Jobbigt. :)

Allra först - innan jag börjar skriva om det "jobbiga" - så måste jag bara säga att jag har blivit förundrad. "Öh? Vadå?" Jo, jag är förundrad över att det förra blogginlägget är näst mest besökt! Varför då? Det är just det som jag är förundrad över.
    Det enda annorlunda jag gjorde var att förutom dela inlägget till en ESS-Facebooksida även delade till en pudelsida på Fb, vilket jag alltså inte brukar göra. Då kan man ju tänka sig att det är en massa (nja, typ) nya, nyfikna själar från pudelsidan som har hittat hit. Det verkar ju sannolikt. Det är liiite märkligt dock att på pudelsidan har bara några få orkat "gilla-trycka" jämfört med på ESS-sidan.
    Vilken slutsats blir det då med detta fenomen? Att pudelfolk... ja, inte vet jag? *förundrad, som sagt* Men det kanske inte är pudelfolket? Är det nåt annat som har gjort att förvånansvärt många besökt sidan? *som sagt, förundrad*

Nu till saken!
    Det jobbiga.

På jobbet så möts man ofta av denna syn när man raskt kutar upp från lagret.

Man skulle kunna tycka att jycken ligger i vägen när man har famnen full av skor och kartonger och en å annan låda.

Här har han viss somnat. Tja... han blev väl helt utarbetad av att se sin matte jobba i sitt anletes svett.

Men oj! Titta! Han har visst vaknat sen det förra rännandet ner- och uppför trappan.

 Den här minen möts man av varenda gång: "Klappa mig! Klappa mig!", bönar han vedjande. Egentligen har man ju inte tid. Ska ju serva kunder, ju! Men en snabb klapp hinner man ju alltid med. Innan man kliver över jycken.

Och sen när man kommer upp igen, samma bedjande blick.

Ni ser väl att Spirou ligger i hundsängen under skrivbordet? Hör hur han snarkar!

"Nej! Nej! Inte titta på Spirou. Klappa mig!!!", bjuder Pingu in till en liten mysstund.

 "Mmmmmm. Lite mer till vänster, tack."

"Mmmmm." *njuta, njuta*

"Nej! Vad gör du? Slutar du klappa mig?", protesterar Pingu.

 En besviken Pingu ligger ratad kvar.

Men matte måste ta hand om kunderna. Annars blir det ingen middag till någon av oss, Pingu!

Ser ni vad nån finurlig unge har hittat på med leksakerna i lekhörnan (som inte alls är nåt hörn)?

Världens bästa leksaksparad!! :)

"Men jag då! Jag kan också ligga på rad.", påstår Pingu.
Det är nog ingen som förstår vad han menar med det. Inte ens han själv.

Ser ni vem som ligger därborta? Den där suddiga filuren.

Det var ju bara Pingu.

Inte nåt lagerspöke eller nåt annat hiskeligt. Bara en söt liten Pingu-grabb som håller noga reda på rullhyllorna nere på lagret.

Sen när man ska springa upp igen, så är han där. Mitt i trappan, inte alls i vägen.

 Det bästa man har sätter man i trappan. :)

 Och "det bästa man har" undrar... "Ska vi inte åka hem nu?"