Nu är jag som alla andra för...

... nu har även jag Per Jensens bok "Hunden som skäms" i min ägo. :) Så nu är det upp till bevis, Per, om boken är så bra som alla säger. ;)

Hoppas det är stycken i boken...
    Ja, jag blir tokig på hans hemsida, ju. Stycken lyyyyser med sin frånvaro. Det går ju inte att läsa, ju!! Fast det är jätteintressant. Så jag brukar ctrl-C:a, öppna upp Wordpad (eller vad det nu heter) och ctrl-V:a för att sedan - lite så där improviserat - dela upp texten - lite här och där - i stycken - så man kan läsa ´t!!!!*

Jo, apropå böcker!
    Jag var ju på Memea Mohlins föreläsning i måndags. Då så hade hon ju tagit med sig några böcker för försäljning. Jag velade mellan den mycket behövliga "Låt bli å dra i kopplet, hundjävel"** (den heter inte exakt så, kommer just nu inte ihåg vad den heter) och "Hur får jag min hund att...", men valde till slut den sistnämnda - trots att jag hade en liiiiiten misstanke att jag redan har den. Fast jag resonerade att genom den får man mer tips för pengarna (100 kr/200 kr). "Dra i kopplet"-boken är ju mer bara ett tjockare häfte, med många bilder samt den tar ju enbart upp ett ämne (väl?).

Medan jag satt där och lyssnade på föredraget samtidigt som jag såg på bokomslaget så blev jag mer och mer övertygad om att den redan finns hemma... eller är det så att jag sett omslagsbilden så många gånger i reklambilder för den så att den känns så himla bekant?

När jag sedan kom hem fick jag svaret. Jo, jag hade den redan. *suck* Det här är nu den andra hundboken som jag råkat köpt fast jag redan har den. Att jag även har gjort samma misstag med CD är väl känt; att när man efter ett bra tag får för sig att ordentligt sortera in den i bokstavsordningen - så finns den redan där!! Tjejen med koll? Ja, det är i alla fall inte jag.

Så om det nu skulle finnas någon stackare därute som känner att de skulle behöva Memeas "Hur får jag hunden att..." eller/och Niina Svartbergs "Lyckas på tävling" så finns de bägge här till förfogande.
    Man skulle ju kunna tro (inbilla sig) att om man äger två (2) stycken "Lyckas på tävling" så skulle man just det, alltså lyckas på tävling, men det funkar visst inte riktigt så...


För att ni ska slippa besväret att nyfiket scrolla allra längs ned för att se vad dessa ovan * och ** står för, så kommer dom redan här. Håll tillgodo.  
*  Med flit - för att riktigt demonstrera - så delade jag upp - texten (meningen) - i - stycken. Men det är förstås inte sådana - stycken - som jag efterlyser. :)
** Hoppas Memea har humor.

Det var fullt i klubbstugan i måndagskväll. Foto: Louise Medman.

Så i måndags var det Memea-föredrag. Här är en bild från det. Bilden har jag med berått mod snott. Moahahaha!
    Föreläsningen handlade om missförstånd mellan människa och hund. Speciellt några mycket vardagliga situationer togs upp: Gå fint i koppel, hundmöten och... eh? Vad var det mer? Inkallning? Hund som skäller vid besök? Äh! Jag kommer inte ihåg. Det jag däremot kommer ihåg är att chokladrutorna som Carina hade bakat (var det väl?) var extremt goda. MUMS!!!!! Jag tog (och betalade) två, fast jag ville egentligen ta hem hela kakburken. Jag kan ännu förnimma mig den exceptionellt utsökta chokladsmaken. Mmmmmmmm.

><

På tisdag kväll var det agilitysektorsmöte inkluderat "Årets agilityhund"-utdelning.
    Pingu och jag kom på en mycket hedersvärd andraplacering i kategorin "Årets diskmaskin". Ja, lyckas man diska sig 40 gånger på 45 starter så är man bra... på att diska sig, alltså. Hm? Det var nån i min närhet som påstod att man (vanligtvis) inte eftersträvar att lyckas vinna denna kategori. Eh? Fattar inte!! :)
    Jag måste förstås förtydliga att efter respektive lopps diskning (och ibland även före) så har Pingu och jag gjort fina lopp tillsammans. Ofta brukar tyvärr Pingu direkt efter starten bara rusa rakt in i banan och ta några hinder av bara farten, dvs disk. Jag har bestämt att vi ska sluta upp med dom fasonerna...
    Vill även påminna om att ett utav de fem vi faktiskt kom i mål så erövrade vi en "sån där" pinne, blev 7:a av 79 startande - i agilityklass, där även gungan var med. Gungan som Pingu har haft/har så svårt för. Det känns verkligen som en seger!!

En favvo-bild i repris.

Inte nog med att vi kom tvåa i "Årets diskmaskin"; Pingu och jag vann kategorin "Årets Blooper" som de så fint hade döpt om till "Årets Leende". :) :)
    Jag hade skickat in bidraget där jag på Häverö BK lyckades glömma bort banan. Plötsligt så upptäcker jag att nummerskyltarna står på "fel" sida av hindren. :) och jag inser att jag är helt lost. Då utbrister jag högt: "Jag har glömt banan!", men jag springer oavbrutet på med orden "Äh, vi kör ändå!".
    Till publikens glada skratt så kutade Pingu och jag en helt egenpåhittad bana som minst räckte till en och en halv bana. Ja, vill man få ut så mycket man kan utav startavgiften så... ;) (jag var faktiskt lite orolig att nån skulle ta illa upp).

Viktigast av allt: Pingu märkte ingenting av mattes fadäs. Vi hade lika roligt båda två och jag tror nog att även publiken hade det. Nåt som däremot stör mig fortfarande är att jag visade så himla dåligt (Pingu missförstod givetvis) mot långtunneln innan min mycket personliga målraka.

Agility ska vara roligt!!. Det står till och med det i de officiella tävlingsreglerna.

Jag blev faktiskt lite fånigt rörd när jag förstod att Pingu och jag hade vunnit, men det här om vilken attityd man har på banan tillsammans med sin hund är för mig en riktig hjärtesak.

Pingu tuggade glupskt upp sin "Blooper"-vinst.

På onsdagkvällen var det dags för Filtträningskursen igen.
    Jag gillar skarpt vår kursledare Carro. Om jag nu lite lömskt elakt ska jämföra Memea och Carro så håller jag faktiskt mer på Caroline... även om jag förstås även gillar Memea. Varför då, då? *funderar ett slag*

Jo, gillar framför allt hennes äkta entusiasm, glädje samt hennes genuina vilja att förstå både hundägare och hund. Det är inga pekpinnar, inga rätt eller fel. Sist men inte minst Carros hundimitationer går inte av för hackor. Gillar´t!!

Efter filtkursen. Hundarna är som fromma lamm.

Före filtkursen. Två vilda bushundar.

 De två bilderna är faktiskt från filtkursen... fast efter den hade slutat, strax innan vi gick hem då Pingu och Bodil fick leka litegrann.

Så det är lite ljug, alltså.

Hihi! Sen kan man förstås undra vad vår duktiga filtkursledare tycker om mig och min ibland kanske tröttsamt fåniga och tråkiga lustigkurrehumor som aldrig (nästan) tar nåt på seriöst allvar. Äh! Om det i så fall är så, så bjuder jag även på det. :)

Här en filmsnutt från tidigare idag.

I och med att Pingu har haft en tendens att alltid glo på mig ett slag innan han går till filten, så ville jag få till så många "gå-till-filten"-belöningar som möjligt. Därför kastade jag ofta belöningarna utanför filten (så han raskt efter fick tillfälle att söka upp filten igen).

    Jag ville även testa att få Pingu långt bort från filten för att se om han genast och direkt går till den utan att först stanna upp och typ fråga "Öh! Måste jag knalla bort till den däringa filten först? Varför ger du inte mig godiset direkt för, dumskallematte?!". Med andra ord så har inte filten ännu något riktigt värde för Pingu.

    Fast nu idag så tycker jag att han verkar ha fattat grejen. Han stannade inte upp och glodde så många gånger på mig innan han, van targetvovve, la sig på filten.

