Det var som tusan!! Agilitytävling på Haninge BK samt Nynäshamns BK

Rubrikens "Det var som tusan!!" är alltså inte för att det var agilitytävlingar just på dessa två brukshundklubbar, utan vad som hände på Haninge BK...

Denna bild inleder dagens blogg (fast den egentligen passar in längre ned) för att få till en roligare "reklambildsdelning" på fejjan.

Lördag. Haninge BK

Min vana trogen så missar jag banvandringen. Detta är alltså nåt som typ alltid händer när det är tidig morgon och largeklassen inleder tävlingsdagen. Lugnt och luttrat går jag först fram till inroparen och den redan påbörjade tävlingen, berättar att nr 28 är nu på plats, sen iakttar jag några ekipages lopp för att memorera banan från ringside. Sedan går jag tillbaka till bilen för att rasta av samt värma upp Pingu.

Kan erkänna att jag typ hyser lite agg mot denna plats; antingen spöregnar det, stormar eller så är min hund extra oregerlig på denna brukshundklubb, men det ska väl (?) gå bra ändå... hoppas jag. Pingu är - minst sagt - oregerlig. Han far runt än åt det ena än åt det andra hållet. Ibland kan jag faktiskt nästan hata min hund... eller rättare sagt hata mig själv, eftersom man får den hund man förtjänar. *suck*

Hoppklass1 A
Pingu är MEGA-FLAMSIG - och käääääär! Han far runt i vida svängar på banan med nosen i backen.. Jag minns banan trots ingen banvandring, handlingsimproviserar lite, men känner ändå ett flyt, blir dock mest störd av Pingus flams och rädslan att han ska kuta ut från banan. Trots detta kommer vi ändå på en 13:e plats (av 24 startande) med 16,56 fp.

Hoppklass1 B 
Är med på banvandringen. (!) Pingu är fortfarande förälskad, bland annat i en världens sötaste flatt-tös (innan nån protesterar, framför allt från hemmaklubben: Jo, det finns många världens sötaste flatt-töser. ;)) som sitter bara några meter ifrån startrakan, och vårt läger.
    Pingu har innan loppet suttit och spanat samt gnällt åt det hållet, fast jag vet förstås inte helt säkert vad han trånade efter, men jag misstänker. att det är flatt-tösen. Pingu är en önsketänkande hund. Flatcoated retrievern Ester, från hemmaklubben, löpte ju en (1) gång när Pingu var i närheten - för cirka tre år sen. Pingu minns det som igår. ;) 
   Minst två andra hundar (varav en var en tik, vad den andra var vet jag inte) kutade av banan åt samma håll - men de rusar förbi flatt-tösen för att nosa längre bort intill banans långsida och sen några meter bortom banhörnet.
    Senare på dagen så råkade vi passera just detta ställe, och Pingu kastade sig ned för att nosa, nosa, nosa. Det var mycket intressant just där. Fick en liten aha-upplevelse och en förklaring varför de andra hundarna också kutade dit.

Min klubbkompis berättar innan Pingus start att hon har förvarnat flatt-matten om Pingus eventuella busiga påhitt, och vi ser båda lite förvånade att flatt-matten flyttar på sig in i skogsbrynet precis innan vår start. Jag hoppas att hon flyttade på sig mest för sig egen och sin hunds skull. Jag tackar sen henne efter loppet, och berättar om Pingus flatt-crush. Som en sann flatcoated retrieverägare förstod hon Pingu fullt ut. :) 

Vi lyckas i alla fall komma på en 8:e plats (av 24 startande) med 10 fp, samt även "skrämma livet" ur en stackars kelpiematte som lyfter upp "sin lilla telning"i famnen (!) när Pingu rusar mot dom efter målgång. Jag gastar "Pingu, STANNA!!", och Pingu vänder genast och kommer tillbaka till mig. Sorry kelpie-matten!! (fick aldrig tillfälle att be om ursäkt där på plats)

Agilityklass1 
Här klämmer han till med att komma trea - och pallplats!! Helt otroligt! Pingu tappar lite balansen på balansen och missar därmed nedfartens kontaktfält. Med andra ord: 5fp (av 24 startande) och med den tredje bästa tiden!! Otrooooligt!!

Bildbevis. :)

Några reflektioner från denna dag:

• Är helt överraskad och förvånad över att folk minns en. Två stycken, helt oberoende av varandra, gratulerade mig för Pingus senaste flyt på banan. Den ena grattade för pinnen förra helgen, och den andra för bra lopp. Detta får mig att skämmas lite samt känna mig ganska otrevlig: Jag minns inte andra folk, deras meriter och lyckade lopp så där. Vad är det för fel på mig?!! Egotrippade kärring, är vad jag är! Fast å andra sidan så är det ju knappt jag kommer ihåg mina egna resultat...
• Med tanke på ovanstående punkt (att folk minns en), så är jag nu ännu mer orolig för Pingus eventuella framfart utanför banan... Vad tycker folk egentligen?
• Att det uppenbart inte bara är hanhundar som tar sin nos i första hand/tass och nosar runt efter intressanta luktfläckar. 

 Jag blir ju vansinnigt frustrerad över Pingus "ligga-o-nosa-och-vägra-sätta-sig-upp"-starter, och plötsligt kom jag på att jag har ju inte testat det där jag kom på för nån månad (?) sen...

