Pingu och Zafir har fått en ny arbetskamrat.

Ser ni vem det här är?

Det är Pingus och Zafirs - och mattes förstås - nya arbetskamrat. Hon började i fredags.

Så här den allra första arbetsdagen tyckte lilla Malou att det mesta var lite stort och kymigt. Då kändes det allra tryggast att lägga huvudet på sin mattes fot.

 Pingu och Malou fick vara på varsin sida om gallret - för säkerhets skull.
De båda vroffade mot varandra. Man kan dock tycka att lillpyrets "Vroff!!" inte lät så himla skräckinjagande om man jämför med Pingus.
    De har bara fått nosa på varandra medan lillpyret var i mattes famn, och då gick det alldeles utmärkt. Men vi väntar med att sammanföra dom "på tu man tass" eftersom jag inte riktigt litar på Pingugrabbens ibland dumma fasoner, men vi tränar det. Alltså att försöka omvända Pingu; att se med vänlig och lugn blick på lillskruttan = godis och beröm. 
    Det gick mest bra med träningen, men dåligt också - för matte (jag, alltså) blev förbannad och då blev det bara etter värre, men Pingu bad genast matte om "förlåtelse". Ja, hundar lever i nuet, och som människa har man ibland - dumt nog - så svårt för det, men jag veeet!! Ska inte göra så mer. Sorry!

    Zafir och lilla Malou fick dock hälsa på varandra på egen tass, och de gjorde de utan gråt och tandagnisslan.

Titta så liten hon är! Hon är också lätt som en fjäder. Känns knappt att man lyfter henne när man gör det. Alltså, man ser att man lyfter upp henne, men det känns liksom inte. //Hon som är van att lyfta springer spaniels.

Gullefjutt!!

Om nån undrar vad hon är för hundras, så kan jag meddela att hon är en tvättäkta blandning av cockerpoo/chinese crested powder puff med en liten skvätt cavalier king charles spaniel - och hon är helt beåååårande söt.

Nu till nåt helt annat, men det hände också i fredags...

 Medan lillskruttan blev introducerad på jobbet, så fick Zafir "hjälpa till" med leveranserna av nya varor.

Två hela pallar kom det på en gång plus lite småskvättar a la 7-14 lådor i omgångar

"Jag pallar inte längre!!", visade Zafir, men han narrades bara.

Nu knallar vi upp från lagret igen...

Men var är hon? Lillskruttan är ju så liten så hon knappt syns! Här ligger hon lite inbäddad för hon har precis kommit in från en kissvända i duggregn.

"Hallå! Hallå!! Vart tog min matte vägen?!", undrar hon. Vid nåt tillfälle försökte hon faktiskt att klättra över gallret.

Men sen så gick hon och la sig igen. Duktig flicka!!

Får man verkligen vara så här söt?

"Titta! Hon har gått och lagt sig i sin hundbur/koja!! Det måste jag ta kort på!!", citat undertecknad hundnörd.

Ja, titta! Hon ligger i kojan som en riktig liten prinsessa på ärten med typ tusen madrasser.

Nu till nåt helt annat igen...
    Det hände en till ny sak i fredags...

Zafir har vuxit ur sitt (läs: Linus) halsband...

Så han har fått ett helt nyinköpt som bara är hans...

... och det ville han förstås stolt visa upp så här.

Matte tänkte att det oranga på halsbandet skulle typ matcha Zafirs tantecken, och det gör det, men det syns inte riktigt på bilderna. ;)