Stor- o lillnosarna: En liten analys av rally-Pingu.. alltså inte av Pingu

Allra först innan jag börjar med min seriösa (?) Rally-Pingu-analys bara måste jag berätta att jag har hittat världens bästa Facebook-grupp - ever!! "Vi som hater agility" heter den. Gilla!!!! Den är proppfull av både gnäll och humor. Det kan liksom inte bli bättre. Gilla! Gilla! Gilla!! :)

Jo, rallylydnadstävlingen i lördags var ju den första efter vår lilla paus sen oktober förra året. Pingu och jag tävlade förra året fyra tävlingar på våren, och så tre till på hösten. Sen gav jag upp. La rallyn på hyllan.
Av dessa sammanlagt sju tävlingar så antingen bröt vi eller så blev vi diskade på alla utom två tävlingar. Dessa två sistnämnda tävlingarna kom vi i mål på hela.... håll i er nu... 30 respektive 33 poäng. Haha! Tänk att ha 100 poäng vid startskylten, men sen efter målskylten så är typ nästan allt avdraget. Hur lyckas man med det.. egentligen? (jo, jag har läst protokollen, men ändå)

"Vadå "Hit!"?!! Vad menar du, matte? Har aldrig - någonsin - hört eller sett det kommandot förr!", protesterar Pingu vilt vaffande.

Jag måste då säga att rally är sååååå mycket svårare än agility.
I agilityn har man ju farten på ens sida; jycken har inte tid/upptäcker inte alla intressanta dofter på grund av stressens tunnelseende. Däremot i rallyn, den makliga rallyn, där jycken lite då och då till och med ska ligga ned - precis intill - alla doftfläckar, så är det ju kört.
Pingu anser nämligen att man kan hinna med typ allt; både rallymoves och nosa, skutta, klämma samt känna på koner och skyltar och så vidare...

*nosa, nosa, nosa*

Och om denna - förrädiska - rallybana råkar vara placerad intill en häck (!) så är det mer än kört. Pingu dras som en magnet mot en häck. En häck = full av dofter efter markerande hundar, läckerheter som fåglar har tappat eller godsaker som annat vilt har försökt gömma undan.
Om man säger så här; det finns en anledning varför vi la en utav de sista träningsbanorna före tävlingen precis intill en häck. Vi tränade även borta vid kanalen (alltså inte på brukshundklubben) mellan en väl gångtrafikerad gång/cykelväg och en inbjudande häck.

Pingu på träningstävling i våras, väl?

Vid träningarna (och på tävlingen) så har jag anammat de senaste träningstipsen...
    För att förhindra Pingus uppskutt mot min mage vid "3 steg bakåt", så kör jag först "dra med händerna" i noshöjd för att locka med mig jycken, och sen kvickt lyfta upp händerna upp till nästan över ansiktshöjd när det är "sitt-time" i momentet. Funkar faktiskt riktigt bra. Det blir lite som jaktlydnadens sitt-handtecken. Jag och Pingu måste/bör bara få in sättandet lite (?) mera rakt. Det är lite lustigt det där; annars när man så där till vardags ska ge hundarna godis, så sätter sig jycken spontant exakt rakt framför (när det inte spelar nån roll), men när man absolut vill att det ska vara rakt framför, då.... *suck*

Det andra träningstipset jag fick var att belöna Pingu bakåt - för att dra honom mer bakåt - både vid fotgående och innan/vid starten, så han inte ska rusa åstad som han alltid gör direkt efter starten (både i rallyn och i agilityn).
    Tänk att detta vanliga "träningstrick" har jag använt till både Spirou (fast då kastade jag godiset framåt, för att få honom längre fram) och Gromit (fast då kastades belöningen snett åt vänster, för att få honom bort från framför mina fötter), men har helt glömt bort "tricket" till Pingu. Trots att jag har anammat detta bara några gånger, så tycker jag mig se en klar förbättring mot Pingus "framåt-rusande".
    Apropå det, så har jag börjat att tänka på att även med "sitt framför" hur jag visar med belöningshanden för att få honom att styra in rumpan så han sätter sig mer rakt.

Apropå starter...
Visst är det så märkligt att jycken (eller vilken jycke som helst) är sååååå duktig och lyhörd samt följsam när man värmer upp innan tävlingsstarten, men så fort man kliver över kantbandet (till tävlingsbanan) så är det som förgjort; jycken bara far iväg och kan inte nånting. Jo, förresten! Jycken kan en sak: nosa!!
Jag är inte nervös inför tävlingar, men visst får man en speciell känsla när man ska köra själva tävlingen; "Nu gäller det!"-känslan. Tänk att jycken är så lyhörd att han känner av det direkt! Förutom att vi kliver över ett kantband samt att det står ett par människor mitt i banan och glor på oss, förstås.

Jag tror minsann att jag ska börja ta med mig ett par meter kantband och lägga ut det på gräsmattan/appellplanen och träna bara själva övergången över bandet mot startskylten, och sen köra ett par skyltmoment. Bara för att träna in en bra och trygg startrutin.
Hm? Kanske ska gå till nån klädesaffär och fråga om man kan få hyra några skyltdockor, och sen klä upp dom i "domar- och skrivarekostym" och sätta en pärm i händerna på den ena dockan.

Hm? Hur ser en domare och skrivare ut egentligen..? Då ska vi se... Dockorna ska få... keps, långbyxor och så ska de få se lite lagom auktoritära, men ändå lite avslappnade ut. :)

Det känns ändå efter den här första tävlingen efter uppehållet att det har lossnat lite. Jycken nosade i alla fall inte genom hela banan. Han la sig inte ned mitt på planen och började tugga i lugn och ro på en egenhittad pinne (som han gjorde på en tävling i höstas). Det finns... potential. Det finns en liten möjlighet. Så Pingu och jag kommer köra några tävlingar till i höst.
Fast agilitytävlandet går före, för jag tycker ändå att agilityn är roligare. Förresten så har jag hela tiden använt mig av rallymoment (och freestylerörelser) som uppvärmning till agilityn. För jag tror att rallyn är bra träning, speciellt för en hund som Pingu, som har tendens till att vara alltför självständig, och har alltför vida svängar där han mycket väl kan belöna sig själv - därborta.
Han behöver bli itutad och förstå att det är roligare att vara följsam nära intill sin matte.

Nånting som jag är lite fundersam över är att han vaffade sig igenom nästan hela rundan i lördags. Han brukar inte ihålligt skälla. Vid agilityn så kan det komma något enstaka voff. I höstas så körde vi en träningstävling borta vid Täby Hundsällskap, då var det första gången han frustrerat/uppfordrande (?) skällde sig igenom rallyrundan. Om jag minns rätt så använde jag då inte en slutbelöningskampleksak som jag gör nu för tiden. Så det borde inte bero på den... väl?
Hm? Kanske ska sluta med den ändå... i alla fall i rallyn? Fast å andra sidan så behöver han nåt som får honom att tänka bort alla förföriskt intressanta dofter - och då räcker inte godis.
Men... *tänker efter* ... på tävling så belönar jag ju inte honom med kampleksaken förrän efter själva tävlingsrundan... Hans voffande borde alltså inte bero på den. Antagligen är voffandet för att jag är "konstig". Han tycker att jag uppför mig märkligt när jag har den där taggande "Nu gäller det!"-känslan.

Några bilder från i lördags som får illustrera lite olika tävlingskänslor...