Wilbur-kalaset!! :)

Igår, söndag, var det dags för det stora 16-års kalaset. Jag måste säga att det här trodde jag inte förra året; att det skulle bli en födelsedag till, en sextonde!
    Kan man tänka sig! Sexton år och sex dagar... Ja, när jyckar börjar närma sig denna aktningvärda ålder så är det bäst att inte skjuta upp födelsedagskalas hur länge som helst (ni förstår säkert varför) vilket jag annars är expert på. Alltså att skjuta upp saker och ting till sen. Som till exempel fira Spirres födelsedag på midsommarafton när folk i alla fall är här. Spirou fyller annars år i maj. *harkl*

Vad är det här för mörker med lite ljusfläckar i?

Det är ju mitt grindhål, ju! Ser ni inte det?

 

Här ser ni. Ljusfläckarna är...

 

... marschaller.

 Sen när jag kom in igen efter att jag hade tänt marschallerna så möttes jag av detta. Stackars födelsedagsbarnet trodde att han hade blivit övergiven på sitt eget 16-års kalas!! Sicken dumsnut!

 

Här har vi min fina - isiga - gång upp till stugan. Ljusfläcken till höger är en marschall, men ser ni vad de två små ljusprickarna som är lite så där mitt i bilden vad det är för nåt?

 

Jo, det är ju Pingus "blixtögon".

 

"Välkommen in!", välkomnar Pingu och Spirou alla gästerna.

Haha! Ni skulle sett Pingu när Lisis och brorsan kom. Först så morrade han lite varnande när han upptäckte några skuggor stapplande på min isbana till gårdsplan. 

Fast sen när han såg vilka det var som kom, så tjöt han ut sin glädje; svansen viftade så intensivt så hela hans rumpa svängde med i svansfarten.

 Så här såg tårtan ut; falukorv med tubskinkost - och så klart 16 stycken tårtljus. Man lär sig av sina tidigare misstag. Förra året så klämde jag ihop 15 tårtljus på en alldeles för liten tårtbitsyta - och det blev värsta facklan! Och hela tårtbiten höll på att smälta bort av värmeutvecklingen.

Därav denna längdtårta som jag redan hade skurit upp i bitar, så att man kunde kvickt lägga upp på respektive fat.

 Eftersom Pingu ju har lite då och då "issues" mot Wilbur (allra helst när det är mycket liv och fart runt om, som till exempel på kalas) så bestämde jag att det var bättre att vara safe than sorry, så Pingu fick fira kalaset bakom galler. På bilderna ser han lite smått ledsen ut, men han tyckte visst att det var helt okej.

  Det var ju faktiskt Wilburs kalas. Då får man sitta på "första parkett" i soffan intill bordets alla läckerheter. Då ska ingen behöva vara orolig för fighter och tandagnisslan.

Pingu är faktiskt riktigt duktig på att vänta på sin tur, vilket man absolut inte kan tro med tanke på hur vild och impulsiv han är annars.

 Det var inte alls planerat, men rätt som det var så var alla utom Wilbur på andra sidan gallret. :)

 

 Det var inte så där jättelätt att ta nån bra bild på tårta och födelsedagsbarn där bägge syntes. Allra helst när man samtidigt ville förhindra att råka elda upp födelsedagshunden (som numera knappt varken hör eller ser).

Ni behöver dock inte vara oroliga; ingen hund brann upp.

Alla jyckarna fick varsin bit av tårtan - efter att jag och Wilbur hade blåst ut alla 16 tårtljusen.

Alla jyckarna spridde sen kvickt ut sig under bord och stolar samt ett och annat människoben, så det blev inga närbilder på mumsande och glufsande hundar. Jag kan även tillägga att det tog inte många sekunder så hade alla fyra hundarna ätit upp sina läckra och väldigt kladdiga tårtbitar.

Medan vi människor hade lite "efterfest" så slumrade vissa andra desto mer...

Tja... pudlarna Wilbur och Linus de snarkade förstås inte. De var med på efterfesten - för pudlar är ju mer människor än hundar. :)

Och marschallerna brann fortfarande när gästerna halkade ned till gårdplanen till sina bilar.