Ett skrytinlägg... enbart för Inger. Hehe!

När jag tidigare idag läste ett inlägg på Fejjan som fick mig att osökt bli påmind om detta gamla, ej publicerade, blogginlägg från... tja.. det borde vara två somrar sen, med tanke på vilka hundar som syns på bilderna. Jag har lite för ofta en benägenhet att påbörja inlägg - för att sen tröttna, eller helt enkelt glömma bort att jag påbörjat skriva dom.
   Men nu när jag läste Ingers - lite lätt smått komiska (för alla än hon själv, typ) - Fb-inlägg om hur tokigt och dumt saker kan gå, speciellt när man har bråttom.

Jo, den här sommardagen för typ två år sen - när jag i lugn och ro (Hehe!) satt och slöade i soffan, så förirrar sig en lite talgoxe in i rummet, där förutom jag själv även fyra hundar, modell apporterande fågelhundar rumsterade (jo, pudlar användes ju faktiskt till sånt i "forntiden").

En rädd liten stackare som inte fann vägen ut igen.

Lugnt, men hastigt, öppnar jag fönster på vid gavel. Då kunde inte Pingu falla för frestelsen att bryta mattes "Sitt kvar!"-kommando. Nyfikenheten tog liksom överhand.. övertassen.

"Men vad är det för en lattjo fladdervippa som flaxar runt i rummet?", undrar Pingu-ynglingen (ja, detta utspelade ju sig för cirka två år sen) förundrat.

Men "Envisa Kerstin" dyker upp; Pingu ska sitta kvar mitt på golvet medan talgoxen panikflaxande letar sig ut...

... som ni ser så gör även Spirou likaså...

... och Wilbur... kommentarer överflödiga. :)

Nu har talgox-stackarn lyckats flyga ut. Linus har "vaknat till", sent omsider.

"Hm? Vart tog min nya fladdrande lill-kompis vägen, månntro? Hen verkade ju så lattjo att leka med, ju!", suckar Pingu uppgivet.

Skämt åsido, jag minns att jag blev förundrad över hur lydiga (!) ens hundar ibland överraskande kan vara vid händelser som lätt kunde blivit smått kaotiska. Eller vad säger du, Inger? Mohahahaha!

Sorry!! Hoppas ditt "talgoxe-kaos" snart enbart blir ett komiskt minne blott.