Att visa hänsyn... är det det mest godtyckliga som finns?

Mm, det är nog till och med mer godtyckligt än det sunda förnuftet. 😏

Mitt sunda förnuft säger mig att bilderna här ovanför är hänsyn- och respektlösa mot hundar samt respektlöst komiska (speciellt den högra där Pingu la sig mitt på behållarsöket på en nose work-träningstävlingen - och hade inte en clue vad han skulle göra och matte skrattar och bara måste ta en bild mitt i alltihopa på hundskrället). 😊

Jaha, nu har hon varit ute och läst på så kallade sociala medier igen...

    Tja.. ja, det var en tråd i en Fb-grupp nära dig... och mig också då. Det var en intressant diskussion, faktiskt utan att det spårade ur så särskilt mycket, bara litegrann. 

Det mest underhållande var nog konversationen mellan två kommentarsskrivare, där den ena tyckte att hundar som inte klarar av att invänta sin belöning i nån minut/en stund för gott utfört arbete inne på banan inte är tävlingsredo, och bör åka hem och träna detta, av hänsyn till andra tävlandes hundar som är känsliga för plötsliga beröm-tjohooanden och/eller dragkampslekmorrande intill/i anslutning till banan. 

Det tog inte lång stund innan den andres mothugg kom: "Öh? Varför är den enes problem mer värt och ska ges hänsyn till än den andres? Du får väl åka hem och träna plötsliga belönings-tjohooande och/eller dragkampsmorrande!" (ej citat)

Trångt, trångt, trångt, men alla ska få plats att värma upp, tävla, och sen få en trevlig belöningsstund.

Jo! Jag tycker att det här är instressant; att vissa störningar är helt accepterade på tävling, medans andra är det inte. Exempel: Ofrivilliga, men dock förvisso slarviga godistapp är ett big no-no, men att med berått mod föra in en löptik är en helt legal störning. Oj! Nu blev det löptikssnack igen! Det var inte meningen, ju!! Försöker faktiskt undvika detta lite smått tjatiga ämne. Attans!!

Okej, bättre exempel är förstås det förstnämnda eventuella godistappet och/eller högljudda belöningar. De flesta i tråden var på de (över?-)känsliga hundarnas sida, men ärligt talat så förstår jag inte riktigt.

• Kanske är det för att man kommer från agilitysporten med tjohooande från både deltagare och publik, liv och stim samt skällande?

• Kanske är det för att jag har en kärlekskrank byracka till hund som önsketänker att det finns löptikar som vill fria till honom överallt? Det spelar liksom ingen större roll att det han fått nos på egentligen är kastrerade gamla hanhundar eller om det är en hund av samma hundras som en löptik han flirtade med (dock obesvarat) för över två år sen eller att det är "lillasystern" i familjen till löptiken som precis har löpt klart som råkade traska förbi när det enbart är två hundar kvar innan ens egen start - och ens önsketänkande hund blir störtförälskad och ej längre kontaktbar.

• Kanske är det för att jag har en hund som har så himla svårt med sin impulskontroll som bara måste rusa iväg och undersöka när han vädrar en spännande doft i näsan?

Det gäller för Pingu-benen att hinna med Pingu-nosen över stock och sten.

• Kanske är det för att jag vägrar (!) att lämpa över träningsansvaret på nån annan? Om/när min hund inte klarar av en störning så är min första tanke (nja, andra om jag ska vara riktigt ärlig, min första spontana tanke är nog "Attans också! Typiskt!!") att jag måste försöka på nåt klurigt sätt träna det, vad det än månde vara.

Nu invänder säkert en och annan läsare att godistapp är förbjudet enligt tävlingsreglerna, löptikar är (numera) tillåtna att deltaga på tävling, och jag håller med fullkomligt om det.
    Det jag dock ifrågasätter är att godistapp, belönings-tjohooande, skall, (lek-)morr etc gör vissa så överdrivet upprörda. Hm? Kanske ska till nästa regelrevidering föreslå att godistapp (etc) ska bli tillåtet. 😉😊😏 Haha! Hur många tror på att det blir antaget? 😀

 En tävlingsbana kan ju aldrig bli kliniskt ren samt störningsfri. Vad vet man har traskat över planen det senaste dygnet när ingen såg nåt? Vilda djur av alla de slag inklusive harar med tillhörande harpluttstapp, eller en löptik vars ägare inte har en aning om att det är inom en mycket snar framtid en tävlingsbana, för att inte tala om hundägaren som ännu inte har en susning om att dennes tik precis har kommit i löp. Alla kan ha varit där på tävlingsområdet.
    Men... när det gäller dessa ovanstående exempel så är i och för sig samma störningsförutsättning för alla tävlande... fast egentligen inte! Beror på hur man tänker; olika hundindivider är ju olika störningskänsliga. Och så kommer man tillbaka till vad man bör träna inför tävling.

