Jaaaaa! Zafir fick 69 poäng på rallytävling. Det är personbästa, ju!! :)

Jag hade förresten en lite märklig känsla i kroppen när vi åkte dit till Olandstraktens BK. Det sista jag gjorde var att säga "Du får stanna hemma." till Pingu-urnan samtidigt som jag gav "honom" en klapp på "kinden".
   Det känns konstigt att åka på tävling utan Pingu. På gott och ont. Enklare utan honom, men jag saknar honom så. 💜

 Sen i bilen sätter jag på "Åka-på-tävling-pepp-CD:n", och istället för att bli peppad så hamnar jag i nåt märkligt nostalgiskt vemod. "Åh, den låten var när Pingu och jag glatt åkte hem från... och den låten när vi..." osv.
   Tanken att fixa en ny "åkapåtävlingCD"-finns, men...

Och jag veeeet...!

Jag vet att det är minst 75 poäng man strävar efter i fortsättningsklassen, men 69p är ju Zafirs personbästa, ju!! 😊😊😊

Eller som jag sa till en annan tävlande (som startade avancerad klass) innan prisutdelningen, och innan jag visste hur det hade gått.  "Allt över 0 är bra!" Tjejen tyckte det var bra sagt, och att hon ska framöver anamma det. Hon var nämligen nog lite besviken på sitt resultat. Hon hade förresten tjuvkikat. 😉

  Och ja, jag "tjuvkikar" inte på SBK-tävling i förtid. Då blir det ju inget spännande, ju!

Förberedelser inför tävlingen...

Haha! Vad det där lät seriöst! 😊

Förutom att rätt som det är köra några rallymoves mitt i skogen...

... mellan fotosessions intill mattes favvogräs...

... så har det nog mest tränats stå i olika rallyvarianter...

... men inte gått vilse i skogssnåren, så...

... har vi flera dagar i rad åkt upp till brukshundklubben för att i lite korta pass tränat just starter, både i rally...

... och i agility.

 Vi har också fått ett ryck att passa på att träna platsliggning (medan jag plockat ihop rallyprylarna)...

... men det hade varit trevligt om jycken åtminstone kollar liiite efter vad matte pysslar med. *hmpf*

Det är lite märkligt att numera så är det mer (något mer) fart under Zafirs tassar i agilityn, det har ju hittills hela tiden varit tvärtom; lite märkligt mer energi i rallyn. Fast nu om jag kör rally efter att ha kört lite agility, så tänder han till även i rallyn. Hm? Jag får fundera lite på det där.. Vad det kan bero på.

På onsdagen innan lördagens tävling, så körde vi en riktig bana.

Zafir spanar och trånar efter Lykke som är in action på rallybanan.

Ozzy, Sheldon och Bosse poserar tjusigt.

Haha! Banbyggarproffsen - NOT - in action, medan Lykke nyfiket tittar på. Zafir, väl intrasslad i koppel och bord, spanar in fotografen. Foto: Therese Kvarntorp.

Efter träningen så gick vi en liten rastvända och stöter på älgen som rör sig omkring i krokarna. Jag råkade kolla upp mot vänster där vi gick på stigen och upptäcker älgen. "Vänd!!", ropar jag till Therese som gick före mig. "Öh? Vadå?", undrar hon. "Älgen!!", väser jag. Vi vände illa kvickt, men när vi märkte att älgen var cool så blev även vi coola och fotade. Fast som grädde på älgpanikmoset så lyckades Bosse (väl?) att slingra sig ur hans sele precis just vid vår snabba vändande på stigen. Allt gick hur bra som helst. Och Bosse åkte genast upp i sin mattes famn.

Nu när jag kollar lite närmare på bilden, så ser jag att jag har visst satt pilen fel.

 Här (pilen) ska den va, ju! Eller..? 😏 Hur som så stod älgkräket där nånstans och käkade blad från träden.

Den enda förberedelsen (eller vad man nu ska kalla det) på torsdagen...

Sjön var helt spegelblank.

... var att låta Zafir - till sin stora lycka - simma i sjön. Min tanke var att han skulle i alla fall bli lite ren och även torka med sin badrock på sig, så pälsen skulle ligga slätt och fint, samt bli borstad på fredagen, så all onödig underull försvann inför tävlingsdagen, som ju enlig SMHI skulle bli en mycket varm dag.

Zafir apporterade dummy om och om igen. "Det är urskoj!", säger Zaf.

Behöver nog inte nämna att Zafir skrek av eufori redan i bilen när han förstod vart vi var på väg.

"Här kommer jag igen med dummien!", simmar Zafir med raska tass-simtag.

Plötsligt hör jag en motorbåt komma i en rasande fart "runt hörnet" och den passerar oss i lika hög fart, och.. Ja, ni alla vet vad som kommer efter en racerbåt - hiskeliga vågor!!

Jag inser ju vad som komma skall, så jag väntar med att åter igen kasta ut dummien. Zafir har nog aldrig sett sådana vågor...

Han blev LIVRÄDD!!!
   Han gömde sig bakom mig (vilket jag faktiskt uppskattar att han gör när han blir rädd, istället för att springa "till skogs").

Filmen är när det knappt är några vågor kvar, och jag testar att slänga ut dummien igen. Zafir vågar trotsa hans plötsliga vågskräck.

Sen kom det en till båt, men den åkte förbi i en mer maklig fart, fast lite vågor blev det...

Zafir och jag stod där en stund och iakttog vågorna. Sjön blev snart spegelblank igen - så när på några sporadiska fiskar som ploppade upp lite här och där - som Zafir kollade efter länge.

När vågorna hade helt slutat våga 😉, så kastade jag ut dummien precis som vanligt... Men Zafir totalvägrade att simma efter den!!
  "Aldrig jag sätter mina tassar i den där trollsjön igen!!", visade han uppskrämd.

Meeeen!! Dummien flyter ju nu därute i spat. Jag ville ju få tillbaka den. Jag peppade och hade mig, men Zafir vägrade totalt!!

   Sen kastade jag ut sten mot dummyn så han skulle se den, men nä! Zafir vägrade. Jag slängde ut en pinne... men nej. Till slut så kastade jag en godbit cirka en meter framför nosen på honom - då vågade han trotsa trollvattnet och bärga tillbaka dummien. *puh*

Sen kastade jag dummien bara lite kort för att testa. Zafir gick åter i igen och hämtade den. Bra där, Zaffe!!

Lördag. Rallytävling på Olandstraktens BK

Det syns inte, men på träskylten står det typ "Välkommen till Olandstraktens BK".

Det var varmt, cirka 26-27 grader. Men svalt under silvershadeduken.

Det var relativt svalt med en svag bris i skogsgläntan intill planen, men därute på banan var det vindstilla och VARMT!!

Jag hade bestämt att vi skulle köra vår nya lilla startrutin; jag peppar och småretaslattjar med Zaf mer än kör rallymoves när jag försöker få igång honom, och efter jag tar av kopplet, så kör vi "Åtta" mellan mina ben, sen direkt in till startskylten.
   Och i och med att han på sistone på träning blivit lika "borta" i starten som i agilityn, så ska jag vara övertydlig och ha en "godishand" vid hans sida.
    Han brukar alltså på sistone sitta kvar och bara glo, typ filosoferar i sin egen lilla värld (han nosar alltså inte), medan jag går in i banan och jag får lov att köra rally/agility typ för mig själv. Duh! Hundkräk. Du ska med mig! Kom igen nu då! 😉

Zafir var mycket svårflirtad under uppvärmningen, det gick knappt. Men jag hade lovat mig själv att inte gå in i banan förens vi hade kontakt med varandra. Hur länge det än kommer att ta... typ.
   Jag brukar annars ha så himla svårt för just det där. Att invänta. Tycker att jag håller upp hela tävlingsdagen. Jag vet att arrangörer och tävlande vill att det ska flyta på, men nu skulle jag inte bry mig...

Okej, får ingen kontakt med jycken. Testar åttan som han ju tycker är kul, och han piggnar till något, och så går han plötsligt in i banan utan mig. Jag står förvånad kvar utanför. Jag kallar tillbaka honom, men han har nu fått vittring på nåt från skogsgläntan på andra sidan om planen.. och han går (!) sedan ditåt.
   Jag ropar på honom igen - och han vänder mot mig. Jag tar upp kopplet, tänker först koppla honom, men Zafir "fokuserar till" (han trodde nog att jag tog fram leksaken), så jag ändrar mig illa kvickt. Kör åttan igen (nu med en åter ganska trög hund), och så går vi resolut in till startskylten.
   Ja, trots att jag tvekade lite inombords om vi blev diskade när jycken gick in på banan utan mig, och att jag tog fram kopplet ur fickan, men jag var ju utanför banan.

Han sätter sig (utan nos!), och när vi sen går visar jag tydligt med låtsasgodishand - Zafir är med. Yes!!

Resten av banan är han såååå tröööög. Jag funderar på att bryta flera gånger om. Till min förvåning så kommer jag plötsligt på - mitt i banan - att jag har ju publik! Jag hade liksom glömt bort att vi var på tävling, men jag struntar i det. Vi kör bara på. Jag peppar och peppar och jobbar envist med Zaf, så det sprutar pepp om mig!! 😉
   Jag var så nyfiken om Zafir skulle fixa åttans frestelsen, så jag ville åtminstone dit bort. Och vi fixar den!! Sen var det ju bara tre skyltar kvar, så det var lika bra att köra in till målskylten och ut.

Blev under banans gång förvånad över att stå som han på sistone varit helsäker på inte funkade som det brukar, för att inte tala om snurra under gång (som självklart var med två gånger).. Alltså, vadå snurra? Det har jag aldrig hört talas om, typ.

Det blev typ tusen BRIS x -3 (tja, lätt överdrift, då) och ett "Bra kämpat." som domarkommentar. Ja, jag kämpade, men jag tror nog att domaren var lite väl snäll med avdragen. Fast.. är det bedömningssport så är det - även åt det hållet. 😉

Jo! Jag brukar som sagt inte "tjuvkika" på resultaten innan själva prisutdelningen, så jag hade inte en clue. Prisutdelaren ropade upp resultatlistan bakifrån fast utan att nämna poängen (förstod jag under själva prisudelningen) och jag var hela tiden beredd med att ta kliv fram för att hämta protokollet... Men de ropade inte upp mitt namn först... inte andre... och inte tredje.. Öh? Men..? Vi kom tydligen på en 9:e placering av 15 startande.
   Lite lustigt var det också när jag gick fram för att hämta protokollet, så tyckte jag mig höra ett litet diskret och internt (?) "Nu blir de inte glada..", från prisutdelningsutroparen. Om jag hörde rätt så tror jag att hennes kommentar var för att vi fick just 69 poäng, alltså så liiite ifrån kval.poängen (och hon kanske tänkte på nybörjarklass där kval. poängen är 70p).

Men jag blev ju superglad - och tackade domaren glatt. 😊 Zafirs personbästa!!

Sen när prispallens ekipage korades, så tänkte jag med ett varmt hjärta att Pingu har minsann stått högst upp på denna pall. En dag jag aldrig glömmer. Det var helt otroligt!

När Zafir och jag sen åker därifrån, så tänker jag i bilen att man åter igen åker ifrån Olandstraktens BK med ett mycket glatt sinne... och tanken får mig att brista ut i gråt för en sekund eller två. Min fina Pingu. 💜 Min fina Zafir.💗


Nedan en bonusbild...

Pingu, vinst (av 18 startande) nybörjarklass med 90 poäng, augusti 2016.

Och här en bonusfilm från nån vecka sen när jag för en gång skull var sjuk...

Kolla in Zafirs svanstipp 💗. Han skötte om sin matte på allra bästa sätt när hon var sjuk och vek.