    Sagt o gjort, senare på kvällen när man i alla fall skulle ned "till byn" för fixa och handla, så med kurrande mage åker man först upp till brukshundklubben för lite "testing-team". Byggde upp en start med tre hopphinder, tunnel och ett hopp för att sen i ett svep köra tillbaka som en målraka.

Eftersom man ju inte har en bunt intressanta dofter i bakfickan för att fresta framför starthindret/bakom målhindret, så strödde jag istället ut 5-10 godisbitar i gräset. Sen samma startrutin som vanligt...
    Äh! Jycken startade precis som jag vill - utan nosande. Blev först lite smått besviken, för om jycken inte både gör fel och sen förstås gör rätt, så kan han ju inte förstå vad jag vill, ju... Sen upptäckte jag att jag hade ju satt upp honom framför fel hopphinder!! Klantmaja!! :)

 Nytt försök - på rätt ställe, full med godisfrestelser..
    Jag lämnar Pingu sittande på/vid godisfrestelserna och ställer mig några hinder in i banan...

Näe! Pingu sitter fint kvar, men han missförstår mitt "Kör!" som ett "Varsågod att käka". Jag fick dock tillfälle att säga till på skarpen, men för att vara mer rättvis mot Pingu-grabben, så ropade jag istället "Pingu! Kör!" - och då fattade han direkt. Pingu var jätteduktig, även på målrakan (att inte ta godisfrestelserna) - och fick stor belöning från min hand, dagens läckra vinstkex! :)
    Självklart fick han inte käka upp det utströdda godiset i gräset innan ögonkontakt samt mitt "Varsågod!".

Bilden är från lördagens kvällsagilityträning. Zafir visar upp sin tjusiga "Stig-Helmertofs" som just nu är i sitt essä. :) Självklart fick även Zafir träna lite; passivitet, sitta kvar framför hinder, kuta målgång mellan tomma hinderstöd mot kastad leksak samt lite kontaktfältslek på " baby-balansen".

 

 

Söndag. Nynäshamns BK

För mig ett mycket vettigt upplägg på tävlingsdagen; klass1-tävlingarna började inte förrän tidigast kl. 13.00. Fast jag blev ändock lite orolig att man skulle bli sen ändå... Det var värsta köerna nere i långtunneln på vägen dit. Det hade jag ju inte räknat med, men det grejade sig med god marginal.

Hoppklass
Hyrde "målvakt" för säkerhets skull som placerade sig med näven full av läckra hundkex.
    Jo! Medan jag och Pingu gick runt och väntade/värmde upp vid startfållan, den relativt trånga startfållan, relativt full med hundar och folk och fä, så mindes jag hur jag förut på denna plats var "något avigt inställd" till trängseln. Känner numera inte samma blandning av panik, hopplöshet samt ilska. Men jag kan mycket väl tänka mig att andra rookie-hundar/förare kan känna av startfållaträngselhopplösheten.

  Pingu nosig som vanligt - förstås! Det var en ganska utmanande start där banan  efter tre hinder svängde tvärt till höger istället för rakt fram mot däcket (som man skulle ta senare från andra hållet). Vi fixade det, men han rev nåt hinder i starten. Sen gick förstås (?) banan liksom tillbaka mot starten... och Pingu tar det som att man kan ta en liten paus mitt i loppet (!) för att nosa framför första hindret.
    "Livrädd" för att han ska fara ut mot de väntande ekipagen i startfållan ropar jag tillbaka honom, och han kommer till mig efter lite tjat.
    Jag sätter upp honom som om det vore en start där mitt i banan (mellan ett hopphinder och slalom). Han sitter fint kvar när jag lämnar honom och går mot slalomet, och han kutar iväg fint på mitt "Kör!". Dock missar han nån port mitt i slalomet, men det struntar jag i och fortsätter. Resten av banan går bra. "Målvakts-Rosie" behövde inte egentligen rycka ut till undsättning. Visserligen kutade Pingu lite väl mycket åt startfållehållet, så Rosie hojtade till blixtsnabbt, men Pingu stannade upp och lät sig väl smaka på Rosies läckra hundkex. Duktig vovve!



Agilityklassen
Pingu-slyngeln mega-tjuvstartade - och jag kallar tillbaka - men han hann kuta in i platta tunneln. Jag är dock envis; han ska tillbaka till där jag ropade på honom. Så jag diskar oss frivilligt när han ånyo (med tillstånd av mig) forcerar den platta tunneln.
   Nu struntar jag i banan, vill belöna honom raskt, så jag genar direkt till vänster mot gungan (och får välbehövlig träning av den. Ni minns väl att Pingu hade värsta gung-fobin förut?), och hakar på banans slut.
   "Målvakts-Rosie" behövde inte rycka ut denna gång heller. Vi fick nästan lov att tjata lite på honom för att ta de läckra hundkexen; Pingu ville mest ha sin tävlingsboll denna målgång (diskade).


Jag kan inte annat än att småle åt "Du har flyt nu!"-kommentaren på fejjan efter lördagens pallplats samt andra små uppflyttningsframgångar helgen innan. Tja... det beror på hur man definierar ordet flyt. :) 
   Okej, om "att ha flyt" är att varannat lopp springs med en fullt fokuserad samt följasam jycke och de andra loppen med en kärlekskrank och flamsig noshund, så... stämmer det perfekt! :)

Men envist kämpar vi på, Pingu och jag, och vi har ingen brådska. Vi vill bara ha kul!

Avslutar med ett par bilder med en lite frusen och blöt - samt oerhört söt - Pingu som hade varit ute i skogen i regnet tillsammans med brorsan.