Kragen är fattad. Hoppas att man har fått ett stadigt tag.

*skrattar lite åt mig själv*
    Jag blev faktiskt lite smått peppad av mitt eget förra blogginlägg - samt fick mig en liten tankeställare. "Vadå? Ska Pingu se till att jag tar mig i kragen? Det är väl ändå mitt jobb; att ta initiativ till aktiviteter och sånt?", protesterar jag vilt mot mig själv. 

Sagt och gjort. Ja, med en sån här vältalande bild där Pingu visar den slingriga äventyrsvägen á la 2015, så kan man ju inte låta bli.
    Eh? Vadå slingrig? Den ser ju hur rak ut som helst. Fast... vad döljer sig månntro bakom krönet?

I alla fall, så efter en drygt månads absolut träningsuppehåll, så har jag så smått satt igång. Apropå det långa uppehållet så tycker jag att jag iaf är liiiite ursäktad med tanke på lunginflammationen, men bara lite.

På lördagskvällen hade jag tankar på att dagen efter lägga spår (Pingu behöver få utlopp för hans nosande) och att åka till brukshundklubben för att träna... tja, vad det nu är man tränar där. *harkl* Det kom jag sen på på söndagskväll - när det var becksvart utanför. Typiskt!
    Ja, ja, det finns belysning på klubben, men jag hade ingen lust, ju! Äsch!

Som lite kompensation så satte jag igång och träna hund i det väl upplysta men trånga köket istället - medan risgrynsgröten gick igenom olika stadier i mikron. Det var låg effekt, och hög effekt samt med och utan mjölk; rätt så avancerat faktiskt. Ja, jag pratar alltså nu om risgrynsgrötstillagningen - som ju var från scratch. Alltså inget fusk med att värma upp färdig gröt.

Att det blev just gröt till middag berodde på att jag var lat (har ni hört det förut?). Jag var hungrig, men hade ingen lust att åka iväg för att handla, och så kom jag på det "övervintriga" grötris-paketet i skafferiet. Jag undvek med flit att råka se mot "bäst-före"-datumet, antagligen med all rätt.
    Jag gjorde detsamma med russinpaketet samt kanelen...

Men hallå?!! Är det här nån slags matblogg, eller? Hundträning var det ju! *suck* (alltså, hon tänker bara på mat och godis... precis som... en hund?)

Hur som helst så varvade Pingu och Spirou lite träning under tiden som gröten gonade sig i mikron. Hur länge varje jycke fick hålla på bestämde risgrynsgröt-receptet: "5 min full effekt, (hundbyte), 4,5 min låg effekt, (hundbyte), 5 min med tillsatt mjölk", (hundbyte) osv.
      För första gången så lyckades min "vägrar-apportera-som-en-riktig-apporterings-vovve-"Pingu att näääääst intill leverera dummien till min hand. Alltså han råkade dutta med dummien på min med flit lättillgängliga men passiva hand. Jag sträckte alltså inte ut handen mot Pingu, utan han ska ju gå till mig, inte tvärtom. Pingu själv fattade ingenting - förutom att det var rackarns bra gjort (vad det nu var jag gjorde, tänkte Pingu) - för han fick väldigt mycket beröm.

För första gången så testade jag också att medan Pingu kör "nolla" (cirkulera runt mig) så snurrade jag själv åt andra hållet. Det gick bra.
    Med andra ord så tränade vi förutom apportering även lite freestylemoves samt lite rallydito.

"Men hallå?! Du skulle ju lägga av med rallyn, ju!!", säger ni näsvist. Ja, vadå´ra. Jag pratade då om att rallytävla, faktiskt. Själva rallyövningarna är ju bra följsamhetsövningar, ju. (och nej jag har inte alls ändå stjärnmärkt några rallytävlingar 2015 på SBK-Tävling... *harklar lite diskret*)
    Självklart så är även en drös agilitytävlingar stjärnmärkta. Och så längtar jag till inomhusagilityträningen nästnästa lördag. Jag missade ju två träningstillfällen på grund av den där... Ja, ni vet. Sjuk och vek, var jag.

Imorse så råkade Pingu, Spirou och jag ha lite tid över innan jobbet (kors i taket!). Då stannade vi till på trottoaren utanför och körde lite torr-rally med Pingu och lite trix med Spirou. Pingu hade svårt med störningen, men efter lite envist "tjat" och mycket beröm från mig (när han till slut råkade se åt mitt håll) så glömde han bort allt runtom. Tänk den dagen då detta funkar "så där bara". *önsketänker*

 Trottoaren utanför jobbet.

 Vi har också på promenaderna hemma i Stava stannat upp - ibland mitt på vägen - för att träna lite. Vändplanen på Alstigen är perfekt (nja). Bilden är dock från ett annat ställe, men det ser ungefär likadant ut. Det "perfekta" är alla spännande dofter som finns i skogen intill. Man får kämpa för Pingus uppmärksamhet. Haha! Vad var det det står i rasstandarden? "Will to please". Tillåt mig småle. ;)

Fast å andra sidan, ligger det sådana här och skräpar lite här och där så är det kanske inte så märkligt att en liten slyngeljakthund har lite svårt att koncentrera sig på att glo på sin urtrista och helt förutsägbara matte samt att utföra meningslösa rörelser som snurra runt, sitta framför för att inte nämna gå tätt intill tråkmatten. :)