Jag skulle ju inte!! Att det är så svårt att låta bli

Sist i detta blogginlägg kommer ni få reda på vilken låt jag på sistone haft malande i huvudet...


Jo, datorn har strulat, så därför kommer det nu ett sånt där låååångt inlägg igen där vi för ett slag hoppar tillbaka i tiden några veckor..
    Jyckarna och jag tänkte åka till Fängelseskogen med omnejd. När vi passerade golfbanan fick jag tanken att man kanske skulle välja den istället, men beslöt att ta skogen ändå, men där var det visst jakt på gång, så golfbanan blev det.

Självklart kommer det folk precis när man ska påbörja promenaden, så man fick invänta hundutsläppet tills man typ kom ur synhåll, vilket är en relativt svår sak att få till ute på en golfbana. 😉

 Okej, hundarna släpptes och inkallningsskillsen testades; ja, dom funkade. Förstås ser jag då att det kommer folk gående även från andra hållet. Vänder, ser nu att de som kom bakom mig nu har kallat in sina ystra hundar och åkt därifrån.
    Eftersom jag själv inte vill åka hem redan nu, så fortsätter vi på andra kanten av golfbanan, men håller hela tiden uppsikt på sällskapet som kom mot oss där vi gick innan. Att man aldrig liksom kan få vara ifred där ute i vida världen! Varför måste alla andra också få vara ute samtidigt?
    Jag menar, när mina medmänniskor uppför sig på det här sättet - att bara vara, precis som jag - så ställer det krav på mig som hundägare; att de lyder mig och så där - och det är faktiskt väldigt jobbigt. 😒 Man vill vara ifred och bara kunna slappa, liksom. 😎

Zafir rusar.

Sen ser jag hur sällskapet verkar vara på väg därifrån, och jag pustar ut lite. Zafir bestämmer sig för att göra en toalett, och jag plockar givetvis upp. Nu blir det papperskorgsletning! Jag spanar över hela golfbanan, men ser inte en soptunna så långt ögat kan nå, men jag minns lite vagt att det brukar finnas en däääärborta bakom kullarna...

Ja, det gjorde det - men också en skock med hästar (med ryttare ovanpå). Fast snart så har ryttarsällskapet försvunnit bort i fjärran.

Här spanar jyckarna bort mot hundsällskapet...

... och här bort mot hästskocken samt den plötsliga biltrafiken bort mot golfhuset. Kan det måhända vara jaktlaget som nu har bytt plats? Hur som helst så kände jag mig - mitt i det fria - helt omringad.

Okej, två extra positiva saker från den korta promenaden (förutom att ingen hund smet iväg, så matte fick skämmas):
1. Jag lyckades få Zafir på andra tankar när han i full kareta tänkte hoppa i den äckliga golfbanesjön eller det är förresten en å... eller en kanal blir det väl eftersom den är väl byggd av mänsklig hand.
2. Jag hade rackarns tur att jag var förekommande och kallade in mina två odågor till "nära-kommando" när vi på återvägen går runt högerkurvan och nästan är framme till parkeringen. Innan mina hundar ser de mötande hundägarna, så ser jag dom - och kopplar mina två ännu helt ovetandes hundtelningar.

Nyårsafton 

Eftersom det faktiskt var väldigt lugnt hemma (utan en massa knallande, alltså) så hade jag nästan glömt bort att det var nyårsafton. Jag somnade till i soffan - och vaknar med ett ryck när värsta fyrverkeriet hörs utanför - och bägge jyckarna rusar bort till fönstret. 
    Men jag finner mig direkt - trots yrvakenheten - och utbrister nåt glatt samtidigt som jag frenetiskt letar efter godbitar i fickan. Pingu gör en helomvändning och kutar runt bordet till mig (istället för upp i fönstret). Jag berömmer glatt och matar godis. Zafir står nu uppe i fönstret och vaffar, men kommer på andra tankar när han ser storebrorsan knapra godbitar, och även han kommer till mig.
    Själv sitter jag lite i klistsret; godbitarna är få och jag vill egentligen inte resa mig upp och därmed riskera förstärka knalleriobehaget, men a man gotta to do what a man gotta to do..
    Så jag reser mig för att hämta mer godbitar. Visst är jag rackarns nyfiken på varifrån fyrverkeriknallarna kommer, men jag vill inte titta ut (och därmed riskera förstärka obehaget), men jag anar i ögonvrån att fyrverkeriet kommer antingen från grannen mittemot eller från vägen.

