Med ett fånigt leende på läpparna åkte jag från Sala BK

Det var agilitytävling på Sala BK förra söndagen, och jag åkte därifrån med ett fånigt leende på läpparna. Det kändes som vinst i alla tre loppen fast det stod två disk och en tiofelpoängare med en drös tidsfel på resultatlistan. 

    I det första loppet klantade Pingu sig, i det andra klantade jag mig och i det tredje klantade vi oss båda två, men vi gjorde det tillsammans!! Yes!! 😊😊😊 Min fina agility-Pingu är tillbaka! Bästa, bästaste Pingu!! 💗💗

 Få se om jag nu minns loppen...

Agilityklass A

Loppet kändes riktigt bra och som om vi var på gång, men vi blir diskade när Pingu far bakom ryggen på mig och tar A-hindret i förtid. Förstod redan vid banvandringen att den disk-risken fanns, men ändå så föll vi pladask i den. Jag visade uppenbarligen inte tillräckligt - fast jag tyckte jag tog i, men tydligen för sent. Pingu hade redan låst sig på A:et.

Om jag minns rätt så var det vid det här loppet som hunden som startade precis före oss använde löptiksmatta. Funktionärerna glömde att ta bort den, så Anneli som alltid är redo att göra ett handtag ryckte in och servade inroparen med löptiksmattsysslan.

Jag tror också att det var i det här loppet som jag blev tillsagd att gå in, men precis då så blev det dags för att banka fast gungbrädan. Och i och med att jag inte hade nån lust att stå där och vänta - med en kärlekskrank luktfläcksnosare, så gick jag tillbaka ut från banan och försökte hålla Pingunosen bort från luktparadiset runt startfållan genom att hela tiden röra på mig och jobba, jobba. När jag under vårt cirkulerande kikade in mot banan, så ser jag att domaren går bort för att rätta till en tunnel, och jag vänder ut igen. Sen hör jag speakern undra vart jag tog vägen (typ), så då gick jag tillbaka för att starta.
   Ja, så där kan starter strula ibland. Det ingår i spelet. Även sånt måste (bör) tränas. 😊

Här syns lillbacken mellan banan och klubbstugan.

Jo! Sedan efter målgång så tänkte Pingu först kuta bort mot en jycke som passerade uppe i lillbacken några meter från banan (tror att det var den som startade före oss, löptik?), men Pingu tvärnitade på mitt "Stanna!" och kom tillbaka till mig. Yes!! Pingu fick den ena kycklingköttbullsbiten efter den andra och tuggade (läs: svalde) lyckligt medan matte översvallade honom med berömmande ord.



Agilityklass B

Hm? Vänta det finns ju en filmsnutt! Måste kolla och påminna mig lite. 

Just det! Jag blev nöjd över att Pingu ändå fick till slalomingången fast vi kom lite tokigt. Sen efter tunneln där man skulle ta nästa hopphinder från andra hållet, så är jag så på att hinna visa att jag glömmer att kolla hunden. *suck* Klantmaja!! Tappa aldrig hunden!! Ja, ja, agility är ju plättlätt om man liksom kör den helt själv - utan hund. 😉
   Jag gör om hinderkombin och Pingu är på att ta hindret bakifrån... men han hoppar det aldrig, utan kör nåt typ av torrskutt, hundarnas variant av torrhandling? 😊
   Sedan efter gungbrädan så skippade både jag och Pingu att man egentligen skulle ta det näst sista hopphindret från andra hållet. Äsch! Vi var ju redan diskade, och jag var glad över att han ändå har bra målrakehindersug samt att han vänder upp mot mig efter sista hindret istället för att "hälsa på" folk och fä runt om.