Vad jag vill komma fram till är att ibland har man tur och ibland inte, och hur som helst; ju mer man tränar desto "mer tur" har man. Heja Ingemar Stenmark!! 😊

Den impulskontrollbefriade samt lättfrestade Pingu beskådar en rallyträningsbana med en "något" utspridd åttans frestelse. 😉

   Jag har varit med om rallytävling där Pingu nosade upp godis mitt på banan och knaprade nöjt i sig istället för att göra en snygg och flytig 270 graders vänstersväng (vilket då var hans paradmoment).
    På agilitytävling har jag varit med om att Zafir ställer sig upp, där han sitter framför första hindret, vänder sig om och knatar lugnt ett par meter bortåt - för att sen nöjt tugga i sig nåt gott. Sen hade han tid för att köra agility. 😉

En ung Pingu sniffar in bloggläsarna.

    Apropå Zafir, som ju är den absoluta agilityrookien, så har han mitt i loppet rymt av planen för att spåra/vädra sig fram till övergivna människomatsäcksmatrester lämnade ett par meter från ringside, som han självbelönande och nöjt mumsade i sig. 😋

Jag har varit med om på en lydnadstävling, vid inkallningen, när Keaton helt plötsligt blir totalt döv och ofokuserat sitter kvar, men vaknar upp efter några upprepade inkallningsförsök, och får sen för sig - allt för mig helt oväntat - att köra den klassiska ingången bakom förarens rygg... för att en hund med matte råkade just då passera på gångvägen, ett tiotal metrar, bakom min rygg.

Apropå lydnadstävlingar, så blev jag nu påmind om en tävling där en ensam skällande hund var uppbunden intill banan, och ja det störde, men min tanke var: "Men den störningen borde min hund klara av. Vi är ju för sjutton på en lydnads-tävling!!"
   Haha! Nu minns jag en agilitykurs, för typ "tusen" år sedan på bortaplan, där vi agilityfolk blev strängt uppmanade att se till att våra hundar var tysta... för en annan träningsgrupp (lydnad) skulle träna platsliggning på den angränsande appellplanen. Jag begrep ingenting! "Vadå? Det är ju lydnadshundar, de ska väl fixa lite eventuella hundskall?", tänkte jag förundrat, "Och om de inte gör det så är det väl hög tid att träna det... och varför inte passa på att göra det nu?"
    Just for the record: Våra agilityhundar var lydiga nog att hålla tyst under de andra hundarnas platsliggningsträning. 😉😊😀

Vad jag menar är...

• Plötsligt, helt oväntat (?) är Murphy framme med sin lag, och tillfälligheterna sabbar ens tävlande och ens hunds koncentration, men det kommer fler tävlingar för att revanschera ens tidigare misslyckande.
• Att träna alla möjliga (och omöjliga?) scenarion. Och nej, jag påstår inte att det är lätt att kunna vid ens vardagliga träningstillfällen iscensätta främmande hundars ägares vilda belöningstjohooande eller för den delen löptiksdoft. Men med lite fantasi så kan man få till liknande situationer. Varför inte träna mitt i hembygdens köpcentrum med liv och stim?

Kort torr-rallyträning innan jobbet med centrumstörning inklusive passerande tåg, bilar samt skyndande fotgängare tätt intill...

... för att inte tala om en och annan kråka som åskådare uppe på staketet, eller som på bilden när Pingu vädrar och spanar bortåt där en jobbarkompis kommer cyklande mot oss.

Rallyträning pågår hemma på gårdsplanen i lugn och ro.

Att visa hänsyn är samtidigt att visa respekt. 

• Att i möjligaste mån hålla avstånd.
• Om någon kommer för nära; flytta på dig själv istället för att bli förgrymmad på "inkräktaren", och visa "inkräktaren" respekt genom att intala dig själv att närgångheten var ett simpelt och mänskligt misstag.
• Att undvika (borde inte vara så svårt) olämpligheten att äta samtidigt som man går banvandring. Även om du är helt säker på att du inte slabbar över hela tävlingsbanan, så finns det risk att någon av dina medtävlanden inbillar sig det. 😉
• Funktionärer, såsom exempel hinderfixare bör (!) inte inmundiga sin välförtjänta lunch under funktionärsarbetet på banan, vilket kan ses respektlöst mot de tävlande. (Hihi! Fast å andra sidan om vi tillåter godis inne på tävlingplanen så blir det inga problem med det. 😋😉😊)