Här hemma hos mig är Pingu George, och han får ingen soppa! ;)
Nja, riktigt så är det förstås inte. Det är jag som har tagit mig i kragen efter "fiaskot" på KM:et förra helgen. Plötsligt fick jag ett "nu-ska-jag-lära-jycken-att-gå-fint-i-koppel-ryck". Ja, precis! Jag brukar ju inte bry mig om sånt. Helt coolt så bara inväntar jag att jycken blir sisådär tre-fyra år - och vips - så går byrackan hjälpligt fint i koppel.
Hm.. Fast egentligen är det det jag önskar är att jycken ska bli lite (?) mer följsam, samt höja värdet på hans matte, alltså mig.
Så jag fick för mig att testa klassikern "Ingen mat i skålen utan på promenaden". Med andra ord så får Pingu inte sin frukost eller middag serverad på ett fat (läs: hundmatskålen) utan från min hand på promenad - om han ratar alla superintressanta dofter runt om hans söta skepnad - och istället tar kontakt med mig.
Fast jag har nu kört en egen variant; Pingu får typ en fjärdedels ranson av sitt käk i matskålen, för jag vill inte tappa (eh?) hans färdigheter att äta frukost/middag tillsammans med de andra hundarna, samt jag vill också se till att han faktiskt får i sig ordentligt med vätska (häller vatten på matkulorna). Dessutom varierar jag också med att kasta ut en del av matransonen ut på gräsmattan, så han får själv jobba för frukosten/middagen.
Jag och Pingu började med det här alltså i måndags.... Haha! Vilken jycke, alltså! Jag kör med att genast jycken vänder sig om och glor på mig så utbrister jag i ett ljust, trevligt "Bra!" samtidigt som min hand söker sig till godisfickan. Haha! Och vad tror ni då jycken gör? Ja, lite då och då så kutar han till min vänstra sida för att få sin rättmätiga mat, men lika ofta så lystrar han finfint på mitt "Bra!", men nonchalerar (!) mig när han ser att jag stoppar handen i godisfickan!! *suckar över mitt hundskrälle till jycke*
Alltså han reagerar glatt på mattes glada tillrop, men doftintresset tar över. Sen när han nyfiket har nosat klart, då duger man minsann.
Jag har alltså tillåtit honom att få nosa i princip hur mycket han vill, han har fått dra i kopplet i princip hur han vill, typ, nästan. Jag har alltså - i princip - enbart kört positiv förstärkning. Jag menar, man måste ju testa. Ska det funka?
Om jag minns rätt så kom "vändningen" i torsdags (igår). Alltså att han oftare går i slakt koppel, och mycket ofta vid min vänstra sida (visserligen enbart för att tigga godis) än att dra i full koppellängd.
Nu får han inte längre matkulor varje gång han väljer att gå intill mig, men han får fortfarande muntligt beröm varje gång. Frågan är hur kommer det bli sen? När han inte längre får matkule-utdelning så ofta längre?
Jo, apropå skogsbilderna...
Vid denna promenad var det första gången på väldigt länge som han helt klart fick vittring på nåt vilt, han for runt som ett jehu med nosen i backen. Jag har länge undrat om jag verkligen kan bryta vild viltvittring? Det kunde jag, och det ganska enkelt. Duktig vovve! Men som ni ser på bilderna; Pingu har inte tid att posera och att glo in i kameran.
Bilderna är från i onsdags, då vi tog en promenad i "Fästingskogen" efter jobbet, vilket var mycket rogivande efter en hektisk jobbdag.
Det var förresten den första skogspromenaden i "Fästingskogen" för säsongen. Av förekommen anledning så undviker vi denna skog under sommarhalvåret, ni förstår säkert varför.
I torsdags, efter agilitykursen, så var jag egentligen helt urlakad (det är faktiskt ganska krävande att försöka hålla reda på nio stycken kursdeltagare samtidigt, man är så "på"), men efter en kort "pensionärsjyckerastvända" med Wilbur, Linus och Spirou och därefter en tur med Pingu, så piggnade jag till och kunde inte motstå agilityplanens frestelser.
Pingu var efter sedvanligt nosande jätteduktig. Tänk att jag alltid måste typ "veva igång" jycken med trög startvev för att få igång "Agility-Pingu" och mota bort "Nosa-runt-Pingu", men sen så blev det fart och följsamhet.
Vi hann precis träna klart innan belysningen* mycket bestämt sa att nu är det hög tid att åka hem och sova. Klockan var halv elva på kvällen (natten?) när vi åkte hemåt.
Det är så typiskt mig, att nu så känner jag ändå för att ställa upp på ÖHU:s agility-KM som är i morgon - bara för att det gick bra när vi tränade där alena på torsdagskvällen. Jag som ju hade bestämt mig för att stå över efter förra helgens pinsamheter, men nu så... Det är ju ändå bra (?) träning..
* Jag hade faktiskt ställt in timern på en extra halvtimme efter ordinarie "släck-tid" annars släcks det redan kl. 21.49. Egentligen ska den vara inställd att släckas kl. 22.00, men jag har lärt mig - den hårda vägen - att så är icke fallet. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar