Rallylydnadsläger

I helgen var det rallylydnadsläger i dagarna två och en halv (typ). Fredagskvällen inledde helgen med en liten rallylydnadsintroduktion följt av ett föredrag om kontakt, belöning och samarbete. Det var goda kakor som tilltugg som alla 25 (tror jag) mumsade på under Åsa Klints lilla föreläsning/föredrag... Hm? Vad är egentligen skillnaden mellan föredrag och föreläsning?

Lördagen började... tja.. själva lördagen började i och för sig redan vid midnatt, men rallylägret började klockan nio! Gissa vem som kom för sent? Ja, ja... det var nog bara typ en 20 minuter. *harkl* Det var goda frukostmackor i alla fall.
    Efter en genomgång av rallyskyltarna blev vi uppdelade i två grupper: nybörjare och fortsättning. Pingu blev en "fortsättningsjycke" (fast vi tävlar fortfarande i nybörjarklassen).
    Man skulle kunna säga att lördagen inte började så himla bra. Här kommer några citat av undertecknads tankar denna förmidag: "Jag tror jag slår ihjäl jycken!", "Rallylydnad lockar fram det allra, allra sämsta ur mig!" samt "Nä, jag har god lust att åka hem!!". 

Nu så gjorde jag så klart inte det. Åkte hem, alltså. Jag slog inte heller ihjäl jycken... för Envisa Kerstin dök nämligen upp, och efter ett tag så löd tankecitaten istället: "Nu går det ju riktigt bra!" och "De blivande rallylydnadsdiplomen kommer att pryda väggarna riktigt snyggt!". Men jag måste ändå säga att när det gäller Pingu så kan man minsann inte ligga på latsidan; man får ingenting gratis.
    Jag jobbade, och jobbade. Bytte slutbelöningsleksak genast när jag såg att han tappade motivation att greppa den (andra hundar eller doftfläckar var mer intressanta). Det blev sammanlagt fyra leksaksbyten. Dennis-korven körde vi dock med hela helgen; han ratade den lite då och då, men jag hade ju inget annat. Om vartannat så körde jag "du får rusa bort och nosa"-belöningar när det var lämpligt.
    Jag fick några fina tips från Catherine, som var instruktör för vår fortsättningsgrupp, bland annat ett litet "handteckenknep" för att få jycken att inte hoppa upp på mig vid "3 steg bakåt" samt att jag ska dra ned lite på berömmet (!) för att ge jycken "lite mer ansvar" och jag tror faktiskt att det funkar; Pingu blev lite förvånad: "Vadå? Ska jag tänka själv?", och följden blir att han reagerar mer på mitt beröm när han väljer rätt (vara följsam och inte ser på allt annat runt om) än när jag går och "berömtjatar" hela tiden.
    Jag kom sen själv på att variera mitt röstläge, ömsom nästan viskande, ömsom glada tillrop. Ja, det är ju det här som är det bästa med rallylydnad; du får (i princip) röra dig hur du vill och låta hur du vill.

Jag har ju en liten rallylydnadsdrömvision; att rundan ska ha ett mjukt och levande, glatt flyt som kan jämföras mer med ett freestyleprogram än ett tävlingslydnadsdito. En vacker dag, så... kanske.

Efter en mycket god lunch (då jag hade gott om tid att rasta av Wilbur, Spirou och Linus) så var det nya tag. Plötsligt så funkar det plötsligt (mestadels, alltså. Ni ska inte tro nåt annat), och då blev Pingu och jag vänner igen. :)

Som ett litet break från all rally fick vi testa våra kunskaper i "Känn din hund"-tester efter eftermiddagsfikat.
    Vi fick först gissa hur våra jyckar skulle uppföra sig, sen var det upp till bevis! :)

    Alltid lika roligt att se hur ens hund reagerar utan att vara under nåt kommando, till exempel om man kryper på alla fyra rakt mot den där den sitter ned eller om man lite avslappnat först går runt en liten grupp på tre människor och därefter helt tyst stannar upp intill dom ("Eh?", undrade Pingu efter en liten stund och ställde sig stilla intill mig).
    Ett annat moment var att hund och förare "står fot", en medhjälpare kastar en boll som landar ganska nära hunden. Sedan utgår föraren som likt en lydnadsinkallning och ropar in hunden. Kommer jycken ta den utkastade leksaken eller inte? Pingu satt snyggt kvar, och kom sen springande på mitt "Hit!"... och snodde i farten till sig bollen och sprang glatt förbi mig - överlycklig över sitt fynd. :)

Den andra "grenen" i "Känn din hund"-testet var att uppskatta hur lång tid det kommer att ta att ta sig igenom en enklare bana med hunden med exempelvis slalom, skutt över lågt hinder samt klättra över "baby-balansen". Det finurliga i denna skojtävling är ju att det är inte den snabbaste som vinner - utan den som har gissat bäst, den som får den närmaste tiden sedan när man kör med hunden.
    Vi vann inte. Är totalt värdelös att beräkna tider... som ni kanske har märkt tidigare. ;) Jag och Pingu var hela 20 sekunder efter vad jag hade gissat. Precis innan vi skulle gå över mållinjen stannade jag upp och funderade lite om vi hade gått för fort eller för sakta i banan; om jag skulle skynda eller pausa några sekunder innan man tar klivet över målsnöret. Jag skulle ha skyndat. Ja, ja...

