Tala är silver, att hålla truten är mer som guld. (har bytt rubrik, tyckte det var trevligare)

Idag kan vissa tycka att man är lite... obekväm. Ett inte helt tillrättalagt blogginlägg.

Eh? Törs jag dela den här till ESS-Fb-gruppen, man kanske blir strypt eller nåt? ;)

Men jag börjar lite lätt tillbakalutat med en fin bild på en fin hund. En hund som stundom lystrar till namnet Pingu.

Pingu flyyyyger över agilityhinder på Nynäshamns BK. Foto: Alice Abramsson.

 Jag tycker det är lite lustigt att Pingu tycks kolla in i kameran, linslusen. :) Fast å andra sidan, så är väl det lite typiskt Pingu; att göra typ tusen saker samtidigt; gå fot samtidigt som man nosar runt, köra högerhandling i fotgående typ samtidigt som vanlig vänsterhandling (fråga mig inte hur det går till) samt lite då och då passa på att köra lite jämfotaskutt upp till mattes näsa. Ja, ja... Nu kör han agility samtidigt som han flirtar med fotografen också...

Stolt hundägare som man är så delade jag förstås med mig denna bild på ESS-Fb-gruppen, och det blev en hel del gilla-markeringar, vilket givetvis är roligt - både för mig och fotografen. Tack för det!! Fast det som jag uppskattade mest var en kommentar: "... vacker bild på en arbetande springer...". Ja, det kanske har blivit lite väl mycket djupt sovande, ljudligt snarkande eller blomsterkransbeklädda springrar efter midsommarhelgen. Jo, en å annan viltspårande springer har väl dykt upp mellan midsommarblommor och mjuka kuddar, men det har varit mest sovande och snarkande ESS:ar.

    *harkl* Får väl erkänna att denna "arbetande springer" har också mest sovit de senaste helgerna och dagarna däremellan.

Apropå sova...

 Vissa pudlar kan också snarka...

 "Öh? Vad är det som blixtrar?"

 "Låt mig va! Jäkla amatörpaparazzi till matte!!"

 Zzzzzzzzzzz.

 Igår kväll så undrade jag var sjutton Pingu hade tagit vägen. Alla de andra hundarna låg och snarkade intill mig i vardagsrummet - precis som vanligt. Jag kikade in mot hallen, men såg ingen Pingu. Jag smög försiktigt in i köket (ingen Pingu), men inne i sovrummet, där i mörkret låg han och sov. Alldeles för sig själv!! Hundhypokondriker som jag är/har blivit, så börjar jag genast misstänka att det är nåt fel på jycken, att han är sjuk, eller nåt. Vadå? Att han bara ville vara ifred och kunna sträcka ut sig i en mjuk, skön och stor säng? Nä! Han måste vara sjuk.

   Men jag lät min (snart döende) hund få sova ifred, och efter en bra stund så kom en liten (?) Pingu intraskande in till oss andra i vardagsrummet. Frisk som en nötkärna.

    Jo, titta gärna på bilden här ovanför, men se bara på Pingu - inte på allt annat i sängen, vilken mest används som hundsäng (tydligen), garderob, avstjälpningsplats för ren tvätt som ska/borde stuvas in i byrån samt smutstvätt som borde förpassas in till tvättkorgen i badrummet. Det var länge sen jag själv sov i sängen (om jag ska vara helt ärlig).

Jo! Apropå Fb-springer-gruppen, som annars brukar vara så trevlig att besöka...

    Är det inte ändå lite märkligt att folk inte kan låta bli att kommentera om saker de inte gillar. Varför inte bara scrolla ned och låtsas att man inte har sett/läst det där de - personligen - inte tycker är rätt. Jag menar saker som hunden absolut inte mår dåligt av, som till exempel det här med pälsen.
    Jag menar, om nu vissa vill raka ned sin hund - låt dom göra det!! Jag tycker det är sannerligen ohövligt att påpeka negativt och kommentera vid bilder där ägaren - stolt - visar upp sin fina (?) nedrakade hund. De borde skämmas!! Om man inte gillar - håll tyst! Och scrolla bort den tydligen otäcka (?) bilden.

