Säsongens sista agilitytävling. Haninge BK

Jaha, så var det dags för säsongens sista agilitytävling. Ja, förutom ÖBK-KM, förstås, som är imorrn och sedan ÖHU-KM nästa helg.

Dagen till ära blev Pingus hejarklack utökad med två poodles; förutom ordinarie hejarklacksmedlemmen Spirou, så bestod den även av Wilbur och Linus.

 Wilbur.

 Wilbur och Linus kollar noga in när jag dukar fram min - observera min - frukost.

 Zack kollar lite skeptiskt in de där två krulliga små varelserna som har invaderat hans tält.

Zack, som annars kan vara ganska vimsig (milt uttryckt) på banan presterade tre fina lopp idag! Här kommer det tredje och finaste:

Sicken kille, va!!

Synd att han missade i slalomet, men det var nog bra att matte såg mellan fingrarna och diskade sig frivilligt; hellre en glad hund i mål än ett tråkigt och envist ältande i slalomet. Jag menar, Zack kan slalom; han råkade bara komma lite fel.

 Apropå komma lite fel. :)

Linus råkade (?) förvirra sig ut under tältväggen - och hade sedan svårt att hitta in igen.

 Pudelgrabbarna skötte sig faktiskt ganska bra ändå inne i tältet.

Jag var dock lite små-lat; jyckarna fick turas om att vara i bilen respektive med oss i tältet, och så gick jag även rastvändor i omgångar. Det blir liksom enklast så.

Det var tre lopp idag: Agilityklass och två Hoppklasser. Vad pysslar man då med medan man väntar att small- och mediumklasserna ska bli klara?

 Jo, man roar sig...

 ... med att...

 ... leka paparazzi...

... och smygfota dessa fluffbollar.

Okej, här kommer agilityanalysen för dagens tävling:

• Vi diskade oss i alla tre klasserna (som vanligt). Gillade förresten banorna. De var flytiga, men ändå inte banala "tråk-ettor" utan hade finurliga småsvårigheter lite här och där.
• Jag är så glad att Pingu fixade gungbrädan med bravur. När vi diskade oss i starten, så tänkte jag bara: "Vi ska till gungan. Vi ska till gungan och träna." Så då gjorde vi det - och det gick alldeles ypperligt. Visserligen kan det bli mycket bättre - men han tog gungan utan så mycket tvekan!! :)
• Vi måste fixa våra starter! Pingu bara flyyyyger in i banan - ur kontroll - sedan kommer han tillbaka och vi gör "värsta loppet", typ - fast diskade. Varför samma dumma rutin var eviga gång? Det har liksom gått troll i det hela.
• Nu efteråt så kom jag på att jag är inte helt taggad, utan tycker helt lugnt att den här banan borde vi klara av. Det där höjda "taggsnäppet" infinner sig inte som jag får när jag har missat banvandringen. Måste lära mig att tagga till - fast jag har varit närvarande på banvandringen!
• Jag måste kunna springa fortare alternativt/plus Pingu måste få ännu bättre hindersug.
• Istället för att jag fånar mig och skriker mitt reflexmässiga "Här! Häääär!" när jycken är på väg mot fel hinder - och totalt nonchalerar mitt "Här!", så borde jag ju ropa "Pingu!!" istället som han lystrar (något) bättre på. Dumma klant-matte till förare.
• De där irriterande "publikminglarfasonerna" efter målgång som Pingu har roat sig med de senaste tävlingarna avstod han idag (typ); han stannade vid mig efter målgång och smaskade villigt i sig korvbitarna. Med andra ord, jag skippade dragkampsleksakerna efter målgång som han förr tyckte var så hiiiimla roliga. Han är ombytlig, grabben! Det gäller att hänga med.
• Han är odrägligt nosig innan start. Måste fixa bättre uppvärmningsrutiner så att han blir mer på och fokuserad på mig och agilityjobbet. Jag tycker dock det är svårt, lite marigt så där, att hålla reda på vilket startnummer som är inne på banan, inte krocka med de andra uppvärmande jyckarna i startområdet samtidigt som man ska vara koncentrerad och påig som en vindögd igel på vims-och friarstråt Pingu som helst skulle vilja nosa/spåra sig bort till nån vacker tik eller känna sig tvungen att mucka gräl med nån rival. Ja, jag känner mig oftast ofokuserad och splittrad i startområdet; sådan matte sådan hund-syndromet, alltså.
• Jag borde träna mer mellan tävlingarna! Inför dagens tävling hade Pingu och jag tränat.... nada. Alltså ingenting sedan förra helgens tävling. Dåligt! Man får den hund man förtjänar.

  Den här första riktiga agilitysäsongen med Pingu har varit lite slingrig; från att vara en helt hopplös "publikminglar-vovve", så har Pingu utvecklats till en riktigt lovande agilityslyngel, men så kommer bakslag (förstås) med gungfobin, tjuvstarter etc som sen blir bättre och fram och tillbaka.

    På ett sätt känns det lite synd att säsongen nu är slut, när jag känner att vi just nu är på väg framåt i utvecklingen, men samtidigt känns det skönt att slippa dessa förbannat tidiga mornar. *gäääääsp*

Hoppklass B.

Tack Anneli, hovfotograf!

 

Imorgon är det Österåkers BK:s klubbmästerskap 2014 i lydnad, rallylydnad samt agility. Pingu kommer att ställa upp i de två sistnämnda grenarna.

    Nä, nu är det nog hög tid att kolla in starttiderna, så man vet när man ska gå upp i morrn.