För att göra en kort historia lite kortare (eh?) till saken. Kolla själva!.
Första loppet, hoppklass.
Trots den onödiga disken så är jag mycket nöjd över loppet, förutom slalomingångsmissen, då. Jo! Gillade speakern när hon säger nåt att det var bra att Pingu "springer framåt". Jag antar att hon insinuerade på gårdagen då jycken istället sprang bakåt i starten. :)
Agilityklass.
Ni ska bara veta hur extremt nosig Pingu var före loppet. "Godis? Näe, jag vill nosa!", visade Pingu. "Den annars så roliga belöningsbollen? Nä, vet du vad! Jag vill nosa!!", visade Pingu med ett fnys. Ändock är jag envis med bollen och försöker göra den rolig med att nästan dunka den i huvudet på honom (Haha! Inte riktigt så) - och han hänger på!! Vi får upp en riktigt bra kontakt för uppvärmningen.....
Det är bara det att min timing var urusel; det var lång tid kvar till vår start (trots många strukningar).
När det sen äntligen är vår tur att ställa oss framför det första hindret, så - bokstavligt - fastnar Pingu i en doftfläck. Jag får med milt våld lyfta hans söta huvud från den. "Nu blir jag väl diskad igen för att jag tar tag hårt i honom?", tänker jag.
Otroligt nog så sitter jycken sen kvar framför första hindret med bibehållen kontakt medan jag går steg in i banan. Sedan kör vi!
VI KOM I MÅÅÅÅÅL!!!!! :)
Efter målgång (!) så finns liksom bara jag och min hund. Jag belönar alltid rikligt (om jycken åtminstone har fixat målrakan bra). Samtidigt som jag belönar är jag alltid orolig att jycken ska lyckas sno åt sig belöningsbollen och köra typ tusen ärevarv runt hela tävlingsplatsen.
Jag hör och ser vagt att Ulrika kommer fram och grattar för bra lopp, men hon får tyvärr inte så mycket respons från min sida. Sorry, Ulrika! Men jag är fullt upptagen med att belöna min hund, som just då är det enda viktiga.
Efter jag har lyckats få på kopplet, så går vi bortåt med Pingu vilt tuggande på sin boll. När vi har kommit bort till ungefär halva appellplanen, så har det liksom sjunkit in... "Visst sa speakern att det blev 15 fel? Då måste vi ju alltså ha kommit i mål!!", tänker jag. Pingu och jag kastar oss ned i gräset, och jag bjuder honom på nästan hela godispåsen samtidigt som han får vilda tillrop och glada omklappningar. *euforisk*
Vi kom på en 10:e plats av 23 startande med 15,16 fp (varav 0,16 tidsfel). Den mesta utav bantiden gick ju åt när Pingu fick för sig att nosa intill slalomet. Hade det inte varit för det så hade vi helt klart varit inom referenstiden! Man kan kanske tycka att man inte ska behöva bli så glad för en sådan blygsam placering.. men vi kom ju i mååååål!! :) :) :)
Tack Anneli och Ulrika för att ni ställer upp och filmar!!
Nu är pirran packad för hemfärd (stålburen är Zacks).
Nästa tävling är inte förrän i början av augusti. Så hejdå, pirran, vi ses snart igen!
Nästa tävling är inte förrän i början av augusti. Så hejdå, pirran, vi ses snart igen!
Skickade jag kommentaren? Eller.-....? Blev den en sån som försvann i rymden?
SvaraRaderaNähä det gjorde jag inte tycligen...Nåväl: Åh, så roligt att se digoh Pingu gå i mååååål! Så väl ni förtjänade det loppet efter allt kämpande! Grattis igen!
SvaraRaderaSå himla roligt att ha hittat din blogg!! Jag har Pingus syster Zola ”exlusive emission”. Känner igen mej i det mesta du beskriver och det är verkligen befriande att höra att det finns fler…..Zola började inte löpa förrän juli 2013 så kanske är dom lite sena i mognaden.
SvaraRaderaMen vad fint samarbete ni har på sista filmerna! !
Nämen hej syrran!!! :) Vad kul att få höra från Pingus syster!
RaderaElsa (Extra Emission) har också hört av sig, och nu Zola!
Jag säger detsamma; befriande att höra att det finns fler odågor.
Och så tack!
Oj vad spännande….har undrat vad som hänt med Elsa eftersom hon försvunnit från kennlarnas hemsidor. Har hon blivit såld eller?
RaderaSitter som klistrad vid datorn och återupplever hela valp o unghundstiden i din blogg och inser att det ändå hänt väldigt mycket. Zola kan också vara hur följsam som helst när det är vi två, men i stökiga miljöer med andra hundar är det fortfarande svårt att få kontakt. Följa med lös på tävlingsbana med folk o hundar runt omkring som Pingu verkar fixa nu är tveksamt….Läste nyss om att Pingu inte simmar. Zola ville inte heller simma. Jag var ganska bekymrad över det eftersom jag tänkt att vi ska starta på jaktprov och apportera i vatten . Förra sommaren så kampade vi om en stor gren och eftersom hon var för envis för att släppa taget så följde hon med när jag drog ut den på djupt vatten och sen har det inte varit några problem när hon väl fattat hur man gör.
Elsa bor uppe i Norrland hemma hos Maria, som har henne på foder (om inget har ändrats sen sist).
RaderaHaha! Skrattade om hur du fick Zola att simma, så typiskt liksom. Jag är helt säker på att Pingu fixar simtagen bara han får tillräckligt med motivation att övervinna sin feghet. Jag har varit lite slö med det bara. Det funkade alldeles utmärkt med agilitygungan, ju.