Sen var det inget mer med det. 😏

Klockan är strax efter nio på kvällen, och vad brukar undertecknad roa sig med på lördagskvällarna? Jo, hundborstning inklusive kloklipp samtidigt som man har stereon på på nästan full volym. Med andra ord, så gjorde hundarna och jag det vi brukar göra.

Bägge hundarna nosar förstrött nere vid centrum, på nyårsafton, vid kl. 23.00-23.30.

Det tokiga var dock att jag måste ned till centrum till jobbet innan vi skulle åka hem till brorsorna för att fira nyårsslaget.

Jag var redo med lyx-Pommacen i bilen (till firandet hos brorsan, alltså) och schmackosen i fickan. 😊😋

När jag släppte ut hundarna från bilen, tänkte jag: "Jag är nog den enda hundägarens som är dumdristig nog att bege sig till centrum strax efter kl. 23 en nyårsafton! Kommer jag bistert få ångra mitt dumma tilltag, månntro?"

Haha! Nä, jag var inte den enda hundägaren. Strax efter min lite oroliga tanke, så hör man en välbekant röst bakom ryggen. Okej, jag blev i och för sig inte så förvånad; om det är nån som hittar på nåt så här "dumt" och okoventionellt samt  precis tvärtemot sedvanlig hundägarpraxis, så är det vi två. 😉😎

Vi stod en liten stund och pratade i det annars typ helt öde centrumet, sen fortsatte vi åt varsitt håll.

Jag ville bara rasta av mina hundar lite kvickt innan jag skulle in till jobbet och fixa lite. När vi går där så funderar jag på om jag kommer få ångra detta; kommer jag nu med berott mod ha "förstört" mina hundar? Kommer jag få bittert bita i det sura äpplet, och stå där med böjt huvud - och skämmas?

När en bil passerar så är jag - osynligt - beredd... ifall, mot förmodan, det skulle vara några dumma ligister som kastar smällare mot hundar. Man vet ju aldrig. Det har ju (tyvärr) hänt. Osympatiska människor existerar ju därute.

Jag försöker hitta på en plan ifall att... men inget hände.

Sen eftermiddag dagen före nyårsafton när jag gick promenaden längs kanalen, så kollade jag långt redan på avstånd noga in en grupp människor som stod lite suspekt ute på en brygga. "Hm? Tänker de fyra av fyrverkeri, månntro? Varför står de där?", funderade jag misstänksamt utan att röja mina negativa tankar för mina hundar medan vi förstrött kom allt närmare. "Vad gör jag ifall att?", försökte jag klura ut en plan...
    Det visade sig sen att barnfamiljen (!) bara kollade in gräsänderna. 😅

Bägge hundarna beundrar 😉 ett fyrverkeri där borta i fjärran.

Sen väl hemma hos brorsorna, så blev det sedvanlig nyårsaftonfika samt att kolla in hur flertalet andra bränner sina pengar med fyrverkeriandet.
    Ja, jag, matte, gick ut för att kolla in det. Jag lämnade mina hundar ensamma inne... Nja, ena brorsan stannade kvar och gav de varsitt tuggben. Med andra ord, så var allt som vanligt - förutom att matte gick ut, vilket Zafir inte riktigt tyckte att det var okej. "Ja, men... jag vill ju följa med, ju!!", protesterade han innanför dörren (efter att tuggbenet var uppslukat).

 Just det! Haha! Vid själva tolvslaget, så går vi som sagt ut. Brorsan går först, stänger till dörren men inte helt eftersom vi andra är ju strax bakom, men Zafir ålar sig förbi och slinker ut genom den halvstängda dörren, ut på altanen. Brorsan upptäcker det dock direkt, och kommenderar in Zafir innan jag hinner komma hela vägen fram till undsättning. Alltså, inga hundar ute nu, liksom!!

När jag sen går ut, så kommer jag på det här med tuggbenen, och ropar till min andra brorsa att fixa. Jag går sen ut till värsta fyrverkeriknallande, och runt huskknuten för att kolla in det vackra färgspelet, men ångrar mig... Jag smyger tillbaka till altanen för att lyssna om jyckarna skäller eller nåt, men det är tyst. Jag vänder åter igen för att se fyrverk... Då hör jag Zafir gläfsa lite innanför dörren: "Jag vill med ut! Släpp ut mig till min matte!!". Jag ignorerar... men sen kom tanken: "Tänk om Zafir hoppar upp mot dörren och öppnar den!". Så jag vänder - åter, åter igen - tillbaka till altanen, för att sätta upp kompostgallret (som råkade stå där) framför trappan.

Sen gick jag bort till andra sidan av huset för att njuta av fyrverkerierna.. men då hade dom nästan redan skjutit klart. Fick ju knappt se nåt. *något besviken* Det var sjutton vad snabba de var med fyrverkerierna!!

Zafir kollar in julgranen.

Nyårsdagen

 Det blev skogspromenad nångång på eftermiddagen.

Ser ni vad det här är? Jo, det är den magiska pinnen, och det är matte som har den!!

Ett simpelt trick för att få smitar-Zafir kvar intill matte, och inte kuta iväg på egen tass i stora skogen.

Obligatorisk godissten där vi oftast brukar köra ligg, men är den nyårsdag så blir det sitt - som oväxling. (Hade alltså absolut inget med vilken dag det råkade vara.)

En "halvobligatorisk" godissten; ibland blir det utdelning, ibland inte.

Min tanke var att bara vara passiv och inte göra nåt särskilt alls för en stund...

... men Zaffe ville annat, så efter att han faktiskt var stilla en liten stund blev det godissöksbelöning...

... vilket är typ tusen gånger bättre än...

... självbelönande viltspårsnosande på egen tass.

Fin-Pingen kollar in matte...

... medan smitar-Zaffe börjar ånyo kolla in omgivningarna...

Pingu iakttar lillebrorsan...

Ta mig tusan om man inte måste "gräla" på lillslyngeln igen. "Kom tillbaka! HÄR är vi!!"

"Ja, ja..", suckar Zafir samtidigt som han spanar. Tänk på att matte har ju fortfarande "den gyllene pinnen" i sin ägo.

Sicken lycka när man äntligen fick leka med den gyllene magiska pinnen!

Jo, han hade fått leka med den små stunder under skogsturen, som lite smakprov, liksom. Men nu var den hans - och bara hans!!

Lite jobbarbilder

"Suck! När butiken äntligen är stängd, så ska matte jobba lite till ändå..", suckar Pingu, men tröstar sig med att han får vara på andra sidan gallergrinden (bakom disken) där matten annars mest brukar vara när butiken är öppen. Det blev lite bytta roller, typ. Jo! Pingu var också sur för att Zafir hade snott märgbenet som han smaskade och gnagde på intill matte.

Äntligen slutjobbat för dagen och ut på promenad i snöovädret.

En annan jobbardag...

Lilla Malou har egentligen slutat sitt löp, men Zafir tyckte att hon luktade gott ännu. Därav avspärrningen mellan dom. Lilltjejen behövde få lite eget space... om man vill uttrycka det så. 😉💘

Haha! Just det! Den här bilden är från efter-jobbet-promenaden där vi råkade passera biografingången så pass nära att dörrarna öppnades - och Zafir skulle absolut tassa in och kolla in bion. Fast det fick han inte för sin tråkmatte. När vi sen gick längs biografens/föreningshusets långsida, så stannade han envist upp och kikade länge in i varenda dörr. Vi brukar alltså annars gå där ganska ofta. Zafir har inte visat ett sådant bio-intresse förut. Gym-intresse, dock; en gång skulle han kvickt som attan hänga på ett par gymmare som gick in till just gymet.

 

En annan dag, fast hemma...

Det blev ju plötsligt iskallt ute, och då passade jag på att tömma frysen och ställa allt innehåll ute på altanen. Zafir kollar nyfiket in läget; om isen smälter som den ska.

När det blev kallt så föll det också en massa snö från himlen...
    Jag skottade altanen (bilden nedan är från dagen efter), och Zafir är förstås lika nyfiken - och i vägen - som vanligt... Plötsligt så kutar Pingu iväg för att voffa några skall mot grindhålet, och Zafir efter - men han tar genvägen genom altanräcket med ett flyyyygande skutt (se pilen). Han slog i räcket med en duns och landade djupt men vigt i snöhögen under. Det borde ha gjort ont när han slog i ryggen eller vad han nu slog i, men han visade inget.

När jag tog bilden ropade jag på honom för att se om han skulle göra om altanskuttet...

... men han sprang runt och tog den mer sedvanliga trappan i stället, så han kanske lärde sig nåt ändå.

Jag är ambitiös *kors i taket*

Jag skottade hela gårdsplanen ren för att sedan kunna träna rally. Skyltarna hade dock frysit fast uppepå den antika balansbommen, så det fick bli torr-rally.

Innan hade jag skottat (för hand, alltså) hela uppfarten.

Sen fick jyckarna turas om i omgångar att träna rally- samt lite freestylemoves, och självklart även att sitta på "avbytarbänken".

Sen fick jag världens ryck att fortsätta träningen, men nu med lite dummyapportering. Här är det Zafir som kommer tillbaka med dummien i flygande fläng.

Numera kan han också sitta stilla kvar medan Pingu får jobba och leta samt apportera dummy.

Pingu in action.

Jo, vid ett tillfälle råkade dummien fastna i buskarna när Pingu skulle köra. Han hittar dummien, men ger genast upp när han upptäcker att den sitter fast. Jag upprepar kommando och försöker peppa honom, men nä! Så jag kallar in honom för att testa att skicka Zafir istället. Jodå! Envisa Zaffe drar och sliter i dummien så den lossnar och kommer med den. Duktig vovve!

Men tok-Pingu! Jag måste få bort alla grejerna först innan du kan komma upp på trimbordet! Vänta!! Hold your horses, hund! VÄNTA!! Pingu hade bråttom upp. 💗

Senare på kvällen blev det spontan rallyträning på en vändplan som gränsar till storskogen. Det blev en utmaning som hette duga för Zaffe som är så viltintresserad.

Agilitysektorsmöte...

Bägge hundarna fick följa med. Zafir skulle absolut in i skåpet (som man kan ana till höger). 

Fröken "Nose work" sa att det låg nose work-prylar däri, men jag vet inte om det var sant...


 

I så fall så var han ju duktig! 😏 Envisa jycke.

 

Avslutning på nose work-kursen

 Rumsök är Zafir jätteduktig på; han klättrar och har sig upp i soffor och upp på fönsterbrädor samt ålar sig ned som en vig orm - vilt sniffande med näsan, men behållarsök...

Nä, där blev jag faktiskt lite besviken på honom. Han far iväg rakt över så alla behållare (glasburkar, lerkrukor, kartonger) far åt alla håll. Han slår/krafsar med tassarna mycket burdust. Ingen koncentration alls, utan han ignorerar behållarna och sniffar runt uppe på bord och hyllor runtom istället.

Vi avslutade kursen med en övning som var som ett doftprov: Zafir skulle inte bli godkänd. Visserligen hittade han doftkartongen till slut - när han sent omsider slutade fara runt över kartongerna för att komma åt att nosa på bord, hyllor och väggar (!) och började koncentrera sig - men då hade tiden redan gått ut (tre minuter?).
    Kanske han var lite trött i huvudet efter övningarna innan, men även då visade han tendenser till att vara - minst sagt - obarmhärtig mot behållar-grejerna.

Zafir vid frökens blädderblockställ.

 

På jobbet igen...

Zafir hade fått ett tuggben och en kul kampsnöresleksak som kursavslutningspresent, men Pingu snodde åt sig knutsnöret...

"Matte, titta vad Pingu har sabbat min kurspresent!!", surar Zafir besviket.

 

Värsta blåstsnöovädret (något överdrivet)...

När vi gick vår promenad efter jobbet i blåstsnöovädret så var typ hela Åkersberga öde; vi kunde traska runt i snöyran helt ostörda. Jo, vi mötte en hundägare som jag bara skönjade mellan yrsnön. Vi hälsade trevligt på varandra. Såg faktiskt inte om det var nån jag kände. 😏

Faktum är att oväderspromenaderna brukar vara de bästa promenaderna. 😊

Epilog, typ

 Varje år samma sak! Jag hade ju bestämt mig för att hålla tyst, men näe då. 
    Det som irriterar mig mest är avsaknaden av ömsesidig respekt samt bristen på eget ansvar - och det gäller bägge parter.

Till exempel när det kommer högljudda protester när andra - i all välmening - tipsar om att träna hunden innan samt uppmanar alla att göra sitt bästa att se till att hunden inte kommer lös. "Nä! Det är bättre att förbjuda skiten istället!!", gormar de utan att på något sätt visa upp vilja att försöka lösa problemet tillsammans med de som vill fortsätta med fyrverkeriandet.
    Samtidigt så ska självklart fyrverkerifantasterna  - i sin tur - även de lyssna och ta till sig, expempelvis att inte skjuta av fyrverkeri intill eller i (!) häst- ko- eller fårhagar (eller mitt i tät bebyggelse, mitt bland folk, för den delen).
Ut med information till allmänheten om detta. Sätt upp plakat framför allt intill ingångar till hagar. Ta in djuren på nyårsafton. Ja, jag förstår att boskapsägare har jobb nog ändå, fast å andra sidan så kanske man ska se det som att det liksom ingår i själva djurägandet. Jag menar, precis som att djur kan bli sjuka och behöva extra vård, borde det inte vara en nyhet att det finns tradition att skjuta av fyrverkerier på nyårsafton, och ens djur då kan bli skräckslagna. Det är sånt man bör ta i beaktning när man skaffade sig djuren.


Ett vanligt argument mot fyrverkerier är detta (som irriterar mig så in i norden):

"Det är inte till någon som helst nytta. Det borde förbjudas!"

Men.. eftersom tusentals (miljontals) människor fortfarande använder det (och har gjort så i århundraden), så borde det faktiskt vara till någon nytta, annars så hade det liksom dött ut precis som... fax-mackapärer, stationära hemmatelefoner eller telefonkiosker ute på byn, ånglok, lutfisk (eh?), dopp i grytan eller att julbocken kommer på julafton för att dela ut julklapparna.

    Om allt som inte är till någon nytta ej längre ska få finnas...

• All sprit och alkohol borde också förbjudas. Stäng alla Systembolag och häll ut all lättsprit ur dagligvarubutikerna.

• När vi i alla fall är igång där i matvarubutiken: kasta allt godis och choklad också. 

• Enbart brukshundsraser borde få finnas - och givetvis så ska dessa självklart enbart få ägas av de som använder dom till praktisk vall/jakt och/eller skydd. Med andra ord: Sällskapshundar får ej finnas.

Nä, nu är du ändå ute och cyklar; faxar kan väl ändå inte vara ohälsosamma, och alla sällskapshundar är inte farliga och/eller skrämmer folk.

Förvisso, men de skrämmer ändock en stor grupp människor; de hundrädda samt så har vi också alla pälsallergiker; de anser nog att hundar "inte är till någon nytta". 
    Man kanske skulle ha en lag att hundar "som inte är till någon nytta" (= sällskapshundar vilken ras de än månde vara) enbart får vistas ute bland allmänheten vid vissa klockslag och/eller vid vissa platser.


Okej, nu fortsätter jag "förbjuds-tänket"...

• Alla bilar borde ju helt klart förbjudas, för tänk hur "tokigt" det blir när folk super och kör bil samtidigt eller när de inte är uppmärksamma av vilken anledning de än månde vara. Hur mycket olyckor och till och med dödsfall har inte bilar förorsakat.
• Flexikoppel ska även det förbjudas - för det finns folk som inte klarar av att hantera detta hjälpmedel på rätt sätt.
• Köksspisar borde också förbjudas; tänk hur många bränder och vilken förödelse det blir när folk glömmer att stänga av plattorna och går och sätter sig för att se på "Så ska det låta" och somnar till i TV-soffan.
• TV-apparater borde verkligen förbjudas!! Och tvättmaskiner samt uppladdningsprylar som börjar brinna av sig själva för att uppfinnarfolket inte konstruerat dom bättre eller på felaktigt vis.
• Knivar är också farliga, saxar... och hus är dödliga - om byggnadsfolket inte har konstruerat byggnaden på rätt sätt...   (Ja, det finns anledning att det numera är exempelvis olagligt att ta med sig större kniv ut på gator och torg samt det finns byggnadsregler.)

Eh..? "... när folk.." Hm? Ser en gemensam nämnare här.. Det är människorna som borde förbjudas. Det är ju det jag har sagt HELA TIDEN, ju!! 😉
Skämt åsido, det finns många saker och ting som kan missbrukas - och därmed blir mycket farliga.



 
Fortsätter tyckandet...

 "Vilket slöseri med pengar! Ge pengarna till fattiga och svältande människor istället!!" 

Japp, en bra idé! Gör det... eller varför inte lägga ut pengar på både ock; både dina nöjen och till de mer behövande; dela upp de pengaresurer du har kvar efter månadens alla räkningar är betalda, alltså lite till båda alternativen. Om du vill, alltså.

"De vilda djuren springer i panik tills de stupar och dör!"

I så fall borde de även springa i panik och dö också vid jakt, jag tänker alltså  nu på viltet som jägaren just då inte jagar. Detta borde även gälla viltet som lever intill skytteklubbar och byggarbetsplatser där det sprängs och varningtutas "hej vilt". (Stressen för viltet som blir jagad är nog inte heller så trevlig... om man säger så.)

Nä, nu cyklar du igen! Det är skillnad på ljudupplevelse vid jakt samt det är inget ljussprak!

     Förvisso! Men jag har då varken sett själv eller läst/hört om att det ligger en massa självdött vilt ute i skogarna efter 31 december, men jag kan ha fel.

"Det är synd om djuren som inte förstår vad som händer!" 

Tja, ja det är "synd" om dom, men jag är övertygad om att de relativt ofta, typ kanske till och med dagligen, känner en stor oförståendekänsla där de lever intill människovärlden med bilar, tåg, skogsmaskiner etc som högljutt och obarmhärtigt far fram.

"Det är miljöförstöring!!" 

Ja, det stämmer, precis som bilar etc. Bilar borde som sagt också förbjudas... eller kanske uppfinna mer miljövänligare, kanske..?

"Det är så hemskt att se sin älskade stackars hund må dåligt, som skakar av rädsla!" 

    Ja, det är det. Samma sak vid ex veterinärsbesök med stickande nålar och skrämmande stora apparater. Fast vid dessa tillfällen har (förhoppningsvis) de flesta djurägare en mer peppande och stöttande attityd: "Det här fixar du. Det är strax över". Man har förhoppningsvis även tränat hunden i att bli hanterad och att vara uppe på trim- (undersöknings-) bord innan.

"Men du kan väl ändå inte på allvar jämföra veterinärbesök med fyrverkerier?!!"

Tja... rädsla som rädsla. Visserligen är det ena ett nödvändigt ont, men ändock liknande rädsla. Spirou (som var skottberörd) brukade skaka av rädsla när vi satt i väntrummet. Det var inte roligt för någon av oss, men jag försökte allt jag kunde att peppa honom att våga och att stå ut.

 

Jag blev lätt ifrågasättande när jag såg en filmsnutt på Fejjan som berättade att i ett grannland är fyrverkeriandet enbart (?) tillåtet mellan kl. 18.00 - 02.00. "... så slipper tusentals hundar oro och rädsla..." Nja... de slipper knappast oron eller rädslan under dessa ändock hela åtta timmarna, vilket ju är en ganska lång tid, och för övrigt är det redan förbjudet i detta land (förutom vid tolvslaget). 

Att det finns ligister (läs: idioter) som missbrukar fyrverkerier och skjuter hej vilt mot folk och djur är sannerligen hemskt vidrigt. Ett förbud mot försäljning till gemene man skulle vara ett sätt att minska detta otyg när det då åtminstone blir svårare att få tag i fyrverkeripjäserna. Sveriges fyrverkibranschförbund verkar i alla fall ta allvarligt på problemet och sitt ansvar.
 
Apropå Fb...
    Uttalanden som ".... borde få fyrverkeri uppstoppat i röven...." eller "... hoppas de skjuter av sig sina egna fingrar...." förbättrar inte möjligheten att hitta en lösning på problemet - utan närmare precis tvärtom; taggarna utåt från alla håll.
   Sådana här uttalanden tycker jag är näst intill lika vidriga som att missbruka fyrverkerierna. Same same but diffrent, liksom. Visserligen och förhoppningsvis (!) kommer personerna som skrivit citaten aldrig föra över de elaka tankarna till handling, men... det är ju tanken som räknas. 😉



Nu ska jag avslöja vilken låt det var som jag gnolade på dagarna runt nyår...
   Jo, det var Grotescos "Det är bögarnas fel" fast jag bytte ut ordet bögarnas till fyrverkeriernas. 😈😜

Om ett par veckor så ska jag gå på ett föredrag med Memea Mohlin om skott- och fyrverkerirädslor. Det ska bli intressant att höra vad som kommer sägas. Hoppas det blir välbesökt.