    Men hallå?!!!!! Här ogillar ju jag, och jag skriker ju nästan. Använder massor med utropstecken.... *schhhhh* Hm? Fast... det är väl ändå liiiiiiite skillnad här på ens egen bloggsida... väl?

Sen å andra sidan, när man lägger ut bilder på nätet, så får man lov att förstå att det finns en risk att (oförskämda) folk kan kommentera negativt. Man får liksom inte vara för naiv, typ. Vilket i och för sig är synd.

Spirre, som ju har fått världens jobbigaste (typ) ullpäls (som typ aldrig torkar) är det mycket nära att jag rakar ned, men jag vill ju egentligen inte det. Jag gillar fullpälsade springers. Så även i år så har jag nu kört min "dolda nedrakning". Bara så ni vet. Skulle ni lyfta på "ytterpälsen" så finner ni en nedrakad jycke därunder. Hm? Det är nästan som att scrolla ned... eller rättare sagt tvärt om.... eh? (undrar hur många fattade den liknelsen?)

Jo!Apropå Spirou, världens bästaste hund.... (av mina brun-vita - levande - hundar)...

    Jag fick ett infall igår att inhandla en sån där liten pall (en investering på hela 19 riksdaler), alltså en sån där liten som alla seriösa hundägare har i sitt träningsskåp, eller i alla fall hade för nåt år sen. Nu införskaffar jag mig en sån. Vitsen är (bland annat) att man ska träna upp bakdelskontrollen på jyck-eländet. :) (bäst att sätta dit en liten smiley, det var ju det där med ironi, som syns lite dåligt i skrift.)

    Framför allt så vill jag träna Pingus bakdelskontroll, men självklart så fick även Spirou och Linus testa pallen, och när det gällde de två sistnämnda så ville jag enbart att de skulle förstå att sätta framtassarna uppe på pallen. Wilbur fick inte testa, men det kanske kommer. Kan ju bli lite knepigt med en så gott som blind (och döv) hund, men man vet aldrig.

Det är illa när till och med Linus fattar bättre än Spirre-Spirou! ;) 

 Spirou gjorde typ allt annat än att sätta upp nån tass uppe på pallen. Han backade ifrån den. Han gick runt den. Han utförde skämmas-konsten intill den. Han körde "magplask"-tricket. Han snurrade intill den. Han försökte krypa under den. (!) Slutligen så testade han att smågnaga på den. Allting medan jag skrattade gott åt/med honom.
    Jag bytte taktik (från shejping) till att ha en lockande godishand på motsatt sida (som jag gjorde med Linus). Men nä då, Spirou gjorde typ alla konster han kan - allt utom att sätta åtminstone en (1) tass på eller ens i närheten över pallen.
    Han snubblade om och om igen över pallen med en irriterad blick mot den: "Vad är det där som står i vägen hela tiden!". :)
    Själv så bara skrattade och fnissade jag åt (med) honom. Jag höll på att fnittra ihjäl mig sen när Spirou sträcker sig - det värsta han kan - över pallen (med alla fyra tassarna kvar på golvet) mot min godishand, och i sin iver efter godiset så öppnar han sitt gap, och försöker ljudligt suuuuga åt sig godiset - fast hans mun är flera decimeter ifrån min hand. Man skulle ha filmat det!
    Ni som känner Spirou vet hur han gör när det bjuds på godis; hela ens hand hamnar i hans - mjuka - gap medan han slurpar (!) i sig godbitarna. 

 "Dumma pall!!"

 "Äh!"

Själv tyckte jag att det var det mest roligaste - misslyckade - träningspass på länge!

Vad är det dom säger? Det är inte målet som är målet, utan vägen dit, nånting.