Spirou, min vän..

Precis som jag trodde så var det ingen som nappade på min träningsfunderingsfråga i förra blogginlägget. Frågan var faktiskt helt seriös, men folk har väl inte fantasi nog att kunna fundera om hundträning, oxfilé och hästskit. Äh, strunt samma!

><

För tillfället så slängs man mellan sinnesstämningarna.
    Ena stunden så har man som ett djupt, svart hål eller... som en gnagande knut i bröstet; känns som man aldrig någonsin kan bli riktigt glad igen... och i nästa stund så är man glatt pirrig av spänningen av tanken på den nya valpspolingen. Ja, man står ju nu främst i valpintressetingarkön. :) Och så nästa stund - igen - så blir man så där vemodig och sorgsen samt full av saknad...

Just nu sitter Spirou och jag och fikar och firar att han är hemma igen. Vi "pratar" gamla minnen och har det allmänt trevligt. Spirre "sitter" på bordet precis som på bilden. Fast annars är han inte längre sig lik, liksom, men det känns skönt att äntligen få ha honom här hos mig igen. (var alltså och hämtade hem urnan idag)

Men tänk att trots man är förberedd så känns det så i hjärtat när man ser djurskötarreceptionisttjejen komma med urnkartongen; jag fick knappt fram ett ord, ett tack eller nånting. Hon såg väldigt deltagande ut. Hon klappade mig på armen och sa: "Kör försiktigt.". 

Så det gjorde jag, körde försiktigt, alltså medan jag såg på fullmånen (fast i mörker då) och stereon på full volym och med den öppna kartongen med urnan på passagerarsätet. Ja, inte ska väl Spirre behöva vara instängd i en wellpappkartong, även om det är ett fint guldhjärta på den (hjärtat sitter nu på själva urnan).
    
 Så nu så fikar Spirou och jag som sagt här vid soffbordet, och talar minnen.

Som till exempel när Pingu var liten och söt.

Eller förr när man hängde med Grompan.

Och så Wilbur förstås!!

Åh, hela gamla gänget! Keaton, Wilbur, Spirre och Gromit.

"Och min fina tjej Lazy som jag hängde med på jobbet!", minns Spirou med lite förlägen stolthet. Lazy gillade nämligen inte Spirous morbror Keaton. "Nä, han kan likväl dö.", ansåg Lazy lite "försynt". Hehe!

Åh! Titta här!! Vilken skolklass i klubbstugan! Grompan, Spirou, Hjördis, Wilbur och Greta.

Titta här vad vi hittade!! Ett foto från agility-KM 2005. Tjohejsan vad det skuttas!!

Tänk vad kul det var när vi körde Leta cupen och Poängjakten!! Inte vann vi, men kul var det!

Vi fortsätter bläddrandet i fotoalbumet...

"Men Spirou, varför har du jämt så konstiga miner när jag ska fota dig med de få blommor som vi har här på tomten?", undrar jag nu där vi sitter och kollar gamla foton.

 "Ja, du matte. Den får du fundera på själv."

Hans koppel ligger (fortfarande) kvar på bordet. Har legat där... sen sist. Saknar dig så, Spirou!! <3 Kan inte riktigt förstå att jag aldrig mer får träffa dig.