Agilitytävlingar i dagarna tre på Österåkers BK

Det har varit agilitytävlingar i dagarna tre i helgen på hemmaklubben.
    Det hela började redan på torsdagskvällen då vi "förförberedde" inför fredagskvällens tävlingar.

Därefter, efter skogsturen, så där vid halvelvasnåret, så åkte jag tillbaka för att sätta upp mitt tält (Se den blå pilen), så det var gjort inför fredagen. Jag jobbade ju, så det skulle bli jäktigt ändå, liksom. En koltrast höll med musikunderhållningen medan tältet sattes upp.

Det är ändå något visst med "lugnet före stormen"-känslan.

Så här såg det ut sen på de förr så öde planerna. Nu fullt ös och fullt liv. Och så ett å annat vaffande.

Spirou tyckte jag skulle dela med mig av funktionärsmiddagen. "Ja, jag har inte fått nån middag än!", påtalade Spirre envist. Vi åkte ju direkt från jobbet till klubben, och klockan var nu typ halv nio på kvällen.

"Men matte, bara en liiiiiten bit.... eller en jätte-STOR!!! Det går bra det med!", tigger Spirre- Spirou.

Men vad är det Pingu är mer intresserad av, månntro?

Jo, nere på planerna håller tävlingen på för fulla muggar.

Syn jag möttes av när jag kom ut från klubbstugan efter att ha slängt papptallriken.

Men hur gick det då på fredagskvällens agilitylopp. Pingus lag Zapi-Zeko var väl anmälda?
    Förvisso, men nu så blev det som så att bara Zero hann dit till det första loppet, och jag tror nog att han och Emelie avstod att köra helt själva. Men till nästa lopp så var laget nästan fulltaliga... Nja... Koy hade då hunnit dit, så då startade halva laget, och det gick jätte-bra. Båda mattarna var mycket nöjda över loppen. :)
    Men laget blev förstås diskat för man måste ha minst tre resultat för att det ska räknas. När vi anmälde oss så hoppades man ju att largeklasserna skulle... ja, inte vara typ "tidigt" på eftermiddagen, men vadå? Spela roll! Det är ju ändå bara agility; det kommer fler lopp en annan dag.

Efter att jag hade funktionärat färdigt så åkte vi hemåt, men tog först en avstickare till Fängelseskogen och sen jobbet. Bilden är tagen kl. 22.52 vid ordinarie godissten i Fängelseskogen. Visst är det helt underbart att det är ljust så länge på kvällarna! Väl hemma fick jyckarna sin "något" sena middag.

 Dag 2, lördag.

    Jag hann dit i tid, trots den arla morgonen (banvandring kl. 07.50)... Ja, jag var väl på plats typ exakt i tid. Inte många minuter före, inte.

Ser ni! För första gången i världshistorien så har Zapi-Zeko kommit i mål!! Det blev en 13:e placering av 17 startande lag. Jiippeee! :) Vi kom sist av lagen som kom i mål. Ja, ja.. vi var i alla fall bättre än dom som diskade sig. Hehe! Och så var vi bara tre i laget, för Koy hade fått dispens att åka till Häverö BK för att tävla där, och där lyckades han sno åt sig en pinne. Så duktig blir man när man väntar tills sin matte säger "Kör!" (det vill säga inte tjuvstartar). Grattis Koy!! :) Vilken dag för Zapi-Zeko-laget!!

Och ser ni vad som står här? Jo, att Pingu lyckades komma i mål med endast 2,69 felpoäng, alltså 0 i hinderfel, och bara lite tidsfel. Det var andra gången i sitt liv som han nollade hinderfel. Det ni!! :) Då gillade jag min Pingu-grabb.

Min favvo-aussie Zero. Han somnade så sött i mitt tält som en slagen hjälte. "Nä! Jag sov inte!", protesterar Zero, "Jag vilade ögonen lite bara.".

Apropå favvo-hundar... Pingus idoler Felix och Robin. Bägge tävlar i klass 3 och är SM-deltagare i lagen, Springerligan och Fyra ESS i leken.

Kommer ni ihåg den här bilden? Det är minsann en liten Pingu-valp som kollar in just Farbror Felix. Undrar om han då tänkte: "Så där duktig vill jag va när jag blir stor!"?

 Lördagen fortsatte sen med ömsom funktionärande och ömsom hundpromenerande (Spirou och Linus var ju med som hejarklack) - samt att äta god lunchkorv. Tack klubbköket med Elisabet i spetsen som fixar så god förtäring till kämpande funtionärer och domare samt även tävlande, förstås.
    Dagen blev till kväll; nångång vid halv åtta rattade bilen hem oss från klubben.

Dag 3, söndag.

Rackarns skönt att tävlingsdagen inte började lika tidigt idag. Fast det var tidigt nog ändå. Jag hade ju sagt till Tina, projektledaren för tävlingarna, att jag kunde mycket väl vara där till klockan åtta på morgonen för att hjälpa till att förbereda innan det hela satte igång kl. nio. Hmpf! Pyttsan!

Tina, och alla ni andra! Om jag säger att jag ska komma i tid när det gäller mornar: Tro mig inte!!! Ta för givet att det inte kommer att hända. Lita inte på mig!!!

Jag vaknade av tystnaden. Klockradion hade tjutit i över en timme. Jag hade hört den (det går liksom inte att undvika: "Tjuuuut!! Piiiiiiiip!"), men mitt förstånd är inte påslaget vid den tidpunkten på dygnet, så jag tänkte, fortfarande halvt sovande, "Nä, ska blunda lite till. Behöver inte gå upp än." och vaggades till sömn igen av det (o-) trevliga klockradiopipet. Pingu låg och sov på min arm. Det var mycket trevligt... tills jag insåg att jag skulle vara på plats... om en halvtimme!!! Tur att det finns andra människor som vaknar om mornarna.

 
Pingus första lopp var agilityklassen. Vi kom i mål, men det blev typ tusen i tidsfel - förutom 15 fp i hinder. Tidsfelen blev mest till på gungan. Han har ju blivit osäker nu igen, pojkvaskern! Trots (eller tack vare?) mattes försök till peppande: "Jag veeet att du kan!!". Ja, ja... Så det är lite (nästan) tillbaka till ruta ett där.
    Och så skuttade han kontaktfältet på A-hindret, men dessförinnan så körde han en av sina "praktkonststycken": lyckas skutta rätt över hopphinder fast man nästan har hunnit springa förbi det, alltså forcera hindret från egentligen otagbar vinkel. På grund av detta så rusade han in i den andra valfria tunnelingången än jag hade tänkt vid banvandringen, men det gjorde ju inget... eh? Fast då blev ju linjen till nästa hinder lite galet, men det går alldeles utmärkt att improvisera i agility. ;) 

Det blev inga filmsnuttar denna gång; man hade ju fullt sjå att antingen funktionära, rasta hundar, banvandra eller köra själva loppen.
 

Så här såg det sen ut på resultatlistan. Haha! Att man alltid kommer typ sist av dom som kom i mål. :)

Det är lite lustigt det här; att bara för att det gick så bra dagen innan, så blir man lite "besviken" för att det inte går lika bra eller hellre ännu bättre nästa lopp. "Kraven" höjs undermedvetet, typ. Ogillar!!
    Jag har hela tiden fullt sjå att tala förstånd med mig själv; att vara glad över att jycken håller sig på planen och gör som jag visar. Just det! Som jag visar. Är jag inte nog taggad själv, varför ska jycken vara det?
    Min största "bortförklaring" till oflytet i detta lopp var just gungstrulet.

I nästa lopp, hoppklassen, så tjuvstartade Pingu klockrent. Jag bröt med ett stort "Nä!!! Kom tillbaka!", med ett stort risktagande att han då flipprar ur och kutar ut tillbaka till startfållans trevliga dofter. Ja, Pingu var väldigt nosig inför starten; han hade inte riktigt tid för agilityskuttande. Om jag minns rätt så fick jag typ handgripligen flera gånger vända hans söta huvud in mot planen istället för att trånande spana bakåt.
    Vid nästa startförsök (diskade) så tjuvade han igen när jag lite lurigt utmanade honom. Vid det tredje startförsöket så valde jag att bara gå några steg innan mitt "Kör!". Ja, det är ju faktiskt meningen att han ska kunna lyckas att göra rätt.
    Resten av banan gick ganska bra, men det var mycket improvisation där, kom fel lite då och då, så handlingen blev minst sagt bristfällig. Ja, ja... :) 

Igår, när det ju hade gått väldigt bra, så funderade jag litegrann på hans "Pingu-syndrom"; att vid ena loppet vara klockrent fantastiskt bra och följsam, för att vid nästa lopp var helt uppe i det blå, det vill säga ha nosen i backen och försöka köra både spår och agility typ samtidigt.
    Med andra ord, så räcker inte bara förebyggande träning och viss skicklighet - utan även en stor knippe tur. Alltså vilka hundar, dofter etc som har startat/varit närvarande/har påträffats på platsen innan honom. Men så är det bara. Vi jobbar på det.

Det var väldigt skönt att dagens tävlingsdag inte var lika lång som igår. Bilden nedan är tagen redan (!) kl. 15.25. Alla tält, kantband, prisbord, sekretariatsbord, högtalaranläggning, dator-pryttlar, pärmar, pennor, papper, elkablar, godisrester, inropartavla, prispall, papperskorgar och för inte tala om alla agilityhinder är raskt bortforslade/städade av raska funktionärshänder och -fötter.
    Och det bästa av allt: Vi slapp regnvädret som meterologerna hade hotat med!!! Solen tittade till och med fram litegrann när vi for från klubben.

Nu är allt liv och rörelse över för denna gång. Planerna gapar åter tomma och öde, och tystnaden lägger sig ånyo över appell/agilityplanen. Ja, tills nån kommer och tränar, förstås! :)

Direkt efteråt åkte hundarna och jag till Fängelseskogen för en kort promenad i solskenet (!). Det var så lugnt och skönt. Riktigt njutbart.

Spirou rusar runt det nedfallna trädet som spärrar av original-stigen. Vi andra bara kliver/skuttar över/kilar under trädstammen, men Spirou kommer varken över eller under, fast han kommer minsann ihåg att man kan ju rusa runt, med en särdeles stolt min på läpparna!! Gull-unge!!

Här ser man originalstigen v.s. omvägsstigen. Lillpysen Linus syns knappt. Han är hopplös att få med på bild eftersom han absolut ska vara precis framför fötterna på mig. Det är inte alls irriterande... Jo!!

Avslutningsvis vill jag bara säga att vi är faktiskt ett bra och trevligt ÖBK/ÖHU-gäng, som fixar till trivsamma tävlingsdagar.

Vi tar till vara alla individers kunskaper och erfarenheter; rätt man på rätt plats, och med stor förmåga att anpassa efter situationen och att lösa uppstående problem enkelt och smidigt.

Tack allihopa!!