Oj!! Vad med bilder!

Jaha! Då ska vi se om jag kommer ihåg varför dessa bilder togs...

Lille Zafir är hopplös. "Jag vill upp på trimbordet!! Det måste vara min tur nu!!!", gnäller, hoppar och protesterar Zafir samt försöker dra ned Pingu genom att ta tag i hans svans.

En liten bildkavalkad från en vinterskog nära mig.

Lille Zafir som veckan före helt på egen tass kom på hur man klättrar upp på bergsknallen hade denna dag helt glömt bort hur man gör. Jo, upp gick bra, men hur sjutton kommer man ner?!! Fast Pingu "visade" hur många gånger som helst var man kunde hasa ned, så nä: "Jag törs inte!!", visade Zafir. Jag fick till slut lyfta ned honom.

Pingu visar däremot upp lite balanskonster uppe på bergsknallen. Han fick tydligen för sig att matte hade gömt godis i barken.

Pingu (och jag) har ju fått lite "bakläxa" att vara lös och fri i skogen. Ja, inte för att Pingu jagar vilt - utan löptikar! Så han får numera enbart röra sig inom en fem-meters radie runt mig, men just här fick han lite dispens... fast man ser hur han spanar bortåt.

Nu har vi hamnat i Arningehallen för lite agilityträning...

Zafir var jobbig och skrek i protest när matte inte var i direkt närhet. Till slut tyade jag inte mer... Zafir blev förskansad in i bilen istället så matte och alla de andra fick lite lugn och ro.

Tjohooo!

Hm? Är inte dom här bilderna typ urgamla? Äh, hur som... Vi träffade på lilla söta granntjejen Hedda i skogen. Det var urskoj!! Observera att Hedda löper ej (kastrerad). Otur, Pingu! Hehe!

En något sömnig Zafir i bilen.

En söt Zafir med pinne i munnen.

Ja.. du..? Varför dessa bilder? Det började snöa och förstörde allting..?

Pingu kollar in snön som faller ned på hans rygg.

En urlyckligt euforisk Pingu som har funnit världens bästa skatt...

Zafir är avundsjuk...

... för det är Pingu som har skatten; en gammal övervintrad strumpa.

Lite tafatt-lek med Pingu först med strumpan i munnen.

Sötkillarna poserade helt på eget initiativ.

Jaha! Helt plötsligt har vi hamnat på jobbet. Lille Zafir som inte längre är så himla liten sträcker ut sig.

En sovbild från bilen. Matte var och handlade, men tänkte till lite grann innan hon gick från bilen och bäddade in en eventuellt lite frusen valp. Det blev varmt och skönt under filten.

Poserande hundar i skogen - igen.

Det enda Pingu har i huvudet är löpisar. Vet inte om det här är samma skogspromenad som när vi mötte Asta, löpande berner sennen-tös. Därav kopplet. ;)

"Var är hon... min bedårande fästmö?", spanar Pingu. Zafir testar hur knapriga ljungkvistarna är.

Nu har vi hamnat i Arningehallen igen för agilityträning. Pingu var jätteduktig!! :) Dock inga actionbilder.

Lillkillen Zafir har visst vuxit, eller hur?

Men han är fortfarande för liten för att gå nedför trappan. Uppför knatar han på. Han blir sur om jag försöker hejda honom, men nedåt.. "Nä, det törs jag inte!!", visar han, och det är väl lika bra det. Fast han börjar bli ganska tung att bära.

Sötaste Zafir i stan!!

Haha! Och varför har jag tagit den här bilden, då? Jo, Zafir ligger med huvudet vilande på sin tass. *ler åt en mattes fåniga fotoiver*

Först bär man ned valpen, sen går man upp igen för att hämta alla prylarna, men innan är det bäst att sätta dit gallret - ordentligt - så inte valpen kutar upp igen. Ibland känns det som värsta evighetsmaskinen för att ta sig ut genom jobbdörren.

Efter-jobbet-promenaden.

Vi tar alltid en liten runda innan vi går till bilen borta på infartsparkeringen.

Zafir har en åtrå att kuta upp- och nedför alla dikessläntrar. Detta är ibland nåååågot irriterande för en lite trött matte efter jobbet, men hon försöker att tänka att detta rännande är bara bra inför framtida agilityträning - och jycken tycker det är kul.

Och vad betyder det här då? Den här synen möttes jag av när jag kom in i köket.

Vad vill Zafir säga mig? Att maten smakar skit? :)

När man tittar upp så ser man två jyckar sitta och glo på mig. Vad vill dom, månntro?

