Skryt i slutet. :) Måste skärpa mig! Både med bloggandet och hundträningen...

... för att inte tala om min egen konditionsträning... *harkl* Äh, den skjuter jag upp till sen. Har ju en hel del choklad och cola att dricka ju. Sen... när den är uppäten/uppdrucken då! Hm? Fast... först måste jag vila lite på "maten". 😏

Ser ni Zaffe? Han står där bakom buskarna och hoppas att bli jagad...

"Försök å kom å ta mej då!!", visar och lockar Zafir morskt och jonglerar lite med sin pinne.. eller gren rent av.

"Hmpf! Vem bryr sig? Lek du fjantlekar med din tråkpinne själv, du!", svarar Pingu, och Zafir blev något besviken för en... sekund. Sen skuttade han glatt vidare på tomtstigen.

Filmsnutt på stolt-som-en-tupp-Zafir.

En sovstudie av...

... världens bästa Pingu. 💝

På jobbet. Söt-Pingu undrar varför vi inte går hem för när det ju är efter stängningsdags i butiken. Eller så undrar han kanske om det är uppochnervändavärlden eftersom matte är på hundarnas sida av grinden och han på människornas?

  

Hihi! Ser ni vad det är?

Varje gång vi går ut från jobbet på sena kvällen när det är mörkt så där, så tänker jag: "Hoppas inte vakten kommer från andra hållet... Äsch, då får vi se hur tuff hen är eller om hen hoppar högt." Jo, jag har *harkl* skrämt en och annan vakt nån enstaka gång där i jobbkorridoren när de trodde det var tomt.. och så var det inte det. Hehe!

Hemma i soffan. Zafir har somnat typ mitt i återfunnet-gammalt-märgbens-gnaget.

Zafir och Pingu på infartsparkeringen en kväll innan avfärd hem efter jobbet.

Så här skrev jag på Fejjan om bilden här ovanför:
"Trots att jag inte alls hade nån lust så blev det ändå en 50 minuters promenad efter jobbet + 20 minuters rally/freestyle-träning på parkeringen innan hemfärd...
"Nä du!", nekade mitt bättre vetande barskt åt mig, "... Du får ingen El Maco om du inte går ordentlig promenad med hundarna!! Tog det bara 50 minuter? Nä, minst en timmes promenad ska det va´! Se så! Som kompensation: 20 minuter hundträning på stället!!", envisades samvetet.

Jag fick min El Maco till slut - och den var precis så god som den ska va! 😋"

Och så här skrev jag på Fb om följande bilder:

"Nu har jag gjort det!! 😊
Törs knappt erkänna att vad jag minns så är det här första gången jag badat Zafir.
Behöver jag säga att jag avskyr att bada hundar? 😏 Det är blött och hundarna uppskattar det inte heller, men de är tämligen medgörliga.
Bilderna är från en kort kissrunda på tomten efter badet.
Förresten även första gången Zafir fick tillfälle att använda sin fina, nya o egna tröja." 😊

Vissst är dom söta i sina tröjor?

Men träningen då? Hur går det egentligen med den?

   Ja, ja... Här kommer några träningsbilder!

Pingu väntar på sin tur att få köra agilitybanan.

"Åh, vad trist! Det blir ju aldrig min tur, ju!!", suckar Pingen.

Pingu ljuger, för han fick köra banan flera gånger, och han var duktig som vanligt. Det skulle dock gått ännu bättre om matten kunde springa fortare och om Pingu hade ännu bättre hindersug. Det var just vid en hinderkombination i banan som det var stört omöjligt; när matte inte hann med så sprang Pingu typ baklänges och undrade: "Men vart ska jag då?!! Matte! Vaff! Vaff! Vaff! VART SKA JAG?!!!"

Den andra banan vi körde funkade bättre. Den hade (i mitt tycke) bättre flyt och framför allt inte en massa "spring-utav-bara-helvete-tills-du-storknar-och-dör-av-syrebrist-samt-dina-klumpiga-elefantben-känns-som-just-klumpiga - och tunga - elefantben-fastbundna-på-ens-fötter". Hm? Var var det där nu om ens egen konditionsträning..? Eh? Äsch!

Jo, en rolig grej med Pingu är att han är (oftast) så himla noga med vilken belöningsleksak jag bjuder på efter banslutet. Jag råkade ha en sån där kaninskinnskamptofs i fickan (från Zafirträningen), som man ju skulle kunna tycka vara värsta bästa belöningen för en jakthund. Men nä! När Pingu upptäcker att det inte är hans speciella (?*) tävlingsboll så ratar han kamptofsen och spottar ut den samt ser uppfordrande på mig: "Duh! Fel!! Var är min boll?!"
    Vid nästa varv så kom jag ihåg att byta till rätt leksak. "Så där ja! Ordningen återställd.", kampar Pingu euforiskt och burdust med sin boll. 

* Så speciell är den alltså inte. Det är en sån där vanlig, halvliten, mjuk "fluffboll" (Pingu vill slita ut fluffet) som är inhandlad på ICA. Det här är säkert den tjugonde bollen... De liksom "blir till intet" efter Pingu har slitit sönder dom.

Zafir, watch and learn!

Zafir fick förstås också köra några hinderkombinationer. Han blir allt duktigare, vilket är kul med tanke på att vi ju knappt har tränat nåt. Det ska bli så kul sen när det blir vår och man kan åka upp till brukshundklubben för lite spontan agilityträning så där bara, när andan faller på.
   Försökte träna lite rallymoves i gången medan vi väntade på vår tur på agilitybanan, men det blev för svårt; Zafir kunde inte koncentrera sig.

Här pågår torr-rallyträning (inklusive passivitetsträning på "avbytarbänken") på en parkeringesplats nära mig, men vi hade aldrig tidigare kört träning där. Så med andra ord lite nya störningar runtom. Zafir hade liiite svårt när en människa passerade oss precis intill, men en dag så ska det funka!

 Kul när man märker att det faktiskt går framåt i träningen; Zafir behöver inte längre ha en konstant fylld godishand framför nosen och Pingu har numera en bättre fotposition (inte 1-1,5 meter för långt fram). 😊

Efter det korta och spontana samt så nyttiga träningspasset tyckte bägge jyckarna att det var dags för lite godisstensgodis.

Nu kommer skrytet!!

    Tidigare i veckan bestämde Ina och jag att vi måste (!) ju ha vår sedvanliga El Maco-date, och bestämde oss för att samtidigt träna lite rally, och självklart så vill vi att resten av rallygänget ska hänga med. Så vi blev sammanlagt fem mattar och hela tretton hundar som träffades på Hundloftet för både förtäring av matnäring och träning igår kväll, alltså en fredagskväll.
    Fast det var bara Katta och jag som hade El Maco-date; de andra käkade andra obskyra menyer från McDonalds.

Rallyproffset Katarina fixade en rolig bana till oss alla med skyltar från alla fyra klasserna (nja, ingen mästarklass, va?), och....

Pingu var JÄTTE-DUKTIG!! Min fin-Pingu! 💗

Han glänste på rallybanan! Var följsam (mestadels) och fixade allt så fint, till och med "Tre steg bakåt"-skylten (avancerad klass). Fin-fin-fin-Pingu!!
Blev så stolt. Tänk, Pingu som förut var hopplösare än... de hopplösa, men nu (nåt år senare) fixar han en hel bana - till och med lös och ledig.

Rallyträning pågår. 😊

Jo, med flit körde jag först flams-Zafir, för att jag sen när det är Pingus tur få den trevliga känslan att jag har i alla fall en hund som kan nåt. 😉 Det är liksom roligare att först kämpa, och det känns hopplöst motigt, för att sen kunna typ "slappna av" med hunden som kan, och få en mentalt stärkande "Vi-kan!"-känsla i kroppen.

Eh? "slappna av" är förresten helt fel ordval!! Det är ju hur jobbigt som helst att köra rally; man måste ju vara så "på" varje sekund; få timingen rätt för både kommando till hund och få rätt avstånd till skyltar. Men ibland tar man (jag?) mikropauser för att hämta andan och just andas samt få ner/lugna ner hunden lite (inga frustreringsvaff eller tokflamserier).

Jag tycker alla tretton hundarna var duktiga, och en del till och med jätteduktiga.


 
Blev lite nysmåkär i Lina, 12 år, som såg så sött lycklig ut där hon travade intill sin mattes sida. Extra söt är hon när hon får till sina söta liksom piaffiga passage-lyft med framtassarna.

Och så har vi Favvo-Zero. Kommentarer överflödiga.

Som sagt, alla hundarna var duktiga, Sharon, Zia, Sheena, Frasse, Lukas, Leia, Zack, Lina, Tazza, Izza och Zero samt förstås Pingu och Zafir. Alla på sina sätt och vis. Så kul när man ser att det blir framsteg - och att det ibland bara blir flams och en å annan "lägga-sig-på-rygg-och-sprattla"-skrattskoj som är framför allt Lukas specialité, men både Frasse och Pingu ligger inte långt efter.

 Helst skulle man förstås haft bilder på alla tretton hundarna. Nu blev det lite orättvist, men.. så är det.   

 

Rallyträning pågår. 😊

Haha! Jo, ifall nån undrar varför mina hundars "avbytarbänk" var inne på toan, så var det helt enkelt för jag var lat; slippa gå äääända bort till Hundloftets hundboxar (alltså, typ ett par steg till), men faktiskt också för att nu kunde man enkelt banka.. Hm? Jag menar... diskret knacka *harkl* på toadörren när Zafir högljutt protesterade mot att han måste vänta på sin tur.
    I och med den stängda dörren kunde man också tajma in banket.. Nej, jag menar, försynta dörrknacket bättre när han fortfarande lät (om han satt i boxen så skulle han ju se att nån närmade sig och därmed tystna för att sen börja ljuda direkt man har gått därifrån.