårflirtad.

Efter att tanten har kopplat sin hund, så ber hon så mycket om ursäkt, och förklarar (?) att hon upptäckte oss "för sent". "Det är lugnt.", godtar jag ursäkten (framför allt för min egen egoistiska skull; för framtida hundmöten) samtidigt som jag fortsätter att berömma och belöna mina hundar (medan mina knän darrade som asplöv, typ), jag tänker även att om detta avstånd mellan oss var "för sent"... så bör man nog inte ha sin hund lös...
Hur som helst så blev avslutet på denna "incident" precis om jag ville; att alla inblandade stod lugnt och stilla och samtalade en liten stund. Kvinnan ber om ursäkt igen.

När vi sedan går åt varsitt håll, så vill Pingu absolut gå fram och markera över den andra hundens kissfläck - men se! Det fick han inte!!
    När jag sen sneglade bakåt, så såg jag att den främmande hunden var lös och fågelfri igen... *menande*
Lite småkomiskt att precis snett över på andra sidan kanalen så finns den nyöppnade - samt inhängnade - hundrastgården.
Tur i oturen att denna jycke var av en hundras som Pingu är så "smått" förälskad i. Undrar hur det hade gått om det inte varit så..?

Pingu och Zafir "sitter plats" medan jag låste slussgrinden samt därefter tog bilden.

Som sagt, när vi sen åkte hemåt, så var jag sååå nöjd över promenaden. Det enda lilla missnöjet var att den främmande hunden inte löd mitt "gå-härifrån-vrål", fast i och för sig så vände han ju, men inte omeddelbart.

Väl hemma igen blev det lite tokfnattspring hemma på tomten.