Stor- o lillnosarna: Lite av besvikelsens dag. Rallylydnadstävling på Tyresö BK

Igår kväll skrev min snälla rallylydnadsträningskompis Rosie på Fejjan efter vårt genrep inför dagens tävling: "Pingu i världsklass". Haha! Visserligen var det en herrans överdrift, men ändå lite skönt att man åtminstone har ett vittne som sett att hundkräket faktiskt kan.

Jag har förresten under veckan vid rallyträningen börjat använda klicker och fokuserat allra mest på att belöna när jycken är tyst. Han frustrationsskäller nämligen... eller vad orsaken nu är att hundkräket ständigt voffar. Är det "Hit mé godiset, snålkärring!" eller "Varför irrar du omkring så där för, vimmelmatte? Visar hitan och ditan, går i cirklar och har sig. Var är agilityhindren? När börjar agilityn egentligen? Var är min tävlingsboll?!!" plus *nosa, nosa, nosa, nosa* och tusen SK (= sträckt koppel). Ja, alla intressanta dofter är ju inte alltid inom koppelavstånd. Duh!!

Antiskällklickerträningen har gett utdelning! Så igår på genrepsträningen var Pingu - i princip - tyst hela banan.

Pingu visar hur det ser ut på Tyresö BK. Keaton och jag har för typ hundra år sedan tävlat lydnad där. Allt såg nästan ut precis som då. Det är lite lustig känsla det där att man plötsligt minns saker som man inte visste att man mindes. ;)

Det var förresten sååå nära att vi inte skulle kommit dit. Först försover jag mig (vaknar inte av det hiskeliga klockradiotjutet), men som tur är skickade Rosie ett sms och undrade om jag har vaknat. Alltså av det försynta, svaga och korta sms-ljudet i mobilen som låg ute i hallen vaknade jag av, men inte det hiskeliga, enformiga klockradiotjutet nån meter ifrån mig. Tack vare sms:et vaknade jag med ett ryck!

Det var ju också så himla typiskt att jag, moi, som har svårt att vakna om morgonarna ska bli lottad till den första gruppen, och få startnummer 7, och Rosie som inte har samma vaknaissues hamnar i den sena gruppen med ett sent startnummer. Det var likadant förra rallytävlingen.

Otroligt nog så kommer hundarna och jag iväg enbart en kvart efter min planerade avfärdstid. Vi kommer fram till Tyresö centrum i god tid...

Om nån undrar hur det gick då Keaton och jag tävlade lydnad, så kan jag berätta att det gjorde det inte. Det gick helt åt pipsvängen! Jag tror vi la av helt efter den tävlingen.

... sen så åker jag fel - och jag är hel-lost in Tyresö!
Ringer mobilnumret på PM:et, och en mycket vänlig själ guidar mig som värsta personliga GPS:en fram till deras brukshundklubb.

Väl framme står alla och väntar. "Inte behövde ni vänta på mig!", utbrister jag med andan i halsen och ställer kvickt ifrån mig pirran och kränger av mig ryggsäcken. "Jag kan hålla din hund medan ni har domargenomgång.", erbjuder sig en funktionär vänligt. Tack!! :)
Efter domargenomgången skyndar jag bort till den vänliga hundhållar-funktionären. "Men... ska du inte gå banvandring?", frågar hon förvånat. "Jo, men du har väl annat för dig än att stå här och hålla min hund? Jag sätter upp hundburen. Jag har ju hela tio minuters banvandring, ju.", protesterar jag lite försynt och ganska jäktat. "Nej, jag har inget annat för mig. Gå banvandringen nu!! Och ta det lugnt.", envisas den vänliga funktionärstjejen. Tack igen!! Vilken service! :) :)

Vissa går det bra för. Grattis Rosie och Sharon för ytterligare en kvalificeringspoängare!!

Rosies söthundar Sharon och Sheena spanande efter sin matte.

Så här hade Pingu det. Hundbursmys med tröjan på.

Och jag myste med varm choklad under tiden Pingu myste i buren.

Det kändes lite konstigt att inte ha en Spirou-hejarklack med sig. Det var första gången, faktiskt. Ja, om man inte räknar med när hejarklacken har fått vara kvar i bilen. Nu var det Linus alena som hade bilvaktartjänst.

Är man rallytjej får man bre ut sig i mattestolen.

Eh? Vadå? Hur själva tävlingen gick? Varför undrar ni det? Tycker ni att jag ska berätta? Okej...
Rosie och Sharon fick som sagt sitt andra kvalificeringspoängresultat. Är det nåt mer? Vadå undrar hur det gick för Pingu och mig? Okej, då..!

Här är resultatet. Hela 29 poäng mer än på KM:et förra helgen. *suck* Just det, ja! Jag har ju inte berättat om KM:et. Det kommer ett blogginlägg om det sen. Det kom ju en viss sorg- och tragikdag i vägen för lusten att skriva om KM:et. Men det kommer sen.
På dagens tävling av 30 startande (antar jag) kom vi alltså näst sist. Det var nos, skall, oflytigt och kantigt. Bläh!

Läste ett blogginlägg av Maria Brandell igår kväll om "Den gyllene konsten att misslyckas". Ja, om det är nåt man är nedrans bra på så är det i alla fall det!! Att misslyckas. Det kan ingen ta ifrån en.

Men tala om att det är såååå frustrerande när jycken kan på träning, och är riktigt duktig med ofta god kontakt, men på tävling... Buuuuuu!

Och så det där evinnerligt tjatiga "Bra kämpat!!" Undrar hur många gånger man har fått den domarkommentaren?! När ska de bli ärliga nog och istället skriva: "Nä, ge upp nu! Lägg av!!" ;)

Sen när vi kom hem blev det en lugn och avslappnad promenad i skogen som var extra tyst och trevlig. Man hörde knappt bruset från 276:an. Såå skönt!

Sen när man kommer in och sätter igång Fb, så kommer nästa besvikelse: Det blev enbart en hanvalp i den där kullen jag hade spanat på... Äh! Man vill ju liksom ha och välja på, att jämföra och så. Kanske ska vänta till sen i alla fall då..? *suck*

PRESS-STOPP!!

Här ett bildsvep över Pingus fantastiska voff-rally-runda idag på Tyresö BK. Tack, Rosie för bilderna!!
Hihi! Det syns på nåt vis att det inte var en städad runda utan mer flamsigt om man kollar Pinguben som är i luften och öron som fladdrar. :)