Lördagen avslutades med mer god mat (olika sorters grillkorv i långa banor :) ). Jag tror att de allra flesta var ganska trötta, så maten tystade först mun, men efter maten hade landat i magen, så satte konversationen igång. Med andra ord blev det en låååång, men rolig heldag på brukshundklubben. Och så fanns det ju kvar av de mycket goda kakorna som vi tidigare hade mumsat på vid eftermiddagsfikat. Jag har inte riktigt koll, men jag tror att vi åkte hem nån gång vid sju-åtta-snåret på kvällen.

På söndagen så var det dags igen. Klockan 10 denna gång. Skönt med sovmorgon, men gissa vem som kom lite för sent, eller i alla fall sist? Ja, hur var det nu med mig och beräkna tider...? Hm?

Denna sista dag på lägret fortsatte vi att träna, nu med lite länge skyltkombinationer. Vid lunchen ännu mer god mat, och så fanns det kvar av de goda kakorna från lördagens eftermiddagsfika. *läser igenom vad jag har skrivit* Jo, jag har visst glömt att nämna att det bjöds även på gott godis. Mycket viktigt! Jag har ett visst vagt minne om att det även stod ett fat med frukt... alltså... bananer, äpplen och sånt tjafs, men är inte helt säker på det. :) Godis fanns det i alla fall, som raskt tuggades och slank snabbt ned i fickor för att förtäras nere på träningsplanen. Vadå´ra! Jycken fick ju godis. Då ska väl även jag få!!

   

 På eftermiddagen fick vi den stora äran att bli gästade av en riktig rallylydnadsdomare. Det ni! :) Snälla Lottie ställde upp och dömde först nybörjargänget medan vi i fortsättning pysslade med del 2 i  "Känn din hund"-testet. Sedan var det vår tur att bli bedömda...
    Vi fick belöna om vi ville, men uppmanades/rekommenderades att vara lite återhållsamma med det. Jag måtte säga att Pingu skötte sig rätt så galant på banan. Hör och häpna! Inte ett sträckt koppel på hela banan!!! *kors i taket*
    Något vi däremot lyckas med jämt och ständigt är att röra/kliva och sparka på koner och skyltar; är det inte hunden så är det jag. Detta är något jag la märke till redan när vi körde skyltkombinationerna.

Pingu och jag fick hela 82 poäng* (jag tror nog att domaren var lite snäll). Vi skulle ha fått 92 poäng om inte Pingu helt plötsligt får för sig att stila lite - och köra fyra (!) skiften i "Sitt, ligg, sitt". Han kanske börjar hägra efter tävlingslydnadens fjärrdirigering, och jag, hans tröga matte, vägrar att fatta vinken. :)
    Hur som helst, vi alla som inte kom på pallplats fick dela på fjärdeplatsen, men i rallylydnad spelar placering inte nån roll, eftersom det är själva poängen som räknas; man strävar ju efter kvalificeringspoäng = över 70p. Har man fått minst 70p tre gånger får man flytta upp i nästa klass - om man vill. Och så får jycken en liten fin titel: RLD N (om vi talar nybörjarklass).

Apropå det!
    Vet ni hur mycket jag irriterar mig på att många, om inte de flesta, kallar denna kvalificeringspoäng (uppflyttningspoäng) godkändpoäng i dagligt tal?!
    Man är inte underkänd om man får under 70!! Man får bara sämre poäng. Inget annat. Däremot kan man bli diskvalificerad (om man har hittat på nåt mer eller mindre klantigt under rundan, som exempel medvetet rör hunden eller får nån tass utanför banan) både om man får under eller över 70 poäng. Så det så!! Så sluta kalla det för "komma upp till godkänd"! Det tär på "alla kan vara med och ha roligt rallyandan"! Uppflyttningpoäng eller kvalificeringspoäng ska det va!!!! Grrrr
    Det är lite märkligt att i freestyle, som har typ samma uppflyttningssystem, inte kallar uppflyttningspoäng för "godkänd" i vardagligt tal? Väl?

 Jag tror nog att lill-killen blev lite trött ändå efter två dagars intensivt rallylydnadstränande. Men efter nån timmes sömn, så var han på igen.... men det var inte jag. Zzzzzzzz.

Det har varit en mycket trevlig och givande rallylydnadshelg med god mat. Hela helgen var bra planerad utan jäkt (så man hann rasta hundar och sig själv), men samtidigt utan för långa pauser. Tack alla inblandade!!



* 82 poäng är egentligen en helt fantastisk utveckling med tanke på resultaten vi fått på förra årets tävlingar, då det låg - i bästa fall - på typ 33p eller 36p om vi inte blev diskade, alltså.