Linus tyckte det var jättespännande. Jag tror inte att han har varit där förut.
Det är verkligen inte lätt att ta foto på Wilbur nu för tiden. Han vädrar hela tiden och vägrar att vara still med huvudet, så alla foton blir mer eller mindre suddiga (beroende på hur bra eller dålig kameran är). Fast jag har förståelse för Wilburs ständiga huvudrörelse. Antar att han använder sitt väderkorn till fullo (riktar in nosen) istället för synen och hörseln som ju inte längre fungerar som i hans ungdoms dagar.
Det är ju faktiskt lite småfint där nere vid sjön. Förstår inte varför jag inte går där oftare...
... men det är nog för jag hela tiden blir så orolig att nån anser att jag - eller rättare sagt mina hundar - inte har nåt där att göra; är hela tiden beredd på att nån ska försöka schasa iväg oss. Samtidigt så intalar jag mig själv att jag har lika stor rätt att vara där vid sjön eftersom jag ju ändå betalar medlemsavgiften i sjöns förening.
När den ena hunden ser extra söt ut (Linus), så blir den andre helt jättesuddig.
Här blev det i alla fall inte så himla suddigt... typ, men här ser inte Linus lika söt ut.
När vi nästan var hemma igen så började Wilbur med sitt dumma "trädvallande" ;) . Se förra blogginlägget.
Så hem och för att byta hundar...
Vad i all världen föreställer det här?
Jo, det är en Pingu som inte rusar åstad i skogen som ett vilt jehu utan travar intill min sida. Jo, jag får lov att påminna honom om skogsreglerna lite då och då.
För en gång skull så travade Spirou om mig, men se hur han kollar in sin matte.
Pingu is on the top of the world.
Spirou har slutat med såna barnsligheter...pensionär som han ju är har han numera insett sina begränsningar.
Sedan blev det godisutdelning till de båda.
Vet ni vad som hände strax efter det här? Så klart att ni inte vet. Ni var ju inte där, ju!
Jo, först så fick Pingu nos på antagligen nåt viltspår och han for iväg som en hund absolut inte får fara iväg. Då röt jag till - och fin-Pingu vände direkt. :)
Sen bara nån minut senare så dyker en berner sennen upp från samma håll som vi kom ifrån. Det var Asta, 11 månader, med matte. Gissa om våra jyckar hade kul!! Det är inte var dag man möter nån i "min" skog. Gissa vad som hände sen?!!! Jo! Kita, schäfer, fyra år, dyker upp med husse. Gissa om alla jyckarna hade kul nu då? Jo, det hade de! Värsta hundmötet i skogen!!
Vi, mattar och hussar, hade också roligt åt våra hundar; det är så kul att se hur jyckarna sköter sig och pratar med varandra.
Först så fick Asta sig en ordentlig avhyvling av Pingu (!). Antagligen för att hon for i full fart rakt in i mina ben - och jag gormade till (nåt jag verkligen ogillar är sånt hundofog) - och Pingu hängde på direkt. Asta-matten blev jätteglad att nån hund äntligen läxade upp sin slyngel som annars tydligen ofta uppför sig ganska ohyfsat. Asta och Pingu blev sen mycket goda vänner. Ibland liiiiite väl goda i mitt tycke när Pingu upptäckte att Asta var en söt tik, visserligen lite väl hög för att nå upp, men vadå? Man kan väl envist jobba för sin sak... och ibland komma helt på tvären eller från fel håll. *himlar med ögonen åt sin egen slyngel* Upprepande fick jag lov att kommendera: "Kliv ned därifrån - genast!! Och Pingu såg på mig helt oförstående: "Varför då?!!!" och sen moloken och motvilligt klev ned "därifrån".
Sedan när Kita dök upp så fick Pingu sig en rejäl åthutning. Då tyckte jag att det var roligt att för en gång skull se hur Pingu visade "sin överman" stor respekt; hans attityd blev helt klart mycket artigare. Det är nyttigt för jyckar att få träffa andra vettiga jyckar, och öva upp hundspråket samt hur man uppför sig hundar emellan. Behöver jag tillägga att Pingu hade inte en tanke på att försöka "flirta" med Kita på samma sätt som han försökte med Asta (och lyckades om inte matte hela tiden var där och störde).
Spirou var mest intresserad av att tigga godis, men han blev nedmejad ett par gånger av Kita, sedan satte han sig bakom trygga matte, men när Kita var på behörigt avstånd så... var tiggeriet igång igen. Kita-hussen hade tydligen väldans gott godis i fickan. :)
Gammal bild på tiggande Spirou.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar