No... Jo, det blir soup även for you. Den sista "no soup for you"-delen

Kort resumé:
 Fick för mig att testa "Du får din frukost/middag på koppelpromenaden om du går fint"-metoden för att öka  Pingus motivation att skärpa till sig. Visserligen gjorde jag det inte fullt ut; Pingu fick lite grann även i sin matskål för att inte eventuellt riskera tappa hans "äta mat tillsammans med sin flock"-färdigheter. Tyckte det var bra att tänka till lite så man inte ställer till med nåt dumt... Inte för han någonsin har haft problem med sånt, men tyckte ändå att jag var smart. *skrattar till lite*

"Ska det verkligen va så här?!!!", undrar Spirou.

Bildserie som visar Pingus förmåga att visa framtassarna på ett ej så artigt vis - milt uttryckt.

"Vill jag ligga i fåtöljen så lägger jag mig i fåtöljen. Det spelar ingen roll om den redan var upptagen.", resonerar nämligen Pingu.

Under de tre veckorna som jag höll på med "Du får frukost/middag ute på koppelpromenaderna", så upptäckte jag att...

• Om han enbart får någon enstaka matkula, så brydde han sig inte så mycket; han bara slukade matkulan kvickt för att lika kvickt dra iväg till alla lockande dofter.
• Om jag däremot bjöd på typ en halv näve matkulor så blev det plötsligt mycket mer intressant.
• Om jag kastade några enstaka matkulor i luften så att han antingen tog lyra eller fick en liten sökstund så var även det mer lockande att hålla sig kvar vid min sida. I ett försök att förstärka rätt position (vid min sida) så försökte jag alltid kasta matkulorna antingen åt sidan eller bakåt - aldrig (typ) framåt.

Det fungerade faktiskt rätt så bra (efter ett tag). Bland annat så bjöd han själv på önskat beteende vid ställen där han annars alltid drog i kopplet som en liten ful idiot, exempelvis när vi på jobbardagar korsar vägar från/till infartsparkeringen. Pingu har alltid annars haft så hiiiiimla irriterande bråttom till "det gröna gräset på andra sidan staketet (läs: vägen)".

"Vadå matte? Är det nån som ligger på mig?", undrar Spirou som så smått har vant sig vid ett svart-vitt levande täcke över sig.

Ofta när Pingu kommer för att klättra upp och lägga sig på/över Spirou, så protesterar Spirre med ett kort och surt morr, men Pingu bryr sig inte ett skvatt; han bara klättrar upp och lägger sig ovanpå i alla fall. Spirou han ligger ofta kvar en liten stund för att sedan (mer eller mindre mödosamt) kravla sig därifrån. Med andra ord, så "vinner" alltid Pingu till slut platsen. Spirou säger inte till tillräckligt mycket; han kanske inte tycker det är värt det eventuella bråket. Man kan faktiskt lägga sig någon annanstans.

 "Täcket" är i alla fall rätt så sött.

Koppelträningen tycktes fungera, men... så var det nåt som kom lite smygande...

    Pingu visade - plötsligt - upp resursförsvarsfasoner; vid hälsningsprocedurer och vid mysgostillfällen vid soffan. Något som han aldrig tidigare gjort mot vare sig Spirou eller Linus. Stackars Linus fick sig faktiskt ett litet sår - mitt på huvudet - när Pingu rätt som det var gruffade mot "sin roliga pipleksak" (dvs Linus) som bara hade tänkt skutta upp i soffan, upp till sitt "tillhåll" uppe på soffryggstödet. Jag satt precis bredvid men uppfattade inte först att Pingu rynkade läpparna mot Linus. "Eh? Morrar du mot Linus?!!!", tänkte jag utan att riktigt se och uppfatta vad jag faktiskt såg - och hann därmed inte hejda utfallet. Ibland är man klantig!

    Behöver jag tillägga att Pingu åkte ut - ögonaböj - direkt efter Linusanfallet?

Efter det här tog jag mig en riktig funderare: "När började egentligen detta resursförsvarselände? Var det inte strax efter vi började med "ingen frukost/middag utan ute vid koppelpromenadträningen"? Jo, minsann, det var det ju. Så nu får han sin rättmätiga frukost och middag ihop med de andra. "Ordningen är återställd!", säger Pingu.

"Man kan ju inte gå omkring å va hungrig när de andra har fått rejält käk. Det är ju orättvist, ju!", säger Pingu.

"Och du får inte bita mig! För det gör ont!", insisterar lill-Linus. Med all rätt!!

 

Hur går det med Wilbur då?

    Jo, visst är det väl ändå märkligt att de två jyckarna som absolut inte gillar varandra så ofta absolut ska vara precis intill varandra? De är som två magneter, typ, som hela tiden (nja) draaaas sig mot varandra.

Nja...

    Det är väl egentligen så att båda två vill vara nära mig, och ofta det samtidigt. Här kommer lite bildexempel:

 

Den här gången fick en något besviken Pingu nöja sig med att ligga på golvet - och ha bordet som huvudkudde.

Här nedan bilder från en annan kväll då Pingu bönar och ber att få plats uppe i soffan.
 

"Men matte snälla?!!!", bönar och ber han med hjälp av tassen.

Wilbur bryr sig inte ett skvatt. Han fixar med lite pälsvård, han.

"Åhhhh! Snälla da!!", bönar Pingu.

 

Han tycks komma närmre och närmre på nåt vis... :)

Bilderna nedan är från en annan dag...
 

Jag vill egentligen för säkerhets skull sitta mellan de två "kombattanterna", men man kan ju typ maskera sin beredskap med en gosande arm som är redo - ifall att. Det där mörkblåa som Pingu lutar huvudet mot är alltså min arm.

 

Pingu och jag slappar i soffan samt Wilbur som ligger i soffhörnet. Jag har hela tiden en "maskerad gosarm" som kliar trevligt på Pingu.

Antagligen har Pingu (och även Wilbur.. kanske?) full koll att dumbrorsan ligger där intill.

 

"Öh?!! Men ja, då?", visar Spirou som också vill vara med.

 

"Och jag!!!", visar Linus.

 

Som ni ser så finns det en helt ledig fåtölj, men nä då; alla ska vara på samma ställe.

 

Spirre gick sen och la sig i den andra fåtöljen. Ganska skönt ändå med egen "kuppe". :)

Slutligen en bild som jag inte är så bekväm med. Här har jag ingen större (läs: bra) chans av avstyra något eventuellt gruff eftersom det är Wilbur som ligger närmast mig. Som sagt, det gäller att tänka till före - innan det som inte får hända kanske ändå händer.

Det kanske finns några som tycker att det måste vara jobbigt att hela tiden (typ) ha sånt här i tankarna, men man vänjer sig; det går per automatik numera. Men visst skulle det vara skönt att slippa. Det är faktiskt en av anledningarna till att jag numera vill ha färre jyckar.

 Fast å andra sidan så är det väldigt trevligt med en fyrmannad flock också. Här direkt efter att Wilbur och Linus har fått sig lite pälsvård (läs: nedrakade och badade samt fönade). Som synes är mattorna ute på vädring medan matte och dammsugaren gör sitt jobb. Ja, efter fotograferingen, alltså.