Jag tycker att andra försöket ska räknas. Agilitytävling på Bro-Håbo BK

Jag tycker att andra försöket ska räknas.
    Ja, varför inte? Varför räknar man inte de bästa försöken? Varför ska bara det första försöket vara så himla viktigt? Äh!
    Hemläxa till framtida lopp: Fixa starterna!!

Från början...
    Jag kom dit i tid!!! Men det satt hårt inne. Just det! Jag har bara nämnt på Fb att Pingu lämnade WO till lördagens agilitytävlingar på Västerås BK. Varför? Jo, för undertecknad vaknade typ en halvtimme efter klockslaget vi borde ha åkt hemifrån för att hinna dit. Medan jag försökte vakna till så räknade jag efter om det skulle finnas en chans att hinna med de andra två loppen (det första var totalkört), men insåg att vi skulle bara hinna till det sista tredje loppet. Att åka i 1,5 timme för ett lopp? Nä, vi stannade hemma. Tog en skön skogspromenad i det fina höstvädret i cirka 1,5 timma istället för bilfärd. Jag tror att det var ett bra val. :)

 
 Tillbaka till dagens agilitytävlande...
    Det kändes lite... jag vet inte riktigt vad, men nåt kändes det i alla fall att komma tillbaka till Bro-Håbo där det bara ett par helger tidigare gick så uruselt att tävla rallylydnad. Idag så var planen där rallytävlingen gick av stapeln parkeringsplats. Ha! Det kändes faktiskt riktigt bra; att riktigt få platta till den dumma före detta rallytävlingsplanen. Mohahahaha! Ja! Vadå? Så klart min urusla och värdelösa rallylydnadsprestation berodde på tävlingsplanen. Vad skulle det annars bero på? Duh! Inte tränat tillräckligt? Förstår inte hur ni resonerar??? Träna?
    Hur som helst så skulle Pingu och jag nu visa att vi kan i alla fall köra agility........ *skrattar rått åt mig själv*

 Titta på bilden här ovanför. Det här är alltså samma hund som gjorde allt (?) för att inte vara i närheten av sin matte, hunden som slet och drog i kopplet som en vilding till jehu. Nu minsann - när ingen ser en - så är man sååååå lugn och följsam (eh? jycken sover ju) och tyr sig tätt, tätt till sin kära matte.

 Två snarkande hundar. De andra två snarkade också intill, men de fastnade inte på bild.

Första loppet, agilityklass i morgondimma, vi hade startnummer 2, och det gick så här...

Agilityklass.

Det var - för oss - en relativt svår start. Pingu vill ju alltid bara ruuuusa mitt in i banan, men hindernummerföljden var ju inte riktigt så, så det gick åt skogen direkt.

    Det positiva var att han bara tvekade något på gungan. Yes!! När han sedan slarvar i slalomet, så säger jag bara "Äh, det gör inget!". Jag var fortfarande glad för hans gungbrädeforcerande, och jag var nyfiken över hur han skulle fixa balansbommen. Pingu sprang upp på bommen utan minsta tvekan, men blev orolig däruppe på mitten för att hindret rasslade - men han fortsatte ändå. Modiga Fin-Pingu!! :)

Mer positivt var att mitt (före detta?) onda knä höll (med knästöd för säkerhets skull). Knät höll alla tre loppen :) , och det gör faktiskt inte ont nu i skrivande stund heller (men helt återställt är det dock inte).

Hoppklass A.

Åter igen en start som inte passar "Jag-ska-först-rusa-in-mitt-in-i-banan-och-kolla-läget-Pingu". I ett desperat (?) försök att hindra detta, så ställer jag mig vänd mot honom samt gastar hans namn... men vad hjälpte det? Nada!!

    Det här var ett riktigt skräplopp. I alla fall kändes det så precis efteråt. Just det! När vi kommer (diskade) i mål, så tänker han ta någon annans leksak som ligger där i målfållan. När jag då försöker få honom att låta bli den, så upptäcker han hundarna som är där omkring, och jag får lov att ursäkta min dum-hunds tilltag. "Det är lugnt!", svarade den lite snabbt uppvaktade hundens matte artigt. Det är så tråkigt när Pingu och jag inte får någon trevlig belöningsstund efter loppen. Bu!! Nä, det var ett riktigt skräplopp, från början till slut; inte mycket till bra känsla nånstans, typ. :(

    Förresten det var några till hundar som rusade från hinderföljden, direkt in till platta tunneln som var på den långa målrakan, bara så ni vet.

    Hihi! Ni ser hur jag skickar in Pingu mot den dolda tunnelingången, och jag uppfattar inte först att han springer förbi ingången, därav mitt felaktiga "Bra!", men ser sen direkt efteråt att han var utanför tunneln istället för inne i den. Ni ser också hur Pingu, med oroande alltför hög svansföring är på väg till en hund vid ringside. Ogillar starkt.

Hoppklass B.

Återigen en dum "svängstart". Ja, vi måste få till starterna!! Och det var precis det jag hade i tankarna när Pingu tjuvstartar - igen - och jag hejdar honom. Jag hann ju inte alls ställa mig där jag ville. I samma sekund som jag stoppar hans framfart - och han då rusar ifrån mig på friarstråt/publikmingel - så minns jag hur det ju blir när jag gör så - han sticker iväg. Tala om dilemma! Jag vill ju inte släppa igenom tjuvstarter, men jag vill absolut inte "bjuda in" till publikmingel-ofoget! *suck* Jag borde ha förstått att det skulle blivit så, med tanke på hur extremt nosig han var innan starten. Fast å andra sidan; man har liksom bara nån typ tiondels sekund på sig att fatta rätt beslut; släppa igenom tjuvstarten eller inte.

Jag är envis; jycken ska köra loppet. Han får glatt beröm när han kommer tillbaka till planen. Jag var väldigt orolig att han ska rymma åter igen när jag visar honom tillbaka till starten, men han (vi) sköter sig (oss). Sedan går loppet som på räls, med mycket fin känsla. Vi nollade (diskade). Som sagt, varför räknas inte andra försöket för?!!! :)

    Jag roade mig att ta tiden på "andra-försöket-loppet"; cirka 27 sekunder (enligt filmsnutten). Han skulle kommit på typ sjätte plats (av 28 startande) om "andra-försök-lopp" skulle räknas. Vinnande jycke kom i mål på 21,95 sekunder. Frågan är var vi skulle kunna ta in tid? Början av slalomet är Pingu väldigt långsam, där skulle vi kunna få in nån sekund, men det skulle behövas mer. Visst de första sex på resultatlistan var border collies/vallhundar, men det är ju dom man konkurrerar med. Öh? Vad skrev jag nyss?!!! Börjar jag tänka så nu helst plötsligt? Seriöst vinnarskallesnack!! Hon som tycker att den allra, allra största utmaningen på en tävling är att komma dit i tid. :)

Att sova är gott.

Ett stort GRATTIS till

Annika och  Koy samt Marre och Funny som båda tog uppflyttningspinnar!!

 

Och självklart ett tack till min hovfotograf, Anneli!!

(som tog pinne med sin fina Zack dagen innan)

PS. Idag fanns det mycket gott fikabröd på Bro-Håbo, till skillnad mot rallylydnadstävlingen några helger tidigare, då jag moloken efter vårt urusla försök till tävlingsprestation ville få lite tröstfika - men allt gott fikabröd var då slut!! Bläh!!! Men idag, på agilitytävling, så fanns det gott om käk. Tacka vet jag agility!! Heja! Heja! :) :) DS.