Agilityträning på WBK och Sommarcupen del 2

I söndags tränade vi agility borta på Waxholms BK. Jo, vet ni vad! Solen dök plötsligt upp så det var riktigt varmt att kuta runt med jycken.
    Det var en kul och utmanande bana som gick så där vid vissa ställen, riktigt bra vid andra samt riktigt uruselt vid ytterligare andra ställen.

 Vi avslutade träningspasset med att byta hundar. Väldigt kul och nyttigt! Jag fick låna Allanon, border collie. Haha! Jag som knappt hinner med sävlig spaniel (alltså sävlig i BC-mått mätt).
    Border collies har faktiskt en turbomotor dold under pälsen; bara man trycker lite lätt på "gaspedalen" så har jycken tillryggalagt typ 1000 meter på en halv tusendels sekund. ;) 
    Men om jag får säga det själv så gick det över all förväntan vid banans lättare partier, men strax innan det knepiga (där jag hade stora problem med min egen sävliga hund) så gick det åt skogen. "Pi... Nej! ...", svamlade jag och flaxade med armar och ben; att jag då plötsligt glömmer bort vad jycken heter gjorde ju inte saken så himla mycket bättre. Hur som helst så var det hiiiimla kul! :) (nej, jag tänker inte skaffa mig någon typ av vallhund; vallhundar och jag är inte riktigt kompatibla, liksom)

Söt-Pingu väntar tålmodigt på sin tur.

Linas matte får säga vad hon vill, men jag tycker att Lina är urhäftigt friserad. Gillar skarpt!!!

  Efter träningen så gick vi en nedvarvningspromenad ned till vattnet. Hmpf! "Nedvarvning"?? Det var ju för sjutton tre tusen jobbigare än att kuta agility, ju!! Jag var tacksam mot mig själv att jag valde att låta Spirou och Linus få vänta i bilen. Med andra ord hade jag bara Pingu med mig. En Pingu som var störtkär i Winnie. Betuttad högt över öronen i den söta lilla kastrerade flickan på 13 vårar. Låt mig säga att tycket var inte ömsesidigt - med eftertryck!
   Tänk att ett hundkräk kan vara så envis!! Jag motade bort, och motade bort, och motade bort, och motade bort... Tja.. Hur lång tid tog vår lilla promenad, månntro? En halvtimme, kanske? In i det sista så försökte Pingu få till sig en "liten" dos god tiklukt, kastrerad tiklukt. "Äh, vadå?", insisterade Pingu, "Hon e ju söt, ju!! Och luktar guuuudooomligt!!"

 Jag fick mig faktiskt en liten eftertanke där; hur Fb-kommentarskrivare hånar (!) hanhundsägare när deras odågor till hanhundar "uppvaktar" deras kastrerade tikar.  Med andra ord är ju problematiken egentligen inte just den faktiska löptiken - utan lukten. Oavsett löptik eller inte så är det en väldigt stor störning - som givetvis måste jobbas med.
    Som en liten parantes kan jag påminna er om att Pingu är ju vansinnigt kär i Hubbe, en kastrerad labradorspojk. Och nu önsketänker han att alla svarta labradorer är "hans" fina Hubbe. Vem har sagt att det är lätt att ha hund?

Visst är det fint där i "WBK-skogen"! Fåglarna kvittrade och solen sken mellan lövverken.

  Efter promenaden med alla agilityjyckarna (det var alltså sammanlagt sex hundar, varav fyra tikar) så fick Pingu sätta sig i bilen och vänta medan Spirou och Linus fick sig en lugn - och avkopplande - promenad ned till vattnet. Ja, egentligen hade jag bara tänkt gå "minirastrundan", men det var så lugnt och skönt så det blev hela promenaden. Jag tror nog att Spirou riktigt njöt lika mycket som hans matte. Spirre var på ett riktigt bra humör, och "gammel-skuttade" före och visade vägen ned till vattnet.

Pingu väntar tålmodigt - även i bilen.

I onsdags var det åter dags för Sommarcupen, deltävling numero 2. Tidigare på eftermiddagen hade Pingu och jag tränat lite "låta-bli-att-tjuvstarta"-träning samt kontaktfältsdito på samma hinderkombination.
    Jag har ju kommit på att fuljycken tjuvar ju ofta precis exakt tusendels sekunden innan jag har tänkt säga mitt "Kör!", med andra ord syns det på mig när det är "Kör-dags". Så därför testade jag att först tänkt säga "Kör!", men ändrar mig. Hehe! Han gick på det i alla fall en gång. Med andra ord, så bör jag nog vara ännu tydligare med mina signaler, i alla fall om man råkar vara på en tävlingsbana.

Jag testade även att plötsligt utbrista "Dammsugare!" istället för mitt sedvanliga "Kör!". Nä, det gick Pingu inte på. Hur lättlurad som helst är han inte! Däremot såg han något förbryllad ut. Man kunde se ett undrande "Va?!!" ovanför hans huvud. Då provade jag att säga "Elefant!!", men nä, sånt enkelt går han inte på, fast han såg ännu mer konfys ut. "Öh?!!", riktigt lös det ovanför hans söta huvud, men rumpan satt kvar som klistrad i backen.
    Lite lömskt provade jag sen att säga "Tja!" - och i den fällan föll Pingu plättlätt i. Inte så konstigt egentligen; tj-ljudet är ju precis lika i "Kör!" som "Tja!".
    Efter att åter testa "Dammsugare!" och "Elefant!" (Pingu satt så fint kvar), så testade jag att ropa "Spirou!", varav Pingu vänder på huvudet och spanar undrande bort mot parkeringen och bilen - där ju Spirou satt och väntade, men Pingu rörde sig inte en millimeter från platsen.
    Till slut så fick han sitt "Kör!", och han for som en hind över hopphinder och rusade över kontaktfält så fint, så fint....

Hm? Fast egentligen vill jag ju att han ska göra en typ halvhalt med 2+2 (framtassar på marken, baktassar på kontaktfältet). Kanske jag ska frångå det..? Om man ska tänka tävlingsmässigt så behöver vi ju tiden (som ju går till spillo vid en halvhalt). Och så är jag, och kommer sannolikt alltid vara, dum nog att släppa igenom halvdana kontaktfältstagande på tävling, så...
    Fast å andra sidan så tror jag att det blir tydligare och lättare för jycken att förstå vad man vill om den har ett inlärt beteende på kontaktfälten.. Äh! Jag vet inte!!

Jag provade förresten att lägga en leksak på marken några meter från nedfarten, och det resulterade i att han sprang hela vägen ned, men "hade inte tid" med att bjuda på 2+2 som han gjorde när han hela tiden - absolut - skulle ta "genvägen" över balansbommen när vi skulle gå tillbaka till hinderkombinationsstarten igen. Varför gå på marken när man kan klättra och balansera?
    Det lustiga var att han egentligen inte var så himla intresserad av att leka med leksaken, utan det blev mer att han "siktade in sig" mot den, och då blev det mer naturligt att rusa hela vägen ned (istället för att skutta över kontaktfältet). Ja, ja... Det tåls att fundera på.

Sommarcupen, deltävling 2

Det blev (som vanligt) två disklopp. Vid agilityklassen så var starten så att han skulle typ "rikta in sig" mot Tomas jyckar där han hade sin lilla "lägerplats". Om man ska leta pluspoäng till sig själv, så kan jag samla in lite där, eftersom jag insåg redan vid banvandringen vad som skulle kunna hända. Snälla Annika ställde upp som mur inför vår start... och mycket riktigt så försökte Pingu ta sig ett litet "publikmingel", men muren Annika var obönhörligt obarmhärtig... så Pingu ångrade sig väldigt kvickt och körde slalom och resten av agilitybanan istället.
    Nu minns jag inte riktigt men jag antar att Pingu hade tassar på alla kontaktfält (kan dock minnas fel). Fast jag är helt säker på att han inte tjuvstartade vare sig i agilityklassen eller hoppdito (där jag velade lite och utmanade honom). Duktig vovve!

Något som stör mig lite är att det hela tiden är samma visa; det blir en disk i början av loppet, och sen går resten av banan som på räls, typ. Med betoning på typ.

Måste även nämna att när jag "lekte" domare i small och medium så riktigt njöt jag av Malins bägge lopp med lånehunden Tara, vars matte väntar tvillingar om högst tre veckor. Ja, ni fattar va varför riktiga matten avstod från att kuta med sin duktiga hund? Tara själv hade inte heller kört agility sen i april.
    Så vitt jag vet så har Malin och Tara aldrig kört tillsammans innan, men det var två riktigt fina lopp med ett flyt som bara två proffs kan åstadkomma. Imponerande - och en ren njutning att se dom båda! Banorna var inte heller helt lätta, om man säger så.

Jo, om/när Pingu tänker börja med freestyle så vill han se ut så här med hög hatt, en tjusig kravatt samt med en lite fisförnäm min. "Måste vara en vinnarlook.", anser Pingu.

Jag bara älskar den här hundens fina njutarmin! Bilderna är ritade av Lisis, vars hemsida är här och Fb-sida där. Denna hund sitter fast på väggen hos Hundloftet, vars på deras hemsida kan man beskåda en viss Pingu demonstrera lite hundigt lite olika aktiviteter.

 Ni ska förresten inte bli lurade att Pingu pysslar med lydnadsrutan. Det började med att vi bara la ut en "targetmatta" modell större ("Vad är det här? En löptiksmatta?", utbrast jag lite dumt när jag såg den bland alla hundprylarna), och helt spontant gick Pingu och la sig lite uppfordrande på den: "Hit me´ godiset!", visade han.
    Vet faktiskt inte var han har fått liggande på matta ifrån..? Eh? Nu kom jag på! Det är ju förstås från "Filtträningskursen", ju!! Dumskalle till matte! Haha! Jycken kommer ihåg kurserna mer än vad hans matte gör. Hahaha!