Min hatkärlek till rallylydnaden
Varför bryr sig folk så mycket om vad andra inte kan?
Under vintern har ju Pingu och jag tränat agility i Arningehallen typ var fjortonde dag. Det har gått över förväntan när det gäller hans nosande och ökända publikmingelförsök, men man har ju där haft hjälp av avspärrande staket. "Pinnarna kommer trilla in nästa säsong!", har en träningskompis siat. "Hpmf!", har jag tänkt. ;)
Inomhusträningen avslutades med en inoff-tävling... där Pingu var i sitt gamla essä; jag jobbade som en galning för att få byrackan med mig, men nej han ville mest nosa.
Nu snart börjar utomhussäsongen. Den första vårtävlingen annalkas med stormsteg. Den är alldeles strax här. "Vi måste träna!! Träna därute bland alla förföriskt lockande dofterna!", konstaterade jag. Så sagt och gjort, trots jag var helt urlakad efter jobbet förra fredagen (alltså inte nu i fredags) så styrde bilen mig till brukshundklubben; Pingu och jag hade vårt första träningspass för säsongen. Själva hindren, kombinationerna var det inga större problem med (förutom staketkombin, som vanligt), men hans nosande, hans plötsliga "smita-ifrån-och-lämna-sin-matte-övergiven-kvar-vilja" är under all kritik.
När vi åkte ifrån klubben så var jag fortfarande vid gott mod, men något... konfunderad över min odågas ovilja att samarbeta/följa/leka med mig och hans oförmåga att vara intresserad av samma belöning i mer än typ 2-3 gånger. Nä, dofterna tar överhanden. De är det han gillar allra, allra bäst.
På onsdagens öppna agilityträningen är jag givetvis (!) med. "Vi behöver verkligen!!", resonerade jag. *suck* Pingu smet och smet och smet iväg om och om och om igen. Det var både publikmingel och egna ensamma utflykter runt omgivningarna. Han är i alla fall envis, pojkslyngeln. *suck* Mina klubbkompisar hjälpte till; Odågan ska verkligen inte få nån utdelning av hans smiteriande!! Tack för er hjälp!
Jag var mycket låg efter onsdagens agilityträning; kände ingen lust alls att starta på den annalkande tävlingen (trots löften från klubbkompisar att hjälpas åt), mitt självförtroende var så i botten. "Det var länge sen jag kände mig så här pass nere", tänkte jag dagen efter och flera dagar därtill. "Jag är ju helt värdelös! Jag har sabbat min hunds träning. Om han hade bott hos andra hade han varit sååå mycket bättre.", gick mina dystra tankar.
 |
| Hur man än gör så blir allt bara fel. Bläh!! |
För att verkligen toppa mina "har-tappat-allt-självförtroende-som-finns"-tankar, så råkar jag läsa följande trådstart på en Fb-sida. Ja, ibland.. nej alltför ofta ska man inte läsa inlägg på fejjan.
16 april 2015
"Har funderat på en sak.
Återupptog rallytävlandet efter ett uppehåll (ny hund) och förvånades av den mycket grundliga banvandringen. Domarna förklarar till och med vad skyltarna betyder.
Här i några trådar kan jag läsa att det finns de som tävlar utan att kunna skyltar och (hoppas jag missförstått) utan att ha tränat rally.
Samtidigt hör man om de som ska "ta lätta titlar i rally" och att rally är något man kan göra i förbifarten.
Jag och många andra lägger ner otroligt mycket tid på träningen. Tränar grunder, teknik, banor osv. Vi riskerar att bli bortlottade på tävling för att "rally behöver man inte träna" eller så tickar klockan på banvandringen för att någon vill ha varenda skylt förklarad.
Att man tävlar med en hund som inte kan allt gör mig inget, hjärnsläpp kan alla få och på tävling kan allt hända.
Men att komma till tävling och inte kunna gällande regler det är inte ok. På en lydnadstävling skulle det aldrig tillåtas att den tävlande tex frågar hur en inkallning går till.
Banvandringen borde handla om hur banan ska gås och om domaren har något särskilt att säga som inte står i reglerna, resten anser jag är den tävlandes skyldighet att kunna. Och jag tror att det skulle höja statusen om det inte gick att tävla oförberedd."
Tja... om det hade slutat här, så skulle jag inte ha brytt mig om detta inlägg - som är full med felaktigheter och tankevurpor - men när jag ser att hela 120 personer (i skrivande stund) gillar eländet och däribland även för mig kända personer som jag hyser respekt för gör mig bestört, ledsen och såååå besviken. Vad är det jag inte fattar? Vad är det jag inte förstår?
Sedan följer en hel radda av kommentarer där allför många går i följande stil (av förvisso hela 4275 Fb-gruppmedlemmar, så 120 är egentligen inte så många, men ändock tillräckligt för många):
"Håller också med, har varit på tävlingar där folk ska starta ex Fortsättningsklass och inte ens vet vad åttans frestelse är, tycker att det är väldigt tråkigt att tid som man faktiskt behöver för banvandringen försvinner för att folk inte vet hur ett moment ska utföras."
"Det är irriterande för oss andra!"
Som väl är var det även flera kommentarerskrivare som motsa/rättade TS, men tänk ändå att det finns hela 120 stycken människor som tydligen är så... så... missunsamma, så... Eller? Vad är det jag inte fattar? Vad är det jag inte förstår? Är det nåt jag har missat?
Okej, nu ska jag krossa inlägget!
1. Din egen banvandringstid är efter själva domargenomgången. Du får helt själv välja om du vill spendera dessa 8-15 minuter att memorera banan i lugn och ro utan medtävlandes "irriterande" frågor eller du kan välja att gå ut från banan och fråga domaren (som står till förfogande vid ringside) om du har några oklarigheter. Hörru trådskapare och dess anhängare! Läs på reglerna för sjutton!!
2. Vadå "det skulle aldrig tillåtas att en tävlande frågar hur en inkallning går till" (ej exakt citat)? Öh? På lydnadstävlingar får du ju under hela tävlingens gång ständig personlig hjälp av tävlingsledaren. Du behöver knappast fråga nåt!! "Ställ dig vid den punkten. Är du redo? Lämna hunden. Tack det räcker. Kalla in. Momentet slut". Och så har vi alla "Höger om. Vänster om. Avdelning halt. Framåt marsch osv. Tala om att få instruktioner. Varje enskild deltagande ekipage!!
Tala om att en lydnadstävlingsledare måtte känna att livet är ett enda tjatigt tragglande, ännu mer än en rallylydnadsdomare som får lov att om och om igen förklara skyltar - men jag antar att de gör det mer än gärna - för de vurmar för sin sport. Ja, annars hade de väl knappast utbildat sig till domare/tävlingsledare. Märkligt vore det väl annars?
3. Och vadå? Jag har frågat lydnadsdomare vid tävling, visserligen ett litet KM, men det var ändock en riktig lydnadsdomare och tävling. Det gick alldeles utmärkt. (jag hade fått plötslig hjärnsläpp om hopp-momentet)
4. Vad gör det dig om något annat ekipage (kan inte vara så hiiiimla många) inte har tränat inför sin tävling/sitt prov? Dennes resultat kommer med all sannolikhet bli ganska dåligt och du själv har fått ytterligare nån att vinna placeringsmässigt över.
Poängmässigt, alltså det viktiga kan enbart du själv styra över, är inte beroende av dina medtävlande på något vis. Om du bara låter de vara - och fokuserar på ditt eget tävlande. Du skulle kanske gå en tävlingspsykologikurs och lära dig att enbart ta tag i det som du själv kan styra över, det vill säga dig själv och din egen hund och låta andra sköta sig själva? Äh, koncentrera dig på ditt eget tävlande och din egen hund istället!!
Och ja, jag ska hädanefter försöka följa mitt eget råd - och aldrig mer bry mig om dumma inlägg på Fb.
5. Angående "lätta titlar" och "rally kan man tävla i förbigående"
Tja.. om nu nån (kan inte vara såååå många) skulle tycka så - så blir de i en ganska snar framtid varse att så inte är fallet. Och du kan skadeglatt skratta i mjugg. Och om det ändå skulle gå bra för dom - så är det ju bara att gratulera, eller hur?
Eller kan det vara så att du då skulle känna nån slags avundsjuka? Att du måste träna, träna, träna men andra har turen och/eller skickligheten att få bra resultat ändå; att de har en exceptionellt följsam och lyhörd hund eller att de har en exceptionell förmåga att träna hund och memorera banan. Men va fasen! Det är väl bara att gratulera dom!!! Eller missunnar du dom deras förmåga?
6. I senare kommentar påskiner du att det är orättvist att eventuellt bli bortlottad av någon som inte har tränat tillräcklig inför tävling. Eh? En nyfiken motfråga: "Hur många timmars träningstid måste man lägga ned för att du ska anse att man är värdig nog att du ska känna att det är okej att bli bortlottad?
7. Hur vet du att ekipaget faktiskt har tränat (vilket ju är det vanligaste) och det bara skiter sig just då på tävlingen? Du skriver själv att du har förståelse för detta fenomen, men ändå så klagar du över det. Ja, hur vet du hur mycket de har tränat så du kan döma dom?
8. Jag undrar också hur du kan vara så säker på att din medtävlande bara råkar formulera sig lite "fel" så att du får helt felaktigt (?) känslan av att de inte har studerat tävlingsreglerna eller tränat innan?
9. Varför är det så viktigt att "höja statusen" på rallylydnaden? Själv tycker jag att den är så bra som helst. Jag är stolt över min ena hunds RLD N. Mycket stolt. Vadå? Förringar du dina egna meriter? Ja, kan det vara så? Bry dig inte om okunnigas påståenden. Säg istället: "Ja, kom igen då! Testa att tävla själv så får du se "hur lätt" det är!" till de få som fortfarande ej hänger med i rallysportens utmaningar.
10. Du anser att det inte borde gå att tävla oförberett. Öh? Ja!! Vi ska kanske börja med att ha ett inträdesprov innan man får börja tävla!! Likt golfsporten, alltså. Ett "grönt kort" för rallytävlande! Vilken lysande idé!! Allra helst med tanke på att rallylydnadssportens grundtanke var (!) "hundsporten för alla", "en inkörsport för vidare hundsportstävlande". Ja, ja... (ni fattar min ironi, va?)
