Filtföreläsning med kurs

"Filtföreläsning"? Vad är det?
    Jo, ifall ens filt är stygg och olydig, så läser man lagen för den, så den oregerliga filten får sig en läxa samt en näsbränna som heter duga!

Nej! Nu ljuger jag. Det hela handlar om hur man lär sin jycke att slappna av och känna sig trygg på till exempelvis en filt.

Med filtträningen vill man inte att hunden ska sova utan bara vara lugn och avslappnad. Om den slappar "för mycket" (sover) finns det ju risk att om man är t ex på tävlingsområde och nån hund voffar till i ens hund närhet, så flyger den upp i ren reflex. Om jycken däremot är avslappnad men har koll på läget, så bryr den sig inte (förhoppningsvis) lika extremt. Bilden är gammal, har inget med filtträningen att göra.

Vi instruktörer på ÖBK har för tillfället chansen att gå kurs i filtträning, så vi ska kunna lära ut till dom som vill. Kursen hålls (ffa) av den mycket duktiga Caroline Forsberg från Norra Stockholms Hundcenter/HundID, som också höll i föreläsningen som inledde själva kursen. Jag måste säga att jag blev imponerad speciellt av hennes klockrena hundimitationer. :)

 Jo, apropå Caroline, om jag inte minns fel... i tidernas begynnelse, typ för tusen år sedan - minst, så deltog hon på en av mina allra, allra första agilitykurser (i Österåkers HU:s regi). Hihi! Hon var lite smått galet egensinnig redan då. :) Tänk vad tiden går, och tänk hur allt kan gå, hur människor utvecklas och tänk vad gammal man själv måtte vara.... eller, hörru, låt bli och tänk på det!
    Och uppenbarligen lyckades jag inte att "agilityfrälsa" henne då på den tiden, för inte fortsatte hon med agility minsann, utan hon "försvann". Det är inte förrän nu som man kan se henne ute i agilityvärlden på dess tävlingsbanor. Ja, ja... man kan inte lyckas jämt. :) :)

I onsdags var det första kurstillfället.
    Redan på parkeringen så börjar Pingu att uppföra sig illa; han blir sur på Nixon (långhårig schäfer) som anlände precis samtidigt. Nixon och Pingu har haft meningsskiljaktigheter redan sen förut. De två ska nu vistas i samma lilla kursstugerum. Vad var det kursen gick ut på? Jo, avslappning. Ja, tjena!
    Sedan drar Pingu som värsta, mest odrägliga byracka på vägen upp mot klubbstugan, och efter Nixon. Och ja, man måste markera på samma ställe som han. Skam vore väl annars.... anser Pingu.

Okej, vad tror ni nu då? Att det blev värsta kalabaliken därinne i lilla klubbstugan. Ha! Vad ni nu kommer bli besvikna. Jag kan inte spica upp storyn nå´ mer. I alla fall inte om jag ska hålla mig till sanningen. Det var bara vid nåt enstaka tillfälle som de två stirrade utmanande mot varandra, och de båda la av direkt efter tillsägning. Duktiga slynglar! Och kanske duktiga mattar som såg vad de pysslade med, som då motade in Sur-Olle i sin linda där intill grinden.

Läxan vi hade inför det första kurstillfället var att sätta ett värde på filten, alltså att få jycken att vilja vara på den/gå till den. Pingu som ju har targetvana ansåg direkt att filten är en target, och rusade kvickt fram till den - och en godbit kom farande i luften.
    Pingu testade även i början att krafsa på filten (typ som hårdtassat och vilt markera en targetplatta) men då kom minsann inga godbitar flygande. "Nä..?", tänkte Pingu och la sig ned istället - och vips så kom en godbit flygande. "Aha!", förstod då Pingu.

Jag klantade mig lite i början. "Hur sjutton ska jag få bort jycken från filten så jag kan få tillfälle att belöna att jycken går dit igen?", funderade jag och försökte komma ihåg vad Carro hade instruerat oss. "Kan det va att man skulle i början kasta godbiten utanför filten?", försökte jag dra mig till minnes. Att gå och kolla efter i pappren fanns inte. Jo, tanken svischade förbi mycket snabbt, men nä... det är ju fusk, ju. ;) Nä, kan själv! *envist sturskt*
    Sen senare så kollade jag faktiskt efter i instruktionerna, och det var förstås som jag misstänkte; släng godbiten utanför filten, så fortsättningsvis så gjorde jag så, men belönade även på filten lite då och då när han i alla fall låg kvar.

Pingu och jag har tränat filten även på jobbet. Den gick att ligga på även där. Bilden är dock från ett annat tillfälle - utan filt.

Pingu är ju lite lat - eller smart.. Efter belöningarna så stannade han upp och kollade in mig istället för att rusa direkt till filten. "Äh, hit med godiset direkt! Varför måste jag gå till filten för?", visade han.
    Däremot när/om jag tog upp filten för att strax lägga ned den igen, så var han på den direkt, innan jag hann lägga ned den på golvet. Med andra ord filten har ännu inte fått tillräckligt stort värde utan bara är en "omväg" för att komma åt godiset, men när filten är precis intill matte (när jag lägger ned den) så är den ju även precis intill godiset. Tja.. kanske nåt sånt, inte vet jag?

Här ligger Pingu på nåt som kan liknas med en filt. :) Dock har den inget med filtträning att göra utan bilden är från agilityträning i Arningehallen. Alltså vid en paus.

Vid det första kurstillfället så tränade vi på att få hunden att förstå att det lönar sig att slappna av (utan filt, den kommer introduceras senare ihop med avslappningen). Vi delade upp oss i två grupper i varsitt rum. En hund tränades i taget. Vi människor satt och fikade och låtsades att inte träna hund, fast vi sneglade hela tiden på jycken medan vi lugnt pratade om ingenting. Genast man såg någon form av avslappnande signaler på jycken så bjöds det på godbit (eller klappar och smek).
    Pingu var mest intresserad av Malin. "Ja, hon har ju godare godis än du matte, och så är hon mer intressant än du, tråkmatte.", visade Pingu och satte sig och stirrade på henne. Men det fick han ju inte så mycket för. Däremot när han uppgivet la sig ned, la sig tillrätta på ena skinkan eller nosade på golvet, så kom det godis från ovan.

Jo, allra först när han blev lös i rummet, så nosade han förstås runt lite, speciellt där Nixon hade legat. Lite intressant att även Malins Bilbo gjorde likadant; Nixon var tydligen ganska spännande.
    Det var också intressant att se att Bilbo, ung border collie, var mer "på tårna" än Pingu. Bilbo tänkte mer, testade mer, var mer aktiv, både till huvud och tassar. Fast han fattade "vinken" och la sig ned och slappade han också, men det dröjde lite längre än med Pingu, "slö" springer spaniel. Kul att se olikheterna.

Slö springer spaniel... eller är han död?

Hm? Vad mer att tillägga... Jo, när jycken hade "fattat vinken", att det lönade sig att ligga och slöa, så utmanade vi dom (en i taget, alltså) genom att nån av oss reste sig upp utan att ge nån notis till hunden, som då givetvis reagerade (tittade/reste sig upp). Det vi ville var att se att jycken ganska snabbt - trots störningen - åter gick in i "slöläge". Vilket de bägge gjorde.

Ja, inte vet jag hur många löptikar som har traskat där på golvet i Arningehallen, men Pingu slappar hur som helst.

Läxa till nästa gång är att tänka ut en tio-i-topp-lista på olika miljöer att träna avslappning på, rankade i svårighetsgrad. Min första spontana tanke... avslappning med närvarande löptik är nog rankat svårast, men jag kan ha fel... Inte för att det finns nåt rätt eller fel utan olika individer.
    Hm? Kan inte nån löptik komma till på onsdag då nästa tillfälle är, så det blir upp till bevis!! ;)