Hundar som ljuger, skrytfilm, Nosacupen och godisstenar

Börjar med en skrytbild..

Visst ser han lite högfärdig ut?

Dessa evinnerliga godisstenar

Ni vet väl känslan när man går i skogen och jycken helt plötsligt rusar åstad, och man genast andas in för att ryta tillbaka byrackan, men avbryter vrålet för man inser att jycken är bara på väg att skutta upp på en godissten som man själv inte hade en aning om att den fanns där - trots att man har gått samma stig i tusen decenium.


Pingu hittar ständigt nya godisstenar.

Pingu, godisstenoman och Zafir, viltnosaren, spanar bortåt.

Lita aldrig på din hund!!

Hade en sen långlunch häromdagen, och när vi då kom hem så ville hundarna ha sin middag. Jag protesterade lite, men de var envisa. "Vi looovar på heder och samvete att om vi får vår middag redan nu så kommer vi inte "be" om middag senare ikväll när vi kommer hem efter jobbet!!", bedyrade de båda. Hmpf! Pyttsan!!

Senare när vi kom hem på kvällen, så...

"Men matte? Var är min middag? Vi kom ju hem, då ska jag ha min mat! Hallå, matte!! VAR ÄR MIN MIDDAG?!!!", glor Zafir uppfordrande på mig.

Men Zaf! Du har ju redan fått när vi var hemma på lunch, ju! Du lovade ju på din mammas grav att inte begära mat även på kvällen. 

Zafir: "Nä! Du bara hittar på, matte. VAR ÄR MIN RÄTTMÄTIGA MIDDAG?!!! Och förresten så lever min mamma! Dum-matte!!"

Ja, han är envis i alla fall, men efter ett bra tag så gav han faktiskt upp och kom och la sig i soffan bredvid oss andra.

 

Springer Östras Årets hund, Agility 2017-prisrosetten är nu i Pingus ägo

Så som sig bör så blev det fotosession, men allra först blev det trimning av päls. Minst ett tjog med lurvpäls föll till golvet.

Ja, måste ju visa att en agilityhund även kan vara vacker. 😊

Sen kunde jag inte låta bli att göra en liten skrytfilmsnutt. 😀

Så här gör vi när vi ser på Mello

Zafir snarkade i takt med musiken. Zzzzzzzzz

Pingu undrade mycket förvånat varför vi inte hängde med honom inne i köket på lite råttsök.

Men efter en stund så skuttade även han upp i TV-soffan och började...

... med en grundlig underredsrengöring. 😉

"Men Pingu! Kan du inte sluta med det där?", frågade jag, och Pingu...

... undrade: "Vadå´ra?"

 

Nosacupen, deltävling 2

Eftersom det skulle vara utomhus- och fordonsök - som är mycet svårare än inomhus - så fick jag infallet att kanske träna det. I alla fall utomhussöket.

    Så för några dagar sen så körde vi... och jyckarna hade jättesvårt att fatta galoppen. Haha! Nja. Okej, de båda sprang - i full galopp - runt halva tomten i full kareta och nosade i farten, men det var ju inte liksom så himla rätt. Precis som det inte var så himla rätt av mig att låta dom göra så. Äh! Jag är lat. Det står jag för.

Det enklaste var ju att bara släppa ut dom - en i taget, förstås - ge "Nosa!"-kommando och se vad som händer. Det där att gå och hämta koppel och göra saker "rätt" är inte alltid (eh?) min grej. Men vadå? Jag kommer ändå aldrig tävla i det här; dels är det för dyrt och dels är det "för tråkigt".

    Hundsporter som jag gillar är dom som man som förare är mer delaktig, som i agility, rally eller freestyle. Att bara stå "bakom" och kolla på medan min hund jobbar är inte riktigt min grej. Även om man förstås kan bli duktigare i det; konsten att lyckas läsa av sin hund, alltså.

Hur som helst, vid det första lilla träningstillfället så hittade Pingu bara den ena doftgrejan, men Zafir hittade båda två - när han väl kom på vad vi pysslade med - och han visade tydligt att han hade hittat dom.

Igår, dagen före själva Nosacupen, så fick jag för mig att fusk-träna igen. Haha! Det var faktiskt riktigt roligt. För nu gjorde jag precis som jag vill köra nosework. Haha! Okej... 

Zafir väntar otåligt på sin tur på Nosacupen.

Först ut (bokstavligt talat) var Pingu, och han for ut genom dörren i ett huj, men jag hejdade honom och sa mitt "Nosa!"... varav Pingu kutar av sig runt hela tomten - vilt nosande i farten - men jag bara lät honom få springa av sig.

    Sen kallade jag in och försökte igen, och gav honom mer hintar att här är det bra att leta. Jag var med andra ord lite mer delaktig i själva letandet, typ. Vi letade mer tillsammans. Till slut så begrep han vad vi pysslade med och han fann då båda doftgrejerna och visade det ganska tydligt för mig. Alltså, jag hör hur snifferiet ökar i idensitet, han "fryser till" i typ en halv sekund för att sen kvickt vända på huvudet för att kolla in mig.