Jag har alltid ansett att ju fler som tävlar desto roligare. Om nån skulle få för sig att försöka tävla trots ingen förberedelse innan, så skulle jag bara glatt säga: "Shoot man! Testa!! Vad har du att förlora? Du kommer hur som helst bli en erfarenhet rikare." - och hoppas att de ska bli bitna av utmaningen och fortsätta med sporten. Om det så är agility (men passa dig för gungan), lydnad, rallylydnad, spår etc, etc.
Jag vill göra trevlig reklam och puscha för min sport. Bjuda in så många som möjligt. "Kom igen! Kom och titta eller till och med testa om det är nåt för dig!", bjuder jag in mina kursdeltagare och klubbkompisar samt andra hundägarfränder. Så länge de är glada och belönar deras hundar utan orimliga krav. Och jag tror att alla domare, instruktörer etc som älskar sin sport gör detsamma. Konstigt vore väl annars!
Nä! Oj! Det är alltså mitt fel att du blir irriterad över att nån kanske inte har "tränat tillräckligt". Oj, sorry! Att jag har vurmat och pratat väl om sporten.
Varför bryr jag mig om detta då? Varför blev jag så upprörd, ledsen och besviken? Jo, risken över att nån ska irritera sig över mig. Pingu som ju är på sånt "publikmingel-humör". Tänk om det händer nåt! Tänk om nån av dessa 120 personer som gillar detta Fb-inlägg är där eller om allt fler håller med. Tänk att av dessa 120 personer var några som jag högt respekterar (sorry)... Vad är det jag inte fattar? Vad är det jag inte förstår? Varför har de gilla-tryckt? Är det hela inlägget eller bara nån del av den? Äh! Jag ska inte bry mig, ju! Men jag förstår inte, fast man behöver ju inte förstå allt... väl?
Känner jag mig utpekad av inlägget?
Nej! Jag har alltid tränat inför tävling. Måhända alldeles för lite - vilket ju (för det mesta) syns på resultaten. Men vetskapen om att folk kan reta sig så pass mycket på sina medtävlande - trots att de inte kan påverka ens eget resultat - är för mig en gåta. Det ska vara kul att tävla. Det är det inte om man vet att det finns stor (?) risk att det finns alltför många medtävlande som stör sig på en (en å annan kan man förstås stå ut med, you can´t win them all, typ).
Okej, jag kan erkänna (?) att jag har vid ett (1) tillfälle frågat vid en rallylydnadsdomargenomgång. Jag minns inte exakt nu var det var, men jag tror att det var första gången jag tävlade i fortsättningesklassen och det var nåt med hur/när/vad man gör med kopplet. Jag förstod inte vad domaren svarade, så jag var på väg med att ställa en följdfråga, men domarens menande blick hejdade mig. En för mig okänd medtävlande förbarmade sig dock över mig och förklarade så jag förstod. Ja, det är så man gör. Man hjälper sina medtävlande.
Måhända att jag råkade uttrycka mig "fel", så att någon uppfattade att jag varken hade tränat innan eller studerat tävlingsreglerna. Förlåt i så fall... men jag har det, jag blev bara lite fundersam om jag hade missförstått. Sorry!! Jag ber så hemskt mycket om ursäkt!
Jag har även själv (givetvis) hjälpt mina medtävlande när de har fått plötslig hjärnsläpp/ej pluggat in reglerna tillräckligt under själva banvandringen (alltså dessa 8-15 minuter utan domaren), med andra ord har jag bjussat på min egen memoreringstid - för det är så man gör. Man hjälper sina medtävlande. Så att de ska kunna få en så stor chans som möjligt att lyckas.
Jag har försökt intala mig själv att inte bry mig om dumma Fb-inlägg, men ibland så.... blir jag upprörd, ledsen och besviken på mänskligheten.
Äh! Nog om mig! Varför störs sig folk så över varandra? Jag tycker att det är inte lika mycket "gnäll" på agility-Fb-sidorna som i rallylydnadssidan jag är med i. Varför? Kan det måhända bero på att rallylydnad är en bedömningssport? Att folk då blir mer "gnälliga"? Beror det på att bedömningssporters tävlingsregler alltför ofta är så luddiga?
Hm? Det är ju det jag säger! Man ska inte pyssla med bedömningssporter, inte enbart på grund av domarens tycke och smak - utan även för att ens "så kallade" medtävlande är så missunnsamma? Okej, i utställningssporten finns en viss förståelse (?) för gnälligheter där konkurrerar du ju med de andra, men på ett prov där du ju enbart tävlar mot dig själv poängmässigt; att du klarar att komma upp i kvalificeringspoäng? Jag begriper inte!!
Haha! Ja, du! Min hatkärlek till rallysporten.
Hur som helst, efter jag hade läst detta inlägg på fejjan så tänkte jag högt: "Aldrig någonsin mer jag sätter min fot på en rallylydnadsplan! Aldrig!! Vill inte mer stödja sporten."
