måndag 20 juni 2016

Undrens tid var här i tisdags - och igår!! Pingu kval.poäng i rallylydnad samt nollade och pinne i hoppklass!!!


Efter två - tre års kämpande (till och från) så har Pingu till slut lyckats få kvalificeringspoäng i rallylydnad och även nollat agilityhoppklass med erövrad pinne!!! :) :)
 

Detta är min första semestervecka...

Ralllylydnadsträning pågår.

Söndag. Rallylydnadsträning inför tisdagens kvällstävling.


Tazza, Zero och Izza inne i klubbstugeköket.
Pingu, Nera och Lexi väntar på sin tur. Haha! Vissa ser mer uttråkade ut än andra... *harkl*

Pingu och jag har ju pysslat med rally från och till. Vi (läs: jag) har satsat i omgångar, varit ute och tävlat (och det har gått åt helskotta) och vi har lagt ned rallyn för en längre period, för att sen göra nya försök... och så vidare...
   Nu i vår har vi gått kurs igen, "Vad tittar domaren på?", för att få en nystart. Kursen har gett mig en hel del, bland annat ändrat min tävlingsattityd - som även kompletterat och förbättrat agilitytävlandet, vilket egentligen är den största anledning varför jag har pysslat med rallyn.
    Jag gillar inte bedömningssporter, men eftersom rallyn är ett sådant bra komplement till agilityn - och man kan tävla i det - så varför inte liksom tävla? Bara det är en bra träning för agilitytävlandet.

    Använder ju rallymoves som uppvärmning till agilityn, vilket även är ett smart drag inför rallytävlandet; att få Pingu  (och mig) rallyvan i tävlingssituationer. Vi kör numera rallymoves ända fram till vi precis går in över agilitytävlingskantbandet. Min plan är i och för sig att vi ska "rallya" ända fram till starthindret, i mitt försök att få upp Pingu-nosen från platsens go´a luktparadis.

Faktum är att när den här bilden togs i söndags... så hade jag åter allvarliga tankar att lägga av; "Nothing works!!!" :(


Ja, i söndags rallyträning så var Pingu först knappt kontaktbar när det var vår tur att köra banan. Jag såg rött, bröt och satte mig på bänken och surade. 
    En stund senare när det var åter vår tur, så var det typ samma sak; Pingu ignorerade mig totalt; då såg jag illrött, vände på klacken (Pingu kunde inget annat göra än att följa med eftersom han ju satt fast i andra änden av kopplet), och band fast honom i bänken. Sen gick jag själv ut och körde några skyltar i banan helt själv - utan Pingu! "Om du inte vill leka leken efter reglerna, så leker jag själv!", visade jag dum-Pingu.
    När jag sen hämtade honom - efter att kört några skyltar helt solo - gick han hela banan klockrent. 

Efter Pingus rallyträning i söndags fick Zafir lite agilitylekträning.

Måndag. Avslutning på agilitykursen.

Titta, vilken fin blomma jag fick av mina oerhört duktiga kursdeltagare!! :)

Efter kursen så fick Zafir leka med sin kompis Hickory, som är precis jämngammal med Zafir.

Tjohooo vad det kutades!!
Varvat med lite korta pauser...
... tills det strax var dags för värsta röjet igen.
Kompisar!!
Här kommer viiiiii!!!"
"Hallå Hickory! Hur är det?", undrar Zafir.
Sen blev det lekbrottning.

De här två bilderna är från...
... när de senast möttes. Alltså innan i måndagskväll. Då var de typ... tre månader gamla, kanske?


Tisdag. Promenad i Österskär och rallylydnadstävling på ÖBK.



Bägge jyckarna tyckte det var rackarns läskigt med vågorna. Det var knappt att de vågade (hihi) sig ut på bryggorna.

Zafir undersöker och glor läääänge på vattnet hur det guppar och plaskar och kluckar och har sig i vattenbrynet... och mot bryggan. Huuva!!!
Pingu var precis lika räddhågad Zafir.

Fast när jag satte mig ned vid den här bryggan - utan guppande förtöjda båtar med kluckande tampar och gnisslande fjädringsknopsättafastbåtsprylar - så la sig Pingu till slut sig ned.