 
Hoppklass

Pingu tjuvstartar för första gången för dagen. Han är nosig och flamsig de första tre hindren, sen får han fart (och börjar vaffa). Jag är nöjd över mitt handlingsval vid hopphinderkombinationen efter den första tunneln. Tyvärr klantar jag mig och börjar dra iväg mot slalomet innan Pingu har låst sig på det ena hopphindret (vägran), men jag står kvar och envisas. (duktig matte).
   Jag peppar på honom i slalomet. Har ju inte mycket att förlora, bara att vinna med att träna att få upp slalomfarten, och Pingu fixar slalomet rätt.
   Efter den lyckade ivägskickningen till tunneln så får jag ett ordentligt försprång i banan, och Pingu får fart under tassarna. 
   Det var nära att Pingu tänkte gena förbi den raka tunneln borta i hörnet, men i sista stund väljer han att forcera igenom den. Jag riktigt njöt över att se hans rätta och braiga val. Jag log inom mig där och då på plats i farten.Fina Ping!! 💗
    Sen blev det lite tokigt på slutet, jag hann inte med. Men spela roll!! Ingen tendens att fara iväg mot andra ekipage efter målgång. 

Idag var Pingu inte så intresserad av sin speciella tävlingsboll. Det var kycklingköttbullarna som var grejen. I alla fall när han blev matad med den ena efter den andra och godispåsen mitt framför nosen på honom.


 Apropå löptiksmattans vara eller icke vara, så spelar det för mig absolut ingen roll. Tycker ibland att det bara är lustigt/komiskt när den vänds åt olika håll så den ingnuggade löptikslukten ibland är upp mot luften och ibland ner mot marken. 😉

Stötte på en annan hanhundsägare som beklagade sig över löptikarna och det random vändande av löptiksmattan. Själv så bryr jag mig som sagt inte. Den störningen ingår liksom numera i spelet (precis som startstrul, se ovan). Inne på banan, under loppen, försöker jag handla och vara så på som om det vore tusen löptikar runt hela banan, och om (jag menar när 😉) Pingu hittar löptiksluktfläckar runt tävlingsområdet så jobbar jag inte mot dom - utan med dom a la life reward-stuk.

Ja, idag (förra söndagen) var jag glad när jag åkte ifrån tävlingen. Min fina agility-Pingu var ju tillbaka. Han som har varit "försvunnen" ett bra tag. Men jag vet minsann att det kommer komma bakslag. Det gör det alltid. Kämpa, Kärran!! 😊 Och bli inte alltför besviken när bakslagen kommer.

Tisdagskväll, så där vid 21.30-tiden på kvällskvisten

Just för att träna störningar så passar jag på att träna direkt efter agilitykursen. Då finns det god chans till trevliga utmaningar som godistappställen lite här och där samt alla go´lukter från alla kursdeltagarnas hundar.

Så praktiskt har man också hinderkombinationer färdiga. Det är bara att köra på och utmana båda sig själv och jycken i den nivå den är i. Pingu fick en del "ta-hinder-bakifrån"-träning och Zafir "ta-hinder-är-mycket-roligare-än-att-nosflamsarunt"-träning. Höjderna på hopphindren var för tillfälligt totalt irrelevant (läs: jag var för lat för att höja 😉)

Haha! För allmän kännedom kan jag förresten upplysa (!) om att brukshundklubbens automatiska planbelysning inte släcks kl. 22.00 (enligt infoskylt) utan kl. 21.50. 😉😊😊

 

Bild från i tisdagsmorse...

 Medan jag hastigt fixade det sista innan avfärd mot jobbet undrade jag varför Zafir gnydde utanför på altanen. När jag sen gick ut möttes jag av denna syn.
 

Jag hade kvällen innan hängt upp "den gröna pipormen" på tork på den öppna kompostgrinden, men Zaf hade tydligen i försök att få tag i den råkat stänga ut sig själv. 😀😀😀

Ett par till bilder på samma tema...

På jobbet. Zafir råkade hamna på fel sida när jag blev avbruten mitt i slitet att få en låda upp till butiksplan. När jag strax kom tillbaka igen så satt söt-Zafir tyst kvar, något undrande bakom lådan.

   Det här hände alltså förra fredagen, med andra ord innan hans ofrivilliga utstängning av sig själv hemma på altanen. Jag vet inte om han lärde sig nåt av det här..? Nä, knappast. 😊

Söt-Zafiren 💗

Jo, apropå Zaf...
   Han och jag hade egentligen agilitytävling nu i söndags (igår), men kombinationen att vakna för sent, regn, kallt och att Zafir ännu inte är tillräckligt tränad så stannade vi hemma för att avnjuta vår frukost inne i värmen istället. Vi lämnade WO. Ja, ibland så måste man ju låta de andra få en chans och vinna. Eh? 😉😊😊