Haha! Ja, jag vet att den enda som skulle "lida" av detta löfte (som både du och jag vet att jag antagligen inte kommer att hålla) är ju bara jag själv - och så slipper ni andra riskera att bli bortlottade på grund av mig. Med andra ord en win/win-situation för er andra.
Fast om allt fler resonerar som mig, så kommer rallyn dö ut. Eller enbart bli en elitsport. En trist elitsport. En stel elitsport. Hundsporten som grundtanken var "hundsporten för alla". *fnissar* Ja, min hatkärlek till rallyn talar. ;)
Dagen efter upptäcker jag ett annat inlägg på rallysidan, om att baklängeskedja - och en liten, liten pyttegnista tänds att kanske jag ändå ska försöka igen, avbryta mitt rallyuppehåll (som är pga katastrofala tävlingar förra året). En träningskompis hade också nån dag innan frågat: "Hörru! Jag börjat få tävlingslust igen. Ska vi inte köra några tävlingar? Bryt ditt rallyuppehåll, vetja!". Hon (som förresten är utbildad rallyskrivare) peppade mig.
Ja, för det är så man gör - med sina medtävlande och/eller träningskompisar; man hjälper och peppar.
I fredags, direkt efter jobbet, trots att jag är nedstämd och bitter samt trött och hungrig, så åker jag upp till brukshundklubben. "Jag måste ju träna! Det enda sättet att få bukt med problemet är att ta itu med det." Så jag bestämmer mig för att om brukshundklubben är "ledig", så ska jag träna. Och jag ska börja med den där lilla, lilla rallylydnadsgnistan (baklängeskedja) och jag hade ju denna precis nyinköpta leksaksboll från ICA, en sån där som Pingu verkligen gillar.
När bilen kör i vänstersvängen vid vändplanen kikar jag bort mot parkeringen - och den är tom. "Jaha! Då måste jag ju!", tänkte jag faktiskt lite besviket. Men "a man gotta do what a man gotta do", typ.
Pingu märker direkt att jag har en ny leksak. Han vill ha den NU!! Men det får han inte; han ska först gå ned till planen utan att tokdra i kopplet. Jag blir sur (-are).
Väl nere på planen kommenderar/ber jag Pingu gör nåt lätt och belönar med den nya bollen. Pingu blir själaglad! Jag använder nu bollen som extern belöning, placerar den bestämt på marken och för Pingu med mig några steg bort. Vi vänder oss om mot bollen. Kommenderar sitt (fot) och går ett par steg mot bollen och kör sen "sitt-gå runt" (som Pingu behärskar mycket väl). Sedan "Varsågod" till boll-belöning. Pingu leker euforiskt med bollen. Vi gör om samma sak en gång till. Funkar bra. Jag lägger till ytterligare ett moment som Pingu kan bra (360 grader vänstersväng) och sen igen "sitt-gå runt". Funkar också bra/hyfsat. På mitt varsågod så kastar sig Pingu mot bollen och leker helt överlyckligt med den.
Jag får väl erkänna att jag kände mig dock inte som nån bra hundtränare; hade svårt att berömma glatt på grund av mitt dåliga humör.
Sen gör jag om samma igen...
Hmpf! Pingu rusar mot bollen på mitt varsågod - men förbi den!! Jag var absolut inte beredd, hade ju bara följt med med kopplet så han skulle nå bollen. Aj! Vilket ryck det blev (i oss båda?). Så det blev en åthutning (typ) istället för glad belöning. Suck! Han är verkligen förrädisk, den där jycken! Eller så är jag så himla lättlurad? Fast jag var glad att jag varit klok nog att ha byrackan kopplad.
Vi testar igen fast jag flyttar bollen till annan plats. Det funkar igen. Nu får vi sällskap på planen. Efter en liten stund ger jag upp. Går nedstämd en kort nedvarvningsrunda. Jag hör hur de andra glatt tjohooar och berömmer och belönar sina duktiga hundar (som ibland gör fel, men sen gör rätt). Jag känner inte avundsjuka mot dom, men jag känner en sån där dum "rub it in"-känsla; hur värdelös hundtränare jag är. Att jag inte lyckas. Fast jag borde kanske inte tränat när jag inte är på humör? Äh! Bläh!!!
Senare på kvällen inbjuder en klubbkompis till agilityträning genom Fb. Tiden råkar krocka med både WAO-träning och Grund1-kursdeltagares spontana träning. Jag, som först sagt att jag är med, ångrar mig; jag kunde se scenariot hur Pingu sabbar både proffshundars träning samt WAO-deltagande och rookie-hundars framtida agilityvilja genom att mucka gräl med allihopa. Nä, det vill jag inte riskera. No way!!
Att göra bort sig inför ens välkända träningskompisar är illa nog, liksom.
Men klubbkompisarna kompromissar över Fb, styr upp träningstiderna så att alla får plats och får chans att träna. "Kom igen nu, Kärran!", peppar träningskompisarna. Ja, för det är så man gör, träningskompisar/medtävlande emellan.
Ja, hur gick det då?
Jo, först vågade jag inte nåt alls. Sedan körde Pingu och jag lite rallymoves. Sen när WAO-gänget hade gått hem, så vågade jag testa några agilityhinderkombinationer vid bortre delen av agilityplanen med lös och fri hund, trots att något lydnadsekipage tränade borta vid appellplanen (och IPO-folket pysslade med sitt på den bortre planen). Det gick väldigt bra. Men jag höll honom under konstant strikt uppsikt samt jag höll även koll på de andras hundar, i alla fall hanhundarna. Inget dumt skulle få hända. Vågade inte riktigt ha Pingu lös när andra "flamsiga" hanhundar tränade.
Under de över två timmarna (minst) jag var uppe på bruks - i strålande vårsolsken - så tänkte Pingu bara smita ifrån mig två (2) "halvgångrar", det vill säga; han kom direkt tillbaka till sin glada, glada och lyckliga matte. :)
Japp! Nu e hon på igen!!
Återupptog rallytävlandet efter ett uppehåll (ny hund) och förvånades av den mycket grundliga banvandringen. Domarna förklarar till och med vad skyltarna betyder.
Här i några trådar kan jag läsa att det finns de som tävlar utan att kunna skyltar och (hoppas jag missförstått) utan att ha tränat rally.
Samtidigt hör man om de som ska "ta lätta titlar i rally" och att rally är något man kan göra i förbifarten.
Jag och många andra lägger ner otroligt mycket tid på träningen. Tränar grunder, teknik, banor osv. Vi riskerar att bli bortlottade på tävling för att "rally behöver man inte träna" eller så tickar klockan på banvandringen för att någon vill ha varenda skylt förklarad.
Att man tävlar med en hund som inte kan allt gör mig inget, hjärnsläpp kan alla få och på tävling kan allt hända.
Men att komma till tävling och inte kunna gällande regler det är inte ok. På en lydnadstävling skulle det aldrig tillåtas att den tävlande tex frågar hur en inkallning går till.
Banvandringen borde handla om hur banan ska gås och om domaren har något särskilt att säga som inte står i reglerna, resten anser jag är den tävlandes skyldighet att kunna. Och jag tror att det skulle höja statusen om det inte gick att tävla oförberedd."
Tja... om det hade slutat här, så skulle jag inte ha brytt mig om detta inlägg - som är full med felaktigheter och tankevurpor - men när jag ser att hela 120 personer (i skrivande stund) gillar eländet och däribland även för mig kända personer som jag hyser respekt för gör mig bestört, ledsen och såååå besviken. Vad är det jag inte fattar? Vad är det jag inte förstår?
Sedan följer en hel radda av kommentarer där allför många går i följande stil (av förvisso hela 4275 Fb-gruppmedlemmar, så 120 är egentligen inte så många, men ändock tillräckligt för många):
"Håller också med, har varit på tävlingar där folk ska starta ex Fortsättningsklass och inte ens vet vad åttans frestelse är, tycker att det är väldigt tråkigt att tid som man faktiskt behöver för banvandringen försvinner för att folk inte vet hur ett moment ska utföras."
"Det är irriterande för oss andra!"
Som väl är var det även flera kommentarerskrivare som motsa/rättade TS, men tänk ändå att det finns hela 120 stycken människor som tydligen är så... så... missunsamma, så... Eller? Vad är det jag inte fattar? Vad är det jag inte förstår? Är det nåt jag har missat?
Okej, nu ska jag krossa inlägget!
1. Din egen banvandringstid är efter själva domargenomgången. Du får helt själv välja om du vill spendera dessa 8-15 minuter att memorera banan i lugn och ro utan medtävlandes "irriterande" frågor eller du kan välja att gå ut från banan och fråga domaren (som står till förfogande vid ringside) om du har några oklarigheter. Hörru trådskapare och dess anhängare! Läs på reglerna för sjutton!!
2. Vadå "det skulle aldrig tillåtas att en tävlande frågar hur en inkallning går till" (ej exakt citat)? Öh? På lydnadstävlingar får du ju under hela tävlingens gång ständig personlig hjälp av tävlingsledaren. Du behöver knappast fråga nåt!! "Ställ dig vid den punkten. Är du redo? Lämna hunden. Tack det räcker. Kalla in. Momentet slut". Och så har vi alla "Höger om. Vänster om. Avdelning halt. Framåt marsch osv. Tala om att få instruktioner. Varje enskild deltagande ekipage!!
Tala om att en lydnadstävlingsledare måtte känna att livet är ett enda tjatigt tragglande, ännu mer än en rallylydnadsdomare som får lov att om och om igen förklara skyltar - men jag antar att de gör det mer än gärna - för de vurmar för sin sport. Ja, annars hade de väl knappast utbildat sig till domare/tävlingsledare. Märkligt vore det väl annars?
 |
| Öh? Vad betyder den här skylten? |
3. Och vadå? Jag har frågat lydnadsdomare vid tävling, visserligen ett litet KM, men det var ändock en riktig lydnadsdomare och tävling. Det gick alldeles utmärkt. (jag hade fått plötslig hjärnsläpp om hopp-momentet)
4. Vad gör det dig om något annat ekipage (kan inte vara så hiiiimla många) inte har tränat inför sin tävling/sitt prov? Dennes resultat kommer med all sannolikhet bli ganska dåligt och du själv har fått ytterligare nån att vinna placeringsmässigt över.
Poängmässigt, alltså det viktiga kan enbart du själv styra över, är inte beroende av dina medtävlande på något vis. Om du bara låter de vara - och fokuserar på ditt eget tävlande. Du skulle kanske gå en tävlingspsykologikurs och lära dig att enbart ta tag i det som du själv kan styra över, det vill säga dig själv och din egen hund och låta andra sköta sig själva? Äh, koncentrera dig på ditt eget tävlande och din egen hund istället!!
Och ja, jag ska hädanefter försöka följa mitt eget råd - och aldrig mer bry mig om dumma inlägg på Fb.
 |
| Man kanske inte kan tro det, men vi tränade visst inför våra tävlingar förra året, men vad sjutton hjälpte det? Antingen tränade vi helt fel, eller i alla fall - uppenbarligen - inte tillräckligt. |
5. Angående "lätta titlar" och "rally kan man tävla i förbigående"
Tja.. om nu nån (kan inte vara såååå många) skulle tycka så - så blir de i en ganska snar framtid varse att så inte är fallet. Och du kan skadeglatt skratta i mjugg. Och om det ändå skulle gå bra för dom - så är det ju bara att gratulera, eller hur?
Eller kan det vara så att du då skulle känna nån slags avundsjuka? Att du måste träna, träna, träna men andra har turen och/eller skickligheten att få bra resultat ändå; att de har en exceptionellt följsam och lyhörd hund eller att de har en exceptionell förmåga att träna hund och memorera banan. Men va fasen! Det är väl bara att gratulera dom!!! Eller missunnar du dom deras förmåga?
6. I senare kommentar påskiner du att det är orättvist att eventuellt bli bortlottad av någon som inte har tränat tillräcklig inför tävling. Eh? En nyfiken motfråga: "Hur många timmars träningstid måste man lägga ned för att du ska anse att man är värdig nog att du ska känna att det är okej att bli bortlottad?
7. Hur vet du att ekipaget faktiskt har tränat (vilket ju är det vanligaste) och det bara skiter sig just då på tävlingen? Du skriver själv att du har förståelse för detta fenomen, men ändå så klagar du över det. Ja, hur vet du hur mycket de har tränat så du kan döma dom?
8. Jag undrar också hur du kan vara så säker på att din medtävlande bara råkar formulera sig lite "fel" så att du får helt felaktigt (?) känslan av att de inte har studerat tävlingsreglerna eller tränat innan?
 |
| Eh? Vadan denna bild? Nä, jag råkade nog bara trycka på fel knapp...eller nåt. |
9. Varför är det så viktigt att "höja statusen" på rallylydnaden? Själv tycker jag att den är så bra som helst. Jag är stolt över min ena hunds RLD N. Mycket stolt. Vadå? Förringar du dina egna meriter? Ja, kan det vara så? Bry dig inte om okunnigas påståenden. Säg istället: "Ja, kom igen då! Testa att tävla själv så får du se "hur lätt" det är!" till de få som fortfarande ej hänger med i rallysportens utmaningar.
10. Du anser att det inte borde gå att tävla oförberett. Öh? Ja!! Vi ska kanske börja med att ha ett inträdesprov innan man får börja tävla!! Likt golfsporten, alltså. Ett "grönt kort" för rallytävlande! Vilken lysande idé!! Allra helst med tanke på att rallylydnadssportens grundtanke var (!) "hundsporten för alla", "en inkörsport för vidare hundsportstävlande". Ja, ja... (ni fattar min ironi, va?)
 |
| På väg mot tävling. Undrar om vi kom ihåg att packa ned "Rallygrönakortet"? |
Jag har alltid ansett att ju fler som tävlar desto roligare. Om nån skulle få för sig att försöka tävla trots ingen förberedelse innan, så skulle jag bara glatt säga: "Shoot man! Testa!! Vad har du att förlora? Du kommer hur som helst bli en erfarenhet rikare." - och hoppas att de ska bli bitna av utmaningen och fortsätta med sporten. Om det så är agility (men passa dig för gungan), lydnad, rallylydnad, spår etc, etc.
Jag vill göra trevlig reklam och puscha för min sport. Bjuda in så många som möjligt. "Kom igen! Kom och titta eller till och med testa om det är nåt för dig!", bjuder jag in mina kursdeltagare och klubbkompisar samt andra hundägarfränder. Så länge de är glada och belönar deras hundar utan orimliga krav. Och jag tror att alla domare, instruktörer etc som älskar sin sport gör detsamma. Konstigt vore väl annars!