Lite typiskt Pingu att han - mitt i alltihopa - plötsligt helvänder och börjar nosa efter nåt. I och med han då var utanför filten ganska länge, så blev belöningarna sedan på filten. Ja, så tänkte jag i alla fall. Rätt eller fel? Who knows?

Det stör mig att jag missade "the moment" och timingen att belöna när Pingu så fint lägger sig till rätta på ena skinkan. Jag var däremot lite småduktig att inte belöna hans tasskrafsningar i hans försök att testa vad som ger godisutdelning. Jag väntade ut - och grämde mig att jag missade innan - men fick strax tillfälle att belöna när han testade att nosa vid magen (typ). Målet är ju att jycken ska ligga avslappnad på filten, då ofta som en kringla med nosen vid magen.

Haha! Sen hade jag "problem" att få honom bort från filten. :) Ska nog snart lägga på muntliga kommando.

Apropå typiskt Pingu...

    Under filtkurstillfället i onsdags så gick vi igenom olika fokusträningsgrejer. Mycket bra!! Pingu behöver lära sig att fokusera. Jag valde att köra targethandmetoden. Han var jätteduktig i klubbstugan.... Vänta!! Nu kom jag på en grej som inte var så särdeles duktigt... Vänta så ska ni få höra!!

Jo, jag min dumskalle reser mig plötsligt från bordet för att hämta en penna, och glömmer bort att jag har en hund med mig (!). En hund som visserligen var fastbunden i fönstergallret, det mycket stadiga fönstergallret (ja, jag kände efter före, min vana trogen ;) ) men han var på alltför nära räckhåll till mopsen som satt, lugnt och beskedligt, bakom oss.

    Efter jag hämtat pennan så sätter jag mig ned för att använda den, och så utbrister jag förvånat: "Vem är det som morrar?!" och vänder mig om för att se vad som står på.

    Jo, min söta (?) hund står i hög färd att göra proceduren kort med en söt mops. Jag måste säga att Pingu låter väldigt illa när han är förbannad, och jag med, kanske.

    Men eftersom min attityd smittar av sig på min hund, så lugnade jag ned mig direkt. "Titta!", uppmanade jag glatt Pingu (alltså precis tväremot man vanligtvis gör när ens hund gör utfall mot en annan hund, något som Carro precis bara några minuter innan hade pratat om) och Pingu såg mot söta lilla mopsen. "Bra!!!", utbrast jag och Pingu såg då på mig och blev bjuden på en godbit. "Titta!", upprepade jag igen. Pingu såg lugnt mot Herr Mops. "Bra!!", sa jag. Pingu vände glatt huvudet mot mig, och så godbit. Sen ville inte Pingu glo nå´ mer mot lilla mopsen, trots mina uppmaningar att "Titta!". "Äh, dum-mopsar bryr jag mig inte om.", visade då Pingu och la sig ned som en "halvboll", helt avslappnad. Trots att Herr Mops fortfarande var precis bredvid. Det ni!!

Jo, tillbaka till targethanden...

    I morse, i skogen, fick jag för mig att fortsätta att lära in handtarget (nu med ännu mer störning, alltså skogens alla dofter etc). Jag passade på när Pingu råkade stå precis intill mig. Jag visar min hand och Pingu duttar klockrent. "Bra!" och belöning. Jag testar igen. Klockren handdutt. Belöning. Alltså nu två klockrena duttar i rad. I min iver testar jag en tredje...

    Pingu nonchalerar nu totalt min utsträckta hand, passerar den och rusar bort en bit för att nosa och spåra i vegetationen. Tala om att man känner sig ratad!

    Det här är så typiskt Pingu; att mitt i träningen, helt plötsligt bara gå ifrån och göra nåt annat (läs: nosa, oftast i alla fall). Jag skulle kunna begripa det om det var så att han hade svårt att förstå vad jag vill, om han hade innan misslyckats. Men nu verkar det mer som om han bara tröttnar; mina belöningar är med andra ord inte tillräckligt bra.

    Eller beror det på nåt annat?