Sen var det Zafirs tur, och han gör typ precis likadant. Först springa av sig, sen börja jobba och leta tillsammans med mig - och även han fann till slut båda doftprylarna. Skillnaden med Zafir är att han far ju vigt över allt som råkar vara i hans väg med jämfota skutt upp på bord full med prylar och klättra upp på altanräcket. Han är helt orädd att saker och ting kan röra på sig eller är smala att balansera på.

Det här var ju riktigt roligt, tänkte jag sen när vi gick in när allt var färdigtnosat. Jag kanske kommer ändra mig i min inställning till nosework; att det är riktigt kul.  När man liksom mer gör det tillsammans med hunden.

Annars är min största anledning att jag kör nosework för att mina sniffaberoende jyckar ska få utlopp för sitt nosabehov, och att det är så enkelt att arrangera ett sök så där i förbifarten, typ. 😊

"Men hallå? Är det aldrig min tur?!!", spanar Zafir mycket otåligt.

Hur det gick sen idag på själva cupen?

Nja. Det var svårt. Först ut var det fordonsöket. Något som Zafir aldrig gjort tidigare. Haha! Han for runt, runt, upp och över och lite under med och runtom alla prylar som var i närheten av gräsklipparen som ju var själva fordonet. Ja, alltså en stor gräsklippare som man sitter på.

Han nosade väldigt frenetiskt på ett ställe, och jag funderade på om det möjligtvis var där, men jag lät honom fortsätta sniffa vidare, men sen så kom han åter tillbaka till samma ställe, sniffade mycket intensivt och till och med hann med ett litet krafs, och då sa jag att det var där - och det var det! 😊 Men det hade gått väldigt lång tid.

Sen vid utomhussöket var han sjövild. Jag hade full sjå att hålla mig på benen. Vid nåt tillfälle när han for runt husknuten i ett huj (utanför "banan"), så fick jag lov att ta emot mig med handen mot husväggen för att inte slå huvudet i detsamma. Jycken var ju kopplad och jag satt ju fast i andra änden och bara for med som en vante, liksom.

Men typ det första han nosar är där doftprylen är, vid väggen bakom några småbuskar, men det visste ju inte jag. Tänkte dock på det. Sen for han alltså runt som en tornado, tuggade lite sly och pinnar i farten, kollade in sin spegelbild i fönstren ett par gånger 😊, försökte krypa under huset också vid ett par tillfällen.
    Han nosade något mer typ under fönsterblecket, så jag funderade om det möjligtvis var där, men... Nä, han visade ju inte ett smack. Sen for han åter runtom sly och husknut och telefonen ringer och jag kollar mitt i alltihopa om det kanske var jobbet (vilket det var, jag ringde upp sen efteråt och hjälpte dom. Man är ju typ alltid lite jour ). Zafir fortsätter sitt tornadonosande runt, runt och jag försöker få honom att visa var det är och så får man info att det bara är trettio sekunder kvar, och så var Zaf åter igen väldigt nosig vid väggen bakom småbuskarna - och jag funderar på om det kanske är där. Och så var tiden ute. Äsch! *suck*
    Jag var ju precis på gång att chansa och påstå att doftgrejen var där bakom småbusken... och så var den det, men försent. I min enfald (läs: oförmåga att studera spelreglerna) så hade jag i ett önsketänkande fått för mig att man säger till även precis innan tiden är slut. Äh! Helt mitt fel.

Han är i alla fall söt. 💗

Lärdom: Om jag tänker efter från förra nosacuptillfället och idag, så ser jag ett litet mönster: Jag misstänker ganska fort att det är på ett visst ställe - för att jycken nosar intensivare just där - men så sejfar jag, tänker att jag har ju mer tid på mig för att se om jycken kanske visar mer tydligt var doften är... och så visar det sig att det ju var där jycken var först.
    Ska jag vid nästa tillfälle istället för att sejfa (gillar inte stavningen) köra vinna eller försvinna? Att helt kallt påstå att jycken har markerat vid första "intrycket", typ? Vad är coolast? Vad är resultatmässigt bäst? Vad är roligast? Nåt att fundera över, ja! 😉


"Men Pingu då? Hur gick det för honom?", undrar ni.

Pingu han fick idag sitta på avbytarbänken i bilen med sin sköna tröja på sig (fast på bilden är han utan).

Det är så pass många deltagare i cupen, så Pingu har bara en reservplats, och det är inte så bara det! 😊

Jo, är det nån som undrar hur det egentligen gick för Pingu i Springer Östra... *blir avbruten* Nähe, inte det. Ha! Jag smög in ytterligare en bild på mästerverket med sin fina slips. 😍 Det är nog ingen som märker mitt skryttjat. 😊😎

Bästaste Ping! 💖💖