Vissa glor mer än andra... Vad vill han?

Ja, dessa förfinade varianter av godistiggeri.

På jobbet - igen!

"Matte! Vad gör du därnere?!!", undrar Zafir. Men visst har han vuxit!!

Lillkillen är inte så himla liten längre. Behändigt när man ska sätta på kopplet; man slipper numera böja sig dubbelvikt.

"Men matte kom då!!" Och så var det dags att gå hem igen. En leksak ska alltid vara med.

På promenaden efter jobbet...

Plötsligt skuttar Pingu upp på stenar - och sandlådor - som han aldrig gjort förr.

Och lillkillen kör sina släntrejs.

Nu har det blivit morgon igen. Dags att åka till jobbet...

Den här synen möts jag av typ varje morgon efter jag har varit och öppnat grinden...

Två hundar som är totalt oförstående när jag ropar att vi ska åka bil: "Vi vill stanna kvar hemma och leka på tomten istället!!", tvekar de båda.

Jaha, så var man hemma igen efter jobbet...

Finkillen i baksätet. Nu har han förstått att man inte får hoppa ut hur som helst; man måste vänta till matte säger "Varsågod!"

Zafir trivs uppe på trimbordet. Så klart att han gör! Där finns ju det speciella trimtuggbenet, ju!! Han bryr sig knappt om att jag vrider och vänder på honom, klipper klorna eller borstar och kammar överallt på hans kropp.

Nu igår så tänkte jag att Zafir skulle gå ut och kissa innan det var hans tur, så när Pingu var klar så gick vi glatt bort mot ytterdörren för att kasta ut en näve godis för lite sök ute på tomten. Pingu rusar ut... men vart tog Zafir vägen?
  Jo, han hade tydliget gjort en helomvändning, och sprungit tillbaka till trimbordet. Där satt han under bordet och gläfste uppfordrande: "Men jag då?!!! Jag vill också bli borstad och kloklippt, ju!!" Så han fick som han ville... men först gick jag in i köket för att hämta det obligatoriska "trimtuggbenet", så att det så där lite magiskt redan låg uppe på bordet och väntade när jag lyfte upp honom.
    Zafir snappade åt sig tuggbenet i farten medan jag la ned honom på sidan utan några protester. "Nä, varför ska man protestera för när man har värsta fina tuggbenet i munnen?", anser Zafir.

Nu slutligen: Filmtajm!!

Det har faktiskt tagit mig två år att lära jycken skämmaskonsten. Ja, jag har inte hållit på i sträck, det var nog en liten paus på nåt år däremellan. ;) 

Vi fastnade när vi kom till att få upp tassen mot nosen. Jag testade "tejp-tricket", alltså att fästa en liten tejpbit på nosen, så jycken typ automatiskt tar upp tassen för att få bort tejpen - och så klickar man. Det hade funkat med Spirou, men det gjorde det inte med Pingu. Nä, för han tyckte det var så obehagligt. Dels när jag böjer mig över och trycker dit tejpen (han ryggade undan) och dels att något sitter på hans nos. Han blev helt blockerad över detta obehagliga när han typ desperat försökte få bort eländet så han inte ens hörde klickerns klickljud. Jag bytte till en mer högljudd klicker, men nä... kanske någon reaktion över klicket, men det var knappt. Jag tjoade och berömde överväldigande, men nej... obehaget över tejpen tog överhanden... övertassen?

Samtidigt så ifrågasatts jag hela grejen; varför göra något så onödigt när jycken inte tycker det är skoj? Skämmas-konsten kanske helt enkelt inte passar Pingu, funderade jag och nära på la av helt, eller det gjorde jag ju, i nåt år eller två. ;)

Jag testade sen att ibland varva med att emellanåt bara låtsas sätta dit tejpen på nosen (nu ryggade han inte längre), och det funkade någon gång ibland; han tog upp tassen mot nosen fast det egentligen inte satt nån tejpbit där, han gjorde det bara som en reflex, typ.

Ja, sen för att göra en lång historia liiite kortare: Plötsligt en kväll så föll poletten ned!

    Det lustiga var att det var vid samma träningspass som Zafirs "give-me-five-polett" plötsligt föll ned på plats. Innan hade han varit totalt oförstående, inte fattat nånting, men nu så pang på handflatan med tassen med ett bestämt tjong!! :) 

Puh! Oj, vad det här blev långt! Men nu är jag (nästan) ifatt alla bilder. *pustar ut*