Här är det andra försöket att gå ut på den här bryggan. Nu har vi gått förbi alla läskiga guppande gnisselbåtar. Ärligt talat var jag själv lite orolig när vi passerade de förtöjda, vilt guppande, båtarna att nån jycke skulle få stora panikskuttet och knuffa i mig i spat mellan båtarna. Längst ut satt några måsar, men de flög iväg när vi kom lite närmare. Apropå det, så tyckte bägge hundarna att måsbajs var sannerligen intressant.


 Tisdag kväll: Rallylydnadstävlingen på Österåkers HU/BK
Helt otrooooligt!! Efter tre år av och till kämpande, så satt den!! :)

Vänta det finns en filmsnutt...
Filmsnutt så vänligt påpassligt filmad av bästa Louise. Klicka på filmsnutt (inte den här, dumsnut, den andra alltså. ;) ) och hoppas att du flyyyyger iväg till Fejjan. Kan vara så att man måste vara vänligt inställd till Louise för att kunna se den... eller åtminstone vara vänlig Fb-vän med mig.
    Jag gillar nästan bäst när man hör filmaren ytterst förvånat utbrista: "Men? Han går ju som en klocka!!".  :)

Vill här även passa på att säga GRATTIS till Louise och Bodil för att även de kom upp i kval.poäng, hela 80p på deras andra tävling (väl?). Bra jobbat med en så pass ung jycke!!

 Tja.. lite kortfattad Pingu-rally-historik:
Vi debuterade för tre år sedan när han var ett år, och vi skrapade ihop hela.... 30 poäng (från att ha 100p innan man går över kantbandet). Jag var faktiskt helt nöjd över resultatet, med tanke på hur ofokuserad denna nos-Pingu kunde vara.
Vår allra första rallylydnadsstart på Vallentuna BK. Foto: Louise Medman.
Här ett nytt rallyförsök, denna gång på Uppsala BK. Pingu var helt oregerlig. Vi kom upp i hela... 33 poäng. Emellan dessa två tävlingar körde vi en på Roslagens BK... där bröt vi.

När man går in på Pingus sida på SBK-Tävling så kan man beskåda eländet... vilket är en sådan skillnad mot Spirous rallytävlande där vi på tre raka tävlingar fixade RLD N, men man kan inte jämföra en tio-årig tävlingsvan jycke med en flamsig, ung rookie-hund.
 
 
Resultat rallylydnad
Förare     Tävling     Klass     Resultat             


Kerstin E     Stockholms HU, 20160508     Rallylyd...ad nybörjare       66p     24/38


Kerstin E     Tyresö BK, 20151018         Rallylyd...ad nybörjare          30p     29/30
Kerstin E     Roslagens BK, 20150926     Rallylyd...ad nybörjare         Disk.


Kerstin E     Bro-Håbo BK, 20140817     Rallylyd...ad nybörjare         21p     28/33
Kerstin E     Vallentuna BK, 20140628     Rallylyd...ad nybörjare         43p     32/37


Kerstin E     Vallentuna BK, 20131019     Rallylyd... nybörjare B          0.0, Underkänd
Kerstin E     Roslagens BK, 20130928     Rallylyd...ad nybörjare          Avbruten   
Kerstin E     Uppsala HU, 20130921         Rallylyd...ad nybörjare         0.0, Underkänd   
Kerstin E     Märsta-Sigtuna BK, 20130509     Rallylyd...ad nybörjare   0.0, Underkänd
Kerstin E     Uppsala HU, 20130428         Rallylyd...ad nybörjare         33p     34/36
Kerstin E     Roslagens BK, 20130427     Rallylyd... nybörjare A          Bryter
Kerstin E     Vallentuna BK, 20130420     Rallylyd... nybörjare A          30p     35/35
Strukna
Kerstin E     Norsborg Lokala Kennelklubb, 20140906     Rallylyd...ad nybörjare     Ingen återbetalning
Kerstin E     Norrtälje lokala Kennelklubb, 20130505     Rallylyd...ad nybörjare     Ingen återbetalning     




  Man kan även se att vi (efter åtta tävlingar) tog ett halvårs rallytävlingspaus. Testar sen med två tävlingar, men resultaten blev enbart etter värre!! Sedan över ett års uppehåll, testar åter igen, men de två tävlingarnas resultat... Bläh! Åter igen lägger man av i över ett halvår.
    Sedan rycker man upp sig åter åter igen... och blir faktiskt sååå besviken över poängen, trots dessa ändå helt okej 66 poäng, för känslan under rundan hade känts bra, men ändå blev det inte nåt kval.poäng...

    Det var där och då (alltså sen när jag kom hem) jag bestämde mig för att helt enkelt göra som i agilityn; helt skita i poäng och resultat - och denna dumma "magiska 70-poängare" - bara ha kul - och bara gå på känslan. Få tillbaka glädjen, känna det positiva.

Jag blev nämligen lite sur på mig själv att jag kände en besvikelse trots själva rundan hade känts bra.


Men numera står det överst...

Kerstin E     Österåker HU, 20160614     Rallylyd...ad nybörjare         90p     4/37 
:) :) :)

Vad gjorde jag då denna tävling för att lyckas?
   Strax innan start körde vi lite "life reward" intill appellplansdiket; "Sitt!", "Följ mig!", "Sitt!" och sen efter ögonkontakt "Varsågod!" (plus handtecken för att förtydliga), och han fick nosa en stund i princip hur han ville. Blev här lite orolig för att jag såg hur Pingu vädrade i luften bort mot där Louise och Bodil hade sin lilla lägerplats, men inga problem sen när vi började den sista uppvärmningen intill bankanten vid starten.
    Där körde vi om och om igen, fram och tillbaka, olika rallymoves. Lite då och då kikade jag upp och kollade i ögonvrån hur långt ekipaget före mig hade kommit.
    Ibland en liten mikropaus, för jag orkar inte hålla koncentrationen hur länge som helst, för att strax fortsätta att peppa upp Pingu och få honom i "arbetsmode", det vill säga genom att köra taggande rallymoment.

Sen hör jag domarens "Välkommen in!", och vi vänder upp mot banan, utan att titta upp, kör ett "Sitt!" vid kantbandet, sen in mot "den andra" skylten START, och kör ett obligatoriskt "Sitt!" även där. Ja, det är det som är det fina i kråksången; min mentala startskylt är vid banbandet, och startskylten är en vanlig "Stopp! Sitt!"-skylt.

Banan fortsatte sen med två höger-serpentiner. Jag jobbar, jobbar, läser av honom, har olika ljud för mig; allt för att få honom med mig. Lite längre in i banan känner jag att han börjar bli lite otålig och travar på för fort. "Måste lugna ned honom.", tänker jag. Testar ett lugnt "Närmare!", och han svarar direkt!! :)
   Sedan mot "Ligg!"-skylt... Pingu brukar alltid börja voffa vid denna skylt, men idag komer det bara ett "Voff!". Nästa skylt är "Sitt! Stå!", och där passar jag på att ta en liten mikropaus för att lugna ned honom - och för att andas själv. Jycken står perfekt!!

Skylten därefter är "Sitt! Gå runt!", och åter igen passar jag på tillfället att kunna ta en andpaus att få ned Pingus stress innan den "slår ut", om ni förstår vad jag menar - och självklart mitt eget påslag innan den blir påtaglig för Pingu-pojken. Tre skyltar kvar...

"270 vänster" funkar bra, men jag fick jobba "Sväng! Sväng! Sväng!" med ett leende på läpparna eller i alla fall inombords. Två skyltar kvar... måste göra rätt... "Sitt framför, höger ingång, framåt!". Stilla med fötterna nu när jag böjer mig fram för att visa tydligt att Pingu ska sätta sig framför mig. Lite nos. Locka, locka!
   Sista skylten "Sitt framför, höger ingång, sitt!". Ja, han sitter fint vid min sida innan vi går mot MÅL-skylten. "Får inte förivra mig nu...", tänker jag när jag passerar mål-skylten och sen ut från banan. Yippeeeeeeee!!! Vi rusar iväg bort mot värsta belöningsproceduren, bort från allt folk, vill inte riskera störa nån.

Jaaaaa! Äntligen så satt den!! :) Det tog tre år! Men vem har sagt att det ska vara lätt? (Hehe!)

 Måste även tillägga att vi hade tur med lottningen, vilket nog har stor inverkan på resultatet; vi hade startnummer 5 (som blev fyra, löptik startar sist), och därmed fanns det inte så hiiimla mycket störningslukter i banan. Ja, ibland har man tur!

Haha! Just det! Kom just på...
   Vid prisutdelningen, så var Pingu helt tokig; envist vädrade han bortåt mot vad jag först trodde några tuggpinnar som låg på marken. När vi sen gick fram för att hämta protokoll samt priser, så drog han helt hysteriskt, och jag hade två (nu ratade) godbitar i handen, tänkt för att underlätta det hela (styra Pingu med godishand), men det blev istället tvärtom (fick inget bra grepp om kopplet, allra helst sen med även protokoll och priser i händerna); Pingu far upp mot prisbordet, drar stenhårt i kopplet bort mot prispallen, upp på och över en bänk. Han var helt oregerlig!
    Strax innan vi lyckades komma tillbaka till vår plats, fick jag höra av funktionär den troliga förklaringen till detta tokdrag: Jo, löptikarnas rastplats hade varit där bakom klubbstugan och prispallen. Haha! Hunden som fick 90 poäng och en fjärdeplacering kan inte ens gå normalt i koppel fram och tillbaka på prisutdelningen. *skrattar gott åt min byracka, min skam och hela situationen* :)

Pingu fick ett välförkänt tuggben efter loppet.

Rallylydnadsprotokollet ligger faktiskt fortfarande överst på bordet framför mig. Lite då och då kikar jag på siffrorna 90p - men framför allt på domarkommentaren: "Härligt att se en så fint genomförd bana! Stort grattis!" 


Onsdag kväll, Agilitytävling på DTBK.


 Har faktiskt hela veckan fått tänka efter - om och om igen - så jag inte åkte tvärtom; alltså till DTBK på tisdagen och ÖBK på onsdagkvällen... eller var det tvärtom? :) 
 
Första uppdraget för kvällen var funktionärande i smallklasserna. Jag förstod varför tävlingsledaren (antar jag) var noga med att berätta vilka hinder och när man skulle springa in och plocka upp eventuella rivna hoppbommar.
   Ja, ni har väl hört om den tragiska olyckan för nån vecka sedan, var det nu var för nånstans. Jag känner för alla inblandade; hund, hundägaren, funktionären samt arrangerande klubb. Hundstackaren kommer (vad jag har hört) aldrig kunna köra agility mer. Undrar om funktionären någonsin mer vågar vara funktionär? Förstår inte riktigt hur det kunde bli en sådan stor skada på hunden? Det måste blivit värsta krocken.
 

*funderar länge*
    Där kom min hemska humor fram igen... *funderar igen länge om jag vågar/bör skriva?* Men.. hur gick det för funktionären, då? Det måtte ha gjort rackarns ont på denne med? (jämför det klassiska skämtet "Ja, ja... strunt i föraren... Men bilen då? Hur gick det med bilen?!") 
 


Åter till onsdagens... (tänker efter igen om rätt veckodag) ... agilitytävling.
    Jag uppskattar verkligen att banan är inhängnad! Dock uppskattar jag inte lika mycket att ingången/utgången till start- och målområdet är tämligen trångt. Men... man kan inte få allt. Man får vara glad - och tackasam - för det som erbjuds liksom. :) 


Agilityklass
Minns nu inte så mycket, men... det positiva; att det var inte så himla mycket nosande i starten (den nya startrutinen verkar hittills funka), Pingu var med mig hela banan, ända in till efter målgång. Vänta! Kom på att kolla vad jag skrev på fejjan efter vi kom hem....
    Ja! Så var det ju! Pingu gjorde ju som jag visade/handlade... och då blev det en disk. ;) 

 Jag minns nu att att jag ropade "Det gör inget!", vilket jag brukar göra när det blir tokigt med hinderföljden - mest för min egen skull.

En pausbild kallad "I väntan på prisutdelning". Ja, Pingu fick pris!

Hoppklass 
Pingu tjuvstartade så att det slog gnistor om det. Men dumma trögmatten såg mellan fingrarna... så det blev missförstånd - och en vägran. Man skulle nästan kunna säga att det var Pingus fel... Det var ju han som tjuvstartade, ju!! ;) 
    Vi kom ändå på en 10:e placering av 27 startande. Om (!) den där vägran inte hade varit, så hade det istället blivit en femte plats med pinne. Ja, ja... man får väl drömma lite, va? :) 

Ni ser väl att Zafir - fortfarande - har kvar sin fina "Stig Helmer-tofs"?


 

Torsdag. Valptitt hos Springerlykkans


 Finns det nåt sötare? Tack Inger för valptitten! Jag skulle vilja ta hem allihopa!!!
    Här kommer ett bildsvep med den ena valpen sötare än den andra. Kommentarer är egentligen överflödiga.






Lunchtime!!!
Och så efterrätten.

Alltså, ljudet av snuttande valpar är.... helt fantastiskt!!


Fortfarande torsdag. Agilityträningstävling, Österåkers HU

Senare på kvällen var det träningsdags... och regnet hade tagit sig en liten paus under själva träningstävlingen.
 

Agilityklass
Pingu är ytterst nosig och kääääär. Han försöker sig på att smita i starten, men inroparen var beredd. Tack för det!! Tror minsann att han var på smitarväg några gånger till under loppet. Får dock igång honom, men det blev fel väg, och jag ropar mitt numera sedvanliga: "Det gör inget!!", vilket är som sagt mest för att intala mig själv. Vi fortsätter utan att Pingu märker att något blev fel. Ja, för det var ju mitt fel, ju!
 

Hoppklass 
Jag småfuskar och ger honom en godbit precis innan vi startar. Han är med mig hela banan. "Nu slutade han att vara kär!", inflikar en klubbkompis efter loppet.
    Vet inte felpoäng, men vi diskade oss i alla fall inte. Bägge klasserna räknades ihop, och vi fick en fin rosett med placering 3. Fattar inte riktigt hur det räknades, men spela roll.
 

Tunnelrace 
Disk (fel tunnelingång, solklar "fälla"). Men han var med mig hela vägen. Och om jag minns rätt; inte en tjuvstart i något lopp. :) (agilityklassens ivägsmitande för "publikmingel" borträknat)
 

Trots att det egentligen hade gått bra, med nyttig träning, så kände jag mig smått irriterad. Jag misstänker starkt att Zafirs envisa gläfs-skrik "Du har glömt miiiig!!!" därborta i bilen gjorde mig hejdundrande skogstokig. Zafir som annars har varit duktig på att vänta i bilen, men... han har väl nu förstått att vi andra är ute och gör roliga saker medan han får sitta kvar ensam och ha tråkigt. 

 

Fredag. Helt ledig, hela dagen!

Några bilder från förmiddagens promenad med mina två jakt- (?) hundar. ;) 

Ser ni vad jag, matten, har upptäckt?
Ett rådjur står helt blickstilla, inte alls så långt ifrån vägen.
"Öh? Varför stannar matte upp här så länge för? Det finns väl inget intressant här att glo på?", undrar bägge jyckarna. Inte ens när Zafir spanar upp mot rätt håll, så upptäcker han rådjuret. Jag blev faktiskt lite smått fascinerad över naturens trick i smartheten att stå blickstilla. Rådjurets öron fladdrade dock lite spanande runt.


En liten stund senare stötte vi på dessa fjäderfän. Pingu, fågelhund (?) blev skrämd och började varningsvoffa åt den galande tuppen och hans fästmöer.


Zafir blev skrämd - av Pingus voffande - och ställde sig bakom honom. Han fattade aldrig vad det var som var farligt. När vi sen fortsatte promenaden så kollade de båda oroligt bakåt lite då och då; "Blir vi förföljda, månntro, av dessa hiskeligt farliga odjur?" *matte suckar förlöjligande*








Lördag. Skjutsar Zafir till valpkursen

Värsta regnovädret. Regnkläderna låg i bilen, och bilen stod i värsta regnpölen. Här en demonstration av pölen i efterhand, när vi sen kom hem. :)


Då var det skönt att kunna vara inne på kursen. Idag blev det lite presenterande och prova-på:ande av lite olika hundaktiviteter, som rallylydnad, nosework och hundspel.


Vi fick förstås även träna på passivitet, vilket lilla Malou numera behärskar fenomenalt!!
Eller hur!!

Får tyvärr tillägga att Zafir var helt VÄRDELÖS! På passivitet, alltså. Det var otålighetsgläfs typ i ett i hela två timmars tid. Han som var så bra på det förut. Hmpf!
   Det var kul att få se att lilla Malou även fixade rallybanan galant med fin kontakt med lillmatte och med alla tassarna på golvet. Vilken skillnad mot förut!! 

En blöt och söt Zafir hemma på tomten efter promenad i duggregn.

 

Söndag. Agilitytävling på SBK, Sthlms avdelningen, Kymlinge, Kista.

Jag har inte ord....
    Något som i två års tid känts som nåt helt omöjligt har nu hänt. Pingu har nollat och erövrat en pinne i hoppklass! Ja, i hoppklass!!  :)
 
Titta bara!! :)


Det allra första braiga för dagen var att largeklasserna började på eftermiddagen. Hann med en promend hemma innan avfärd. *kors i taket*

Agilityklass
Startnummer 29. Vi kör våra nya startrutiner. Funkar bra. Ja, beviset kommer här:
    Jag är såååå koncentrerad på vårt "uppvärmningsrallyande" ända från ekipaget före oss startat tills vi går in till starthindret; jobba, jobba med Pingus fokusering. Haha! Jag bara tar av hans koppel och är faktiskt på väg att starta.... när jag hör att domaren säger "Vänta!" och går mot sekretariatet för lite "konferens". Haha! Om (!) denna "konferens" inte hade varit så hade jag nog startat före domarens startsignal!! Jag var helt inne i min startrutin. Jo, man ska ha tur också! Hihi!

Jaha, så där står jag med en fint sittande Pingu, fint fokuserad på mig (istället för i doftparadiset intill hans tassar),och han är helt lös. Kopplet hade jag kastad iväg. Efter en stund (kändes som en evighet) undrade en funktionär om jag ville gå ut för att vänta. "Eh? Tar det lång tid, månntro?", svarar jag och får det självklara svaret "Vet inte."
    Pingu och jag stannar kvar på plats. Jag fortsätter att jobba. Jag berömmer. Jag harklar när han tenderar att kolla ned mot marken. Jag berömmer glatt. Pingu sitter så fint - läääänge - och bara ser djupt in i sin mattes ögon. Jag berömmer, men jag har typ hela tiden en hand intill hans hals ifall han skulle få för sig att kuta iväg.

Loppet blir sen lite småtokigt med ett par vägran (där jag är så glad att han behärskar "gå runt"-kommando). Det blev dock en 11:e plats av 33 startande, med 15.35 fp. Helt okej!

Hoppklass 1A 
 Startnummer 29 igen. Jag småchansar i starten; att han fattar den tvära högersvängen in i tunneln medan jag drar mig åt höger. Ja! In i nästa tunnel. Jag hör hejarop och "Håll i nu!!" från publiken. Hopp. Jag lägger i en högre växel medan Pingu är i den tredje tunneln. Jag genar bort mot däcket. Pingu far ut från tunneln, jag ropar "Däck! Däck!". Pingu flyyyyger genom däcket. Sen lite längre in i banan, där jag sett flera andra ekipage missa att visa tydligt mot ett par hopphinder, så gör jag inte samma misstag. *viiiisar ordentligt* Pingu skuttar så fint. "Hit! Igenom!", förtydligar jag inför nästa tunnelingång, som en del hundar har närapå missat. Efter tunneln långhopp mot slalom; en svårighet, många hundar - och förare - har kommit med för hög fart mot första slalomporten. Vid banvandringen präntade jag in i mig själv: "Stanna upp lite. Bered honom plats för slalomet!".

Jag ser nu Pingu ruuuusa in i slalomet - i rätt port - och jag, på rejäl efterkälke -  bara ropar "Kör! Kör! Kör!" - och han gör så!! Han kör slalomet klockrent! Jag kommer ifatt. Hejarop! Och vi kutar/skuttar de två resterande hopphindren. "JA! JA! JA! JA!!!", vrålar jag med bägge armarna uppe i vädret. 

Vi nollade! Väl? Ja, jag brukar inte kolla efter resultat, och gör inte heller så denna gång, men jag anar att det var felfritt. Kan det måhända till och med blivit en pinne? Det viktigaste är känslan i loppet.

Lite synd att loppet inte blev filmat.. eller förresten... Tur att det inte blev filmat! Så jag kan bibehålla illussionen att det gick undan i svängarna. Haha! Ja, jämt är det så att man tycker man springer fort som en vessla, men när man sen ser filmsnutten så ser det ut som allt går i slow motion, både hund och framför allt matte.

Hoppklass 1B 
Startnummer 2, som sen blir startnummer 1. Här blev det svårt att få in våra nya startrutiner, eftersom jag nu inte har nåt ekipage före oss, men det funkade ändå.
   Jag hör hur typ den andra hoppbommen faller i marken, men jag bryr mig inte alls. Vi har värsta flytet i banan. Pingu är med mig all the way!! :) 

Det blev en 9:e plats av 35 startande, med 5fp. 



Men vilken dag! Jag som egentligen inte hade nån lust alls att åka iväg och tävla, och så blev det så här!!
  • Inget nosande i starten. Vilken SEGER att kunna stå/sitta där i starten - i värsta luktparadiset - och vänta på att domaren/sekretariatet ska bli klara!
  • Inte en tjuvstart!!
  • Han var med mig efter målgång! "Här är den! Här är den!", påminner jag Pingu och slår med handen mot "tävlingsbollsfickan", och han väntar otåligt vid min sida på att först bli "tjudrad" innan den speciella tävlingsbollen kommer fram - sen ruuuuusar vi iväg - för värsta belöningsproceduren!!! :) (denna "eftermålgångsprocedur" kör jag varje gång han åtminstone har hoppat målrakan rätt)

Vilken dag, Pingu!!



Pingu väntar lydigt och snällt vid prisutdelningen inne i klubbstugan. Jag var smart nog att placera honom i ett tryggt hörn, där han fick ligga kvar medan matte gick fram för att hämta pris.

Roligt var det också när domaren går förbi,och gratulerar helt spontant till fint lopp!! "Är han renrasig springer spaniel?", undrar hon lite nyfiket. ;) "Jo, men han är STOR!!", svarar jag glatt. :)




























Men vad gjorde Zafir medan Pingu tävlade och hader roligt, då?
    Jo, han fick faktiskt sitta kvar i bilen under den mesta tiden. Var lite lat. Jag får ta tag i det sen under Sommarcupen som börjar nu på onsdag.

Den där silver shade-duken är faktiskt det bästa jag inhandlat på sistone.
Trots att bilen stod i gassande sol, så var det svalt och skönt i bilen.

Zafir inväntar klartecken för att få skutta ut.


Tänk att Pingu har nollat - och fått pinne - i HOPPKLASS!!! Fattar ni?!!! I HOPPKLASS! Det som har känts som stört omöjligt!
    Haha! Om man jämför tiderna i loppet, så har stackarn som kom på fjärde plats (efter Pingu), men med fem fel, hela 10 sekunder snabbare tid än min Pingu-grabb. Fattar ni? TIO sekunder! Det är ju typ en hel evighet i agilitysammanhang.
    Räkna själv... Där gick den i mål... Ett tusen.... två tusen... tre tusen.. 4... 5.... 6... 7.... 8... 9.... 10. DÄR kom Pingu i mål. Fattar ni nu då?

 Fast Pingu sprang typ det fortaste han - och jag - kan, och utan några nämnvärda vida svängar eller stopp, så är han hela TIO sekunder långsammare än de andra turbomotorhundarna.

Men vad gör det? Det gäller att kuta rätt också. ;) 

Pingu poserar glatt...

... medan bakom fotografens rygg ligger Zafir och beskådar det hela förundrat.

Är fortfarande upprymd... :) Pingen har nollat - och kommit trea - i ett hoppklasslopp!!
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar