Stor- o lillnosarna: Sommarcupen, agilitytävling på DTBK och midsommarafton

Sommarcupen...

... har ju satt igång igen. ÖBK:s fina agilitycup där man plockar poäng allt från att bara delta (det räcker att typ bara köra målrakan) till deltävlingsvinst. Förutom själva cupen så körs även en blåbärsklass för jyckar som ännu inte har startat officiellt.
Mitt prio ett i tisdags var att träna Pingus tjuvstarter, alltså att få chans i tävlingslik form visa byrackan att man sitter sött kvar på sin fina rumpa även på tävling. Jag utmanade honom ordentligt, vilket han superföll i fällan, men sen så satt han kvar.. fast jag är inte helt nöjd; vill ha bättre stadga.
Med andra ord så har Pingu påbörjat årets Sommarcupspoängjakt med två disk (1+1) = 2 poäng.

Jo!! Några av mina glada ÖHU-kursare var där och tävlade och/eller funktionärade, och de körde värsta hejaramsan när Pingu och jag - diskade - skuttade sista hindret. Hejaremsan gick typ så här:
"Heja Kerstin! Du är bäst! .... (minns inte orden) .. Pingu som nosar mest!" :) De är inte riktigt kloka de där ungarna, men de är bäst!!

Hur som helst var kvällens träningstävling en bra... just det träning inför kvällen efter, då det var dags för Danderyd-Täby BK:s agilitykvällstävling....

Agilitytävling på DTBK

Som tur var så började tävlingskvällen med small och medium, så jag hann precis dit till largeklassens banvandring. Sicken timing det var!!
Och helt utan jäkt, bara ren och skär planering samt sen praktiskt utförande i rask takt; lyckas komma från jobbet, gå till infartsparkeringen, åka och hämta Linus hos brorsan, hem för att byta om, fylla i vattendunken, hämta tävlingsryggsäcken samt hundbur och stol medan jyckarna (läs: Pingu) fick springa av sig lite på tomten.

Agilityklass.

Jag tror minsann att både Somarcupens anti-tjuvstartträning samt förra veckans kontaktfältsträning på den öppna träningskvällen bidrog till Pingu något förbättrade prestationer.

Jo, i onsdags (förra veckan) samlades en knippe mattar med hundar för just kontaktfältsträning; vi byggde upp en bana med många kontaktfältsträningstillfällen, Pingu var hopplös, alltså han hoppade kontaktfälten i parti och minut. Tänk att det blir en sådan skillnad när man kör bana samt att man är en grupp med folk; alltså tävlingslikt! När jag tränar själv så kör Pingu allra oftast klockrena kontaktfält.

Tillbaka till tävlingen...

Pingu var (som vanligt) supernosig inför starten. Helt hopplös. Jag har fullt sjå att få upp den där nosen från marken, men när han faktiskt ger mig en blick så passar jag på att berömma honom överdrivet och fånigt, dvs en smärre skillnad än vad jag brukar.

Han sitter faktiskt kvar i starten relativt bra, men på typ tusendels sekunden innan jag säger mitt "Kör!", så startar han. Jag vänder mig nog åt hans håll på nåt speciellt sätt när jag tänkter ge frikommandot. Hm? Bör alltså på träning utmana honom även med det, inte bara att jag flaxar med armarna och hoppar samt låtsas snubbla.

Pingu sätter helt klart tassarna på A-hindrets kontaktfält, men bjuder inte ett smack på mitt önskvärda beteendet, stanna upp med 2+2 (framtassar på marken, baktassar på hindret). Jag borde egentligen vara envis och göra om även på tävling, men jag vill inte. Så jag får skylla mig själv!

Jag hade planerat att hinna med ett blindbyte mellan den första tunneln och hopphindret... Pyttsan!! Det fick bli ett improviserat bakombyte istället. ;)

Att Pingu missar balansbommens kontaktfält berodde nog på att han glor alldeles för mycket (!) på mig, och inte ser hur snett han hamnar, men vem bryr sig tänkte nog han. Dum spaniel som bara rusar (i spanieltakt) fram över högt och smalt hinder utan att tänka sig för.

Om nån undrar varför han tvärnitar inför slalomet, så får ni fråga honom om det.

Jag är superglad över att han efter målgång är med mig och förväntar sig sin speciella tävlingsboll. Inget publikmingelförsök alltså! :) :)

Så här blev det sen på resultatlistan.

Hoppklass.

Pingu är om än värre nosig vid starten, och när jag får den där snabba ögonkontakten passar jag åter igen på att berömma ljust och fånigt.
Han sitter kvar när jag lämnar honom... men gör världens klockrenaste tjuvstart. *suck* Han rusar fram till andra hindret, slalomet, och börjar noooosa och spåååååra. Jag kallar tillbaka honom, och förvånat utropar Pingu: "Vadå? Är det inte ett spårslalom?!!!" Man kan höra speaker-Jennie, tillika ESS-ägare, säga nåt om slalom och spår, men jag hör inte riktigt vad.

Eftersom jag är lite less på att ständigt diska sig (mer eller mindre frivilligt), så ville jag få chansen att få känna den ljuva känslan att komma i mål, och även få ett resultat (samt en tid) av resten av loppet, så jag fortsätter banan från andra hindret istället för att envist ta tillbaka till första hindret.

Om jag hade varit lite klokare så hade jag där, vid andra hindret, kört ordinarie startrutin, men.. äh!

Resten av loppet gick riktigt bra. Önskar bara att jag kunde springa bättre och framför allt fortare.

Jag är superglad över att jycken - åter - är med mig efter målgång!! Heja Pingu!!! :) Tänk om man hade den kontakten innan loppen. *önsketänker*

Och sen så blev det så här på resultatlistan.

Och ack, du ljuva känsla, att lyckas komma i mål två gånger på raken!

Midsommarafton

Nåt som jag absolut inte är är tårtbagare. "Jag ska inte hålla på med sånt här!", skrattade jag högt åt mig själv medan jag fixade och donade med tårtan, skapelsen, som jag sedan döpte till "Den lutande jordgubbstårtan i Stava".

När jag försökte med grädde och jordgubbsröra dölja den hembakta (!) tårtbottens sneda brister, så gick tankarna till hundtrimmare som gör det samma - fast inte med grädde och jordgubbar, förstås. ;)

Jag råkade skära upp för många jordgubbsdekorationsbitar, men istället för att bara äta upp dom eller nåt, så bara "måste" jag förstöra (typ) den nyss - relativt - symmetriska dekorationen, som genast blev ett minne blott.

Tårtan var faktiskt jättegod. Saftig och lagom söt. Så det så!!

Apropå det, ja! Pingu passade på att ta sig en ordentlig slick/tugga på tårtan medan min äldsta brorsa höll tårtan i ena handen medan han var upptagen med att göra plats för sin tårtbit på sin tallrik. Vilka väluppfostrade/smarta hundar jag har!! ;)

"Men.. vi firade väl aldrig Spirous födelsedag? Inte heller Pingus, eller hur? Och Linus fyller ju år i augusti... Äh! Det är lika bra att vi firar allihopa på en gång när i alla fall det är gäster här för midsommarfirandet!", bestämde jag mig, praktisk som man är; typ fyra flugor i en fest.
Och här är hundarnas tårtbitar:

Blodpuddingsbotten med vispgrädde, jordgubbsröra samt läckra bacontärningar. Mums!! Det här är Spirous bit med 13 tårtljus ovanpå.

Linus tårta med 13 tårtljus.

Pingus bit i förgrunden med tre tårtljus.

Och så ordinarie tårtbild med tända ljus.

Sedan fick de varsågod, en i taget. Det är inte lätt att instruera hundar samtidigt som man filmar. Speciellt inte när man inte är helt säker på hur väl Spirou egentligen hör, och Linus förvånade mig med att vara så tveksam. Han kanske inte var helt säker på att matte faktiskt hade tagit bort de brinnande ljusen. ;) Pingu tvekade inte för en sekund om matte hade sagt hans namn eller inte.