Nä! Oj! Det är alltså mitt fel att du blir irriterad över att nån kanske inte har "tränat tillräckligt". Oj, sorry! Att jag har vurmat och pratat väl om sporten.
 |
| "Men hallå, matte! Sluta läsa Fb. Gå ut å lek med mig istället!", uppmanar en mycket klok Pingu (oj, vad det där kändes konstigt; ordet klok i samma mening som Pingu) |
Varför bryr jag mig om detta då? Varför blev jag så upprörd, ledsen och besviken? Jo, risken över att nån ska irritera sig över mig. Pingu som ju är på sånt "publikmingel-humör". Tänk om det händer nåt! Tänk om nån av dessa 120 personer som gillar detta Fb-inlägg är där eller om allt fler håller med. Tänk att av dessa 120 personer var några som jag högt respekterar (sorry)... Vad är det jag inte fattar? Vad är det jag inte förstår? Varför har de gilla-tryckt? Är det hela inlägget eller bara nån del av den? Äh! Jag ska inte bry mig, ju! Men jag förstår inte, fast man behöver ju inte förstå allt... väl?
Känner jag mig utpekad av inlägget?
Nej! Jag har alltid tränat inför tävling. Måhända alldeles för lite - vilket ju (för det mesta) syns på resultaten. Men vetskapen om att folk kan reta sig så pass mycket på sina medtävlande - trots att de inte kan påverka ens eget resultat - är för mig en gåta. Det ska vara kul att tävla. Det är det inte om man vet att det finns stor (?) risk att det finns alltför många medtävlande som stör sig på en (en å annan kan man förstås stå ut med, you can´t win them all, typ).
 |
| Den dagen jycken sätter kontaktfälten så här på första försöket på tävling.. That will be the day! |
Okej, jag kan erkänna (?) att jag har vid ett (1) tillfälle frågat vid en rallylydnadsdomargenomgång. Jag minns inte exakt nu var det var, men jag tror att det var första gången jag tävlade i fortsättningesklassen och det var nåt med hur/när/vad man gör med kopplet. Jag förstod inte vad domaren svarade, så jag var på väg med att ställa en följdfråga, men domarens menande blick hejdade mig. En för mig okänd medtävlande förbarmade sig dock över mig och förklarade så jag förstod. Ja, det är så man gör. Man hjälper sina medtävlande.
Måhända att jag råkade uttrycka mig "fel", så att någon uppfattade att jag varken hade tränat innan eller studerat tävlingsreglerna. Förlåt i så fall... men jag har det, jag blev bara lite fundersam om jag hade missförstått. Sorry!! Jag ber så hemskt mycket om ursäkt!
Jag har även själv (givetvis) hjälpt mina medtävlande när de har fått plötslig hjärnsläpp/ej pluggat in reglerna tillräckligt under själva banvandringen (alltså dessa 8-15 minuter utan domaren), med andra ord har jag bjussat på min egen memoreringstid - för det är så man gör. Man hjälper sina medtävlande. Så att de ska kunna få en så stor chans som möjligt att lyckas.
Jag har försökt intala mig själv att inte bry mig om dumma Fb-inlägg, men ibland så.... blir jag upprörd, ledsen och besviken på mänskligheten.
Äh! Nog om mig! Varför störs sig folk så över varandra? Jag tycker att det är inte lika mycket "gnäll" på agility-Fb-sidorna som i rallylydnadssidan jag är med i. Varför? Kan det måhända bero på att rallylydnad är en bedömningssport? Att folk då blir mer "gnälliga"? Beror det på att bedömningssporters tävlingsregler alltför ofta är så luddiga?
Hm? Det är ju det jag säger! Man ska inte pyssla med bedömningssporter, inte enbart på grund av domarens tycke och smak - utan även för att ens "så kallade" medtävlande är så missunnsamma? Okej, i utställningssporten finns en viss förståelse (?) för gnälligheter där konkurrerar du ju med de andra, men på ett prov där du ju enbart tävlar mot dig själv poängmässigt; att du klarar att komma upp i kvalificeringspoäng? Jag begriper inte!!
Haha! Ja, du! Min hatkärlek till rallysporten.
Hur som helst, efter jag hade läst detta inlägg på fejjan så tänkte jag högt: "Aldrig någonsin mer jag sätter min fot på en rallylydnadsplan! Aldrig!! Vill inte mer stödja sporten."
Haha! Ja, jag vet att den enda som skulle "lida" av detta löfte (som både du och jag vet att jag antagligen inte kommer att hålla) är ju bara jag själv - och så slipper ni andra riskera att bli bortlottade på grund av mig. Med andra ord en win/win-situation för er andra.
Fast om allt fler resonerar som mig, så kommer rallyn dö ut. Eller enbart bli en elitsport. En trist elitsport. En stel elitsport. Hundsporten som grundtanken var "hundsporten för alla". *fnissar* Ja, min hatkärlek till rallyn talar. ;)
 |
| Den här bilden har inget med inlägget att göra. Det är bara två väntande hundar i min bil, två söta hundar som ibland lystrar till namnen Spirou och Linus. |
Dagen efter upptäcker jag ett annat inlägg på rallysidan, om att baklängeskedja - och en liten, liten pyttegnista tänds att kanske jag ändå ska försöka igen, avbryta mitt rallyuppehåll (som är pga katastrofala tävlingar förra året). En träningskompis hade också nån dag innan frågat: "Hörru! Jag börjat få tävlingslust igen. Ska vi inte köra några tävlingar? Bryt ditt rallyuppehåll, vetja!". Hon (som förresten är utbildad rallyskrivare) peppade mig.
Ja, för det är så man gör - med sina medtävlande och/eller träningskompisar; man hjälper och peppar.
I fredags, direkt efter jobbet, trots att jag är nedstämd och bitter samt trött och hungrig, så åker jag upp till brukshundklubben. "Jag måste ju träna! Det enda sättet att få bukt med problemet är att ta itu med det." Så jag bestämmer mig för att om brukshundklubben är "ledig", så ska jag träna. Och jag ska börja med den där lilla, lilla rallylydnadsgnistan (baklängeskedja) och jag hade ju denna precis nyinköpta leksaksboll från ICA, en sån där som Pingu verkligen gillar.
När bilen kör i vänstersvängen vid vändplanen kikar jag bort mot parkeringen - och den är tom. "Jaha! Då måste jag ju!", tänkte jag faktiskt lite besviket. Men "a man gotta do what a man gotta do", typ.
 |
| Den roliga tygbollen med pip. |
Pingu märker direkt att jag har en ny leksak. Han vill ha den NU!! Men det får han inte; han ska först gå ned till planen utan att tokdra i kopplet. Jag blir sur (-are).
Väl nere på planen kommenderar/ber jag Pingu gör nåt lätt och belönar med den nya bollen. Pingu blir själaglad! Jag använder nu bollen som extern belöning, placerar den bestämt på marken och för Pingu med mig några steg bort. Vi vänder oss om mot bollen. Kommenderar sitt (fot) och går ett par steg mot bollen och kör sen "sitt-gå runt" (som Pingu behärskar mycket väl). Sedan "Varsågod" till boll-belöning. Pingu leker euforiskt med bollen. Vi gör om samma sak en gång till. Funkar bra. Jag lägger till ytterligare ett moment som Pingu kan bra (360 grader vänstersväng) och sen igen "sitt-gå runt". Funkar också bra/hyfsat. På mitt varsågod så kastar sig Pingu mot bollen och leker helt överlyckligt med den.
Jag får väl erkänna att jag kände mig dock inte som nån bra hundtränare; hade svårt att berömma glatt på grund av mitt dåliga humör.
Sen gör jag om samma igen...
Hmpf! Pingu rusar mot bollen på mitt varsågod - men förbi den!! Jag var absolut inte beredd, hade ju bara följt med med kopplet så han skulle nå bollen. Aj! Vilket ryck det blev (i oss båda?). Så det blev en åthutning (typ) istället för glad belöning. Suck! Han är verkligen förrädisk, den där jycken! Eller så är jag så himla lättlurad? Fast jag var glad att jag varit klok nog att ha byrackan kopplad.
Vi testar igen fast jag flyttar bollen till annan plats. Det funkar igen. Nu får vi sällskap på planen. Efter en liten stund ger jag upp. Går nedstämd en kort nedvarvningsrunda. Jag hör hur de andra glatt tjohooar och berömmer och belönar sina duktiga hundar (som ibland gör fel, men sen gör rätt). Jag känner inte avundsjuka mot dom, men jag känner en sån där dum "rub it in"-känsla; hur värdelös hundtränare jag är. Att jag inte lyckas. Fast jag borde kanske inte tränat när jag inte är på humör? Äh! Bläh!!!
Senare på kvällen inbjuder en klubbkompis till agilityträning genom Fb. Tiden råkar krocka med både WAO-träning och Grund1-kursdeltagares spontana träning. Jag, som först sagt att jag är med, ångrar mig; jag kunde se scenariot hur Pingu sabbar både proffshundars träning samt WAO-deltagande och rookie-hundars framtida agilityvilja genom att mucka gräl med allihopa. Nä, det vill jag inte riskera. No way!!
Att göra bort sig inför ens välkända träningskompisar är illa nog, liksom.
Men klubbkompisarna kompromissar över Fb, styr upp träningstiderna så att alla får plats och får chans att träna. "Kom igen nu, Kärran!", peppar träningskompisarna. Ja, för det är så man gör, träningskompisar/medtävlande emellan.
 |
| Pingu pausar och tittar på medan de andra tränar. |
Ja, hur gick det då?
Jo, först vågade jag inte nåt alls. Sedan körde Pingu och jag lite rallymoves. Sen när WAO-gänget hade gått hem, så vågade jag testa några agilityhinderkombinationer vid bortre delen av agilityplanen med lös och fri hund, trots att något lydnadsekipage tränade borta vid appellplanen (och IPO-folket pysslade med sitt på den bortre planen). Det gick väldigt bra. Men jag höll honom under konstant strikt uppsikt samt jag höll även koll på de andras hundar, i alla fall hanhundarna. Inget dumt skulle få hända. Vågade inte riktigt ha Pingu lös när andra "flamsiga" hanhundar tränade.
 |
| Pingu kyler magen mot det spirande vårgräset. :) |
Under de över två timmarna (minst) jag var uppe på bruks - i strålande vårsolsken - så tänkte Pingu bara smita ifrån mig två (2) "halvgångrar", det vill säga; han kom direkt tillbaka till sin glada, glada och lyckliga matte. :)
Japp! Nu e hon på igen!!
 |
| Nu lyfter hon upp sig i kragen igen. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar